tisdag 24 februari 2009
Varför är vi så fascinerade av överklassen?
Dagens stora nyhet i konungariket Sverige är, att kronprinsessan Victoria ska förlova sig med sin pojkvän sedan länge, Daniel Westling.
Det är i skrivande stund inte offentligt, men media (allt från snaskpress till Bonniers seriösa morgonblaskor) är till sig i trasorna inför det väntade tillkännagivandet.
Jag bara undrar: varför är vi så förbannat fascinerade av överklassens göranden och låtanden, och då speciellt kungahusets.
För mig är och förblir dessa människor en samling parasiter vars lyxliv huvudsakligen finansieras av andra människors arbete.
Jah Hollis
Andra bloggar om: kungahuset, prinsessan victoria, förlovning, daniel westling, media, överklass, dn, bonniers
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Ord! Som vi säger på engelska.
När den senaste svenske kungen som dog for genom landet passerade kortegen min uppväxtstad. Vi fick ledigt från skolan för att vinka och säkert också gråta en skvätt.
Jag gick inte dit. Istället stannade jag hemma och tog ut ett världslag. Beckenbauer var given. Breitner också, eller var han det?
Och vad håller SVT på med? Kör den ena nyhetssändningen efter den andra med den här "stora" nyheten och förskjuter alla andra program med 30 min.
Vet inte riktigt vad du menar med överklass, förutom kungahuset. Alla som skaffat sig status som "kändis" – genom dokusåpor, idrott, politik eller att synas i TV – väcker vampyrpressens intresse.
När det gäller fröken Bernadotte är problemet större. Vår demokrati har bestämt att hon ska ärva posten som statschef. Bisarrt.
hur jag än bär mig åt för att ge min dotter en varierad bild av världen är det, när hon själv får välja, alltid prinsessorna som "vinner". min mamma säger att jag själv var likadan.
BV: Innan vi drabbades av dokusåpeeländet och det överdrivna kändisintresset var till exempel damtidningarna väldigt mycket intriktade på överklassen (och är det, se videon här ovan, fortfarande).
Kungafamiljen är ju givetvis på topp där, men sedan finns det en svans av adel och finansfamiljer och annat löst folk med pengar och i viss mån mer eller mindre makt som jag räknar som överklass (sådana som heter "Noppe" och liknanade).
www.bokrecension.se/9189538978
L: Prinsar och prinsessor fascinerar, det är jag övertygad om. Jag minns när jag var liten hur mina mostrar, hustrur till råbarkade (nåja) varvsarbetare, diskuterade "Hagasessorna" och "Lillprinsen" och Sibylla och kompani.
Hollis, jag är imponerad. I sin trogna gärning som omvärldsbevakare fördjupar du dig till och med i damtidningarna. Dem har jag ingen koll på sedan jag skaffade en trimmer.
BV: Vill man hålla sig informerad och veta vad man pratar om får man ibland bita i det sura äpplet. Min morsa har alltid varit en trogen prenumerant på Svensk Damtidning. Min ex-tandläkare hade Hänt Extra i väntrummet.
Jag vet inte jag. Själv tycker jag det hela är rätt fjantigt. Men jag blir ändå rörd över dessa gamla damer (däribland min mor) som är så glada för de unga tu. Och jag menar det, jag ironiserar inte. Att man gör en sådan jättegrej på teve fattar jag dock inte, det verkar som att hela gårdagens eftermiddag lades på detta och kvällens nyheter. Men är det inte någon sorts fascination av vuxensagan? Helt enkelt?
E: Jag tror din sammanfattning ligger nära sanningen. På något vis. På lördag är det fyra veckor till Bob Dylan kommer till Malmö. Det är större för mig.
Haha. Jovisst, det är en annan sorts idoldyrkan som vi utövar. Men visst är den lite finare ...
Skicka en kommentar