Twingly statistik

tisdag 31 juli 2007

Var inte Bergman en pretentiös tråkmåns?

Ingmar Bergman har dött, 89 år gammal och vad jag har förstått redo för detta. Av all uppståndelse i media och mängden av blogginlägg, kan man ju fatta att det är en stor sak, en stor konstnär som gått ur tiden.
Dock har jag själv nog aldrig insett hans konstnärliga storhet, eftersom jag tycker flera av de filmer jag sett varit skittrista. Och jag kan inte komma ifrån att han har känts rätt pretientiös vid många tillfällen.
Men det kanske hänger på vad jag hörde min farsa säga om Ingmar Bergman en gång i tiden när jag kanske var påverkbar av sådant. Farsan tyckte Bergman var en kvinnohatare och att han var "galen".
Ingmar Bergman kändes nog lite "out of time" också på 60-talet när jag på allvar började kolla på film. Visst, jag gick med i filmstudion och jag har sett flera av hans filmer, men aldrig blivit någon Bergman-fan som Woody Allen.
Eller som biografmaskinisten i stan där jag växte upp, en mycket filmintresserad man, som ville att filmstudion bara skulle visa Ingmar Bergmanfilmer ett år.

Jah Hollis

Häpnadsväckande felstavningar i KvP

Stavning verkar inte stå högt i kurs på somliga av våra tidningsredaktioner i dagens läge. Jag läste i dag i Expressens lillebror Kvällsposten om en kille som fångat en sexkilos gädda ute i havet på Skånes västkust någonstans.
Där beskrevs, inte en utan två gånger, hur pojken och hans farsa hade använt hoven för att landa den stora firren. Jag tror mig med säkerhet kunna säga att det var håven man menade.
Som om inte det räckte stod det, också två gånger, i bildtexten om den stora Geddan (sic!) som killen fångat.
För övrigt såg jag att en av våra mer flitiga bloggare kände sig tvungen att kommentera Ingmar Bergmans död, men inte lyckades stava rätt till regissörens namn. Jag tycker bara att sådant gör att man inte känner riktigt förtroende för det som skrivs.

Jah Hollis

måndag 30 juli 2007

CSI-fallen blir allt mindre trovärdiga

Visst jag vet att CSI är tv-dramatik och inte verklighet, men även i tv-dramatik bör det väl finnas en del trovärdighet för att det hela inte bara ska bli löjligt. Nu har jag ännu en gång följt ett avsnitt av denna serie (det är visst Las Vegas-varianten) med ett halvt öga medan jag rundat av veckans jobb.
Den här gången var det en massa unga brudar som blev indragna i någon sekt som lovade dom något överjordiskt liv. För att få det skulle man visst sätta i sig ketamin och blanda det med sprit.
Naturligtvis blev det bara död och elände av det och den enda överlevande sattes dit så det smällde av CSI-gänget.
Tidigare i veckan var det någon av deras egna som blev levande begravd och höll på att ätas upp av myror. Och det grävdes i tarmar och äckel och slafsades och blurbades.
Det verkar som om den här serien mer och mer glider in i slafs och blurb och äckel i största allmänhet. Och längre och längre bort från verkligheten och trovärdigheten.

Jah Hollis

lördag 28 juli 2007

Visst är det ett märkligt sammanträffande!?

Läste just på Sydsvenskans webb att årets sommar börjar på onsdag, den 1 augusti. Då kan det tänkas bli soligt och lite varmare än det varit den senaste tiden, eller snarare hela sommaren hittills.
Det sägs ju alltid att augusti ska vara en pålitlig månad att ta semester i om man vill ha sol och värme. Tänk då så märkligt, vilket märkligt sammanträffande, att min riktiga semester börjar just på onsdag den 1 augusti.
Varken förr eller senare.
Och att det är just den dagen, varken förr eller senare, som sommaren 2007 ska börja.
Om man nu kan lita på väderspåmännen och deras kvinnliga kollegor.
Jag tror de har hittat rätt nu.

Jah Hollis

Nej, Foppa är inte sur på toffelkopiorna

De inte allför vackra Crocsen, Foppatofflorna, håller debatten i gång i sommartorkan. Dels är det för-eller-emot-debatten, dels är det diskussionen om de billiga kopiorna.
Själv skulle jag aldrig sätta på mig ett par sådana saker på fötterna, hur bekväma de än sägs vara. Därtill är jag alltför fåfäng, och jag är heller inte förtjust i statisk elektricitet.
Men jag tänker inte ropa på förbud eller smakpolis eller liknande.
Smaken är, och förblir, som baken.
Dock verkar det som om både Expressen och DN har förvrängt vad Peter "Foppa" Forsberg själv har sagt (eller snarare inte sagt) om kopiorna av skorna han importerar och säljer för att bli ännu rikare.
Eller så läser man väl inte vad man skrivit när man sätter rubriker i de här båda tidningarna. DN, som tagit nyheten från Expressen, skriver att Foppa är sur på toffelkopior. Expressen skrev själva att Foppa rasar mot kopiorna.
Fakta:
• Foppa har personligen inte uttalat sig i någon av de båda tidningarna, utan det är hans farsa som fört vidare vad Foppa ska ha sagt.
• Farsan ska ha sagt: Peter bryr sig inte om att det säljs kopior. Det han vänder sig mot är att hans namn används i falsk marknadsföring.
Alltså: Foppa är inte alls sur på toffelkopiorna.
Expressen och DN ljuger.
Men det är ju ingen nyhet.

Jah Hollis

Är det inte så här vi alla vill kunna göra?

Historien om kampsportaren som tog sig an ett helt gäng som gav sig på honom är en sådan där historia som väl de flesta av oss älskar att höra eller läsa. Jag tror det flesta kan identifiera sig med den här killen.
Just det där att i en situation, där man synbarligen är i underläge och lämnad till hundarna, kunna vända på steken och klämma till busarna och riktig förnedra dom. Vill vi inte kunna vara den där förklädde superhjälten?
Göra som Clint Eastwoods rollfigur i Pale Rider när han ska tryckas till av busarnas storväxte torped: slå honom där det känns som mest, alltså mellan benen, så hans förkrossade polare får ta hand om honom och hjälpa honom hem igen.
David och Goliat.
Tyvärr är det ju oftast idioterna som lyckas när de ger sig på någon som de känner att de är tillräckligt många för att klara av. Hyenataktiken.
Och det var ju synd att bössen som kampsportaren gav på moppo lyckades komma undan.

Jah Hollis

PS. OK, Bicycle Repairman kanske var lite malplacerad i sammanhanget, men han ju också uppenbarligen en vardagshjälte. DS

Jag orkar inte stava rätt längre

Ugh, jag har varit på jobbet i tolv timmar nu. Och jag missade tåget hem, vilket gör att jag får tillbringa natten i exil.
Det tar ut sin rätt, jag märkte just att jag stavat fel i rubriken till mitt förra inlägg (fast det är väl rättat på vissa ställen nu i alla fall).
Och på tv, Jay Leno, är det Marilyn Manson, en snubbe vars storhet jag aldrig förstått.
Trist halvhårdrock som man glömmer direkt efter att man hört den.

Jah Hollis

Rädda en fjäril, mosa en tvestjärt...

Det är skillnad på småkryp och småkryp, den saken är klar. I dag när jag lämnade min övernattningslägenhet här i stan såg jag en fjäril som satt i ett fönster i trappuppgången och verkade längta efter att få komma ut i luften och solskenet (jo, det var sol en stund i dag).
Jag vet inte vilken sorts fjäril det var, men kanske någon av dessa. Hur som helst lirkade jag upp fönstret och blåste några gånger, försiktigt, på fjärilen.
Och den hittade ut och fladdrade iväg och jag kände nästan att jag hade gjort dagens goda gärning.
Men samma sak hade jag nog inte gjort för en tvestjärt. Jag dödade faktiskt ett par sådana vid mitt Stockholmsbesök förra veckan.
Det är skillnad på insekter och insekter, den saken är klar.

Jah Hollis

fredag 27 juli 2007

Varför ska man in när andra ska ut?

Än så länge nyttjar jag kollektivtrafiken för att ta mig till och från jobbet. Efter den mycket närastående semestern är det tänkt att bli annorlunda och jag har börjat fundera över kollektivtrafikens baksidor.
I dag var de enkla att hitta:
• Lokalbussen ner till stationen var av den gamla icke luftkonditionerade modellen. Det behöver inte vara speciellt varmt för att de ska förvandlas till en kvav bastu och folk ska längta efter att få hoppa av.
• Ett Pågatåg så överlastat med folk att somliga stackare måste stå under en nära timslång resa.
• Alla dessa människor som kastar sig fram mot tåget när det stannar på en station. De har tydligen gett sig f-n på att de ska på tåget samtidigt som vi andra ska av. Ett mystiskt flockbeteende som gör att man drömmer om att få åka i egen kupé med egen utgång. Men det är samma visa om och om igen.
Detta kan tyckas vara småsaker, men i längden kan det var rätt påfrestande upplevelser och rätt så humörsänkande.

Jah Hollis

torsdag 26 juli 2007

Noll geografikunskap på Aftonbladet

Jag vet inte om det är sommartorkan eller påverkan av Arsch…, ursäkta, Alex Schulman, som får Aftonbladet att nå nya, otroliga bottennivåer.
Man har knyckt en hyfsad, men inte briljant idé från Sydsvenskan och sedan gjort den till ett hopkok på journalistisk dagisnivå.
Själva tanken att Oskarshamn skulle vara Sveriges svar på Simpsons hemstad Springfield är inte helt fel. Men som gammal kännare av Oskarshamn (tro mig!) har jag ju en del synpunkter på Sydsvenskans jämförelse.
Men det är inget mot vad jag tycker om idiotierna och de usla geografikunskaperna i Aftonbladets skräpartikel.
Det räcker väl med att man utser "Kalmars/Kalmar läns egen Simpson" som bor i Färjestaden "en bit från Oskarshamn". Färjestaden ligger på Öland, i höjd med Kalmar och det är dryga sju mil till Oskarshamn därifrån (efter att man tagit sig över Ölandsbron).
Som att säga att Uppsala ligger en bit från Stockholm och att man bor i Stockholm om man bor i Uppsala.
Varför sätter man en journalist att producera sådan skit?

Jah Hollis

Vad har hänt med den danska dynamiten?

Så hände då det som många bara väntat på, den danske ledaren av Tour de France, Michael Rasmussen fick kicken från sitt stall och tvingas bryta tävlingen. Därmed tycks det danska folket snuvat på ännu en fin idrottsmerit för sitt land.
Rasmussen fick sparken för att han ljugit om varför han uteblivit från ett test för dopning. Det räcker tydligen i den här dopninginfekterade sporten.
För inte så länge sedan erkände ju Bjarne Riis, Örnen från Herning, att han var dopad när han vann Touren och då blev han retroaktivt av med segern. Det tog ju rätt hårt på den danska självkänslan.
Lägg därtill debaclet i EM-kvalet i fotboll mot Sverige i Parken där en spelare och en ur publiken i oväntat samarbete såg till att Danmarks stolta lag fick med sig noll poäng från den matchen.
Vad är det egentligen som hänt med den stolta danska dynamiten?
Det är väl bara det danska damhandbollslandslaget som är att räkna med fortfarande.

Jah Hollis

onsdag 25 juli 2007

Var the Clash synska på London Calling?

"Cause London is drowning and I,
live by the river..."

Raden från titellåten på The Clashs klassiker London Calling verkar kunna bli verklighet nu (frånsett att sångaren Joe Strummer sorgligt nog är död), snart 30 år efter att skivan kom ut. Det är nästan så man tror att killarna i The Last Gang in Town var synska på något vis.
Regnandet över England verkar skapa rena naturkatastrofen nu. Det är inte utan att det gamla imperiets hjärta börjar att påminna om hur tillståndet kan vara i några av dess gamla kolonier.
Men skulle London översvämmas och läggas under vatten skulle det vara en katastof ett gäng terrorister inte skulle kunna drömma om i sina sjukaste fantasier.
Tänk er bara att tunnelbanesystemet fylls av vatten.
Är det nu dessutom så, att det verkligen är (o)mänskligt beteende som är en starkt bidragande orsak till regnandet (vilket givetvis kommer att förnekas av somliga), ja då finns det verkligen anledning att ta sig en ordentlig funderare.

Jah Hollis

tisdag 24 juli 2007

Bloggare får göra ofrivillig reklam

Reklam eller inte reklam. Det är ju ett val bloggare kan göra när det gäller deras egna bloggar.
Själv har jag aldrig riktigt tänkt mig att jag skulle ha någon reklam på min blogg, och jag vet inte om någon överhuvud taget är intresserad av att ha några kommersiella meddelanden där.
Men det finns ju reklam på många andra ställen i bloggvärlden, och vill man vara med där har man inget val. Reklambudskapen finns där, och ibland kan det vara budskap som står helt i kontrast till budskapet man har i bloggen.
Och då blir ju effekten mest komisk.
Som i exemplet på bilden här ovan: Bloggaren i fråga ondgör sig över Crocs, Foppa-tofflor som de så subtilt kallas i Sverige. Samtidigt får han i detta sammanhang vara med och göra lite reklam för de hatade tofflorna.
Frågan är om det är så att den engelskspråkigta rubriken på inlägget gjort att det blir reklam på engelska också.

Jah Hollis

Steely Dan i Köpenhamn - nu ännu bättre!



Jag vill inte ta ifrån er som såg Steely DanSkeppsholmen i Stockholm glädjen över att ha varit där. Men jag säger bara: Ni skulle varit med i Falkonerteatern i Köpenhamn i går kväll.
I denna konsertsal kom bandet verkligen till sin rätt, till skillnad från i Stockholm där mycket av finesserna spreds för vinden. Och jag tror bandet var mer hemma i en sådan omgivning, för nog kändes det som om Becker & Fagen lyfte sig ytterligare några snäpp den här gången.
Och så är det f-n så mycket skönare som publik att kunna sitta ner i en stol med fri sikt över scenen (och ändå ha baren på gångavstånd - det var ju i Danmark) och bara kunna njuta av musiken.
I Stockholm fick man dessvärre fajtas med folk som envisades med att fälla upp paraplyer och att ställa sig upp på bänkarna.
Steely Dan i Köpenhamn måndag den 23 juli 2007: Det var så nära en fullpoängare man kan komma.

Jah Hollis

måndag 23 juli 2007

Världsförbättrare i Sommar är inte min bag

Medan jag hållt på att förbereda mig inför eftermiddagens resa till Köpenhamn började jag att lyssna på dagens Sommar i P1. Värd var en kvinna som ville göra oss alla till bättre människor och som pratade mycket och spelade relativt lite (och rätt fantasilös) musik.
Mia Törnblom heter hon och hon är "vägledare i personlig utveckling", en av alla dessa coacher vi har runt oss och som tycks sitta inne med nyckeln till en perfekt värld.
Inget ont om henne (jag känner henne inte och lärde knappast känna henne via radion), men det blev lite för mycket av det goda för min del.
Programmet visade bara, att alla klarar inte av att göra ett Sommar-program. Man må vara hur mycket personlighetsutvecklare som helst eller duktig på andra områden.
Att fånga människors intresse (ja, jag utgår mest från mig själv) en och en halv timme i radion, med en välavvägd blandning av prat och musik, ja det klarar inte alla.
Jag stängde av när jag hört samma fraser om "självkänsla" upprepas en gång för mycket och utvecklade min självkänsla lite med Amon Düül II:s Wolf City (som jag fick nerbränd i Stockholm) i stället.
I kväll ska jag utveckla den ännu mer genom att se Steely Dan i Falkonerteatern i Köpenhamn.
Dagens rysare blir för övrigt att se om min nya kod ska fungera med mitt bankkort.

Jah Hollis

söndag 22 juli 2007

"Det regnar sjukt mycket här just nu"

Citatet som utgör rubrik till detta inlägg kommer från en person i Sydsverige jag just talade med på telefon. Och eftersom jag själv jobbar här i området nu, inomhus tack och lov, kan jag bara bekräfta att förutsägelserna om ett nytt oväder redan har slagit in.
För en stund sedan öppnade sig himlen och det hördes några kraftiga åskknallar. Det sägs att Malmöområdet ska kunna drabbas av en ny syndaflod lik den vi hade för bara några veckor sedan.
Den här sommaren verkar kunna gå till historien som en av de blötaste vi varit med om på länge här i våra trakter. Undrar hur det ska bli i augusti när jag har min riktiga semester.

Jah Hollis

Vilken del av skylten förstår ni inte?

När jag åkte X2000 från Stockholm till Malmö i dag råkade jag hamna i en mobilfri kupé utan att jag bett om det. Inte för att det gör mig något, jag hade ändå ingen fungerande mobil med mig, och det är inte tvunget att folk ska kunna få tag på mig när jag är ledig.
Men trots den här lilla skylten som satt ovanför dörren till nästa kupé kunde man inte säkert säga att det verkligen var en mobilfri kupé.
För det ringde och ringdes en hel del under resan. Jag vill ju inte vara ordningsman i det läget, men om någon nu uttryckligen begärt att få sitta i en mobilfri kupé tycker man de skulle ha reagerat på något vis när folk uppenbarligen inte kan respektera en sådan enkel sak.
Jag undrar vilken del av skylten mobilringarna inte fattar: kan det vara att de inte ser att det är en mobiltelefonsymbol, eller fattar de inte vad det röda snedstrecket betyder?

Jah Hollis

Tillbaka hemma i bonniga aggro-Malmö

Efter en behaglig, men rätt tröttande resa med X2000 kom jag tillbaka till Malmö i dag tidigt på kvällen. Alla föresatser om att göra en massa saker kom på skam, utom att få i gång nya jobbmobilen.
Tyvärr greps jag så fort jag stigit av tåget och väntade på bussen av den där känslan av att vara tillbaka på "bonnlandet" igen. Och bussresan från stationen blev en uppvisning i det där bonnigt aggressiva som är den sämsta sidan av Malmö.
När vi kommit en bit på vägen var det någon som tydligen kom i vägen för bussen och när föraren signalerade smällde aggro-nissen utanför till en ruta på bussen allt vad han orkade. Det fick ett par stentuffa grabbar på bussen att vakna till och diskutera vad som hände.
Den ene tyckte att busschauffören skulle stannat bussen och och gått ut och slagit aggro-nissen på käften. Suck, man blir så trött på det där enkelspåriga livet som tydligen finns i vissa hjärnor.

Jah Hollis

lördag 21 juli 2007

Dåligt badvatten i Malmö - ingen högoddsare

Svenska Dagb(l)adet har en lista över svenska badplatser där prover i sommar visat att badvattnet är otjänligt. Frånsett det fantastiska att någon överhuvudtaget badar utomhus i ouppvärmt vatten denna sommar finns det en och annan icke-överraskning på listan.
Barnviken i Sibbarp i Malmö är en sådan riktig lågoddsare som återkommer på denna lista år efter år. Barnviken är, som namnet avslöjar, ett barnbad och jag är förundrad över att man överhuvudtaget släpper ut sina barn i det vattnet.
Barnviken är djup som en sopptallrik med stillastående vatten som snabbt värms upp av eventuellt solgass. Lägg därtill att hundratals ungar använder viken som toa, och ni kan själva räkna ut att vattnet snart blir otjänligt.
Platsen borde snarare förklaras som katastrofområde och pesthärd än kallas badplats.

Jah Hollis

Tiden går fort när man har roligt

Visst, ännu en kliché som visar sig vara helt med sanningen överensstämmande. Det är väl inte för inte vi får vissa talesätt och uttryck som hänger med, även om till exempel "som ett brev på posten" måste börja verka obegripligt för somliga.
Dock, i dag är det slut med de bekymmersfria dagarna i Stockholm för min del. Jag ska hem med tåget om några timmar och redan i morgon ska jag vara på plats på jobbet (skulle egentligen varit ledig, men har bytt för att kunna dra till Köpenhamn på måndag) igen.
Själv vet jag inte något bättre sätt att fastslå detta slut för den här gången, än med några låtar på temat att åka hemåt igen.
1. I´m Going Home - Ten Years After
2. Southbound Again - Dire Straits
3. Goin´Home - The Rolling Stones
4. Safe European Home - The Clash
5. Train To Skaville - Ethiopians
Ja, så är läget, och nu blir det frukost för att ladda för resten av dagen.

Jah Hollis

fredag 20 juli 2007

Det där blev ju oavsiktligt vitsigt

Ja, i det förra inlägget talade jag om Stockholms djurvärd.
Skulle kunna vara Skansen som väl inhyser en väldig massa djur om jag inte minns fel.
Men även min värd, PF, inhyser som ni väl förstod diverse smådjur.
Men jag skämtade till det helt oavsiktligt, det skulle förstås vara djurvärld.
Nu blev det lite fel och jag var för snabb med att pinga ut.
Så kan det gå.

Jah Hollis

Närkontakt med Stockholms djurvärd

Min vän PF, som har godheten att inhysa mig under mitt Stockholmsbesök, bor naturnära i markplanet med egen uteplats och en grönskande äng att titta ut över (men med tuben på gångavstånd).
Det innebär också att man får en del närkontakt med djurvärlden i huvudstan.
Nyss när jag duschat trillade en stor tvestjärt ut ur handduken jag torkade mig med. Tvestjärtar kan ju te sig lite äckliga, men någon enstaka så där är ingen fara för min del, det är värre när det kryllar av dem.
Den här åkte raskt ner i avloppet.
Det går ju rykten om tvestjärtar och om hur de kryper in i öronen på folk. Jag vet inte om det har något med sanningen att göra, men deras engelska namn är ju earwig.
Mördarsniglar finns det här också, de kryper omkring överallt (utomhus) och lämnar sina slemmiga spår.
Nu har ju en känd krögare lanserat sniglarna som käk, men jag vete f-n.
De verkar inte aptitligare än tvestjärtar eller daggmask.

Jah Hollis

Höga byggnader i Stockholm och Malmö

I går var jag för första gången i mitt liv uppe i Kaknästornet i Stockholm.
PF och jag var ute och turistade och tornet var ju ett suveränt sätt att få lite överblick över huvudstan.
Dessutom kunde man ta en fika på utsiktsplanet och sitta och skriva några vykort. Men i Malmö har vi ju en högre byggnad i form av HSB-lyxhuset Turning torso som är en 30 meter högre än Kaknästornet.
Skillnaden är att man som vanlig dödlig inte får åka upp till toppen av Torson. Och där har man ju gjort en stor miss.
Jag tror vi människor, ja de flesta av oss (om vi inte är riktigt höjdrädda) i alla fall, gillar att komma upp en ordentlig bit över markplanet och få en överblick. Jag menar, varför är London Eye, Eiffeltornet och Empire State Building, för att ta bara några exempel, sådana turistmagneter?
Jo för vi kommer upp över städernas sus och brus och kan se saker och ting lite grann från ovan.
Så snälla HSB i Malmö, öppna en utsiktsterrass uppe i Turning torso.
Visst, vi har ju Kronprinsen i Malmö med utsiktsmöjligheter, men Torson är ju flera snäpp vassare.

Jah Hollis

torsdag 19 juli 2007

Malmö ter sig som ett dårhus på avstånd

Det känns lite märkligt att sitta så här på avstånd i gamla Stockholm och läsa om hur dårar härjar hemma i Malmö. Sveriges tredje stad ter sig ju som rena gangsterhålan när man ser det ur detta perspektivet.
Här i huvudstan kan det väl också gå hett till, men hittills har jag knappt hört en människa som höjt rösten över det normala. Hemma i Malmö är det skottlossning utanför krogen.
Förvisso är det inte vid ett ställe jag har för vana att besöka (krogen där de sköt alltså), men det är rentutsagt för djävligt att det finns människor som får för sig att hitta på sådana saker.
Är de nu fångade på en övervakningskamera så får vi ju som ett brev på posten nya argument för flera sådana.

Jah Hollis

Snålt att blåsa Stockholmsturister på småflis

Kvar i huvudstan och fortfarande på gott humör. Men jag har fattat att det finns en och annan som försöker dra fördel av turister på ett sätt som inte är så sympatiskt, och de som inte verkar intresserade av att ge någon service alls.
När vi flytt från Mellotronen i går (när man inte har sitt köpkort med sig är det lite plågsamt att se en massa skivor man vill ha) gick vi en runda i Gamla stan precis som vilka turister som helst (och jag är faktiskt turist här nu).
Vi överraskades av en rätt häftig regnskur och slängde oss ner vid en glest besatt, lite offside, uteservering för att få oss en bira under skyddande tak.
Enligt menyn skulle en halvliters Tuborg guld kosta 54 spänn, vilket i sig är ett mindre rån, men när servitören kom ut med pilsnern ville han ha 120 spänn. Han saltade varje bira med sex kronor utan att skämmas.
Jag var inte på humör att bråka, men jag tycker det är dålig stil att plocka åt sig småpengar på turisters bekostnad. Det stället lär inte jag besöka igen i alla fall och jag skulle inte rekommendera någon annna att göra det.
Efter ytterligare något varv i gränderna hamnade vi på en annan uteservering där servitrisen hade svårt att slita sig från ett samtal med någon polare för att ge oss var sin öl.
Ingen vidare stil det heller.

Jah Hollis

Ännu en dag i Sveriges huvudstad

Det blev en lång sovmorgon i dag eftersom vi satt uppe halva natten och drack öl och whisky och lyssnade på musik och ett antal Lindemän. Vi hann till och med lyssna oss igenom ett inte oävet Sommar i P1 med den, som jag trodde, tämligen torre golfkommentatorn Göran Zachrisson.
Faktiskt gjorde sig hans röst bättre i radion och hans val av musik var om inte sensationellt så i alla fall ganska oväntat. När vi äntligen kom ut växlade PF in hela sin samlade kassa av metallslantar och det visade sig vara närmare fyra tusen spänn som kommer väl till pass i väntan på att jag ska få mitt bankkort att funka igen.
Så gjorde vi ett besök i Mellotronen där jag äntligen kunde lägga vantarna på ett ex av Amon Düül II:s Yeti som jag så länge väntat på.
Så blev det några pilsner i det blåsiga och ostadiga sommarvädret och hyfsat kinakäk innan vi tog tuben (se, jag börjar lära mig stockholmska ;-)) tillbaka hem igen. Nu har PF satt mig in i fildelandets mysterier eftersom han ohämmat utnyttjar de möjligheterna.
Själv är jag tveksam till hanteringen, speciellt som jag är gammalmodig nog att gilla att kunna hålla en skiva i handen. Till exempel Amon Düül-plattan jag köpte i dag som var rena lyxutgåvan.

Jah Hollis

onsdag 18 juli 2007

Priset för dagens mest idiotiska beteende...

...går utan någon som helst tvekan till dessa två halvfigurer. Visserligen kan man bli galen av sprit, men det borde väl finnas gränser tycker man.
Att det alltid finns människor som ska förstöra för andra bara för att de själva till varje pris måste vara i centrum!
Jag kan förstå att det uppstod lynchstämning ombord på planet.

På Stockholms jazzfestival var det lite snällare: där kastade man tomburkar och bananskal på egoisterna som envisades med att ställa sig upp på bänkarna och skymma andra i publiken vid Steely Dans konsert.
Det fick dem effektivt att stå på marken i stället.

Jah Hollis

Steely Dan klarade knepig jazzfestival

Ja, då var det jag kom hit (Stockholm) för att göra avklarat; i går kväll var PF och jag på Skeppsholmen och kollade Steely Dan tillsammans med närmare 10 000 andra. Det var ömsom vin, ömsom vatten (det mesta kom uppifrån) och jag tycker nog inte de kom riktigt till sin rätt i det här festivalformatet.
OK vi kom till Skeppsholmen i sista sekunden, vi hade tagit ett par öl hemma hos PF och avsmakat hans nyinköpta whisky, och där var väldigt mycket folk. Mer folk kanske än vad arrangörerna förväntat sig, för det blir inte kul för alla att tränga ihop sig framför stora scenen på Jazzfestivalen.
När man sedan stått i korvkö 20 minuter och trängt sig fram genom folk som verkar vandra planlöst fram och tillbaka och hitta de människor man bestämt träff med, ja då hamnar man vid sidan i folkmassan. Hela blåssektionen plus gitarristen Jon Herington blir för den skull osynliga för oss under hela konserten.
Dessutom är det en massa råddande med folk som fäller upp paraplyer för att det regnar lite och som ställer sig upp på sittplatsbänkrna (och skymmer sikten för folk som betalt dyrt för biljetter och kanske åkt långt för att även SE Steely Dan).
Dessutom hittar inte PF, som vi skickat i väg för att handla dricka, tillbaka till oss när bandet börjar spela tio minuter före utsatt tid, utan när vi träffar honom efteråt har han satt i sig det som skulle räcka till fyra personer.
Men ålrajt, Steely Dan har svårt att misslyckas.
Dom är för duktiga och har för bra låtkatalog för att inte fixa det.
Men ljudet var lite lågt (ibland lyckades dom inte överrösta den andra sortens festivalplågor, folk som står och babblar högljutt när andra vill lyssna) och jag ger väl konserten en stark trea.
De i mitt sällskap som åkt runt 35 mil enbart för att uppleva Fagen och Becker och kompani tyckte det var värt resan.
Det tycker jag med, men nu står det annat på programmet.
Steely Dan ser jag igen på måndag, i Köpenhamn, på Falkonerteatern.
Omgivningar som borde vara som gjorda för bandet.

Jah Hollis

tisdag 17 juli 2007

Varför "fukkar jag upp" hela tiden?

Jag gillar ju inte att blanda engelska och svenska i mina skriverier, men här måste jag på något vis anknyta till denna låt (som jag använt förr). Jag är på väg till Kungliga Hufvudstaden för en kort visit hos min gode vän PF.
Lagom till avfärden har jag lyckats sabba mitt bankkort, så att jag inte kan ta ut några respengar. Så har min jobbmobil pajat, och jag har fått en ny med en manual tjock som en bibel till. Jag lär inte sätta mig in i hur mobilen funkar på resan upp (och tror inte jag kan ladda batteriet).
Men Steely Dan väntar på att få spela för oss på Stockholms jazzfestival, och ser jag bara till att ha tågbiljetter och konsertbiljetter med mig, ska det väl ordna sig på något vis.
Och så har jag ju inte tid att sitta här och blogga, jag måste ner till stationen. Och förhoppningsvis hinna växla några eurosedlar som ligger här och skräpar, så jag kan få något att äta på vägen.
Varför "fukkar jag upp" hela tiden?
Nåja, bara jag sitter på tåget ska jag förhoppningsvis kunna slappna av.

Jah Hollis


Och vad bevisar man med detta då?

Aftonbladet skriver i en hyllningsartikel till en av sina egna mer enfaldiga medarbetare, hans blivade fru och hans bror om hur denna trio är "Bloggvärldens kungafamilj". Som stöd för detta har Aftonbladet det faktum att alla tre återfinns på de övre platserna på Aftonbladets egna lista över de mesta lästa bloggarna i Sverige.
Och vad innebär det då att ligga i topp på en topplista? Kvalitet, kanske?
Nja, på topplistan över de mest sålda singlarna i Sverige just nu hittar vi en skamlös reggae-rip off av Markoolio. Upp med händerna alla ni som anser att det är högsta kvalitet!
Etta på albumlistan är Lasse Stefanz.
Say no more!

Jah Hollis

måndag 16 juli 2007

Rosengård skämmer ut sig - sd tar poäng

Så har det varit bråk i Rosengård, Malmös mest (ö)kända stadsdel numera antar jag, igen med vapenhot och massinsats av polis som ansett sig tvugna att skjuta varningsskott. Som Malmöbo tycker jag det är pinsamt att andra Malmöbor beter sig på det här viset (och jag talar inte om polisen nu).
Naturligtvis kommer vi att få höra det vanliga snacket nu. Att det är polisens fel, att det inte är så stökigt i Rosengård. Att det är medias fel och så vidare och så vidare.
Men man kan komma med dessa förklaringar och undanflykter hur länge man vill. De som plockar poäng på detta, så länge det pågår, är ju partier som sverigedemokraterna och alla till höger om dem.
Det är inte så svårt att tänka sig hur de kommer att kommentera denna händelse i Rosengård: Här har de ju exemplen som bevisar att de har rätt.
Tänk om människorna som lägger ner sin energi på att leva upp till alla fördomar som finns om dem, kunde bryta det här mönstret och visa att de främlingfientliga har total fel.
Ja, ja, jag vet att det är ett komplext problem, och att de flesta i Rosengård är skötsamma och så vidare. Men varje gång det blir den här typen av bråk i det området kommer det att kasta en jätteskugga över hela Rosengård.
Tyvärr, det är dags att inse att det är så det funkar.

Jah Hollis

söndag 15 juli 2007

Har folk verkstad hemma i lägenheten?

Söndag morgon, ja förmiddag då, och snart ska jag till jobbet igen. Inte för att jag känner mig speciellt inspirerad att jobba, utan för att jag helt enkelt måste.
Däremot verkar grannen ovanför ha fått inpiration att sätta igång och borra och spika och banka så här på helgdagen. Det är ju tur att väckarklockan redan har ringt, för hade jag väckts av detta oljud, hade jag nog inte känt mig speciellt glad.
Jag antar att grannen håller på att sätta ihop någon möbel eller liknande, men det är väl knappast Ikea eftersom det måste borras. Och det där bankande ljudet har jag även hört från grannen under då och då.
Har folk verkstäder hemma eller vad är det fråga om?
Stön, idag måste jag ta pågatåget till jobbet dessutom.

Jah Hollis

lördag 14 juli 2007

Jeff Buckley: En av De stora döda

Jag ska strax ge mig ut på stan där det soliga värdret förbytts i något som liknar förebud om åska. Jag har lämnat tillbaka M:s bil (snyft!) och misslyckats med att ta ut pengar eftersom mitt kort "är ogiltigt".
Så även i det fallet kom M mig till hjälp med pengar som räcker i kväll i alla fall när jag ska träffa gudbarnet och hennes föräldrar en stund.
Och medan jag väntar på att få tömma en tvättmaskin lyssnar jag på en skiva jag inte lyssnat på på evigheter. Blev påmind om den av en artikel i senaste Mojo om just Jeff Buckley. Han är ju en av De stora döda musikerna och sångarna (han hade en fantastisk röst) som dog i förtid.
Sorgligt nog tillhör hans far, Tim Buckley, samma sägenomspunna grupp av artister. Jag har en platta av honom som det kanske är läge att plocka fram och lyssna på snart igen.
Jag må säga att den här Jeff Buckley-plattan låter fantastisk bra.
Hur har jag kunna låta den bara stå så länge?

Jah Hollis

Dumpa dessa "knivmän" på djupt vatten

Och vad har då hänt i Malmö medan man sovit sin skönhetssömn? Ja, det enda i nyhetsväg vår närmast monopolistiska nyhetsförmedlare Sydsvenskan har på nätet är ett knivöverfall i natt.
Man känner igen alla ingredienserna vid det här laget: 20-årsåldern, flera som överfaller, knivhugg och så försvinner de så kallade "knivmännen". Signalement, allvarligt med inte livshotande, på fri fot und so weiter, und so weiter.
Man blir så förbannat trött på dessa idioter som alltid hittar andelningar att hoppa på andra och misshandla dom eller knivhugga dom. Vad fick dom i stället för en hjärna i huvudet när dessa delades ut?
Vad är det för idiotiska tankar som rör sig i en sådan hjärnbefriad skalle när man tar med sig en kniv när man ska ut på stan bland folk som är ute för att roa sig en fredagskväll?
Nej, ta fast idioterna och dumpa dom på djupt vatten ute i Öresund. Så slipper vi alla fall just dom att oroa oss för när vi ger oss ut i Malmö.

Jah Hollis

Ska vi förbjuda spjutkastning nu?

"Eller jag kunde som Bosse Larsson ha försökt att snedda över Johanneshovs idrottsplats kvällen den 28 augusti och träffats av ett spjut i bröstet. Han dog nog i fullkomlig förvirring. Man väntar sig inte att döden ska komma farande som ett spjut."
I går kväll var verkligheten på väg att hinna i fatt dikten. Här ovan i form av ett utdrag från Reidar Jönssons Mitt liv som hund.
I går kväll träffade spjutet i ryggen och längdhopparen som träffades dog tack och lov inte. Men han väntade sig nog inte att bli träffad av ett spjut när han tävlat på Roms Olympiastadion.
Det hela såg ganska otäckt ut, men man kunde inte låta bli att titta när repris på repris vevades. Först kunde man tro att det gått betydligt värre än det tydligen gjorde.
Nu är frågan om vi ska få en diskussion om att förbjuda friidrott. Det är ju uppebarligen en fara för livet att delta i sådana tävlingar.
Och då brukar förbudsivrarna vara snabba att hugga.

Jah Hollis

fredag 13 juli 2007

Jag får ha den älskade bilen en dag till

M har återvänt från sin semester men, till min oerhörda glädje är hon inte i behov av sin bil just nu. Därmed kan jag ta detta fordon, min nya stora kärlek, till jobbet och (inte minst viktigt) hem i natt också.
Det firar vi med fem låtar om trafik och bilar:
1. DKW - Torsson
2. Drive My Car - Beatles
3. Airbag - Easy Star Allstars Radiodread
4. From a Buick 6 - Bob Dylan
5. On the Road Again - Canned Heat
Nej, dags att trycka gasen i botten…

Jah Hollis

Litta gubbasjukt är det allt, Aftonbladet

Jag sitter och väntar på att få klartecken så att jag kan stänga min dator och åka hem efter denna arbetsdag. Och jag fördriver tiden med att surfa runt och se vad våra tidningar har att erbjuda så här mitt i natten.
Det är uppriktigt inte så att man hoppar högt av upphetsning eller intresse.
Vår kära Aftonbladet har till och med fått fabricera en egen "nyhet" utifrån en bild man tydligen tyckte var skojig. Jag tippar att det mesta i texten är fria fantasier, och visst får man väl skoja till det ibland (prins Charles tycks ju också inbjuda till sådant på något vis).
Men ärligt, sitter det inte i betraktarens ögon här?
Litta, som man säger i Skåne, gubbasjukt känns det allt AB.

Jah Hollis

torsdag 12 juli 2007

Nordkorea borde vara ett föredöme

Jag läste att Nordkorea inte tänker tillåta privata karaokebarer, bland annat för att "krossa fiendens ränksmideri" och att undaröja ännu ett hot mot det socialistiska systemet.
Helt klart är Kim Jong Il, Nordkoreas HSB, inne på rätt spår här. Jag menar finns det någon som kan säga något positivt om en upplevelse i en karaokebar?
Nej, inför detta förbud även hos oss i Sverige.
Och medan ni håller på finns det en radda andra saker vi borde förbjuda:
Hockeyfrillor (där har väl Nordkorea också gått i bräschen om jag fattat saken rätt)
• Markoolios "musik"
Gratistidningar
Allsång på Skansen
• Tv-reklam för Norrlands Guld
Norrlands Guld
Jag menar, detta är väl bara något att börja med.
Sätt sedan den här killen som justitieminister i stället för den slappa tanten Beatrice Ask, så ska vi nog få fart på det här landet igen.

Jah Hollis

tisdag 10 juli 2007

Jag håller med Göran Persson just nu

Jag tror inte det är speciellt ofta jag har samma åsikter som vår förre statsminister, Göran Persson. Men nu när han varit i Almedalen och lobbat för vår bilindustri och bilen som en frihetsskapande maskin, är jag redo att backa upp honom.
Just denna veckan är jag bilburen och jag pendlar i bil till och från mitt jobb, sammanlagt elva, tolv mil om dagen.
Jag har ägt fyra bilar hittills i mitt liv: en VW-buss som vårt rockband hade när vi skulle ut och spela (jag var ägare men hade inte körkort då), en Saab 99 som jag köpte kort efter att körkortet var hemma, en Alfa Romeo GTJ (en underbar leksak och vän i flera år) och slutligen en Volvo Amazon som jag gjorde mig av med för drygt 20 år sedan när jag flyttade till storstan.
Sedan dess har jag bara hyrt och lånat bil när det varit mer praktiskt än att ta sig fram med kollektivtrafik eller med vänner och bekanta.
När jag nu inte längre kan jobba i stan där jag bor och har fått en avgörande möjlighet att satsa på en ny bil (en egen parkeringsplats) tänker jag bli bilägare och bilpendlare igen.
Det märkliga är, att jag lär tjäna ekonomiskt på det och jag kommer dessutom troligen att må bättre, eftersom (som Persson säger) min frihet blir större (och jag slipper få lappsjuka i ett övernattningsrum).
Visst ska vi satsa på minskade utsläpp (det måste vi ju förr eller senare) och säkrare trafik.
Men vi behöver ju inte gå tillbaka till häst och vagn för det.

Jah Hollis

En sägenomspunnen fågel på besök

Jag är lite sent på det kanske, men när semestern är slut får man skriva sina blogginlägg när man är ledig från jobbet. Jag läste i alla fall och såg på tv att en albatross för första gången kommit in över svenskt landområde.
Redan när den kom inseglande vid Lomma stod fågelskådarna, dessa alerta varelser, redo för att få se den sällsynta gästen som ju normalt hör hemma på södra halvklotet.
Albatrossen är ju en av de fåglar som det skrivits, diktats, sjungits och spelats, och även skämtats, om.
Själv tänker jag först och främst på Fleetwood Macs klassiska låt Albatross, skriven av Peter Green. Men så tänker jag också på Monty Pythons respektlösa albatross-sketch (som egentligen gör sig bäst i Live från Hollywood Bowl).
I detta klassiska diktverk spelar också albatrossen en inte oviktig roll.
Och i det här talessättet får den gigantiska fågeln symbolisera något efterhängset trubbel man väl själv ställt till med.
Det var för övrigt efter det talessättet ett av de mer framgångsrika (nu vilande?) quizlagen på stampuben tog sitt namn: The Albatrosses.
Undrar vad fågeln som kom ända in över Skåne bar med sig för omen.
För något måste det väl vara.
Eller har jag blivit vidskeplig på gamla dar?

Jah Hollis

måndag 9 juli 2007

Både gud och regeringen är efter mig

Nu är del ett av min semester över och om en timme är det dags att åka till jobbet igen. Efter att det regnat de dryga 14 dagarna jag varit ledig, lyser nu solen som den inte gjort på länge över sydligaste Sverige.
Är det nu så att gud har ett finger med i spelet när det gäller vädret, känner jag mig personligen förorättad. Är detta en liten futtig hämnd för att jag skrivit så elakt om alla våra fredsälskande religioner (observera att jag ännu inte skrivit något ont om eckankarrörelsen)?
Som om detta inte vore nog, ska jag i dag ta M:s bil till jobbet, som en förberedelse för att bli bilpendlare på heltid. Och vad händer då? Jo en företrädare för vår underbara nya arbetarregering går ut och förutspår att bensinpriset ska stiga till runt 20 spänn litern.
Jag har inte ägt bil de senaste åren och jag har hållt bilkörandet nere till ett minimum. Är det tacken?
Positivt med att behöva förbereda sig för att åka till jobbet nu är, att jag slipper höra Babsan Wilhelmsson i Sommar i P1. Vad har den människan gjort för att få äran att göra sommarprogram?

Jah Hollis

Livet på landet kräver rejält krubb

Jag tillbringade hela söndagen på den skånska landsbygden, även om jag sov till närmare mitt på dagen. Under eftermiddagen gav vi oss i väg till Fulltofta naturcentrum och Fulltofta strövområde, en utflykt som var väl värd besväret.
Det känns som åratal sedan jag gjorde en riktig söndagsutflykt i naturen. Förvisso i en natur där det finns väl skyltade stigar att gå och där man inte riskerar att gå vilse, men dock i en välbevarad natur.
Efter kollen i Naturcentrumet (en gammal ombyggd lantgård) och promenaden återvände vi till hemmets lugna vrå där gudbarnet utmanade mig på badminton utomhus i blåsten.
Hon har tränat upp sig och som gammal ringrostig glad badmintonamatör fick jag röra mig en hel del. Även det en upplevelse som det kändes som det var länge sedan jag var med om.
Och efter all denna ansträngning med promenad och sportsaktivitet kom belöningen i form av vad värdparet kallar skogshuggarkäk. Stekt nypotatis, stekta korvar och bacon, stekta ägg, sallad på tomater, sallad och purjolök, chilisås, ketchup och Västervikssenap.
Underbart gott, men jag undrar vad alla våra GI-gurus säger om den middagen.
Äh, skit samma!

Jah Hollis

7/7 var inte något lyckotal 1977

Den gångna helgen inföll den 7/7 2007 (070707) vilket ju många tyckte var lite speciellt eftersom sjuan är ett tal som är omgivet av en hel del mystik. Men de flesta verkar ha tänkt sig den gångna lördagen som ett lyckodatum.
Annat ljud i skällan var det inför den 7/7 1977 då det enligt de renläriga rastafarianerna skulle hända något speciellt eftersom så många sjuor samlades i ett datum. Det var något mer apokalyptiskt som skulle inträffa, och det lär ha varit mycket stilla på Jamaica den dagen.
Det hände inga katastrofer, men detta datum gav oss i stället en hel del bra musik (inte minst Cultures album Two Sevens Clash) och det fanns en klar anknytning till det stora året för den brittiska punken.

Jah Hollis

söndag 8 juli 2007

Bluff och båg på bloggportalen.se

Jag har skrivit om detta förr, hur somliga bloggar kan ligga stadigt förankrade i toppen av blogg-
portalen.se:s olika topplistor utan att det kommer in särskilt många inlägg på dem.
Inte för att jag tror att det bara är på mängden inlägg man skriver som listplaceringarna hänger, men visst är det underligt att så många ska vara inne och kolla bloggar där det inte händer något.
Denna veckan har jag stött på ett liknande fenomen, som jag inte kan tänka mig är något annnat än rent bluff och båg, om det inte blivit något tekniskt fel av något slag.
Min blogg har den senaste tiden seglat upp bland de tio mest lästa i Malmöområdet. Fåfäng som jag är, går jag ju då och då in och kollar hur högt den klättrat.
Till min stora förvåning hoppade det häromdagen in en blogg från ingenstans och den hade haft mer än dubbelt så många besökare som min. Det märkliga var, att på den bloggen hade det skrivits två, säger två, inägg i år. Båda den 6 mars.
Kan någon ge en trovärdig förklaring till hur denna blogg då plötsligt kan ligga bland de tio mest lästa i Malmöområdet?

Jah Hollis

Alla vill ha ett eget underverk nu

Så var då omröstningen om världens sju nya underverk över och så väldigt överraskande blev väl inte resultatet. Men nu vill alla visst vara med och ha ett eget underverk i sin närhet.
Tidningarna kör hårt med omröstningar. Aftonbladet ska ha en helsvensk variant av ett underverk.
I Sydsvenskan har man redan utsett Skånes egna underverk, där var Ales stenar populärast. Och jag skulle nog vilja ha denne magiska skeppssättning i topp för hela landet. Därför röstade jag på den redan när vetenskapsradion hade sin underverksomröstning.
Men nu ska jag och mina vänner ge oss ut i den mellanskånska naturen en stund. Den är ett underverk i sig, även om vi inte har vädret på vår sida.

Jah Hollis

Stilla nattliv på den skånska landsbygden

Jag har firat ett födelsedagsbarn, ett vuxet sådant, på den stilla skånska landsbygden några mil norr om Malmö. Här har jag varit och firat många födelsedagar vid det här laget: gudbarnets och hennes mammas och hennes pappas.
Det brukar alltid vara livliga och trevliga samlingar med deltagare ur de båda familjerna, och ibland har det väl avslutats sent på natten. Men nu har alla gästerna åkt hem, värdparet och gudbarnet har gått och lagt sig och här sitter jag ensam och knappar på familjens dator i väntan på att även jag ska få sömngrus i ögonen.
Det är så tyst och stilla här på landet, inga människor som plötsligt dyker upp och skrålar och skränar utanför. Inga bilar som brusar och vars förare får för sig att tuta mitt i natten bland husen.
Stadsmus eller lantmus, vilket är man egentligen?

Jah Hollis

lördag 7 juli 2007

Då var man ute på vägen igen...


Jag har, som jag berättat, fått förmånen att ha M:s bil under det att hon själv befinner sig på cykelsemester längs med Polens kust. Det är en rätt härlig känsla att ha bil, även om jag är kluven där med (som på så många andra områden) med tanke på miljöpåverkan och på att man riskerar att totalt slöa till om man vänjer sig vid att köra bil vart man än ska.
I dag har jag i alla fall använt den för att göra mig av med grejor som bara stått här hemma och skräpat. En tur till återvinningsstationen känns som ett OK sätt att använda bilen på.
Och eftersom jag snart ska skaffa egen bil efter att ha varit utan i 20 år, är det väl lika bra att vänja sig vid körandet. Så jag tog en tur och bidrog lite till avgaserna i Malmö centrum.
Där stötte jag på bland annat fordonet på bilden ovan. Kanske hade de (eller skulle de) skjutsat ett brudpar eller någon som fyller år.
Jag ska i alla fall ta bilen ut på landet nu för att själv vara med och fira en födelsedag. Ytterligare en fördel med att ha bil.

Jah Hollis

Om detta är Live Earths höjdpunkter...?

Den omtalade Live Earth-galan med konserter jordern runt under ett dygn lär vara igång. Ännu en gång samlas ett antal populärmusikstjärnor (jag vill inte klumpa ihop dom som rockstjärnor) för att göra en insats för mänskligheten.
Jag såg i Aftonbladet vilka som anses vara höjdpunkterna under galan. Om detta är höjdpunkterna kan man ju fråga sig vilket som är bottenskrapet, uppvärmarna som ska kratta i manegen för megastjärnorna som ska in och bättra på de privata bankkontona.
Kanske skulle Genesis sätta sig i en jumbojet och flyga runt så att de kan spela på samtliga scener under dygnet.
Phil Collins har ju erfarenhet från att ha flugit Concorde mellan den brittiska och den amerikanska Live Aid-galan 1985.
Den gamle miljöräven...

Jah Hollis

Syndafloden är över, dags att gå till aktion

Det tycks som om syndafloden som drabbat oss så hårt här i södra Sverige och Danmark är över, i alla fall för tillfället. Nu är det betydligt ljusare ute och man får hoppas att vattnet sjunkit undan.
För nu ska jag ta M:s bil som står på min egna parkeringsruta här utanför (hoppas jag i alla fall om ingen snott den under natten - bilen alltså, inte parkeringsrutan) och se till att få något vettigt gjort. Då vill det till att vägarna håller och inte är översvämmade.
Första stopp ska bil återvinningsstationen Sjölunda där min gamla, sedan länge pajade, tv ska gå in i den sista vilan tillsammans med diverse annat skräp. Alla kassarna med tidningar som står här och var i källarförråd och i lägenheten ska väck med.
Jodå, jag tror på det där med återvinning, men det är ju lite paradoxalt att den tron blir lättare att omsätta i praktiken om man har en bil.
Däremot är jag betydligt med skeptisk till Live Earth-galan (tack för tipset) och dess möjligheter att göra världen bättre.
Glöm inte vad Al Gores fru Tipper en gång sysslade med.
Not so very rock´n´roll mister ex-vice president!

Jah Hollis

En tidsfråga innan svenskan försvinner

Jag börjar allvarligt fundera över hur länge svenskan ska få fortsätta att vara ett eget och hyfsat självständigt språk. När ska hemkörd engelska, tv-amerikanska och mystiska anglicismer ta över helt och hållet?
I dag kollade jag filmrecensionerna i en skånsk tidning och fann ett och annat att fundera över:
1. På topplistan över de tio mest sedda filmerna i Sverige finns det en, säger en, i vars titel det ingår ord på svenska. Pirates of the Caribbean: Vid världens ände. Övriga titlar har man inte ens brytt sig om att försöka översätta.
2. Den franska filmen Le Sérpent recenseras. Den har på bio i Sverige fått den "svenska" titeln The Snake. Vad är det fel på Ormen?
3. En av tidningens recensenter skriver om Kenneth Branaghs version av Trollflöjten (som den faktiskt får heta på svensk bio). Där står om operasångare som får arbeta framför en full orkester. Det kan inte vara lätt att få det att stämma då, om hela orkestern är på fyllan. Man får anta att det ska det vara en hel orkester, eller kanske en stor orkester.
Men en full.
Nä-nä!

Jah Hollis

fredag 6 juli 2007

Jodå, Plura får spela sig själv i Sommar

Jag blev lite misstänksam i dag när Plura Jonsson var värd för Sommar i P1 och på ett tidigt stadium i programmet spelade en egen låt med Eldkvarn, 27 från plattan Limbo (för övrigt den senaste skivan med gruppen jag köpt).
Jag fruktade att det skulle bli en kavalkad med Eldkvarnlåtar för att illustrera något ur hans liv och karriär. Men ödmjukt förklarade han att han "tagit sig friheten" att spela en egen låt som ska illustrera livet under tiden med Eldkvarn.
Programmet handlade sedan om hans liv, uppväxten i Norrköping, fram till dess att han bestämde sig för att bli musiker på allvar. Det var ett fint program väl sammanhållet med ett inte alls givet musikval.
Jag är ju gammal Eldkvarn-fan (jag är väl en en de få som köpte bandets första platta, den de gjorde efter att ha bytt namn från det kanske mer svårlanserade Piska mig hårt) och utan att känna Plura tycker jag han verkar vara en sympatisk kille.
I programmet fick jag också klart för mig att han och jag, som är av samma generation, har många liknande, ja nästan identiska upplevelser i livet.
Vi har båda som små varit och sett Povel Ramel & Co i ett Knäpp upp-tält.
Och vi har båda fått Rolling Stones första LP i julklapp.
Bara det!

Jah Hollis

Schulman har många likheter med en gås

Egentligen borde man inte låtsas om det, men det är svårt att inte låtsas om idiotifieringen inom den svenska mediebranschen.
Aftonbladet marscherar (tillsammans med Punkt se) i spetsen för att minska journalistkårens anseende och trovärdighet genom att anlita halvfigurer som Alex Schulman för att de ska spela pajas i tidningarna.
Nu har det visat sig att detta skämt till krönikör har snott en krönika rakt av genom att kopiera den från Aftonbladets arkiv och publicera den under sitt namn (och sedan säga att det är ett helt OK sätt att "jobba").
Killen vet ju hur han ska få uppmärksamhet (för när han skriver själv, skriver han ju inget vidare vasst, bara dumt och elakt, och det räcker ju inte alltid så långt), men det är lite trist när man gör stöld till sitt journalistiska adelsmärke.
Men Schulman har många likheter med en gås, förutom ansiktsuttrycket. Jag tror all kritik rinner av honom som vatten rinner av en gås. Och hans intelligens verkar vara någonstans på denna fågels nivå.
Och likt gåsen lämnar han mycket skit efter sig där han går fram.

Jah Hollis

En eftermiddag i HP-supportens sällskap

Ja, som jag berättat tidigare har jag haft problem med att få igång den nya skrivaren jag fick på garantin från HP. Så i dag tog jag gud i hågen och ringde upp företagets support för att kanske kunna få hjälp.
Till min förvåning behövde jag inte stå i telefonkö, utan kom fram direkt. Och när jag skulle förklara felet för tjejen genom att dra igång skrivaren från början, ja då fungerade den och jag kände mig som ett fån.
Men sedan visade det sig att det inte gick att skriva ut från datorn och jag fick ringa tillbaka. Fick direkt tala med en tekniker, och sedan tillbringade vi resten av eftermiddagen med att prata med varandra.
Ingen skugga ska falla över denne trevlige och tålmodige man (Göran) som till slut provade en sista utväg via webben innan han tog farväl med orden: "Fungerar det inte nu måste du nog ringa Apples support."
Men när väl den här nya versionen av installationsprogrammet var hemma så funkade allt som det skulle.
Halleluja!

Jah Hollis

Regnandet känns som rena ondskan nu

Det här är mitt 666:e blogginlägg, ett symboliskt laddat nummer för många.
Men jag tänker inte ägna mig alltför mycket åt världens ondska (varning för mycket otäcka bilder på denna länk), den verkar kunna sköta sin PR-verksamhet rätt bra själv.
Men det känns ändå som om det definitivt inte finns något gott syfte bakom det regnande som just nu dränker Skåne och sabbar semestern och värdefull ledighet för många.
Ja nu har regnet till och med krävt dödsoffer.
Lite ironisk är det allt också, att jag just nu nu har fått låna M:s bil för att bland annat köra grejor till återvinningen och för att hälsa på en kär vän som fyller år.
Det hade varit bättre jag hade fått låna en båt!

Jah Hollis

PS. För att ha ryggen fri: Det blir inte 666 inlägg om man räknar ihop alla som finns här på sidan. Jag har tagit bort ett fåtal som jag vid genomläsningen beslutat att bespara er (och mig själv rasande kommentarer). Men jag har skrivit 666 inlägg. DS.

Den sköna konsten att häckla


Jag köpte det senaste numret av The Word i dag och det var mycket läsvärt i både stort och smått. Det är sällan man har anledning att skratta högt när man läser ett rockmagasin, men The Word får mig att göra det.
Det är de där små inslagen, tryfferingarna som bästa och sämsta-listan (denna gången om sångare/sångerskor) och de udda grejorna som folk har gjort och sagt.
I detta numret fanns en kort liten lista över saker som folk sagt när de häcklat artister, stå upp-komiker och politiker bland annat.
Somliga kommentarer är helt obetalbara.
Som vid Live 8-konsertens storbilds-visning i Glasgow (man önskar ju bara att offret, Bono, kunde hört den).
Världssamvetet Bono berättar i direktsändning om nöden i Afrika. Och för att illustrera det han berättar knäpper han med fingrarna: "Every time (click) I click my fingers (click) a child in Africa dies (click).
Varvid någon i Glasgowpubliken ropar: "Well stop fucking doing it then!"

Jah Hollis

Översvämning och knäckta paraplyer


Nu tycks det äntligen ha slutat regna här i Malmö, efter att det vräkt ner i närmare ett dygn nu. Men tydligen har vi inte sett slutet på detta. Det sägs att det ska komma mer regn under fredagen.
Jag var själv tvungen att ge mig ut och fixa några saker under dagen och det var ingen höjdare även om jag transporterade mig med buss.
Men så fort man kom ut ur bussen fick man slagregnet över sig. Därtill blåste det halv storm, så det gick inte att undvika regnet när man förflyttade sig utomhus.
Många hade naturligtvis paraplyer att försöka skydda sig med, och det är nog paraplytillverkarna glada för.
Jag har aldrig någonsin sett så många sönderblåsta paraplyer övergivna i papperskorgar och på andra ställen ute på stan.

Jah Hollis

torsdag 5 juli 2007

Här har ni de riktiga "rymdlåtarna"

Tio så kallade rymdlåtar har röstats fram för att besättningen på den internationella rymdstationen ISS ska ha något att lyssna på ett tag framöver. Där finns väl en och annan småtrevlig låt, men jag tror det finns risk att de tröttnar innan nästa laddning musik kommer.
Så jag kan inte motstå frestelse att förseslå en egen lista på temat rymden, en lista med musik man inte tröttnar på i första taget. Schysst musik under rymd-arbetet skulle man kunna säga.

1. Space Oddity - David Bowie
2. Set The Controls For The Heart Of The Sun - Pink Floyd
3. Space Is Deep - Hawkwind
4. Dark Star - Grateful Dead
5. Mothership Connection - Parliament
6. Have You Seen The Saucers? -
Jefferson Airplane
7. Mr Spaceman - Byrds
8. Surrounded By The Stars - Amon Düül II
9. Moonshake - Can
10. Interstellar Overdrive - Pink Floyd

Jah Hollis

Och regnet det bara vräker ner...


Det verkar som om sommarens stora regnperiod har sammafallit med mina två första semesterveckor. Jag har tillbringat och tillbringar fortfarande dessa efterlängtade dagar här i Skåne (ja jag var över i Köpenhamn en dag, men det är ju nästan samma sak).
Jag tror inte det hittills har gått en enda dag utan att det regnat mer eller mindre. Just nu verkar proppen ha gått ur totalt. Det har vräkt ner hela dagen och jag avundas inte min vän M som ska på cykelsemester i Polen, det land där detta regntyngda lågtryck parkerat.
Jag lider i och för sig inte så speciellt av regnandet, men det måste vara lite sorgligt för folk som kommit hit för att semestra och som möts av detta monsunregn.

Jah Hollis

Visst fan var det bättre på 60-talet, ha-ha!

OBS! Uppdaterad!
Sydsvenskans kulturchef Daniel Sandström skrev för en tid sedan en betraktelse över Ulf Lundells sommarprogram som gick ut på att hans (Lundells) fascination för 1960-talet var rent av reaktionär nostalgi.
Sandström, som inte ens var född 1967, har läst sig till, att så djävla bra kan det ju inte har varit då. Så han förklarar för oss att varje sekund som följt på 1960-talet måste ha varit en bättre epok eftersom den kom senare i tidsordningen.
Jag tror han bara är avundsjuk för att han missade detta:
Svensk television 1968
Jefferson Airplane på Woodstock 1969
The Who 1967
Ja, hans egna band, de 60-talsinspirerade Beagle, verkar dessvärre inte ha satt ner tassarna så att det fortfarande märks.

Jah Hollis

onsdag 4 juli 2007

Piff & Puff på amfetamin i Sommar i P1

Så fick då de nya mediekelgrisarna i Sverige, Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, chansen att skaka om oss i Sommar i P1. Men, man kan väl inte säga att de direkt tog den.
Likt Piff och Puff uppeldade på amfetamin berättade de, några meningar i taget var, om en resa de gjort i USA för ett tiotal år sedan. Och givetvis (det är ju USA:s nationaldag i dag) blev programmet en stor hyllning till landet i väster.
Det bästa i mitt tycke var musiken, man kan inte förneka att de har bra smak och att de lagt ner jobb på att välja skivor. Sedan kändes det ibland som om de begick dödssynden att tona i musiken för att de tyckte det de hade att berätta var bättre.
Men, för att försöka använda sig av deras eget bildspråk, varför måste de skrika och prata forcerat som skitnödiga smurfer på speed?
Speed ja, knark förekom ju titt som tätt i deras amerikanska äventyr, men de riskerade inte som Alexander Bard för några år sedan att dra på sig någon lyssnarstorm, tror jag i alla fall.
De mer antyder att de testat lite farliga grejor, de förespråkar det inte, för att vi ska kittlas lite och förstå att de här grabbarna varit med om ett och annat.
De vill vara lite tuffa, men befinner sig ändå på rätt säker mark.
Och jag vet fortfarande inte vem som är vem av dem.
Men visst, sämre Sommarprogram har jag hört.
Betydligt bättre också för den delen.

Jah Hollis

Grattis på födelsedagen, vårt kära USA!

I dag är det den 4 juli, och det är detsamma som Amerikas förenta staters, USA:s, födelsedag. Om jag inte räknart helt fel är det i dag, på Independence day som dagen också kallas, 231-årsdagen som med fest och patriotisk yra firas av amerikanerna.
Man kan tycka vad man vill om USA, och det kan vi tack och lov göra här i Sverige. Och ingen av oss kan väl gå genom livet utan att vara påverkade av det landet.
Somliga älskar USA oförbehållsamt, medan andra är betydligt mer tveksamma (och då riskerar att bli kallade USA-hatare här i Sverige).
Men det finns onekligen de som har anledning att hata dagens födelsedagsbarn, det är det nog dessvärre ingen tvekan om.
Glöm bara inte bort en sak: Det finns amerikaner och det finns amerikaner.
Fira dagen med en version av USA:s nationalsång, The star Spangled Banner.

Jah Hollis

PS. Här hittar ni Hendrix version som Yoy Tube visst tvingats ta bort. DS.

Mystisk bilinbrottsstatistik i Sydsvenskan

Sydsvenskan presenterar i dag i en artikel statistik över bilinbrotten i Malmö. Det är några polisaspiranter som specialstuderat ämnet och som kommit fram till att det är fem platser som är speciellt hårt drabbade.
Enligt artikeln har det varit drygt 1 500 bilinbrott i Malmö det senaste halvåret. Störst risk att drabbas ska de löpa som ställer bilen utanför en av de stora köpladorna eller i ett parkeringshus eller, faktiskt, på en gata som går utanför min lägenhet.
(Vad det gäller det senaste, så tror jag inte det är just utanför min lägenhet, utan den del av gatan som går långt utanför synhåll från där jag bor).
Nå, Sydsvenskan slår fast att de 1 529 bilinbrotten är koncentrerade till fem platser i stan. Men sedan visar det sig att det är 145 av inbrotten som ägt rum på dessa platser, sammanräknat.
Kvar är alltså närmare 1 400 bilinbrott som ägt rum någon annanstans.
Skulle man då inte kunna säga, om man vill vrida lite på statistiken, att risken för bilinbrott är mycket större på någon annan plats i stan än på just de fem utpekade ställena.
Jag tycker det hela låter lite mystiskt på något vis.
Fast statistik var inte mitt bästa ämne i skolan...

Jah Hollis

tisdag 3 juli 2007

Någon som kan HP Photosmart 3210?

Jag tillhör den där lyxiga skaran som satsade på så kallat hyrköp av dator och skrivare via jobbet för drygt ett år sedan. Tyvärr högg ju Anders Borg och kompani snabbt på den förmånen för att kunna dela ut pengar till folk som behöver hjälp med att putsa parkettgolven.
Nåväl, skrivaren är en HP Photosmart 3210 All-in-one och där började efter en tid pappersmatningen att krångla. Jag fick hem en ny på garantin, men den fungerar ännu sämre.
Den går igång och låter som ett tröskverk, sedan sätter den igång med enhetsunderhåll. Helt OK, det ska den ju göra när man startar den första gången.
Men sedan kommer meddelandet "Fel! Tryck OK för att fortsätta."
Då gör man det och så händer samma sak om igen och sedan fortsätter det som en evighetsmaskin. Någon som vet hur man löser detta?
Jag trodde HP var kvalitetsgrejor, men jag börjar tvivla.

Jah Hollis

Försvunna skivor åter vid städningen

Min gamla krånglande skrivare har blivit utbytt genom garantin och i dag kom det en snubbe från budfirman och bar iväg med den gamla. När den nya nu ska på plats tänkte jag ta ett rejält städtag vid datorplatsen för att se vad som döljer sig i högarna där.
Jodå, det har redan lönat sig.
Tre saknade cd-plattor dök upp under någon gammal muskartong: Marvin Gayes "What´s Going On", Kelly Willis "What I Deserve" och The Mendoza Lines "Full of Light and Full of Fire".
Inte för att jag saknar musik att lyssna på, men dessa har jag nu uppenbarligen inte hört på länge.
BT ringde tidigare och lockade med att gå ut och ta en bärs eller två. Frestande, eftersom solen skiner för en gångs skull. Men jag väntar till i morgon då det är quiz.
Nu ska skrivaren igång.

Jah Hollis

Blir vi blåsta av jordgubbsmaffian?

Varje försommar är det samma stim om våra svenska jordgubbar. Livet verka stå och falla med frågan om vi ska få svenska jordgubbar till midsommar och vad detta då ska kosta oss.
Ofta handlar det om att det regnat för mycket och att det kommer att bli brist på jordgubbar. I år handlade det om att det var för bra väder på försommaren och att jordgubbssäsongen skulle vara över vid midsommar.
Det är ganska lätt att konstatera att det senare inte stämde i alla fall. I dag när jag var och handlade fanns det gott om jordgubbar inne i butiken. Utanför satt två tjejer vid varsitt jordgubbsstånd
med överfulla lager av jordgubbar och halvsov av tristess.
Jag köpte en liter, billigare än det var vid midsommar, och de smakade alldeles utmärkt. Och var de inte bluffmärkta, så var de svenska.
Jag undrar om det inte är så att jordgubbsmaffian hetsar oss så inför midsommar att vi är beredda att tro vad som helst, och betala vad som helst.
Som det såg ut i dag, verkade intresset för de goda bären inte så vidare stort.
Kanske tog vi, inför hotet om att bli utan, ut nöjet redan vid midsommar.

Jah Hollis

Stackars Bomb-Dilba blev kränkt

Nu sällar sig pokerspelaren och (före detta?) artisten Dilba till de kränktas skara. I kön till ett av US Airways plan från Arlanda till USA talade hon om för en av flygbolagets anställda att hon var ute för att bomba plan.
Som tack för den upplysningen fick Dilba inte följa med på planet till USA.
Till Expressen/KvP säger Dilba att hon "blev utdragen ur kön och behandlad som en terrorist" (observera u-t-d-r-a-g-e-n, inte ombedd att stiga ut ur kön).
Hon ska också ha upplevt det som om flybolagets representant ställde extra många frågor för att Dilba "ser utländsk ut".
Därför tyckte hon tydligen att hon hade frikort att dra till med bombskämtet.
Förklaringen är det gamla slitna uttrycket "Jag kände mig kränkt."
Jag vet inte vilken planet Dilba befunnit sig på sedan den 11 september 2001, men hon har tydligen missat att det finns en viss oro hos, speciellt de amerikanska, flygbolagen när det gäller terrorister.
Oron må vara befogad eller ej, men att skämt om att "bomba plan" inte går hem, det tycker man även Dilba borde ha snappat upp.

Jah Hollis

Sven Otto blandar ihop lust och tvång

Det förvånar mig inte att vår arbetsmarknadsminister, Sven Otto Littorin, tvingades betala för att få en examen att skryta med. Jag har egentligen ingen anledning att vara elak mot honom, men han bjuder ju på det med sina märkliga uttalanden.
Nu handlar det om en undersökning som Manpower gjort och som visar att arbetslösa inte är så sugna på att flytta för att få ett nytt jobb.
Hälften kan inte tänka sig att flytta för att få jobb.
Samtidigt tror 65 procent att de ska få ett nytt jobb inom ett halvår (utan att flytta).
Det tycker Sven Otto Littorin är "glädjande siffror". Han tror att det hänger ihop och att man inte "har lust" att flytta om man tror man kan få jobb inom ett halvår.
Jag tror inte att det har och göra med "lusten" att flytta.
Jag tror det har med att känna "tvånget" att flytta att göra.
Ingen vill överhuvud taget känna sig tvungen att flytta, att bli deporterad, att tvingas att lämna sitt sociala liv.
Men så tror inte Sven Otto Littorin att det är.
Han tror det har med "lust" att göra att bli behandlad som någon statare från anno dazumal.
Ja, ja. Det nya arbetarpartiet var det.

Jah Hollis

Kanske bäst att bli vegetarian i alla fall

Den där diskussionen om vegetarianer versus köttätare har man ju erfarenhet av sedan många, många år tillbaka. På det gröna 70-talet kunde diskussionerna vara nog så heta, det var inte långt ifrån att smockan hängde i luften då och då.
Att sedan dessa diskussioner många gånger fick bränsle genom öl och brännvin och en och annan pinne jazztobak störde inte vegetarianernas renhetsivran. De produkterna kom ju också från växtriket.
Själv lyckades jag aldrig bli vegetarian på heltid, även om jag försökte, kanske av slöhet, kanske för att jag gillade kött.
En och annan av de renhetsivrande vegetarianerna blev väl också köttätare med tiden.
Men nya generationer tar över när de gamla faller ifrån i sin tro.
Utan ha någon statistik att falla tillbaka på tycker jag mig märkt att många yngre i dag käkar vegetariskt.
Nu kanske man ska ansluta sig till dom illa kvickt, sedan man hört varningarna om den där bakterien som kan döda oss och som visst trivs i kött.
Jag åt faktiskt nudlar med egenkomponerad grönsaksröra till som middag i kväll. Det mina vänner, var mest av lathet (jag orkade inte gå ut och handla), men det var väldigt gott.
Det gav mersmak.

Jah Hollis

måndag 2 juli 2007

Skönt att MFF kan överraska positivt

MFF-fansen är ett hårt prövat släkte. Tyvärr har väl laget överraskat mer negativt än positivt än så länge i årets allsvenska, med förlusten mot Trelleborg som det riktiga bottennappet.
Men tack vare att serien hittills varit så jämn hänger MFF fortfarande med på den övre halvan av tabellen. Det finns ju ännu inget lag som på allvar börjar kunna snacka om att man känner guldvittring.
Så kvällens tre poäng för MFF borta mot ärkefienden (ja MFF har rätt många ärkefiender om man ska se det så) IFK Göteborg var ju en stor lättnad för MFF-fansen. Just det att MFF överraskade positivt: när alla ställt in sig på oavgjort klippte Junior (äntligen) in segermålet med mindre än en halv minut kvar att spela.
Jag vet många med mig som känner hur skönt och psykologiskt rätt det satt.
Kanske kan det lossna på allvar för MFF nu, trots alla de gula korten.

Jah Hollis

En bisarr upplevelse att se fotboll på Zoom

I brist på tv och med avsaknad av lust att gå ut på krogen, följer jag matchen IFK Göteborg mot Malmö FF i fotbollsallsvenskan på Aftonbladets matchservice Zoom. Det är ungefär som att titta på något dataspel från dataspelens stenålder, fast i färg.
En fotbollsplan sedd rakt uppifrån och spelare som ser ut som pingpongbollar som rullar fram och tillbaka över planen (i sina lags respektive färger) med spelarnumren på.
Och så bollen som, ja just det, en boll som saknar nummer och som blir större om någon skjuter höjdskott. Domarn är en grå lite mindre boll.
Man kan faktiskt följa matchen rätt bra, och man ser när det är dramatiskt, även om det känns lite bisarrt att se fotboll på det här viset.
Jag antar att det är några datachips inblandade, men lite störningar i kommunikationen blir det visst i bland. Nyss stod Jimmy Dixon i MFF-målet medan målvakten Sandqvist spelade högt uppe i planen.
Ja, och än så länge, efter 68 minuter leder MFF med 1-0.

Jah Hollis

Nu är det rymdinvasion på gång också

Som om det inte vore nog med observationer av döda kameler och vampyrer mitt på ljusa dagen har det nu siktats rymdvarelser i de djupa småländska skogarna. I alla fall verkar det som om en ET har traskat runt vid sjön Mien.
Jag är inte ute efter stt skoja vare sig med UFO-Sverige eller folk som sett konstiga saker på himlen eller i skogen, men man får en känsla av att rötmånaden börjar tidigt i år.
Eller sommarens nyhetstorka i tidningarna.

Jah Hollis

Sju låtar om kameler, zebror och vampyrer

Rötmånaden har kommit tidigt i år, eller vad är det som händer? Polisen har fått in en anmälan om att en död kamel hittats på väg E 22 nära Karlskrona, en häst har korsats med en zebra och i USA har man sett vampyrer mitt på ljusa dan.
Och vi befinner oss bara i början av juli! Frågan är nu om Calle Bildt också ska komma och chocka oss med något rötmånadspåhitt.
Här är sju låtar på temat att trösta sig med i väntan på att läget ska lugna sig.
1. It Must Be a Camel - Frank Zappa
2. Köp inte en zebra - Povel Ramel
3. Ali Baba´s Camel - Bonzo Dog Band
4. Black Uhuru - Vampire
5. Needle in the Camel´s Eye - Brian Eno
6. Ulf Lundell - Club Zebra
7. Night of the Vampire - Roky Erickson

Nej, nu är det måndag. Det finns viktigare saker att göra än att sitta här och plita ihop fåniga låtlistor.

Jah Hollis

söndag 1 juli 2007

Kan vi få slippa tjatet om USA-hat nu?

På SvD:s webb hänvisar man till Per Gudmundsons artikel på ledarsidan om Pew Global Attitudes-undersökningen med orden: Ledare - USA-hat.
Jag vet inte vem det är som sätter de små hänvisningsrubrikerna på webbens förstasida, men vad jag kan se i artikeln på insidan används inte den slitna klichén "USA-hat" alls där.
Men någon har tydligen tolkat det som att texten handlar om USA-hat.
Och jag undrar, kan vi inte slippa detta slentrianmässiga tjat om att man "hatar" USA så fort man har den minsta kritik att rikta mot det landet?
Men det är ju ett ord man från högerhåll gärna tar till och klistrar på folk som inte stämmer in i hyllningskören till USA.
Sådana människor bara hatar, de saknar alltså rationellt tänkande i sin kritik.
För övrigt är det intresant att kolla in i undersökningen vad Per Gudmundson inte skriver om. Till exempel att förtroendet för George W Bush rasat kraftigt i hans eget hemland, att 18 procent av amerikanerna själva tycker illa om sitt land (och att USA inte är det land i världen som har flest invånare som är positiva till landet).
Men det är väl bara ett gäng USA-hatare som har sådana snedvridna attityder.
För övrigt vore det kul att få veta hur ofta Per Gudmundson frekventerar McDonald’s, ett restaurangkoncept man mellan raderna kan ana att han gillar skarpt.

Jah Hollis