Jag var ute på en liten tur i Malmö häromdagen, eller kanske snarare häromkvällen. Solen hade gått ner och månen var uppe, fullmåne var det, och det var fortfarande ljust på kvällen som det kommer att vara en lång tid framåt nu. Ute vid Västra hamnen tänkte jag ta en bild av den lysande månen intill Turning Torso och här ovan ser ni resultatet. Kanske inte så väldigt märkvärdigt, men jag tycker det är lite speciellt med fågeln, en mås är det väl, som ser ut som den greppat månskivan för att flyga iväg med den. Vill ni kolla hur månen inspirerat till mängder av pop- och rocklåtar, kolla här. Det finns naturligtvis många fler, för klart är att det är något speciellt med vår måne. Den fascinerar och inspirerar och kanske till och med skrämmer lite ibland.
Jag har en fascination för himlafenomen och väderfenomen. Att jag inte är ensam om det förstod jag med tydlighet i kväll då fullmånen här i söder var omgiven av en ovanligt vid halo, en ljusring. Flera människor kommenterade detta ljusfenomen och någon sade sig aldrig ha sett något liknande tidigare. Vad jag själv upplevde som nästan ännu bättre var, att månen lyste så starkt i natten. När jag åker bil hem efter jobbet, brukar det så här års vara kolmörkt och man anar inte några konturer av omgivningen eller av träd och skog. Nu var det nattliga landskapet upplyst av ett blekt ljus och man kunde se konturer av höjder (ja, Skåne är inte helt platt här nere i söder heller). Det var lite som en blek gryning, men med den skillnaden att det blev skuggor, månskuggor på marken. Därav Cat Stevens Moonshadow här ovan. Och Mike Oldfields Moonlight Shadow (med sångerskan Maggie Reilly) här nedan.
Jah Hollis
PS. Jag hittade ingen video med Steve Earles Halo ’round the Moon. DS.
Jag var ute på en liten tur i Malmö häromdagen, eller kanske snarare häromkvällen.
