Varför skriker barn som stuckna grisar?

Från mitt köksfönster har jag utsikt över en en liten grön plätt, med gräsmattor, träd och buskar och en liten kommunal lekplats. Då och då samlas en del barn där och leker, ibland ligger lekplatsen öde.
Nu mot kvällningen lyser solen in genom köksfönstret och det blir varmt som sören i köket. Så jag är mer eller mindre tvungen att ha köksfönstret öppet i alla fall en aning.
Därmed hör jag om det är några barn i aktion i på lekplatsen.
Det är det nu, och det som förundrar mig är att dom skriker som stuckna grisar mer eller mindre hela tiden.
Inga glädjetjut då och då eller något sådant, utan själva konversationen verkar gå ut på att man försäker överrösta varandra hela tiden.
Några av dem skriker med så genomskärande röster så att man undrar hur deras stämband egentligen mår.
Är det möjligen så att barn har blivit mer högljudda nuförtiden, eller är det bara som jag fått för mig? Är det så att hela samhällets volym skruvats upp och att det blivit naturligt att skrika för att överhuvudtaget höras?

Jah Hollis