söndag 8 februari 2009
Årets pseudohändelse är igång igen
Den här helgen, på lördagskvällen, drog en av de största årliga - om inte d-e-n största - presudohändelserna i svenska media igång på allvar.
Jag talar givetvis om Melodifestivalen där den första deltävlingen för att efter mycket om och men plocka ut en svensk finalist hölls i Göteborg.
Tv-lös som jag är tittade jag inte på spektaklet utan letade i stället fram Van Morrisons No Guru, No Method, No Teacher på Spotify och lyssnade på medan jag satt en stund framför datorn och sedan fortsatte med att fixa lite käk.
När så Van The Man hade tagit sig igenom denna skiva, som jag inte lyssnat till på länge, men som jag nog ska ägna ett eget blogginlägg snart, var det dags att äta.
Och medan jag njöt min pasta med tonfisksås lyssnade jag på radioversionen av slutet av deltävlingen i Göteborg.
Jag ska inte bli långrandig utan ge er en kort sammanfattning av mina intryck:
• Musikaliskt (jag ska erkänna att jag inte hann höra alla låtarna) lät det som det brukar. Det vill säga rätt själlös musik som var gjord på ett hopkok av tidigare framgångsrika harmonier, melodier och refränger ur pophistorien. Det är svårt att vara originell och det är nog inte heller meningen att man ska vara det.
• Programmet leddes av Petra Mede som ofta skrek som om hon var ute för att stoppa en taxi i rusningstrafik.
• Röstningssystemet var så tillkrånglat att avgörandet mellan Bush och Gore i det förrförra amerikanska presidentvalet i jämförelse framstod som en barnlek.
• Dessutom tjatades det om att "svenska folket" röstat och valt, vilket väl är en sanning med modifikation även om tre miljoner lär ha varit bänkade framför burken (jag röstade till exempel inte och jag räknar mig nog till svenska folket).
Men det är bara att gratulera de som marknadsför Melodifestivalen. De har lyckats skapa en hysteri kring detta rätt menlösa program inte minst genom att dra ut på det med en massa deltävlingar och tjafs runtomkring.
Och då med hjälp av kvällstidningarna som går i spinn när det är Melodifestival.
Men egentligen tror jag det mest är barn som har någon behållning av Melodifestivalen.
Mitt gudbarn, som går på det 13:e året nu, skulle givetvis kolla på det på tv.
Inte minst för att kunna hänga med i snacket på skolgården på måndag.
Jah Hollis
Andra bloggar om: musik, Melodifestivalen, deltävling, Göteborg, Alcazar, popmusik, Petra Mede, tv, radio
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
jag tycker att dom ska lägga ner skiten. det som var mest spännande var kanske brandlarmet på efterfesten.
http://nyheter24.se/noje/melodifestivalen/129309-brandlarm-pa-melodifestivalens-efterfest
det tubeklippet var nog det värsta jag sett, folk har för mycket ledig tid helt enkelt.
gårkvällens spektakel var inte riktigt så illa som det kunde varit, jag tyckte af Ugglas var riktigt bra.
H: Jag kan nog tänka mig det. :-)
L: Jag hade faktiskt ett klipp med en snutt från en låt som gick vidare först. Men medan jag skrev inlägget klart plockades det bort på grund av att SVT krävt att Youtube skulle göra det. Men den låten, Alcazars, lät som en miljon liknande låtar tycker jag.
Melodifestivalen är väl inte värre än många andra upphåsade program när man tänker efter. Robinson till exempel som ska börja sändas inom kort, tror jag i alla fall. Det har varit uppslag och helsidor och gud vet vad redan. Det samma gäller körslaget, lets dance och allt möjligt. Vad är det egentligen som gör melodifestivalen så "hatat".
Själv är jag inte så jättefäst vid något av ovanstående spektakel men jag kollar ibland. Igår var af Ugglas överlägsen!
Jag är personligen lika ointresserad av allt det du räknar upp. Men man märker ju SVT:s taktik för att få folk att se på det de tydligen tycker är deras kronjuveler.
Det räcker inte med en tävling för att utse en rätt ointressant schlagerlåt som ska få delta i Europafinalen. Nej det ska vara ett halvt dussin program innan man kan komma till skott.
Tala om att krama alla dropparna ur citronen!
Skicka en kommentar