Inte bra när jobbet blir drömjobbet

Mitt förra blogginlägg, om en eventuell guds ansvar för mordet på tioåringen Engla, fick en respons jag aldrig tidigare fått på något av mina inlägg.
Jag brukar känna mig nöjd om jag får gensvar i form av tre, fyra kommentarer, men här lyckades jag visst i alla fall engagera några fler att skriva ner sina tankar.
För de välbesökta bloggarnas skribenter är ju detta ingenting, eller åtminstone vardagsmat.
Men jag hade tänkt bidra med något slags sammanfattande svar till alla tänkvärda kommentarer, fast just nu hinner jag helt enkelt inte.
Jag har inte skrivit på bloggen på ett par dagar, och det är också ovanligt för min del.
Orsaken är helt enkelt den, att jag börjat min jobbperiod igen och att tiden knappt räcker till för att jag ska kunna sitta framför datorn någon längre stund.
Måndag och tisdag har varit oerhört intensiva, och inte på något direkt positivt sätt, och när jag väl kommer hem mitt i natten ska jag varva ner och sedan sova och sedan är det snart dags att dra till jobbet igen (om cirka en halvtimme nu närmare bestämt).
Det tar på krafterna, och när man sedan, som jag gjort i natt, till råge på allt drömmer att man fortfarande jobbar, ja då är det bara för mycket.
I dag är det hur som helst mitt gudbarns dopdag.
Hur anti-religiös och ogudaktig jag än kan verka, så tycker jag, som gudfar, om att skicka henne en hälsning den dagen.
Och några trisslotter för att det inte ska bli alltför andligt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: bloggar, blogga, bloggare, arbete, fritid, jobb, ledighet, gud, engla, mord, religion, dop, lotter, trisslotter, tur, otur

Fegt att inte tillåta blogg-kommentarer

Jag är inte så gammal i gemet när det gäller bloggande. Ändå har jag hela tiden sett det som självklart att de som hittar mina inlägg ska kunna kommentera dem.
Jag har fått sura kommentarer och glada tillrop från folk som läst det jag skrivit, och det är alltid jättekul när någon reagerar.
Därför förväntar jag mig också att jag ska kunna kommentera det som andra skrivit på sina bloggar.
Men tydligen finns det folk som tycker att det de skrivit inte behöver kommenteras. Jag vill bara säga: Bu för sådan envägskommunikation!

Jah Hollis