söndag 7 oktober 2007
Pojkarna drev mannen till vansinne
Historien om den 50-årige mannen i Blekinge som sköt ihjäl en 15-årig pojke och skottskadade en 16-åring är ju inget annat än fruktansvärt tragisk. Det är svårt att begripa att sådant kan hända, men pojkarna och deras kamrater måste ha drivit mannen till totalt vansinne.
När man läser den lilla bakgrund som kommit fram förstår man att detta inte är något som hänt av en slump. Mannen har känt sig trakasserad av pojkarna tidigare, tydligen mycket genom att de varit och hackat på hans lätt handikappade son.
Att pojkarna kom till gården där mannen och hans familj bor efter klockan ett på natten verkar inte heller ha varit någon slump.
Ger man sig ut i bushen så dags (borde inte killarna ha varit hemma hos sina familjer vid den tiden på natten?) så lär man ha ett mål och en mening med det.
Men nu rann bägaren över.
Mannen nådde den gräns där vansinnet tar över och gjorde något de här pojkarna knappast hade räknat med att han skulle göra.
Och, handen på hjärtat, vill vi inte alla lite till mans och kvinns att folk som mobbar och trakasserar andra så till den milda grad att det inte verkar ta slut ska få sig en minnesbeta.
Att busarna ska tystas en gång för alla, men utan att vi för den skull vill gå så långt som till mord.
Jag läste kommentarer på en annan blogg med en länk till artikeln om dödsskjutningen i Blekinge och en majoritet tog parti för 50-åringen. De förstod honom och ville i vissa fall att killarna som trakasserat honom och hans familj skulle råkat ännu värre ut.
Det påminner mig om när Clint Eastwood dyker upp och ställer upp för de fattiga guldvaskarna i Pale Rider. Busarna som gett sig på småfolket för att driva bort dom får så dom tiger av den ställföreträdande hämnaren, The Pale Rider.
Jag tror det finns tillfällen då väldigt många av oss velat ha en Pale Rider på vår sida.
Mannen i Blekinge hade ingen sådan, och han hade tidigare inte känt att han skulle få hjälp av några myndigheter,så han agerade själv.
Och kvar finns nu bara ett stort antal förlorare.
Och inga vinnare.
Jah Hollis
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Att säga att de fick vad de förtjänade e kanske att ta i. Men, ja, många bäckar små. Han gav igen med en flod. Man tål inte hur mycket som helst.
Tror åtalet stannar vid dråp. Men man kan aldrig veta när hederliga människor hamnar i olycka. För de vill gärna redogöra för sin version. I sådana fall räcker det ofta för åklagaren att hänvisa till den åtalades egna uppgifter för att bevisningen ska vara klar. Folk med inblick i det juridiska maskineriet är sällan så hjälpsamma. Kanske du erinrar dig den kollektiva amnesi som drabbade den svenska polisledningen i samband med Ebbe Carlsson-affären!
De inblandade pojkarna borde fått ett rapp över fingrarna redan då trakasserierna anmäldes första gången. Så stort skyddsvärde bör allt hemfriden ha. Nu är istället katastrofen ett faktum för den drabbade familjen.
Skicka en kommentar