Tog en stilla hemmakväll i går efter att ha varit på System-bolaget i Hansacom-
pagniet för att skaffa några Red Seal Ale som blivit ett hett val bland några av mina bloggvänner.
Efter att ha landat några i korgen föll blicken oväntat på några kartonger Red Stripe, legendariskt jamaicanskt lageröl. Jag har provat det förr (vilket jag inte har med Red Seal) och vet att det inte är någon större smaksensation.
Jag tyckte i alla fall att det skulle vara kul att testa en annan röd nyans att jämföra med, så jag kånkade hem några Red Stripe också.
Jag började givetvis avsmakningen med en Red Stripe, och Studio One DJ’s i skivspelaren, och mycket riktigt är den aningen vattnig med mycket lätt beska.
Detta är ju typiskt för lager från varma länder; ölen ska väl huvudsakligen vara en törstsläckare i hettan.
Som sådan fungerar också Red Stripe och smakmässigt föredrar jag den framför till exempel blaskig Corona.
Kultstatusmässigt kan dock Red Stripe inte få mindre än fem av fem möjliga. Satt som en smäck till Prince Francis Rock Fort Shock.
Red Seal Ale var dock, inte helt oväntat av vad jag fått veta, en helt annan femma. Härlig bärnstensfärg, rödlätt mäktigt skum och riktig doft av ale.
Beskan är tuff, kanske inget för den som till exempel tycker Murphy’s Red är så långt man kan gå när det gäller ale.
Men amerikanska Red Seal är helt klart en klar konkurrent till de bästa europeiska alen och inte olikt en del av de ale som kommer från Oppigårds bryggeri.
Rekommenderas, men man ska veta att om man inleder med en Red Seal, är det inte många öl som kan konkurrera med den första smakupplevelsen. Man blir närmast lite bedövad, men skönt bedövad.
Jaha, och nu är det snart dags för helvetets kval igen. Sverige inleder VM-kvalet borta mot Albanien och det känns som om det kan sluta hur som helst. Hoppas nu Henke och kompani kan lyfta sig efter den darriga insatsen i EM-slutspelet.
Jah Hollis
Andra bloggar om: öl, rött, ale, red stripe, red seal ale, jamaica, reggae, oppigårds, murphys red, fotboll, vm-kval, sverige, albanien
