Dansk fotbollspublik fick i samband med landslagets framgångar på 80- och 90-talet rykte om sig att vara den bästa, roliganer kallades de för att visa hur de skilde sig från hooligans, huliganer.
Danska landslaget lyckades till och med spela in en låt där roliganerna nämns och det är bara hygge och H C Andersen och myspys i texten. Kanske en av de mer minnesvärda låtarna i genren faktiskt, i alla fall på våra breddgrader.
Men efter debaclet på Parken i Köpenhamn i går kväll undrar man hur det står till med roliganerna. Man verkar inte ta det med så mycket "ro" längre. Kanhända har det här med fotbollen blivit för stort för lilla Danmark.
Kanske betyder fotbollen för mycket för ett folk som på senare år utpekats som ett gäng bakåtsträvande rasister?
Personligen tror jag det började när man skippade klaphatten.
Jah Hollis