Twingly statistik

torsdag 31 december 2009

Vi lever i otålighetens tid

Jaha, då var det dags att skriva det sista blogginlägget innan vi går in i en nytt decennium.
Strax ska jag packa ner mitt vin, min cider och min fuskskumpa och cykla till den stundande nyårsfesten.
Där hoppas jag på några timmars trevlig samvaro, och gott käk, innan det är dags att deklarera att det blivit 2010.
Nu tilltar raketskjutandet här i Malmö.
Från och med klockan 18 och fram till klockan två i natt ska det vara fritt fram att brassa på. Och det har tydligen kliat i fingrarna på många.
Det är som om det vore otänkbart att vänta till klockan är midnatt, och då skicka iväg raketerna som en hälsning till det nya året.
Nej, nu ska det ske.
Allt ska gå undan nu för tiden och att bara vänta in något verkar närmast ses som bortkastad tid. Har man raketer ska de skjutas iväg snabbast möjligt.
Vi lever i otålighetens tid.
Men nog med gnäll nu.
Om jag inte sagt det tidigare: Gott slut på 2009 och ett Gott nytt 2010!

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Musik för alla tider: Desmond Dekker


Första gången jag hörde The Israelites med Desmond Dekker & The Aces (japp det var på 60-talet, 1960-talet) var när de gick in på den brittiska singellistan med denna tidiga ska/reggaelåt.
Det var som en helt ny musikalisk värld öppnades för mig och numera betraktar jag ska och reggae och alla varianter av denna jamaicanska rytm däremellan som musik som står sig i alla tider.
Desmond Dekker bidrog också till filmen The Harder They Comes ljudspår med låten 007 (Shanty Town) med de odödliga textraderna: Dem a-loot, dem a-shoot, dem a-wail, A Shanty Town...
Det är den ni hör här ovan i en version inspelad bara ett par år innan Desmond Dekker dog.
Försök att sitta absolut stilla medan ni lyssnar.
Nej, jag vet, det går inte.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , ,

Nej, AB, det är ingen rekordkyla nu!

Något som kallas "rekordkyla" ska dra in över Sverige nu vid nyår om man ska tro Aftonbladet. Men som så ofta ska man inte tro på vad det står i Aftonbladet, allra minst i deras rubriker.
Att det ska handla om något slags köldrekord kräver väl ändå att det är ska vara kallare än det någonsin tidigare varit, annars är det ju inget rekord.
Men några sådana temperaturer är det ju definitivt inte fråga om nu.
I stället handlar det om Aftonbladets usla journalistik som består i att förvränga och devalvera språket. Ibland undrar jag om man på AB hyser ovanligt många icke läs- och skrivkunniga journalister eller om detta är en medveten taktik.
Varför kalla något rekord om det per definition inte handlar om ett rekord?
Jo, därför att man tror att man hela tiden måste överdriva för att folk ska köpa det.
Här i Malmö är det några grader under noll just nu.
Det är kallt, men mycket långt från någon rekordkyla.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Amy Winehouse: en av 00-talets stora


Just nu sammanfattas, vägs och mäts det snart avslutade 00-talet på alla sätt och vis, ingen genre eller kultur- eller samhällsyttring tycks komma undan den hårda granskningen.

Det är bara att konstatera att vi alla har våra favoriter: och att det som segrat i kvantitet inte nödvändigtvis (snarare oftast tvärtom) behöver det som segrar i kvalitet.
Men jag tror vi är rätt många som kan enas om att Amy Winehouse är en av de stora musikartisterna detta decennium.
Den här engelska tjejen med de märkliga tatueringarna och den minst sagt egna stilen slår, i alla fall i mitt tycke, ytlighetsfixerade amerikanska r´n´b-divor och svala nordiska huldror med hästlängder. Hur välsjungande de än må vara.
Inte att undra över att hennes Back to Black kom överst på Q:s lista över decenniets bästa skivor.
Att hon sedan blev ett givet offer för den människofientliga brittiska tabloidpressen var väl bara väntat.
Gör det till ert nyårslöfte: bojkotta dessa asgamar, brittiska eller svenska eller var de nu hör hemma som som lever på att utnyttja folk de inte når ens till fotknölarna.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Jah Hollis tar en snabbtur i universum


Sista dagen på ett decennium är det kanske läge för att tänka lite djupa tankar: om livet och om universum och allt det där ni vet.
Själv fick jag en kick in på de här tankegångarna via veckans nyhetsbrev från favoritmagasinet The Word. En video de tipsar om.
Jag vet att symfonirock inte går hem i alla läger, men jag (gammal Pink Floyd-fan som jag är) kan inte låta bli att tycka att musiken av brittiska nysymfonirockarna Muse och denna videosammanfattning av vårt kända universum bildar en smått magisk enhet.
För att tala med Big Audio Dynamite: This is the Universe. Big isn´t it?
Eller kanske Hawkwind: Space is deep!

Jah "Space Cowboy" Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Rekordmånga betalar för ännu mer skräp

Trots att ett par tilltänkta ministrar i den första Alliansregeringen kunde skapat lite trend genom att inte betala tv-licens, verkar det som om trenden i stället nu går åt andra hållet.
Enligt de senaste statistikuppgifterna är det nu rekordmånga i Sverige som betalar tv-licensen, närmare 3,5 miljoner hushåll. Det är den högsta siffran sedan Radiotjänst tog äver ansvaret för indrivningen av avgiften för 20 år sedan.
Själv har jag ju sedan, ja ett par år minst i alla fall, ingen tv. Och jag lider inte av någon abstinens.
För att testa det eventuella suget passade jag i går kväll på att bänka mig framför burken i vännen BT:s lägenhet där jag tar hand om post och vattnar växter medan han är ute på sjön och jobbar.
Beväpnad med fjärrkontrollen och en stadig Glenmorangie började jag surfa igenom utbudet så där kvällen före nyårsafton. Hittade först Rapports årskrönika på statstelevisionen. Visst, sådana återblickar och sammanfattningar kan vara trevliga, men jag fastnade mest för att Lisbeth Åkerman ju är snygg som en ängel och att hennes inkallade kommentator Mats Knutson alltid ser ut som om han står i motvind när han ska säga något.
Största konkurrenten, TV4, visade en av alla dessa galor som tv numera verkar vara nerlusat med. Folk som satt och spelade bingo och en oändlig radda nummer som lästes upp medan inget annat hände, på bästa sändningstid.
Där emellan mestadels mediokra artister och alltihopa lett av Lotta Engberg (någon borde kanske sagt åt henne att inte satsa på italienssa gatflicke-looken) och den allerstädes närvarande (och ovanligt bleke för att vara tv-programledare) Peter Jihde.
Urgh! Jag ligger hellre hemma på slafen och stirrar upp i taket än tittar på sådant.
Det som visades på övriga kanaler ska vi förbigå med tystnad: kassa filmer och amerikanska serier och en väldig massa "talking heads" som tydligen trodde att deras problem och åsikter om ditten och datten skulle intressera mig.
Inget ont om den som gillar tv: det är ett fritt val och jag ser inte ner på den som väljer tv:n.
Själv har jag valt bort den och slipper brottas med frågan om att betala, eller inte betala, licens för att ha tillgång till så mycket skräp.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Jah Hollis är inbjuden på trerätters

Så blev jag då inbjuden till nyårsfest även detta år, vilket ju känns trevligt.
Skönt att slippa ringa runt och leta efter någon att ha sällskap med under decenniets sista timmar.
Det är min gamle vän sedan många år Old Hell som står för kalaset som blir i den mindre skalan, under tio personer sägs det.
Å andra sidan överraskade han lite med att förklara att man inte skulle grunda med något käk innan man kommer hem till honom. Han ska nämligen egenhändigt komponera ihop en trerättersmeny till oss.
Det låter spännande tycker jag. Nyårsmenyer har en tendens att vara rätt traditionella, men här vet jag som sagt inte vad som väntar.
Själv kommer jag att bidra till kalaset med min närvaro, en flaska tomtebrus (mousserande men inte äkta Champagne) och en låda prima vitt vin. Allt raskt inköpt på förmiddagen i dag då det tydligen inte gått upp för alla att Systembolaget nuförtiden har öppet även på nyårsaftonen.
Under förmiddagrundan upptäckte jag också den fina silvriga granen vid rulltrappan upp till glasgången från Hemköpshuset till Entré.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

onsdag 30 december 2009

Fyrverkerihelvetet tyckas ha dämpats

Malmö har i år, liksom tydligen många andra svenska kommuner, infört hårda restriktioner mot det sanslösa skjutandet av fyrverkerier som sedan ett antal år tillbaka pågått helt ohämmat under större delen av december. Vid årets nyårsfirande är det tillåtet att skjuta raketer från klockan 18 på nyårsaftonen till och med klockan två den första natten 2010.
Polisen ska också ha tagit saken på större allvar och satsat på att klämma åt de som bryter mot förbudet (och även de pengagiriga (samvetslösa?) fyrverkeriförsäljarna).
Och det tycks ha haft en dämpande effekt på de skjutglada.
Visst finns det de som finner en barnslig glädje i att bryta mot förbudet.
En och annan smäll (ibland undrar man om det är något slags luftvärnspjäser de fyrar av) hörs här i mina kvarter, men mest dånar det utifrån de stadsdelar där de fattiga sägs leva.
Min upplevelse är i alla fall, att det blivit mycket lugnare när det gäller detta fyrverkerivansinne. Förra året gick det inte många sekunder i tystnad under veckan före nyår.
Nu tror jag inte att fyrverkerirädda, som grannens snälla Bella på bilden här ovan, kan känna sig lugna. Det lär väl skjutas friskt på nyårsaftonen och för min egen del har jag inga invändningar: runt tolvslaget är det helt okej för mig.
Det här handlar inte om att vara glädjedödare, när man vill få detta att äga rum under mer kontrollerade former. De verkliga glädjedödarna är ju de som förjar "fira nyår" ett par veckor i förväg och förpestar tillvaron för så många.
Det enda jag nu undrar är: Varför gjorde man inte detta redan för flera år sedan?

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Intet är som väntans tider 2


För min del var det aldrig fråga om att välja mellan PC och Mac när jag, efter en prolog med en gammal ångdator med floppydiskar, skulle skaffa en egen dator.
Eftersom jag hade Mac på jobbet blev det att jag köpte en sådan, en Power Mac som var svart, att ha hemma också.
På den tiden (det känns väldigt länge sedan, och det var faktiskt förra decenniet) var det tålamodsprövande att surfa på Internet via ett telefonmodem. Det var ibland en evig väntan på att öppna de sidor man ville kolla.
Nu har jag sedan några år en Imac som från början var rena drömmen att ha efter att den svarta Macen blivit allt risigare och risigare, och föråldrad.
Men utvecklingen bara rasar iväg nu, och allt oftare känns det som en evig väntan när jag ska ut på nätet med min Imac. Allt är ju relativt, men man vänjer sig ju snabbt vid att det ska gå undan.
Nu kan sekunderna ibland kännas långa som minuter och jag hinner ofta tänka tanken på att skaffa en ny, supersnabb, Mac.
Och var ska det sluta? kan man sedan lite ångestladdat undra.
Håller vi i datoråldern på att totalt tappa tålamodet?

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Intet är som väntans tider 1


Jag sitter och väntar på att ordföranden i vår bostadsrättsförening ska dyka upp och ringa på min dörr.
Jag stötte ihop med honom på gården när jag var på väg till jobbet häromdagen och han undrade om han skulle kunna få tag på mig senare i veckan.
Visst, svarade jag och jag fattade det som om vi var överens om att han skulle dyka upp hos mig efter klockan 13 i dag. Men nu slår det mig att "efter klockan 13" är ju inget bestämt klockslag, och ännu (snart klockan 15) har han inte dykt upp.
Så här sitter jag och kan inte så mycket annat; han kan ju komma och ringa på när som helst med det där p-platskontraktet som ska förnyas.
Så jag kan bara inte gå ut och göra det där jag hade tänkt mig göra efter att han varit här.
Tusan också!
Uppenbart kan man inte vara nog tydlig när man bestämmer något med någon.
Det borde jag kanske redan ha lärt mig vid min ålder.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , ,

Försäkringskassan en stat i staten?

Jag har inte haft med Försäkringskassan att göra på år och dag.
Jag har inte varit sjuk och behövt få pengar därifrån eller haft anledning att kontakta Försäkringskassan i något annat ärende.
Och det finns det visst anledning att vara glad för. Under några år hörde man alltid talas om hur illa ställt det var med denna en av välfärdssamhällets grundpelare: Försäkringskassans utbetalningar var ständigt försenade, det var omöjligt att komma i kontakt med Försäkringskassan och Försäkringskassan befann sig i ett ständigt tillstånd av kaos.
Nu lär man ha gått igenom (och går ännu igenom) en grundlig omorganisation och om man ska tro deras egen hemsida ska det ha blivit ordning och reda på Försäkringskassan nu.
Till vilket pris? undrar jag i alla fall, när man ständigt nu i stället får läsa om hur Försäkringskassan tycks jaga (på uppdrag av regeringen Reinfeldt) sjuka och svaga på ett sätt som ibland tar sig groteska former.
Nu senast handlar det om kvinnan som blev utan ekonomiskt stöd för att hon inte anmält sig hos Arbetsförmedlingen dagen efter att hennes barn dött i cancer.
Och inte nog med det. När hon fick länsrättens ord på att hon, med tanke på omständigheterna, hade rätt till sina pengar, gick Försäkringskassan vidare och överklagade i högre instans för att slippa betala.
Har Försäkringskassan blivit något slags stat i staten nu?
En kafkaesk stat där enbart lagens ord gäller och det inte finns utrymme för några som helst mänskliga hänsyn?

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

söndag 27 december 2009

Så var den glada julen 2009 slut

Så var det slut med julfirandet för den här gången. Och för min egen del är det slut med ledigheten med, eftersom jag ska jobba denna söndag.
Julhelgen var mycket lugn för min del. Jag ägnade mig inte åt speciellt mycket av det som tycks vara så stressframkallande just denna helg; inget jagande efter en massa julklappar och inga långa resor någonstans.
Men, som min kloka brorsdotter konstaterade efter att inte ha skickat några julkort i år: Det blev jul i alla fall.
Julmat fick jag med fastän jag inte köpt mer än lite julskinka som pålägg för egen del och fått en julkorv gjord efter ett gammalt släktrecept.
På julafton var jag hemma hos vännen BV och hans båda barn och fick läckert käk och trevlig samvaro. Detta upprepades sedan hemma hos gudbarnet och hennes föräldrar på annandagen.
Men uppenbarligen finns det andra som har det stressigt under julen, och då handlar det inte om själva julfirandet. Inbrottstjuvarna var i vanlig ordning i full aktion under helgen, och det var tydligen bara på Bornholm man var förskonad.
Nej, jag tror de här ljusskygga figurerna skulle behöva lite god julmat och trevlig samvaro. Kanske skulle det kunna avhålla dem från att ställa till en massa elände för sina medmänniskor.
Nej, nu kallar jobbet.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

lördag 26 december 2009

Snötäcket i Malmö försvann raskt igen


Vi fick en vit jul här i Skåne i alla fall, vilket ju rent meteorologiskt inte tillhör vanligheterna.
Men redan på julafton började den snö som föll så ymnigt mindre än en vecka före julhelgen att smälta bort.
På juldagen var nästan allt borta och bara de här två snögubbarna, som några barn byggt på min gård, stod likt två ståndaktiga tennsoldater kvar och påminde om att det faktisk varit vinter en tag även här.
I dag har det varir grått och disigt och så har det regnat småspik.
Tillbaka till en normal Malmövinter med andra ord.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , ,

Veckans fönster 64: Juligt

I förran veckans fönstertema valde jag att avstå, eftersom bilden jag tog kändes väldigt krystad och dessutom var av rätt dålig kvalitet bildmässigt.
Men nu, när juldagen redan gått över i annandag jul, tänkte jag slänga in ett bidrag på temat Juligt.
Det är taget hemma hos min mamma i Oskarshamn när jag var där och gratulerade henne på födelsedagen för en dryg vecka sedan.
I fönstret, där man tydligt ser att det snöat en hel del utanför, syns en julljusstake och en av alla blomstergåvor mamma fick på födelsedagen: en julgrupp med en knoppande amaryllis i.
Ganska juligt enligt mig.
Ha nu en god fortsättning på julen och kolla fler juliga fönster här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

tisdag 22 december 2009

Från mörkret stiga vi mot ljuset…

Har ni märkt någon skillnad än?
Nej, det dröjer ju ytterligare ett tag innan det riktigt börjar märkas att vi nu går mot ljusare tider igen.
I går passerade vi vintersolståndet, dygnet med den längsta mörka delen under hela året och en dag som enligt mig borde firas mer än julen.
Det är som att stiga över en tröskel in till något bättre, även om det snöar och är kallt som i Skåne just nu.
Från mörkret stiga vi mot ljuset…
Bokstavligen.
Sedan kan man ju passa på att fira julen med.
För mig blir det i alla fall ett välkommet avbrott i jobbandet.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

måndag 21 december 2009

Årets sista Fototriss 2009: Tillsammans



Ja, detta är inte bara årets, utan även detta decenniets, sista Fototriss.
Och den vill jag ju inte missa, även om det inte blev så mycket tid till att ta nya bilder i dag.
Kanske känns mitt bildval lite krystat, men det är ju en fri tolkning, och jag visar: en del av de närmare 15 000 personerna som, tillsammans med mig var i Malmö arena i fredags kväll och hade kul tillsammans med stå upparen Eddie Izzard: en Malmöbuss som får representera kollektivtrafiken där vi åker tillsammans för att förflytta oss runt om i stan (i detta fallet gick den från Gustav Adolfs torg strax före midnatt natten mot söndagen den 21 december): GB-glassgubben som, efter att många år stått ensam och flinat utanför butiker och kiosker, för inte så länge sedan äntligen fick en glad GB-glassgumma att vara tillsammans med.
God jul och gott nytt år önskar jag er, alla numera så välbekanta namn som deltagit i Fototriss tillsammans med mig i år!
Fler bilder på veckans tema kan ni se här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

söndag 20 december 2009

Nu smäller det snart på allvar…


Nu smäller det snart.

Nedräkningen har börjat och om drygt tre timmar börjar det på allvar.
Jag talar inte om jordens befarade undergång, eller något annat som ska drabba en intet ont anande mänsklighet.
Jag talar om Quizfinalen på The Pickwick Pub i Malmö, där det i kväll ska avgöras vilket lag som blir pubmästare 2009.
Och i år känns finalen hetare än på många, många år.
Att man vunnit många deltävlingar under året spelar egentligen ingen större roll när man väl har kvalificerat sig (fast våra segrar de senaste veckorna kan nog ha satt nerverna i dallring hos våra motståndare).
Och inte finns det så stora möjligheter att förbereda sig, eftersom man inte har en susning i förväg om vad det kommer att bli för frågor eller ämnen (jag har förvisso tippat att det kommer att bli en och annan fråga om det snart avverkade 00-talet, men jag kan ha helt fel).
Nåväl, nu är det Armagideon Time för att tala med Willie Williams ord (hans original av låten som The Clash så förtjänstfullt gjorde en cover av finns här.)
En handfull finallag med fem personer i varje och ingen som skulle få för sig att försöka fuska med mobiler eller liknande.
Kunnadet och samarbetsförmågan i laget fäller avgörandet.
Må bästa laget vinna, och jag har en känsla av att det kan bli Caltex & The Oxymorons, vårt fina lag, som redan tagit titeln fyra gånger.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Fredagsfärger 18 december: Vit och gul

Fredag har hunnit bli söndag för min del, men eftersom jag uppe i Småland tog en bild som passar alldeles prima in på Fredagsfärgers tema denna vecka: vit och gul, känner jag att jag inte kan undanhålla er den.
Jag tog den under ett av de sällsynta ögonblick då solen lyste, alldeles precis innan den skulle gå ner.
Jag tycker kontrasten mellan solen som gör de gula husen ännu gulare, och den vita snön var så fin. Fler bilder med vitt och gult i hittar ni här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Småländsk ostkaka - en riktig höjdare

Sedan i fredags kväll är jag tillbaka hemma i Skåne igen.
Det var fullt upp direkt, men jag ska återkomma till det i ett senare inlägg.
I går var det raka motsatsen: en slö dag där vädret inte var speciellt inbjudande och i stället bidrog till att jag höll mig hemma och smälte upplevelserna från besöket i Småland.
Just nu håller jag dessutom på att smälta en bit småländsk ostkaka som jag fick med mig ner.
En kusin som bor i det inre av Kalmar län besökte min mammas födelsedagskalas och hade med sig egenhändigt gjord ostkaka. Det är en läckerhet i den högre skolan och jag har just avnjutit en bit (lätt uppvärmd i ugnen) tillsammans med lite honungsyoghurt, blåbärssylt och en kopp starkt Zoegas.
Jag vet inte hur pass komplicerat det är att lyckas med att göra småländsk ostkaka.
Men den min kusin gjort därhemma i de småländska skogarna hade utan problem kunnat serveras på vilken lyxkrog som helst.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

måndag 14 december 2009

Jag tar paus och åker och firar morsan

Det har varit lite si och så med bloggandet de senaste månaderna tycker jag. Och då talar jag givetvis om mitt eget bloggande.
Det har mest blivit att jag deltar i en massa fotoutmaningar; inget fel i det, det är intressant på sitt vis (och har gett mig många trevliga bloggbekantskaper), men det känns som om det inte kräver lika mycket, som riktigt genomtänkta skrivna inlägg kräver.
Inte för att jag lider brist på idéer om vad jag skulle kunna blogga om.
Men vad finns det egentligen för anledning för mig att exempelvis ge mig in och kommentera den senaste opinionsundersökningen? Det finns väl redan tillräckligt med folk som gillar att slå varandra i skallen med sina argument där.
Och den som följt min blogg vet väl att jag till exempel inte har så mycket till övers för den politiska allians som styr vårt land.
Inte heller har jag några briljanta funderingar kring klimatmötet i Köpenhamn. Jag kan bara konstatera att även där tycks det vara populärt att ge varandra på skallen.
Nej, nu ska jag ta en liten bloggpaus.
Troligtvis bara några dagar medan jag ska åka upp till Småland och gratulera min mor som fyller 90 år i morgon, tisdag. Men jag ska ta det tillfället att även fundera lite på vad jag ska ha bloggen till.
Och hur jag ska hinna blogga samtidigt som jobbet är rätt pressande just nu.
Jag skulle kanske kunna berätta om min morsa, Karin, som började jobba som barnflicka åt en välbärgad familj i Stockholm redan när hon var 15 år. Och som hade en far (min morfar alltså) som var nitare på Oskarshamns varv och en mor (min mormor) som födde 14 barn.
Men det där får jag tänka igenom.
Jag säger som The Terminator: I´ll be back!!!
Mot Småland!

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

söndag 13 december 2009

Fototriss Luciadagen 2009: Glitter



Vi är redan framme vid Lucia och därmed är mer än häften av den del av december som leder fram till julafton avklarad. Och om åtta dagar är det vintersolståndet.
Och så är det dags för en ny Fototriss. Glitter är temat, men för mig lär det bli blod, svett och tårar (= jobbet) i stället för glitter och glam.
Och på måndag bär det av mot Småland och ett födelsedagskalas.
Återstår att leta upp glittrande arkivbilder, förutom då en som är tagen i dag.
Vi tar det nerifrån och uppåt:
1. Ljusglitter i gran och andra träd och den stora bordslampan på plats på Lilla Torg i Malmö. Julhandeln är i full gång. Vadå kris?!
2. Solglitter i forsarna i Emån (i Småland) en dag i somras. Snart är vi där igen.
3. Regnet faller som glitter i strålkastarskenet på Malmös nya fotbollsstadion.
Ja, jag hoppas alla får en trevligt luciadag med luciatåg och kaffe och lussebullar.
Och så kan ni se fler Glitterbilder här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

lördag 12 december 2009

Veckans fönster 62: Valfritt

Lördag kväll och det har blivit kallt även här nere i södra Sverige. I alla fall kändes det väldig kylslaget när jag var ute och, cykelburen, tog en runda på stan tidigare i dag.
Det var i alla fall klart väder och man kunde till och med skymta solen en stund innan den dök ner under horisonten, vilket den gör väldigt tidigt nu.
Veckans fönstertema är valfritt och jag tog en bild på en fönstervägg på ett hyfsat känt hus i Malmö på min väg in mot centrum.
Stjärna till den som kan gissa vilket hus det är.
Det finns en ledtråd om man tittar upp mot taket och man kan väl säga att "valfritt" står i en viss motsats för somliga vad gäller detta hus.
Fler valfria fönster finns på Susannes fotoblogg.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

fredag 11 december 2009

Fredagstema den 11 december: Ljus

Äntligen fredag skulle man väl kunna säga.
Fast även denna fredag är arbetsdag för mig, en i raden som pågår nästan ända fram till midnatt, denna vecka.
Och en jobbig vecka är bara förnamnet.
Men innan jag ger mig av ska jag bidra med en bild till ett fredagstema.
Ljus är temat och med denna bild, tagen i Ystad, vill jag bara påminna om att även när det är som mörkast finns det en strimma ljus någonstans. Om tio dagar infaller vintersolståndet, och sedan går det så sakteliga mot ljusare tider igen.
Fler bilder på detta tema finns att se via Sinneskattens blogg.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

tisdag 8 december 2009

Busar sätter dagordningen för bussresor

Till och från jobbet är jag tvungen att åka bil eftersom jag har de arbetstider och det avstånd till jobbet som jag nu har.
När jag är ledig och hemma får bilen i stort vila hela tiden och jag utnyttjar min gamla cykel för att ta mig runt inne i stan.
Men i vissa lägen, om det är cykelovänligt väder eller om jag ska handla något stort eller tungt, finns ju alltid alternativet att åka stadsbuss.
Men detta, att åka buss, verkar bli allt krångligare eftersom det numera är busarna som sätter dagordningen för hur det ska funka på bussar.
Att betala kontant för enstaka resor är snart inte att tänka på och att ladda upp ett kort med förköpta resor är allt knepigare. Det beror helt enkelt på att det finns busar som tycker att det är OK att råna busschaufförer på de kontanter de hittills tvingats hantera.
Därför kan man inte betala kontant vissa tider på dygnet, och ska man ladda kortet ska man leta upp ett alltmer svårhittat laddningsställe som dessutom ska vara öppet.
Allt detta misslyckades jag med i helgen, men eftersom kortläsaren var trasig på bussen in till stan, och chaffisen på vägen hem inte brydde sig om att ta betalt, fick jag åka gratis.
Och det är ju en gammal dröm: gratis kollektivtrafik.
Hade vi det skulle vi eliminera problemet med rånardräggen samtidigt som vi förmodligen skulle minska privatbilismens framfart betydligt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

söndag 6 december 2009

Fototriss 74: Tävla med en triss trissar



Ja, vi närmar oss julen och nu är det tävlingsdags i Fototriss igen.
Jag har faktiskt varit ute i de gråtrista omgivningarna i dag och sökt motiv samtidigt som jag gjorde lite inköp.
Det gällde att hitta en triss trissar, alltså tre bilder där det på varje bild finns tre av någonting. Det visade sig ju inte vara helt omöjligt, men det blev kanske inte några tävlingsbilder på riktigt om man så säger.
Kallt och eländigt kändes det med så jag cyklade rätt snabbt hem med följande: nerifrån och upp:
1. Träd utanför varuhuset Entré. Det som till att börja med kanske verkar vara ett enda träd är faktiskt en hel triss. Kolla stammarna. (Ett fjärde träd tränger sig dessutom in från höger, men det låtsas jag inte om).
2. En butik för barnkläder vid Värnhem. Namnet tyder på en turkisk anknytning. Den skarpögde ser naturligtvis ü-trissen.
3. Ja, här kan väl ingen missa vem det är som huserar innanför de metallförstärkta fönstren.
Det var allt för den här gången det.
Vill ni se fler trissar med trissmotiv så klickar ni här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

lördag 5 december 2009

Blåst på konfekten av Pete Doherty

Jaha, i kväll hade jag tänkt mig att gå och kolla Pete Doherty på KB här i Malmö.
Jag köpte tidigt två biljetter och kamrat BV och jag skulle gå på en utsålda konserten i afton.
Så började det med att hans konsert, Dohertys inte BV:s, i Stockholm i går, fredag, ställdes in. Och i dag kom beskedet att det inte blir något i Malmö i kväll heller.
Enligt KB är det inställt på grund av sjukdom, men rykten säger att den erkänt strulige Doherty ska ha tappat passet i Tyskland under den pågående turnén.
I Tyskland levde han i alla fall upp till ryktet och lyckades sjunga en "förbjuden" vers från Deutschland über alles i en konsert som sändes i radio.
Han bad om ursäkt senare och menade att avsikten aldrig hade varit att reta upp den tyska publiken. Men där tycker jag tyskarna får skylla sig själva en aning, den där gamla nationalsången stinker lite för mycket tycker jag och inbjuder kanske till diverse anspelningar.
Jaha, då får man hitta på något annat roligt i afton.
Det finns stora chanser att det blir något som har med öl och fotboll att göra.
Jäkla Pete Doherty som lockar in mig i sportens fördärv.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Veckans fönster 5 december: Svart-vitt

Ja, jag får sätta den 5 december som datum på mitt bidrag till Veckans fönster.
Jag plockade visserligen fram ett relativt nytaget foto i går som skulle kunnat ha fungerat i veckans tema som är Svart-vitt. Eller Svartvitt kanske det skrivs.
Men så var jag ute på stan lite här i Malmö i dag och hittade nya motiv som jag tycker blev ännu bättre.
Av dem valde jag till slut detta fönster som tillhör Café le Fil du Rasoir som ligger i gamla klassiska Savoys lokaler.
Jag tycker deras griffeltavla med meny och öppettider och lite annat är så svart-vitt som det kan bli.
Fler svart-vita fönster hittar ni här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

fredag 4 december 2009

Tema fredag 4 december: Förväntan

Jag tänkte jag skulle haka på ännu ett fototema den här fredagen: det gäller att skapa någon form av stämning och känsla av Förväntan.
Och det kan ju vara en hel del det. Jag hittade rätt snabbt åtminstone fyra arkivbilder som skulle kunna illustrera någon sorts förväntan.
Och det blev detta. Ett dukat bord en sommarkväll där jag tycker hela upplägget andas förväntan. Förväntan på god mat (där en del ligger på en grill en bit utanför bilden) och på en skön sommarkväll med gemenskap.
Fler bilder på detta tema finns hos Sinneskatten.

Jah Hollis

PS. Ja, det är ju inte några människor med på bilden, men de finns där i närheten. Jag vill bara inte lägga ut dem på bloggen utan att de själva är med på det. Och jag har inte hunnit kolla om de vill. DS.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Fredagsfärger 4 december: Gredelin och blå

Det är den gamla vanliga historien.
Det är sent på torsdagskvällen, ja det har till och med blivit fredag, och jag ska strax ner i källaren och ta upp tvätt som hänger i torkrummet.
Under tiden har de nya fredagsfärgerna, gredelin och blå (som man redan förra gången kunde räkna ut skulle komma) hoppat in.
Jag har inget bättre för mig än att leta upp en bild med denna kombo och det blev en flicka som iklädd gredelina sommarbyxor just har doppat tårna i det stålblå Öresund strax norr om Köpenhamn. Det är alltså en arkivbild från en gången sommar.
Den som vill fundera mer över hur det kommer sig att färgen gredelin numera kallas lila, kan titta här.
Den som vill se fler bilder i veckans färger kan titta här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

torsdag 3 december 2009

Jah Hollis är med i världens bästa quizlag

Vårt quizlag, det numera smått legendariska Caltex & The Oxymorons, har inte vunnit flest deltävlingar i The Pickwick Pubs onsdagsquiz i år. Vi har heller inte lyckats ta hem pubmästartiteln på minst ett par år nu.
Men i går kväll, när det verkligen gällde äran och hedern, kändes det som om vi var oslagbara. Vi var i praktiken tvungna att vinna i går för att ta oss till finalen söndagen före julaftonen.
Det är visserligen två onsdagar kvar till dess, men den sista räknas inte eftersom finallagen redan då är inbjudna till finaltävlingen (och det finns heller inget annat lag som "underifrån" kan komma upp i samma antal segrar som vi längre).
Och om det är så att vi skulle kunna ha haft en sista chans kommande onsdag, tror jag inte vi hade haft möjlighet att skrapa ihop ett lag då (vi tävlar ju i princip bara varannan onsdag).
Men nu behöver vi inte tänka på det.
Vi tog den nödvändiga sista segern (och hamnade på samma antal segrar som ett lag som redan meddelat att de inte kan mönstra ett lag i finalen) och slipper därmed nesan att för första gången i historien missa en final.
Eller som våra konkurrenter, laget som vunnit överlägset flest delsegrar i år, The Spitfire Psychopaths uttryckte det i går: En final utan Caltex & The Oxymorons är som kärlek utan kyssar och en missad final för oss hade varit som Sveriges förlust mot Costa Rica i fotbolls-VM 1990.
Kvällen till ära, på en pub som var fullsmockad med tävlande lag, var det premiär för en ny Quiz Master: Bartender Neil ställde för första gången frågorna och gjorde det med den äran.
Eller kan man säga något annat när vår segermarginal ner till kvällens tvåa var hela fyra poäng.
Lite smågruffig stämning var det också inom vårt lag vid något tillfälle, lite nerver som visade sig.
Det var ju mycket som stod på spel, men det verkar som om den där extra pressen var precis vad vi behövde.
Nu kan vi faktiskt ta hem det femte pubmästerskapet genom åren.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

onsdag 2 december 2009

Varför talar Kapp-Ahl till mig på engelska?

Jag är dum nog att tillåta reklamutdelare och Posten slänga ner reklam i min brevlåda, det kan jag erkänna med en gång.
Men jag känner mig inte lika dum för det, som jag tycker att vissa, som ligger bakom reklamen jag får, verkar vara.
Ja, ni kan ju själva se broschyren jag fick från klädkedjan Kapp-Ahl häromdagen.
På omslaget önskar man mig God jul, fast man väljer att göra det på engelska. Det är så dumt att jag har svårt att finna ord för det.
På insidorna står det längst ner på varje sida, en liten gullegullig text på engelska. All information om kläderna man gör reklam för är däremot på svenska.
Vad hade det varit för fel med att ha texten "Vi önskar er en God jul" (eller någon variant på den) på första sidan istället för det här engelska fjanteriet?
Finns det något dumhetpris att dela ut borde det gå till den reklambyrå och de på Kapp-Ahl som står bakom denna reklam.
Fast de lär få hård konkurrens i detta land där folk inte längre vågar förlita sig på kraften i sitt eget språk.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , ,