Säg adjöss till vintern med Walter Becker

Jag vet inte, det är knappt så att man vågar gå ut och rekom-
mendera folk att lyssna på en skiva längre (för än finns det väl folk som lyssnar på skivor, eller?).
Med all respekt för Opassande, en bloggare jag har stor respekt för, ska jag nu i alla fall gå ut och göra det trots att hon tycker att "upplevelseindustrin" kan dra till ett varmare ställe.
Det här är just en sådan skiva som gör att jag har svårt att tänka mig ett liv utan den där upplevelseindustrin som förpackat och distribuerat Walter Beckers musik till mig.
Nämnde Becker är Donald Fagens kollega i Steely Dan, bandet som gjort musiken jag skulle välja i en öde ö-situation.
Circus Money är Walter Beckers andra soloskiva (på 14 år) och den är perfekt sällskap nu när vi säger ajöss till vintern för den här gången.
Skivan har gått varm i det jah hollisska hemmet och i den jah hollisska bilen några veckor nu. Och den har gått ifrån att vara lite lätt tillbakalutad, cool musik till en best som greppat tag och inte vill släppa det där greppet om mig.
Det är som om den ger liv åt uttrycket att "den växer för varje lyssning".
Det låter tydligt Steely Dan om låtarna, men ändå inte: Walter Becker har (inte oväntat på något vis egentligen) snöat in på reggae, den tungt pumpande 70-talsvarianten jag själv är så förtjust i, med dub och rubb och stubb.
Becker, som ju är en strålande basist, sköter med glädje de flesta basgångarna och sjunger med sin inte så märkvärdiga, men lite säregna röst.
En skiva som jag verkligen kan rekommendera för den som letar efter något utanför de småtrista megafårorna och storsäljarna och de rutinmässiga återutgivningarna.
Sorry Emma, men så är det.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Musik, Reggae, Musikindustrin, Upplevelseindustrin, Opassande, Steely Dan, Walter Becker, Donald Fagen, dub, 70-talet