Twingly statistik

söndag 30 september 2007

Varför allt detta krånglande, Telia?

Köpte för ett par veckor sedan en ny mobiltelefon i födelsedagspresent till gudbarnet. Den gamla hon har är i och för sig rätt väl fungerande ännu, men hon ville gärna ha en surfport och Bluetooth, vilket det inte finns i den gamla.
Så vi skramlade ihop de nödvändiga pengarna, och undertecknad gav sig till Teliabutiken för att inhandla en lämplig telefon. Inga problem: jag fick all hjälp jag behövde, och bestämde mig för en telefon som skulle passa.
Den var inte extravagant, men funktionell och snygg och priset var bra.
Jag försäkrade mig om att det nu bara skulle vara att byta sim-kortet från den gamla telefonen och att köra igång. Ja man skulle ju ansluta sig till surfporten också och när expediten registrerat numret på gudbarnets telefon (med kontantkort) skulle det bara vara att skicka ett sms för att komma igång och surfa.
Det visade att så enkelt var det inte alls.
Det gick inte att ansluta telefonen.
Det blev inget svar på sms:et.
Så det var att ge sig tillbaka till Teliabutiken, nu med både den gamla och den nya telefonen (vilket betydde att födelsedagsbarnet inte hade tillgång till någon mobil alls).
Där provade man den nya telefonen för att försöka hitta vad det var som var fel. Och man kom fram till att den nya telefonen inte var registrerad!
Jag undrade då varför jag fått beskedet att den var det när jag köpte den (jag stod ju faktiskt bredvid expediten när hon gjorde det).
Det visste naturligtvis ingen och så skulle dom registrera den åt mig.
Då skulle man helt plötsligt ha personnummer (gudbarnets), vilket man inte bett om när jag köpte telefonen. Jag hade inte det med mig och allt slutade med att jag, skitförbannad, fick åka hem igen med oförättat ärende.
Två veckor har vi haft telefonen nu utan att kunna använda den.
Och än en gång fick jag anledning att fråga mig varför det så ofta ska vara så mycket krångel när man har med Telia att göra.
Någon som kan förklara?
Är det så att den ena handen inte vet vad den andra gör?
Är det gamla Televerket som sitter i väggarna?

Jah Hollis

fredag 28 september 2007

Hur vet man att Telia har uppgraderat?

Jag nappade för ett tag sedan på ett erbjudande från min internetleverantör, vårt kära Telia, om att uppgradera min bredbandsanslutning. Det blir ju mer och mer filmer och musik som jag hanterar från min dator och det har ibland känts som om det gått lite segt.
Själva beställningen av uppgraderingen var det inte några problem med och jag fick snabbt bekräftelse från Telia att uppgraderingen var gjord. Jag ska ärligt säga att jag inte lagt på minnet från vad och till vad jag uppgraderat (jag är ingen tekniker), men bättre prestanda skulle det bli, så mycket vet jag.
Det är bara det, att det känns inte alls som om det har blivit det.
Tvärtom känns det ibland ovanligt segt när jag bloggar och kollar på filmer från Youtube.
Och så skulle det ju inte bli.
Inte för att jag har några bevis för att det inte fungerar som det ska.
Men å andra sidan, hur ska man kolla att det verkligen gör det?

Jah Hollis

En röd tröja mot förtryck och dödande


I dag har alla chansen att på ett enkelt sätt visa vad man tycker om den förhatliga militärjuntan i Burma. Bara genom att bära en röd tröja eller en röd skjorta, eller vad man nu väljer, i dag den 28 september kan man visa sitt stöd för alla de som med fara för sina liv demonstrerar för att i sitt hemland Burma få de rättigheter som vi här i Sverige väl närmast tar för givna.
Rött är väl annars inte min favoritfärg när det gäller kläder, men jag har faktiskt en röd t-tröja med hockeyklubben IK Oskarshamns märke på. Och även om de inlett säsongen helt kasst så kan man väl bära deras tröja med stolthet i dag.

Jah Hollis

Det välbekanta ljudet från en replokal

Jag var tvungen att ge mig ut på en cykeltur till en sista minuten-brevlåda tidigare i kväll för att posta en födelsedagshälsning som ska fram i morgon. Den stora postterminalen ligger en bit ut från stan i något slags, på kvällstid rätt ödsligt, industri- och företagsområde.
Så jag fick mig en välbehövlig färd på cykeln, det blir annars väldigt lite av den varan nuförtiden.
På vägen hem fick jag trängas med en och annan jättelångtradare på väg till någon varuterminal och sopbilar som varit och tömt resterna efter vårt överflöd ute i avfallsvärmeverket.
Vid viadukten över Centralens spårområde hörde jag det, som jag hört det där förr, i den mörka kvällen. Genom bruset från alla bilarna på viadukten hördes musik från en replokal i någon företagsbyggnad.
Det är trummorna som hörs mest, men när jag stannade till kunde jag höra bas och gitarrer, men inte någon sång. Där inne stod några och övade på låtar jag antar att de hoppas få spela inför publik.
Vilka minnen som väcktes från alla de lokaler jag varit med och repat i, från rivningskåkar man på nåder fick tillgång till via någon tjänsteman på kommunen till musikhus som sköttes av något bildningsförbund och där man kunde stöta på Mikael Wiehe i korridorerna.
Alla har vi stått där och malt, vi som spelat i band, antingen vi varit på humör för det eller inte, från Beatles till Arctic Monkeys. Från Opel Rekord till Edit & The Deadliners.
Allt i förhoppningen att få komma ut och möta publiken.
Det är något magiskt med replokaler.

Jah Hollis

torsdag 27 september 2007

Tvättstugeeländet - ett olösligt problem?

Jag har för vana att tvätta varannan torsdag, de torsdagar jag är ledig från jobbet. Och när jag har tvättat, ja då bokar jag alltid tid för torsdagen två veckor framåt.
I dag när jag kom ner var det låst till tvättstugan och torkrummet, där fläkten gick för fullt, och nyckeln var borta.
Jag kunde väl ha sökt upp den person som bokat tiden före mig, men dels kändes det under min värdighet, dels kan det ju vara någon annan som snott min tid. Så jag lämnade ett meddelande på dörren till torkrummet och bad vänligt men bestämt den som hade nyckeln att hänga den i nyckelskåpet.
Nu kan jag riktigt höra mumlet om "tvättstugefascister" och liknande.
Men är det någon som är fascist så är det väl den som helt fräckt snott min tid? Och jag förstår inte att det skulle vara mitt jobb att försöka leta upp den människan.
Nu är det för sent att tvätta, jag har annat att göra och jag får väl offra fredagseftermiddagen som jag tänkt använda till annat.
Det förvånar mig inte det minsta att tvättstugan är orsak till så mycket stridigheter människor emellan.

Jah Hollis

onsdag 26 september 2007

Sortera under: Tveksamma comebacker

Ett av mina favoritmusikmagasin, The Word, har i sitt senaste nummer listor över de minst lyckade och de mest succéartade comebackerna (heter det så?). Det handlar om artister, tidningar, tv-program och annat som har väckts till liv efter att ha legat i träda en längre tid.
Och det är ju inte bara i England och USA vi ser den här trenden med artister och annnat som försöker hitta en väg tillbaka till publiken de en gång hade.
Och det är inte bara i England och USA man kan göra uppdelningen mellan comebacker vi klarar oss utan och dem vi gärna omfamnar.
För egen del hade jag nog klarat mig utan denna.
Men i gayvärlden är de väl inte direkt kända för sin goda musiksmak, eller?

Jah Hollis

Världens mest baktalade låt


Den är favorit bland coverband och gatumusiker av högst varierande kvalitet och kunskap. Det är väl få som undgått att höra någon version av Lynyrd Skynyrds Sweet Home Alabama.

Vad man glömmer är ofta att denna baktalade och sönderspelade låt i original med Lynyrd Skynyrd är en fantastisk rocklåt, en slags essens av den redneck-white trash-sydstatsrock som The Allman Brothers Band banade väg för.
Historien om Lynyrd Skynyrd (som trots att flera originalmedlemmar är döda fortfarande spelar), är också prima rockmytologi. Mitt i denna mytologi har de också lämnat efter sig ett antal mycket hörvärda plattor.
De hade ett eget sound där inte minst tre knivskarpa gitarrister drog ett tungt lass.
Och så hade de en trummis som heter Artimus Pyle.
Bara det.

Jah Hollis

En patetisk nazist steg på bussen...

Jag tog lokalbussen ner till Centralen i dag för att ta mig vidare med pågatåg till sista jobbdagen före en välkommen långledighet.
Bussen var knökfull, förmodligen delvis beroende på att det hällregnade ute. Men en vänlig äldre kvinna frågade mig på lätt bruten svenska om jag ville ha platsen som var ledig innanför henne.
Jag tackade för vänligheten och slog mig ner och vid nästa stopp, Värnhemstorget, steg det på ännu mer folk. Bland dom en skinntorr, kanonfull snubbe som hade problem med att få ner busskortet i kortläsaren och som käftade direkt med den invandrade busschauffören.
När han väl tagit sig in i bussen började han högljutt kritisera alla "utlänningar" som var på bussen och inledde provocerande ordväxlingar med dem som stod närmast.
Längre fram såg han en svart man på tottoaren utanför bussen och började gasta om "gaskammare" och fan vet vad. Kvinnan bredvid mig gav honom en dräpande avhutning innan hon steg av, men den skinntorre malde på.
En stackars kille försökte föra någon slags dialog med honom men det var så obehagligt att lyssna på, så när bussen stannade vid Centralen bad jag den skinntorre att sluta trakassera folk och frågade "Är du nazist?"
"Ja det är klart jag är nazist", svarade idioten och vände sig om efter mig.
När jag just stigit ner på trottoaren såg jag hur han, i ett försök att hinna ifatt mig, föll rakt ut ur dörröppningen med händerna och huvudet (förmodligen hans minst sårbara kroppsdel) före rakt ner i marken.
Benen var kvar inne i bussen.
"Där kan du ligga", sade jag.
För dom som stod vid busshållplatsen och hörde detta framstod jag väl som en okänslig skurk. Dom som var inne i bussen fattade, hoppas jag.
Han hade säkert en trist historia bakom sig, men det finns gränser.
Yttrandefrihet, ja! Men det gäller också att häva upp sin röst mot galenskaper.

Jah Hollis

Så får man en nästan tömd plånbok åter

Det låg ett brev från Polisen i Skåne och väntade på mig när jag kom hem efter jobbet i natt. Först fruktade jag att det skulle vara någon gammal fortkörning registrerad av någon hastighetskollarkamera i somras.
Men vid närmare eftertanke skulle det inte kunna stämma, utan jag anade att det hade med stölden jag drabbades av på krogen för snart ett par veckor sedan.
Mycket riktigt var det så. Precis som BV, jag och Ol’ Hell snackade om när det just hänt, kanske man skulle kunna få den förlorade plånboken tillbaka.
Med största säkerhet då länsad.
Och så var det. Plånboken finns på hittegodsavdelningen och alla kort är kvar i den, men givetvis inte stålarna. Alltid något som fan sade…
Men jag hoppas svinet som bestal mig får vad han (ja, jag tror det var en han) förtjänar på något vis.
Jag är inte en våldsam man, långt därifrån.
Men fick jag chansen att ge denna snyltare en fet höger i nyllet skulle jag ta den.
Med glädje.

Jah Hollis

måndag 24 september 2007

En tyst minut för Marcel Marceau, eller?

En hård dag i mediefabriken är över och det är strax dags att gå hem till övernattningslägenheten.
Jag ska bara göra några snabba reflexioner över några saker som dykt upp här i textflödet idag:
• Mimartisten Marcel Marcaeu har dött, 84 år gammal. Det känns som han alltid funnits med så länge jag kan minnas, även om man inte hört (häpp!) så mycket av honom på senare år. Men han är ju generationskamrat med min morsa, så det är väl inte så märkligt. Frågan är nu om man ska hålla en tyst minut för honom, eller kanske en minut där alla pratar på så mycket de kan. Förlåt mig Marcel, hoppas du inte tar illa upp i mimarnas himmel, jag tror du hade humor.
• Oftare och oftare hör man nu röster i diskussionen kring Lars Vilks och yttrandefriheten säga: Visst, vi har yttrandefrihet...och så kommer det:...men... Vadå men? Antingen har vi väl yttrandefrihet, eller så har vi det inte. Vadå men…?
• Svenske Alex, 20 år ung, har pekat ut som ny boyfriend till Paris Hilton. Han berättar om detta i Expressen/Kvällsposten. Han berättar att hon är "väldigt smart". Må dä! Jämfört med vad? En amöba?

God natt!

Jah Hollis

söndag 23 september 2007

Texasgubben inte mycket till cowboy


Cowboyen, kofösaren och gunslingern, är ju en bild som är väldigt stark i den amerikanska kulturen. Westernfilmen är en helt egen genre och många tuffa stjärnor har gjort sig ett namn den vägen.
Inte undra på då att cowboyen är en bild som förknippas med amerikanska presidenter, som till exempel den nu sittande, allas vår George W Bush, som ju anklagats för att föra cowboy-politik.
Dessutom är han ju en riktig Texas-gubbe, och det borde ju lägga ett visst ansvar på honom att leva upp till cowboy-idealet.
Men enligt Mexikos förre president Vicente Fox lär det vara skralt med cowboyandan hos Bush, det avslöjar Fox i sina memoarer.
Låten på videon ovan, I Wanna Be a Cowboy’s Sweetheart, gjordes för övrigt i original av Patsy Montana och var den första miljonsäljande skivan med en kvinnlig countryartist (1935).
Och personligen föredrar jag cowgirls framför cowboys, men jag är väldig förtjust i westernfilmer.
Så nu vet ni det.

Jah Hollis

Några uppmuntrande ord till söndagen


Religionen tar sig onekligen många uttryck här på jorden. Söndagen brukar vara en dag för ruelse och ångest för somliga av oss, så jag tänkte jag skulle bidra med några uppmuntrande visdomsord från en religiös man (och ett gäng härliga musiker).
Detta kommer från inledningen till Rockers som kom i slutet av 1970-talet. En av de allra bästa musikfilmer som gjorts, alla kategorier. Den är lika sevärd (och hörvärd) som genrens klassiker, The Harder They Come.

Jah Hollis

lördag 22 september 2007

Snart kommer marsianerna och tar oss


Det är mer och mer som tyder på att
Orson Welles var före sin tid när han satte upp HG Wells Världarnas krig i radio. Nu har man hittat grottor på Mars, så snart dyker väl marsianerna upp också och visar sitt rätta ansikte.
Här hade jag ju kunnat länka till David Bowies Life on Mars, men det känns på något vis lite för lättköpt.
Nej, dags att ta sig an den bistra verkligheten igen.

Jah Hollis

Pierre Schori vidgar inte några vyer

Så har då en av de gamla överklass-sossarna, en av Palmes polare, kastat sig in i debatten om Lars Vilks och hans numera världskända rondellhundsteckning (undrar vad han ska ha för originalet?).
Jag tänker inte gå i någon polemik med honom, han är ju en proffspolemiker. Men man kan inte undgå att notera några saker i det han skriver.
Han drar givetvis fram Palme och Palmehatet och Palmefonden och hela baletten.
Olof Palme mördades för över 20 år sedan, men ändå drar sossar ständigt fram honom som om det inte hänt något sedan dess. På sitt sätt säger det mest något om sossarna själva: vilken slagskugga de hamnat i under Palme.
För det andra kan man känna föraktet Schori känner mot svensk undergroundkonst (han vet till exempel inte att Sture Johannesson heter just så, utan kallar honom för Sune – SvD korrar givetvis inte).
Och så tycker Schori att vi ska hålla igen här i Sverige för att några arabiska diktatorer kanske då kan tillåta lite mer yttrandefrihet i länderna de styr med järnhand.
Märkligt att han inte bifogade några råd från idolen Fidel om hur man vidgar demokratin och yttrandefriheten.

Jah Hollis

fredag 21 september 2007

Det här uppskattade danskarna också


Jag har jobbat som sören i afton och jag har väl inte så mycket att förmedla nu. Jag ska strax till lägenheten och på tv är det bara skit rentut sagt.
Därför nöjer jag mig att lägga in ovanstående klipp av en gammal sketch som jag faktiskt tycker är rätt kul. Och jag vet att många danskar uppskattade de här båda kockarna också.
Faktum är, att det finns danskar med självdistans och som uppskattar svensk humor. Jag tror rent av att Preben & Preben bidrog en del till att smälta isen i det stundtals ansträngda umgänget mellan danskar och svenskar förr i tiden.

Jah Hollis

torsdag 20 september 2007

Detta är en vecka med åtta dagar

Bloggtoppen. Visst tittar jag där. Jag gör det av nyfikenhet och fåfänga: jag vill veta om det är några som gjort sig besväret att titta in på min blogg och om det är några som varit där flera gånger.
Ibland blir man glad, när den grafiska kurvan pekar uppåt, som på ett företag som går för högvarv.
Ibland blir man besviken, när kurvan segar sig uppåt som en utschasad och uppgiven på väg uppför ett motlut.
Ibland blir man helt enkelt förvånad.
Som idag när jag noterade att vi har två stycken onsdag den 19 september den här veckan. Vad hände med den andra onsdagen?
Nej, det är dags att få lite sömn.

Jah Hollis

Någon som kan försvara detta...?

Kanhända blev jag extra känslig sedan jag blev bestulen av några okänsliga typer den gångna helgen. Men när jag får läsa att några givit sig på en 91-åring för att komma åt den ensamma gamla människans pensionspengar, ja då blir jag heligt förbannad.
Tre stycken var dom för att få ihop samlad hjärnkapacitet och styrka för att överlista den gamle mannen.
När sådant här händer brukar det alltid dyka upp folk med sociologiska och kriminologiska ursäkter som går ut på att förövarna också är offer på något vis.
Jag säger: Piss off!
De här människorna saknar något i skallen, de saknar medkänsla. Och de väcker mycket obehagliga känslor hos mig.
Jag har vissa önskemål om, att om någon fick tag i dom först för vad de gjort, så skulle det inte vara lagens långa arm.
Utan någon med mer fria händer.

Jah Hollis

onsdag 19 september 2007

Vilks rondellhund fritt villebråd nu?

Tidigare i år byggde nu världskände Lars Vilks en rondellhund i Trellborg och placerade den i en av stadens rondeller. Trelle kallas hunden och Vilks byggde den tillsammans med elever från gymnasiet i Trelleborg.
Sedan tecknade Vilks en rondellhund och ställde ut, och då blev det ett herrans liv. Teckningen skulle föreställa Muhammed som rondellhund och sådana teckningar får man inte göra.
Som någon bloggare tidigare konstaterat är det märkligt att man kan anklagas för att ha tecknat Muhammed. Just därför att man inte får avbilda Muhammed och att då ingen kan veta hur Muhammed ser ut.
Det kanske är den islamska motsvarigheten till Brian i Life of Brian som Vilks har ritat.
Det må vara hur det vill med det, men nu har några småtalibaner vid flera tillfällen försökt bränna ner rondellhunden som byggdes i Trelleborg med Vilks hjälp.
Det om något är väl att skjuta bredvid målet (om man vågra säga så efter dödshoten mot Vilks), men det visar också vilken nivå en del av motståndet mot Vilks och hans teckningar befinner sig på.

Jah Hollis

tisdag 18 september 2007

Internet verkar ha fått spatt i natt

Tillbaka på jobbet och tillbaka till att kolla något obegripligt CSI-avsnitt medan jag avslutar dagens värv. Samtidigt rekar jag lite för att skriva ett blogginlägg innan jag drar mig tillbaka.
Men det verkar problematiskt.
Försökte kolla på bloggportalen.se hur snacket (eller skrivandet) går just nu, men det är helt omöjligt att komma in på den sajten. Tidigare försökte jag posta en kommentar på en blogg, men fick bara något mycket märkligt felmeddelande som tack för det.
Så det verkar som om det bästa vore att dra till övernattningsrummet jag inte varit i på veckor nu, och som jag förhoppningsvis snart kan lämna.
För gott.
Jag får ta det där om mina tankar kring att bli bestulen vid ett annat tillfälle.

Jah Hollis

måndag 17 september 2007

Vad är egentligen ett döshot?


Jag läste i SvD att ett "döshot" har fått säpo att höja säkerheten kring Lars Vilks, konstnären som somliga av guds högsta företrädare på jorden visst vill ta livet av (de litar väl inte på att gud fixar det själv, verkar det som).
Men vad är egentligen då ett "döshot"?
Kan det ha något med de gamla historiska dösarna att göra? De anses väl vara någon form av gravmärken och där finns ju en anknytning.
Kanske ett hot om att man ska hamna i en dös?
Ja, ja. Även på de stora drakarna kan det slinta i korrläsningen ibland.
Helt klart.

Jah Hollis

Sopranos och Piaf orsaker till att kolla tv

Efter en ganska slö söndag där jag sov till närmare tolv är det dags att ladda upp med sömn inför den första långveckan efter semestern. Som början på slutet på dagen for jag till BT:s lägenhet där jag har tillgång till tv.
Själv har jag inte haft en fungerande tv på månader nu och jag saknar det egentligen inte. Det finns inget jag måste se förutom Sopranos och i kväll var det fjärde avsnittet i den sista omgången.
Jag ska inte avslöja något för den som ännu inte sett det avsnittet, bara konstatera att serien håller fortsatt hög nivå på det mesta vad gäller dramatik och skådespeleri. Och musik: både Nancy Sinatra och gamle Southside Johnny var med i dagens avsnitt.
Sedan hade jag tänkt stänga av och gå hem, men jag fastnade framför en dokumentär om den franska sångerskan Édith Piaf. En sådan där dokumentär som är så välgjord att man måste se den till slutet.
Jag har inget speciellt förhållande till Édith Piaf. Hon var den där franska tanten som sjöng Milord och som dog när Beatles började ta över världen. Tanten - hon var 47 år när hon dog.
Dokumentären var fransk och berättade osentimentalt om ett dramatiskt öde och utan de där lite efterkonstruerade hyllningarna som det ofta är gott om i amerikanska dokumentärer om stora artister.
Tv som mer än underhållning, något man lär sig något av och som ger nya perspektiv.
Jag cyklade hem i den sena kvällen visslande på La vie en rose.
Jag måste nog skaffa tv snart igen.

Jah Hollis

Käkar folk mer under ramadan?

Den islamska fastemånaden ramadan har inletts och rättrogna muslimer äter, dricker och röker inte så länge solen är uppe över horisonten. Vi har ju kunnat läsa om hur svenska butiker hakat på detta, och laddat upp med speciella ramadan-varor.
Det finns tydligen beräkningar som man gjort inom handlens organisationer som säger att det finns mellan en halv och en miljard att håva in för branschen tack vare ramadan.
Men hallå! Vänta nu lite.
Är inte ramadan en fastemånad? Jovisst.
Borde inte det då betyda att folk håller igen på matintaget och att handeln borde förlora på att det firas ramadan? Visserligen avslutas fastandet med en stor festhögtid, men det kan ju inte vara hela förklaringen.
Tydligen är det så, att när man har fastat en hel dag är man hungrig som en varg och då är risken stor att man stoppar i sig för mycket mat, helt enkelt. Så många går tydligen upp i vikt under fastemånaden, vilket ju låter lite som en oxymoron.

Jah Hollis

söndag 16 september 2007

Busschaufförer i Malmö som kör som dårar

Hörde från en välunderrättad källa att Skånetrafiken nu startar en kampanj för att deras busschaufförer ska bli mer serviceinriktade. Det inkluderar dem som kör stadsbussarna i Malmö, och i vissa fall kommer det nog att kräva en del jobb.
Jag kan säga med en gång att det inte alltid lär vara det lättaste att köra stadsbuss i Malmö.
Dels får bussarna ofta trängas med en helt oförstående, eller ovillig att förstå, armada av privatbilister. Dels lär de ha rätt tajta tidtabeller som gör att det inte får dyka upp oväntade hinder på vägen.
Alla busschaufförer är inte några charmknuttar/knuttor, men de flesta är vänliga och tålmodiga och trevliga.
Och det är väl lite där kampanjens mål ligger: man ska ge och ta.
Chaufförerna ska ge sina resande ett leende och vänligt bemötande och förhoppningsvis ska de resande i sin tur ha sina kort och biljetter redo och bidra till att det går lite snabbare i dörröppningen än det gör i dag.
Men så ska tydligen chaufförerna också lära sig köra på mesta miljövänliga sätt.
Den jag åkte med in till Centralen för ett tag sedan var nog inte med på dom noterna riktigt. Han körde i raketfart och det var väl bara tur att han inte välte i någon kurva eller behövde göra någon häftig inbromsning.
Då hade kunnat gå riktigt illa.

Jah Hollis

Kanske den vackraste hitsingel som finns...


Det är synd att det inte finns någon video där man kan se sångaren som sjöng på Jimmy Webbs MacArthur Park när låten kom ut 1968 (utan denna lite malplacerade naturfilm).
Det var nämligen den ärrade skådisen Richard Harris som visade dramatisk talang även inom musiken.
Låten är nog en av de tidsmässigt längsta som givits ut på 45-varvssingel (en bit över sju minuter), och den blev dessutom en jättehit. Jag ägde den själv på en singel som jag nära nog nötte ut.
Jimmy Webb är för övrigt en kompositör man ska kolla in om man inte redan gjort det. Den som gjort de flesta (och ofta bästa) tolkningarna av Jimmy Webbs låtar är Glen Campbell, också en sångare och gitarrist man ska kolla upp.
För många är kanske MacArthur Park känd via Donna Summers discoversion av låten. Den har sin charm den med, och Donna Summer är definitivt snyggare än Richard Harris.
Det är hur som helst en fantastisk låt, kanske den vackraste singel som någonsin givits ut.

Jah Hollis

PS. Vad MacArthur Park är? En park förstås :-D. I Los Angeles, Kalifornien. DS.

Ja, då blev man ett brottsoffer igen

Det började ju så bra i fredags.
Var hemma hos BV när han kommit hem från jobbet och bjöd honom på vad som måste vara i det närmaste säsongens sista slåtteröl.
Jag hade lyckats spara ett par från inköpet i somras just med tanke på att han skulle få smaka den. Sedan stämde vi träff med Ol’ Hell och bestämde att vi skulle käka på gamla hederliga Möllevångskrogen Möllan.
På vägen dit åkte jag dessvärre och tog ut pengar i bankomaten, vilket skulle visa sig vara en miss.

För när vi druckit ett par öl och ätit färdigt (maten var väldigt god som oftast på Möllan) upptäckte jag att min plånbok saknades i väskan som hängt på stolen där jag suttit och käkat. Därmed var pengar och kontokort och diverse andra kort borta, liksom en digitalkamera jag haft i väskan.
Någon fräck djävla usling, förmodligen någon av dem som satt vid bordet närmast bakom mig, hade under kvällen lyckats öppna väskan och obemärkt sno dessa grejor.
Personalen på restaurangen kunde inte annat än beklaga och ingen hade sett någon som betett sig misstänkt. Det var bara att ringa banken och polisen och berätta vad som hänt (och spärra kontokortet).

Polisen hade något centralt anmälnings-löpande band och jag förstår att det inte finns ens ett mikroskopiskt hopp om att dom ska försöka reda ut vad som hänt.
Men ska jag kunna behöva blidka mitt försäkringsbolag (vilket blir allra första gången) behövs en polisanmälan.
Och jag hamnar väl i brottsofferstatistiken, förmodar jag.
Enda gången jag gjort det tidigare under dryga 20 år i Malmö var när någon nattvakare varit flitig och slagit ut ena sidorutan på en hyrbil jag hade stående en bit härifrån där jag bor.
Bilen var redan av mig själv tömd på allt utom instruktionsboken och några gamla musikkassetter som låg i handskfacket. Där hade den nattvakne rivit runt utan att hitta något att ta.
Inte ens en kassett med blandade Motörhead-hits föll den tjuvaktige i smaken (vilket ju bevisar hans, jag jag tror det var en han, kassa smak).

Anmälan gick på löpande band i ett garage på Jägersro, där en massa andra drabbade köade och där en polis gjorde några pliktskyldiga anteckningar och en försäkringstjänsteman tog hand om försäkringsdelen.
Fredagen nu var förstås förstörd efter stölden (även om jag satt kvar med mina mycket deltagande vänner och tog ännu en öl) och det sitter i än i dag.
Det som retar mig mest är kanske att sådana människor som stjäl från sina medgäster håller till på Möllan.
Det finns väl speciella slubbhål för sådana figurer.

Och jag är fortfarande tillräckligt förbannad för att hoppas att den som snodde mina grejor ska råka väldigt illa ut i exempelvis en bilolycka (och få ligga länge på sjukhus).
Det vore ett lämpligt straff nu när polisen ändå inget kan göra.

Jah Hollis

fredag 14 september 2007

Vilken är din Monty Python-favorit?


Humor är inte alltid tidlös. Troligen är det så att man präglas av en visst typ av humor man växer upp med, och sedan får man allt svårare att acceptera och ta till sig nya former av humor för att dom "inte är lika bra" som den där humorn man älskar så högt.
Ändå vill jag gärna tro att Monty Python är ett humorgäng som sprängt de där gränserna och som håller än i dag, inte bara för oss som växt upp med dem.
Och alla som gillar Monty Python har väl sina favoriter, både vad det gäller deras filmer och deras sketcher.
Själv är jag omåttligt förtjust i "less is more"-varianten här ovan. Hur tänker man för att komma på något sådant?

Jah Hollis

PS. Jag upptäckte just den här varianten med bonusmaterial. Very funny! DS.

Musiken i livsmedelsbutiken: 9


Jag vet inte hur urvalet av musik till de stora köpcentrumen går till, men jag har svårt att tänka mig att Sinéad O´Connors Nothing Compares 2 U skulle öka på köplusten något vidare.
Men denna sorgliga berättelse om förlorad kärlek var det i alla fall som hördes när jag just pantat ett gäng gamla ölburkar i dag.
Det var ju ingen tvekan om vilken låt det var, den känner jag igen redan på första tonerna, men jag var tvungen att dra mig undan lite för att få lyssna ordentligt.
Prince skrev låten som en sidoprojekt, och det säger väl en del om vad den mannen fått till i musikväg i sina dagar.
För Sinéad O´Connor blev det en jättehit och en kommersiell framgång hon aldrig någonsin senare nått upp till. Men framgången verkar också ha snurrat till livet för tjejen som en gång var servitris på The Bad Ass Café i Dublin.
Det är väl först på senare år som hon fått ordning på saker och ting igen. Ja om man tycket det är "ordning" att vara hetero-lesbisk rastafari-nunna (Rastacatholic Vibration var rubriken på Mojos senaste artikel om henne).
Hur som helst: den som inte blir berörd av Sinéads sätt att göra Princes låt till sin egen, och av videon, måste ha ett hjärta av sten.

Jah Hollis

torsdag 13 september 2007

Detta är väl en äkta olyckskorsning?



Det går hett till i trafiken, det fick jag erfara nu när jag hade hyrbil en dryg vecka under semestern. Inte för att jag råkade ut för något speciellt, men jag kunde snabbt konstatera att det där med att hålla hastighetsgränserna, det är det inte många som bryr sig om.
En nyligen genomförd mätning gjord av Vägverket bevisar också att det är som jag trodde. Folk i gemen kör fortare än vad det är tillåtet, även om jag tyckte mig märka att där det fanns fartkameror, där höll sig de allra flesta innanför de tillåtna gränserna.
Svenska bilister och mc-förare är alltså till övervägande delen ögontjänare. Att det är även andras liv och inte bara sina egna de sätter på spel med det beteendet tycks inte finnas med i bilden.
Och av filmen här ovan att döma är det här problemet etter värre borta i S:t Petersburg.
Där gäller det tydligen att chansa och hoppas man hinner.

Jah Hollis

PS. Lite märkligt är det att ingen av de stora drakarna ännu tycks ha nappat på denna trafiknyhet som Ekot levererade vid middagstid i dag. DS.

onsdag 12 september 2007

Musikfynd av klass vid cd-sorteringen


Att försöka få ordning på sina ägodelar tycks vara ett livslångt projekt, åtminstone för mig. Jag hade ju en vag förhoppning om att ta tag i saker och ting under den nyss avslutade semestern.

Men det blev en sorts omvändelse under galgen, de absolut sista semesterdagarna började jag på allvar riva i högarna av böcker och skivor som tar allt större plats.
För att göra en lång historia kort: i högarna av skivor hittade jag en samlingsplatta från Ace Records.
Jag tror den följde med Mojo för ett antal år sedan, och jag har tänkt skriva ett inlägg om den längre fram. Men i väntan kan ni ju höra en av låtarna som är med på skivan.
She´s About a Mover var en stor hit för Sir Douglas Quintet från Austin, Texas, en gång i mitten av 1960-talet.
Betänk att det minimalistiska orgelriffet spelas av Augie Meyers som långt senare dök upp på Bob Dylans Time out of Mind.
Och fundera över vad de som gjorde scenografin till programmet Hullaballo (där Sir Douglas och hans mannar mimar sin hit) egentligen gick på för något.

Jah Hollis

PS. Sfnb! Om du ser detta, så observera att jag fixat problemet med den ihoptryckta texten. Jag ska vidarebefordra all information i en kommentar på din blogg, men hinner inte just nu. DS.

Joe Zawinul gjorde jazz rockfans begrep

En av de stora musikerna i gränslandet mellan jazz och rock, Joe Zawinul, har avlidit. Klaviaturmästaren, som blev 75 år, var en av dem som kunde konsten att göra jazz begriplig även för folk som huvudsakligen lyssnade på rock.
Själv lyssnade jag mycket på hans grupp Weather Report, där Wayne Shorter var en klippa genom alla åren och där den mytomspunne basisten Jaco Pastorius spelade en viktig roll.
Skivor som Black Market, Heavy Weather (med låten Birdland som sedan blev en klassiker) och Mysterious Traveller gick varma på skivtallriken och i slutet av 1970-talet fick jag chansen att se Weather Report live på Olympen i Lund.
Det var då Jaco Pastorius fortfarande var med i bandet och Skånes folkhögskolors samlade musiklinjeelever stod längst fram vid scenen och skanderade sitt "Jaco! Jaco! Jaco!".
Tillsammans med John McLaughlin och hans Mahavishnu Orchestra var nog Joe Zawinul och hans Weather Report de musiker som lyckade bäst med den musik som kallas fusion och som några märkligt nog ler överseende åt.
Tack ska du ha för musiken, Joe Zawinul!

Jah Hollis

Det har blivit mycket med religionen nu

"Fools sayin´ in their heart Rasta your God is dead But I and I know, Jah Jah Dread it shall be Dreader Dread Jah Live children yeah Jah Jah Live children yeah."

Det har blivit mycket diskussioner om religion i bloggvärlden på senaste tiden. Vilks Muhammedteckning och friskolor är ett par av ämnena som fått det att tända till.
Jag skulle inte beskriva mig själv som någon religiös människa, trots att jag anammat mitt alias Jah Hollis.
Jag har gett mig in i diverse kommentatorsdueller, men ibland har jag känt mig tvungen att dra mig ur när det börjat handla om ren fundamentalism och besserwisserism.
När folk har börjat använda religionen, oftast från en utgångspunkt de verkar ha läst sig till, för att slå andra i skallen med och visa hur duktiga de är.
I andra fall har jag känt att jag hittat seriösa diskussioner om vad religion kan vara och tyckt att jag inte haft så mycket att tillägga till det som redan sagts.
Dock finns det en religion, eller religiös rörelse, som jag tycker sätter fingret så prick på vad det handlar om: tro.
Läs raderna som inleder detta inlägg.
Bob Marley förklarar att Jah Rastafari, Haile Selassie, lever fastän han bevisligen är död. Inte så mycket konstigare egentligen än att man hyllar Jesus eller Muhammed eller Buddha eller vad ni nu föredrar.
De är ju döda, men lever ändå för många, hela gänget.
Och ska man tillåta människor att utöva sin religion måste man väl tillåta de medel de anser sig behöva, eller?
Låt var och en bli salig på sin tro.
Men pracka inte på någon något de själva inte känner att de kan acceptera.
Ett rätt enkelt rättesnöre, tycker jag.
Men jag är säker på att andra vill krossa min tro.

Jah Hollis

PS. Jag är inte den som förordar marijuanarökning, jag tycker det ska vara vars och ens val om man vill ge sig på det. Den vackra grönskan på den lilla bilden finns någonstans i de småländska skogarna. DS.

tisdag 11 september 2007

It´s a good day for a Guinness...

Jag fick tipset via en av mina trogna kommentatorer på min blogg och jag bara tackar och tar emot. Ibland kan man inte annat än jubla åt de där små nyheterna i utkanten av det stora flödet som bara bekräftar det man alltid trott sig veta.
Nu handlar det om Guinness, ett av världens mest särpräglade öl, och den verkan det nu visar sig ha på hjärtverksamheten. OK, det handlar om forskning på hundar, men det verkar ju som om man har anledning att tro att det funkar på människor också.
Det handlar om att en Guinness om dagen får blodet att flyta lättare genom ådrorna och bidrar till ett allmänt välbefinnande.
Så då förstår man ju att den där Guinnessreklamen faktiskt visade sig vara sann. Jag köper det i alla fall.
Och medan vi ändå är i gång: Här är mer läsning som bör uppmuntra alla älskare av gott öl.

Jah Hollis

måndag 10 september 2007

Så kom det då till det bittra slutet

Trött. Inte utsövd.
Konstiga drömmar och ryckig sömn och en väckarklocka jag satt för säkerhets skull och som skrällde när det var dags att stiga upp.
Semestern som verkade oändlig för några veckor sedan har kommit till sitt bittra slut. Om det var en bra eller mindre bra semester, eller hur det nu var (det regnade i alla fall mycket) lär väl visa sig när man ska ta sig igenom den kommande vintern.
Det slutade i alla fall med ett rejält födelsedagskalas (nej, det var inte jag som fyllde) i lördags med en tur på kanalen i Malmö med mat och dryck och musik, och koll på EM-fotboll efteråt.
Dagen efter var jag inte direkt på topp, även om jag varit med om betydligt värre.
Avslutningen med hämtmat från restaurang Kina och avsnitt tre av sista säsongen av Sopranos vägde upp den tidigare något inaktiva dagen.
Men det är, det erkänner jag, med lite blandade känslor jag snart ska sätta mig på Pågatåget för att bege mig till jobbet för första gången i höst.

Jah Hollis

Michael Jackson har lämnat oss

Det var synnerligen överraskande och sorgligt att läsa nyheten att Michael Jackson har avlidit, 65 år gammal. Ja det handlar alltså inte om musikern Michael Jackson, utan om en av världens främsta öl- och whiskykännare.
Alla med ett seriöst intresse för dessa ädla drycker är väl ägare till, eller har i alla fall studerat, någon av hans innehållsrika och välskrivna böcker om öl och whisky.
Själv investerade jag i hans stora bok om whisky när den såldes ut till lockpris på en bokrea för rätt många år sedan nu.
Det märkliga är, att trots att det dykt upp nya whiskymärken på marknaden sedan dess så är den fortfarande en alldeles utmärkt uppslagsbok och mycket inspirerande läsning.
Samma med hans ölguider, även om jag faktiskt inte skaffat mig något exemplar själv.
Så skänk en tanke och höj en skål till denne entusiast, som nu lämnat oss, nästa gång ni tar en god öl eller ett smakrikt glas whisky.

Jah Hollis

söndag 9 september 2007

Unga killar: Pryda, fåfänga och hotfulla?

Så dyker det upp igen. Problemet med unga killar som har kalsingarna på sig (tydligen riktigt skitiga sådana) under badbyxorna när de besöker allmänna bad.
Den här gången handlar det om äventyrsbadet i Stockholmsstadsdelen Husby där tydligen hela reningssystemet för vatten rasat på grund av kalsongmodet.
Samma problem hade man i flera skånska badhus i vintras och det uppmärksammades både i tv-nyheterna och i pressen.
Orsakerna till detta märkliga mode, eller vad man ska kalla det, är tydligen två stycken. Unga killar är pryda och vill inte visa sig näck i duschen. Dessutom ska det tydligen vara tufft att visa att man har märkeskallingar, och därför ska de synas under badbyxorna.
Typiskt är också att personal vid badhusen möts av hotfullheter om de talar om för killarna att kalsingar inte ska bäras i badet.
Vad är det där för bild man får av unga killar i dag: Jo de är pryda, de är fåfänga och de är hotfulla.
Och de går runt i dyra men skitiga kalsonger.
Deprimerande är bara förnamnet.

Jah Hollis

lördag 8 september 2007

Jan Björklund vill skapa bevingade ord

Jag hörde delar av Jan Björklunds installationstal som ny folkpartiledare på Ekot i dag. Man kan förstå att förväntningarna på honom är stora bland partivännerna och att han direkt ville visa att han är uppgiften värdig.
Då gäller det ju att säga saker som folk minns efter talet också, och att dra ner applåder och kanske ett och annat skratt, med fyndiga formuleringar. Drömmen för alla i en sådan situation är väl att säga något som närmast kan bli ett bevingat ord.
Man kan riktigt se framför sig hur Björklund och hans närmaste ansträngt sig för att komma på något sådant. Och vad blev det då?
Tja: "Det är viktigare att bekämpa fattigdom än rikedom." Och så något om att "det är bra med moral, men det blir inte dubbelt så bra med dubbelmoral".
Jaha.
Nej, det enda riktigt minnesvärda en partiledare sagt i en talarstol är väl detta.

Jah Hollis

Dagens löjligaste användning av engelska

Det är väl ingen som tvivlar på att engelskan är på väg att ta över stora delar av det svenska språket. Antingen i form av att man använder allt fler rena engelska ord eller i form av mer eller mindre märkliga anglicismer.
Mitt hatobjekt nummer ett nu är "att känna sig bekväm" eller varianter på det. Bekväma är kläder, skor och möbler till exempel, men inte människor.
Människor kan känna sig väl till mods eller avslappnade eller kanske trygga, men inte bekväma. Jag läste precis ut en bok jag gilade, men tyvärr använde författaren anglicismen bekväm lite väl ofta.
Dagens löjligaste användning av engelska hittade jag när jag kollade en artikel i Sydsvenskan för att hitta ett ämne för ett blogginlägg. Den handlade bland annat om mc-gängkrig i Skåne som jag ju skrivit några inlägg om tidigare.
Länskriminalpolisens chef i Skåne berättar om en generationsväxling bland annat i mc-gängen och hur den skulle kunna leda till nya stridigheter gängen emellan.
Något som skulle kunna hända, enligt polischefens egna ord, i ett "worst case-scenario".
Smaka på det: Ett "worst case-scenario".
Har han lärt sig det på någon utbildning hos FBI?
Sådana lär ju vara populära.
Och vad är det för fel på att säga "I värsta fall"?

Jah Hollis

fredag 7 september 2007

Julafton på lucia när Roky kommer till KB

Det är en mycket sliten kliché, men ibland är det så, att den som väntar på något gott etcetera. I somras vägrade man från Hultsfredsfestivalens sida att låta KB i Malmö ordna en konsert med Roky Erickson eftersom man i Hultsfred ville ha ensamrätt på Roky.
Jag ska inte vara elak mot folket i Hultsfred, men här finns en annan kliché som kanske skulle passa in: Högmod går före fall.
Missförstå mig rätt, jag hoppas Hultsfredsfestivalen ska överleva, men kanske trodde man sig själva om lite mer än vad verkligheten sedan visade.
Totte Lundgren på KB i Malmö bet i alla fall ihop och bidade sin tid. Och se, hans väntan var inte förgäves. Den 13 december, luciadagen, kommer Roky Erickson till Malmö och spelar, till väldigt mångas glädje skulle jag tippa, på KB.
Såg till min fasa att det är en kväll när jag ska jobba, men jag har redan lagt in om ledighet.

Jah Hollis

torsdag 6 september 2007

Ska Sverige styras från Egypten nu?

Egyptens ambassadör i Sverige har idéer om hur man ska kunna införa censur i Sverige så att alla läsare av Nerikes Allehanda i Egypten ska slippa riskera att se någon teckning av profeten Muhammed i tidningen.
Sina idéer ska denne ambassadör, som verkar ha lite övertro på sina befogenheter, framföra till Fredrik Reinfeldt när de träffas för att diskutera uppståndelsen kring Lars Vilks numera världskända Muhammedteckning.
Runt 20 ambassadörer från det man kallar "muslimska länder" ska medverka vid mötet. Den egyptiske ambassadören säger till DN att han tycker det är helt OK att lägga sig i svensk inrikespolitik.
Kanske borde man i Egypten, Pakistan och Iran, för att ta några exempel (ja de länder som på diplomatisk väg protesterat mot Vilks teckning) ta och sopa, rent framför sina egna dörrar till att börja med.

Jah Hollis

Ett mysterium vid Blogger-publicering

Jag använder Blogger som verktyg för att publicera mina blogginlägg, och jag har väl undan för undan lärt mig mer om hur det fungerar. Helt nyligen lade jag in min första video från Youtube på sidan och det funkade bra.
Men med ett undantag som jag fortfarande inte fått klart för mig vad det beror på.
Möjligen gör jag något fel när jag postar från Youtube till min blogg.

Undantaget är, att texten under videon trycks ihop så att avståndet mellan raderna blir mindre. På grafikerspråk heter det väl att det blir mindre kägel på texten.
Jag, och fler med mig som råkat ut för samma fenomen, undrar nu om någon kunnig kan förklara vad det beror på. Och vad man kanske kan göra för att undvika det.

Jah Hollis

Kolla klipp ur nya Dylanfilmen

I dagarna har filmaren Todd Haynes Bob Dylan-biografi I´m Not There haft premiär vid filmfestivalen i Venedig. Enligt förhandssnacket handlar det om en mycket udda beskrivning av Bob Dylans liv och leverne, och en rad skådisar som Richard Gere, Cate Blanchett och Christian Bale får gestalta Dylan under olika perioder av hans liv.
De första filmklippen ur I´m Not There finns nu ute tillsammans med mer eller mindre officiella trailers för filmen. Som Dylan-fan kan man ju inte annat än bli nyfiken på vad helheten ska kunna tillföra bilden av Dylan.

Jah Hollis

tisdag 4 september 2007

Bibliotekschef censurerar Lars Vilks

Den 1 oktober skulle konstnären Lars Vilks, nu mest känd för sina omdiskuterade teckningar föreställande profeten Muhammed, ha föreläst på Trelleborgs bibliotek. Men nu har bibliotekschefen självsvåldigt bestämt att Vilks inte är välkommen.
Vilks har under året, tillsammans med skolelever på gymnasiet i Trelleborg, byggt en gigantisk rondellhund i utkanten av centrala Trelleborg. Det var om det arbetet han skulle föreläsa på biblioteket i Trelleborg.
Men nu, efter Muhammeddebatten, har bibliotekschefen Christian Gisselquist fegat ur och beslutat att ställa in föreläsningen.
Tänk, jag trodde att bibliotek skulle vara en plats för information, diskussion och samhällsdebatt. Men inte i Trelleborg, där är bibliotektet i stället ett organ för censur, tydligen.

Jah Hollis

Den ölstinne huliganen fick villkorligt

Rättegången mot den Sverigebosatte dansk som tidigare i år störde EM-kvalmatchen i fotboll mellan Sverige och Danmark var snabbt avklarad. 29-åringen som, full på ett tjog öl sprang in på planen i Parken i Köpenhamn och attackerade domaren, fick 30 dagars fängelse villkorligt och 40 timmars samhällstjänst.
Man får väl hoppas att killen, fodbold-fjolset som han kallas i Danmark, slipper att göra samhällstjänsten i någon fotbollsförening. För även om han nu dömts i rätten, är det nog många danskar som inte förlåtit att han såg till så att Sverige fick segern i matchen.
Det återstår dessutom en rättsprocess till. Arrangörerna av matchen och danska fotbollsförbundet har stämt 29-åringen, som i rätten sade att han sprang i på planen bara för att "prata" med domaren, på sammanlagt nio miljoner kronor.
Danska kronor som är bra mycket mer värda än våra svenska.

Jah Hollis

...och när grannarna hotar att döda dig då?

En kolumn i SvD, skriven av Merit Wager, har satt (åtminstome lite) fart på debatten om det egna ansvaret kontra att låta myndigheter ta ansvar in i detalj. Egentligen handlar det om saker man skyfflar över på rättsväsendet när det handlar om stridigheter grannar emellan.
I en idealisk värld vore det naturligtvis så att grannstridigheter gjordes upp med samtal grannarna emellan genom att man pratade med varandra på ett sansat sätt. Men nu är det ju inte en idealisk värld vi lever i och det verkar inte alltid fungera så ens i de lugnaste villakvarteren.
Själv bor jag i flerfamiljshus och när jag flyttade hit hade ägaren till husen mittemot (åt det håll jag har balkong, sovrum och vardagsrum) klara problem med att hyra ut sina lägenheter.
Det var före bostadsbristens nuvarande tid i Malmö och området är inte ett av stadens attraktivaste. Men på något vis lyckades den här husägaren fylla ett antal lägenheter med människor som sedan dess förpestat tillvaron för oss andra som bor här.
Det var ett rent ut sagt djävla liv dygnet runt, det var nedskräpning och vandalisering Big Time.
Det var slagsmål som krävde polisingripanden och det var det ena med det andra.
Vi var många som tog vårt eget ansvar och bad våra nya grannar att visa vanlig enkel hänsyn. Men de, och deras vänner och släktingar som var här och tävlade om att föra mest liv tog det tydligen som en förolämpning.
Vi som ville sova på nätterna och ha det något så när snyggt omkring oss var "bögar", "horor", "nazister" och "rasister" och vi skulle få stryk eller så skulle fridstörarna "döda oss".
Vi hade diskussioner med fastighetsägaren som var mer intresserad av att dra in pengar än att göra något åt sina hyresgästers beteende.
Och där står vi, efter flera år, fortfarande.
Tänk om vi som grannar hade haft kurage nog att dra in alla tillgängliga myndigheter direkt från början i stället för att utsätta oss för detta. Nu har snart alla i här i huset utom jag flyttat eller planerar att flytta.
Att snacka med sina grannar för att lösa problem låter ju hur bra som helst, i alla fall i teorin.
Men klimatet mellan grannar verkar ha förändrats, och det är nog väldigt olika från område till område.
Och ska man snacka med risk att bokstavligen få en kniv i ryggen, ja då kanske man hellre tiger och lider.
Eller ser sig om efter någon annanstans att bo.

Jah Hollis

måndag 3 september 2007

Tekniska mysterier med bloggpublicering: 1

Jag lyckades nyss med mycken vånda att för första gången länka och lägga ut en video från Youtube på min blogg. Efter en del svordomar och rättelser och ändrande fungerade det i alla fall något så när som jag tänkt mig.
Undantaget var, att den stil, det typsnitt jag brukar använda inte funkade som det skulle när jag lagt in videon. Det ser ihoptryckt ut och inte alls som på mina övriga inlägg.
Någon som kan förklara för en tekniskt handikappad varför det blev så, eller som vet var man kan få en förklaring till att det blev så?
Vilket är det bästa sättet att gå tillväga när man länkar videor till bloggen?
Jag är tacksam för alla svar.

Jah Hollis

Detta band missar ni på egen risk!

Ibland gör man fantastiska upptäckter på Youtube. Kanske inte borde säga det, men detta fantastiska band hittade jag av en slump när jag var och kollade efter videor med, rodnaden faller över mitt ansikte, holländska symfonirockarna Focus.
I en kommentar till en av deras videor stod det:
"Akkerman is crap.The only masterguitar player in the Netherlands is Andy Tielman of the Tielmanbrothers!"
Så jag kollade givetvis bröderna Tielman och hittade detta holländska ur-rockband. De var så mycket före sin tid att de skulle gjort succé i stort sett var de än hade spelat idag.
Det verkar som vartenda rockband som existerat sedan 1959 har lånat i alla fall minst en detalj av The Tielman Brothers.

Jah Hollis

Vad gjorde du med en semestervecka till?

Tänk dig att någon ringer dig sent på kvällen dagen innan du ska börja jobba efter din semester. Det är den personalansvarige på ditt jobb som hör av sig och säger att du inte ska börja på måndagen som du trott, du har ytterligare en veckas semester kvar.
Du tror inte det är riktigt rätt, men den personalansvarige försäkrar dig att hon dubbelkollat och att du faktiskt har en hel veckas outtagen semester kvar (som du dessvärre inte kan spara).
Du blir något häpen över detta besked, men du vill inte bråka om saken.
Så mycket längtar du inte tillbaka till jobbet så att du börjar argumentera och propsa på att få komma tillbaka när du trodde att du skulle börja.
Men du är helt oförberedd, du har givetvis inga planer för den extra veckan, du trodde ju att du skulle jobba.
Vad skulle Du göra med de här extra sju dagarnas ledighet som du känner att du nästan fått till skänks?
Jag bara undrar i största allmänhet.

Jah Hollis

S:t Göran och porrsurfarna

För ett tiotal år sedan, när internet var lite nytt och kittlande på flera arbetsplatser gillade många på mitt dåvarande jobb att surfa så fort de fick lite tid över. De var nyfikna på vad som fanns där på nätet, och givetvis gav sig en och annan in i porrträsket, det kunde man inte undgå att märka.
Nyfikenheten finns fortfarande kvar tydligen, för varför vill man annars spärra datorer i regeringskansliets datornätverk så att man inte kan ge sig in på sidor med porr, våld och rasism?
Socialministern, S:t Göran Hägglund, litar enligt DN tydligen inte på sina medarbetare. För det kan väl inte vara så att han själv har svårt att hålla fingrarna i styr när datorn är i gång?
Eller tror han kanske att sidor med dessa brännheta ämnen försvinner om man inte tittar på dom?
Och vad är egentligen "olämpliga sidor"? Det uttryck som Göran Hägglund använder sig av och som stinker av 1984-mentalitet.
Klarar inte vuxna människor att själva bestämma hur de ska använda internet?

Jah Hollis

Det existerar inte någon sambatakt!

Ordet sambatakt dyker då och då upp i de svenska tidningarna, så gott som uteslutande om det handlar om någon eller några med brasilianskt ursprung. Möjligen kan det också handla om något glest befolkat karnevalståg i någon bonnhåla.
Extra kul blir det när det handlar om fotboll, och det gör det ofta, då de spelar i "samba takt" och så vidare.
Ja ni fattar nog.
Senaste exemplet dök upp på Sydsvenskans kultursidor i fredags. En rubrik om en utställning av verk av en brasiliansk konstnär innehöll ordet "sambatakt".
Det är bara det att det inte finns någon dj-vla "sambatakt". Samba spelas i två fjärdedels- eller fyra fjärdedelstakt, precis som mängder av andra musikstilar, ja nästan all nutida populärmusik.
Det som utmärker samban och skiljer den från andra musikstilar är dess speciella rytm. Så det där förbannade "sambatakt" som dyker upp titt som tätt borde alltså bytas ut mot "sambarytm".
För det är en dj-vla skillnad på takt och rytm.
Så det så!

Jah Hollis

söndag 2 september 2007

Festen verkar över på Malmö stadion nu

En gång för inte så länge sedan var det en fest att gå på Malmö stadion och se Malmö FF spela hemmamatch i allsvenskan. I dag när de skulle möta Trelleborg, stadigt förankrat i botten av tabellen, var jag på kräftkalas i glada vänners lag.
Och när jag läser om vad som hände på Malmö stadion, 0-0 i en tydligen helt sövande tillställning, ångrar jag inte på något vis mitt val.
Visst ska man gå och ge sitt lag stöd, men tålamodet tål inte att det går hur lång tid som helst utan att man får något tillbaka. Mot TFF har MFF i år tagit en, säger en, poäng.
Det borde ha varit sex klara poäng till MFF, om man ska se på förutsättningarna. Men det är något som inte stämmer i MFF, hur bra individualister man än har i laget.
Festen på Malmö stadion har tagit slut.
Det är bara att hoppas att den kan få nytt liv nästa säsong.

Jah Hollis

lördag 1 september 2007

Mycket jobb för Muhammed-demonstranter

Tänk att det skulle bli ett sådant herrans liv om en liten teckning i en landsortstidning i ett litet land nära Nordpolen. Hela bloggosfären fullkomligen kokar av inlägg om Lars Vilks teckning av Muhammed.
Alla vill vara med och kommentera det som händer, antingen man är för eller emot publiceringen och/eller bilden som sådan.
Själv tycker jag det känns tryggt att man i länder som Pakistan och Afghanistan tar sig an detta jätteproblem, för de har väl det i övrigt bra här i livet och inte så mycket annat att bekymra sig över.
Men skämt åsido (för egentligen får man väl inte skämta om sådant här?): Vilks teckning är ju bara en fjärt i vinden i sammanhanget.
Ska de som nu demonstrerar, visa att de ogillar bilder av Muhammed, ja då får de ligga i, sanna mina ord.
Ta bara och titta (om ni vågar!) här, och här, och här, och här, och...

Jah Hollis