En whisky att ta till sitt hjärta

BT har kommit hem igen och bjöd in undertecknad och AT att, i vanlig trevlig ordning, smaka av whiskysorterna han fått med sig i bagaget.
Vi gick ut lite lätt med en Scapa, som var väldigt lättdrucken, nästan lite inställsam åt likörhållet. Visst, den var god, men som AT konstaterade: den får man inte ha i fred om man har hemma i barskåpet.
Frågan är om man får det med den andra sorten vi gav oss på: Glenfiddich Caoran Reserve 12 Years. En lätt rökig sak som ska ha återskapats så som den gjordes på Churchills tid.
Jag var förvisso inte med på den tiden, men vad det gäller whisky tycks det inte ha varit några problem. Verkligen en whisky att ta till sitt hjärta. Och som man kanske får ha i fred. Nja! Jag är skeptisk.

Jah Hollis