Blade Runner är ett tidlöst konstverk

Äntligen lyckades jag i går kväll ta mig till biografen Spegeln här i Malmö och se Ridley Scotts Blade Runner: The Final Cut.
Jag fattar inte riktigt att jag, jag som i yngre år kunde se film på bio flera gånger i veckan, ska ha så svårt för att ta mig till en bio nuförtiden. Det visas fortfarande en hel del bra film och det är sant: film är bäst på bio.
Blade Runner har jag sett flera gånger i olika versioner tidigare, på bio, i VHS-format och i dvd-format. I orginalversion och i director’s cut.
Det är egentligen inte så väldigt mycket som skiljer de olika versionerna åt: det är några inlagda och borttagna scener, bland annat det "lyckliga slutet" från den första bioversionen.
Men Blade Runner är och förblir ett tidlöst mästerverk, ett konstverk där berättelsen, skådespelarnas insatser, scenografin, effekterna (jovisst det är SF) och musiken bildar en helhet av sällan skådat slag.
Jag ska inte ge mig in på någon recension nu, bara konstatera att trots att det är över 25 år sedan första versionen av Blade Runner hade premiär, känns det inte som att den har åldrats.
Visst, när vi nu närmar oss året när berättelsen utspelas, 2019, har vi redan ett slags facit till en del av de tekniska förutsägelserna en science fiction-berättelse alltid måste jobba med.
Det förekommer till exempel inga mobiltelefoner i Los Angeles 2019, den utvecklingen kunde man inte förutse i manus (men de har å andra sidan också elva år på sig att försvinna).
Dataskärmarna i Blade Runner är rent utseendemässigt rätt primitiva, bulliga saker som vi vet redan ersatts med platta skärmar.
Dock: Genmanipulation, kloning och mixtrande med mänskligt liv, som är det som Blade Runner så genomträngande kretsar kring, har vi långt ifrån sett slutet på än. Och det skulle inte förvåna mig om vi är på väg någonstans åt det hållet dit utvecklingen i Blade Runner pekar.
Samtidigt måste jag ju påpeka att Blade Runner, som god science fiction ska göra, handlar om mycket mänskliga problem, existentiella frågor som ger många tillfällen till eftertanke.
Och den innehåller inte en enda onödig bildruta.
Ta chansen att se den om ni kan!

Jah Hollis

Andra bloggar om: film, bio, biografer, science fiction, spegeln, malmö, blade runner, Ridley Scott, Philip K Dick, mobiltelefoner, genmanipulation, kloning