Religionsmånglaren och anstiftaren till mordet på sin tidigare fästmö, Helge Fossmo, ska gifta sig igen. Man kan inte låta bli att dra paralleller till Juha Valjakkala, en kallblodig mördare som tydligen kvinnor i mängder svärmat för sedan han blivit insydd.
Det är en motsättning som säkert många killar och män funderat över och ständigt får nya anledningar att fundera över.
Vad är det som är så lockande med mördare och råskinn och typer som Knutbypastorn Fossmo (vars tidigare fru för övrigt dog under mystiska omständigheter)?
Eller är det bara en myt det där med att snälla pojkar aldrig får kyssa vackra flickor?
Är det i själva verket bara en liten minoritet som dras till de obehagliga figurerna?
Jah Hollis