Jag har sagt det förut, och jag kommer att säga det igen.Ibland blir somliga sportjournalisters språk så fånigt och löjligt amerikaniserat att man tar sig för pannan.
Detta förbannade tjat om att idrottare (man får vara glad så länge de inte kallas "atleter") "går för guld" är bara så idiotiskt rent språkligt att den som använder det uttrycket borde ha ett straff av något slag (här är det någon på Sydsvenskan).
I det här fallet handlar det hela förstås om att Jessica Lindell-Vikarby (ja, hon heter så i efternamn dessutom, inte bara Vikarby) och Anja Pärson ska starta i ett Super-G-lopp i alpina VM.
Jag hoppas de de svenska åkarna kör eller åker för att ta guldplatsen.
Om de "går" för guldet kommer det nog att dröja innan de kommer i mål.
Jah Hollis
Andra bloggar om: sport, språk, sportjournalistik, idrott, svenska, amerikanska, atleter, Anja Pärson, Jessica Lundell-Vikarby, Super-G
5 kommentarer:
Det är bara början än. Tänk dig alla ungdomar som går ut skolan utan att kunna stava....
Snart kommer de till en tidning nära dig!
Ja, jag hatar anglicismer, det är det yttersta fördärvet. Ser rätt mycket sånt på min arbetsplats.
Jag får väl moderera det. Yttersta fördärvet är att ta i. Men det kändes så. Man ska väl skriva det man känner? Nä, just inte det, nä, Eva
Så gick det åt skogen också!
Om Anja gått kanske hon kommit i mål i alla fall. :-)
E: Yttersta fördärvet. Kanske inte, men det kan ju kännas så ibland.
Skicka en kommentar