Har just börjat lyssna mig igenom Tom Waits senaste platta Orphans som innehåller över 50 låtar, gamla och nya i en salig blandning, utlagada över tre skivor.
Jag fick den tidigare i veckan och det är knappt jag vågat närma mig den efter alla hyllningar till den jag har hört.
Waits är ju en gammal favorit, och man vill ju inte riskera att bli besviken på en kär gammal bekant. Det är längre mellan plattorna nu, och senast jag hörde något riktigt helgjutet var när Mule Variations kom, medan Real Gone kanske var en sådan där liten besvikelse.
Den har i alla fall inte gått varm här hemma.
Men när jag nu kommit in på platta två på Orphans: Bawlers, känns det väldigt lovande.
Och precis som någon recensent kostaterat: det är närmast omöjligt att säga vilka låtar som är nya och vilka som plockats fram ur gömmorna. Samma höga kvalitet rätt igenom‚ inga låtar verkar vara utfyllnad.
Det tycks, glädjande nog, som gamle Tom har hittat formen igen.
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar