Aftonbluffens mattegenier slår till

Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt har tydligen blivit det allenarådande politiska hatobjektet på Aftonbladets redaktion.

Jag känner egentligen inte något behov av att försvara Juholt, men illvilligheten på Aftonbluffens redaktion verkar inte ha några gränser.

Lögner är legio, statistik och opinionsundersökningar används lite som det passar redaktionens (politiska) syften.

Nu skriver AB, på webben, om en opinionsundersökning från Novus där dryga 1500 S-väljare bland annat fått svara på om de tycker att Juholt bör avgå som partiledare.

Det är det många som tycker, hela 43 procent, vilket då den som skrivit artikeln får till att det är ”en majoritet” (förvisso med förbehållet ”av de som tagit ställning” då de 20 procent som svarat ”vet ej” tydligen räknas bort för att man ska få den rätta vinkeln på det hela) som kräver Juholts avgång.

Man skulle faktiskt då kunna tolka resultatet som att 57 procent inte har något att invända mot att Juholt sitter kvar. Alltså att majoriteten inte har något krav på att han ska avgå.

I söndags kunde man på AB:s tv-sidor läsa, inför ett kommande program, att ”Lech Walesa styrde Ungern mellan 1990-1995”.

Ja, det finns en tydlig tendens vad gäller kollen på saker och ting på AB.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, Opinion, Opinionsundersökningar, Lögn, Matematik, Politik, Håkan Juholt, Socialdemokraterna

En dålig dag i löpsedelsfabriken

Jag vet inte om någon av er bara kände att ni var tvungna att köpa Expressen i går, onsdag, när ni såg deras löpsedel (denna satt i alla fall i Skåne).
Att göra löpsedlar till en kvällstidning är inget enkelt jobb. Det går ut på att locka lösnummerköparna, allt annat vore tjänstefel eftersom våra kära kvällstidningar lever på sina lösnummerköpare.
Jag undrar hur många som började treva efter pengarna när de läste "Extra: Björn Borg opererad för ljumskbråck".
En dålig dag i löpsedelsfabriken, det kan man lugnt konstatera. Undrar just om den som tvingats tota ihop detta alster kände sig nöjd med sin insats.
Sedan lär, enligt löpsedeln, den gode BB sagt att han måste ta det "extremt lugnt" nu.
Åh, detta missbrukade ord: extremt.
Vadå extremt lugnt?
Koma?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Tidningar, Löpsedlar, Lösnummer, Expressen, Björn Borg, Skåne, Ljumskbråck

Sedan när kallas 14 grader plus för "supervärme"?

Det var minsann vårdagjämning häromdagen, då vi går över till den ljusare delen av året.
Och det verkar, i alla fall här i södra Sverige, som om vårvärmen kom i och med att det blev vårdagjämning.
I går steg temperaturen på min termometer till en bit över 14 grader och solen gassade på rätt bra.
En av våra kvällsblaskor, jag talar om Aftonbladet som ju på bilden ovan har hamnat i rätt sällskap, med de andra skvallertidningarna, förvarnade om den kommande värmen.
"Supervärme" på väg, skrev man i krigsrubrikstil, och talade då om att det skulle kunna bli 14 grader varmt.
Supervärme? Sedan när började man kalla 14 grader plus för supervärme?
Visst, det var rätt varmt och gott i solen, men supervärme?
Hade man haft 14 grader inomhus hade man väl frusit som en hund.
Och vad ska dessa språkförstörande fåntrattar på dessa fåniga blaskor dra till med när det blir riktigt varmt?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Väder, Vår, Värme, Vårdagjämning, Tidningar, Aftonbladet, Språk

Är det onormalt att det blir vinter så här års?

Vintervädret verkar ha kommit för att stanna, åtminstone ett tag till.
Det är väl inget konstigt med det, och vädret kan man som bekant inte göra så väldigt mycket mer än att prata om det och anpassa sig till det.
Men för våra kvällstidningar tycks vädret, vid sidan av kungahuset och Idol och liknande, ha blivit det stora ämnet att göra krigsrubriker över.
Senast, när den snö som nu lagt sig började falla, såg det ut som ovan i tidningsställen. Man kunde tro att armageddon var förestående och att vi alla kunde be vår sista bön.
Visserligen var det väl körigt i trafiken här och var (och yrande snö och vassa isvindar är väl aldrig kul egentligen), men det var inget som på något vis var sensationellt för tiden så här mellan höst och vinter.
Jag har hört att vissa meteorologer på SMHI drar sig för att prata med kvällstidningarna, och för att ha med sina namn i dem eftersom allt de säger blåses (!) upp till sådana väldiga proportioner.
Nu tycks man på dessa tidningar dregla över lanseringen av surfplattan som spås bli årets julklapp tydligen ska ge dem nya läsargrupper i stället för alla de de förlorat via åratal av oseriös sensationsjournalistik.
En av kvällsblaskorna gjorde häromdagen ohämmad reklam på redaktionell plats för speciellt en av dessa plattor som de tänker sprida sina sensationer via. När det gäller att försöka få fart på upplagan kastas tydligen alla gamla regler om textreklam och liknande överbord.
Kanske borde man på kvällsblaskorna i stället börja fundera över inehållet i de produkter (så kallas tidningar i dag) de försöker sprida.
Skit är skit även om det sprids via en surfplatta.
Och beträffande årstiden och vädret, försök att se lite ljust på det hela.
Nu är det mindre än fyra veckor till vintersolståndet.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Väder, Vinter, Höst, November, December, Ljus, Mörker, Kvällstidningar, Sensationer, Surfplatta, Ipad, Advent

När blev våra artister akter?

Akt är ett ord som enligt akademiens ordlista kan betyda lite olika saker, men det står inte något om att det kan vara en artist eller ett band som spelar inför publik.
Därför är det lite lustigt, att nu när det ska delas ut priser hittan och dittan till band och soloartister som anses vara värda något fult pris för sina insatser det gångna året, finns det ofta med en kategori som heter ”Årets live-akt” eller någon variant på det uttrycket.
Jag skulle tippa att ordet är ett påhitt av någon av den svenska nöjesjournalistikens ryggradslösa vindflöjlar till skribenter.
Live-akt. Det låter ju för f-n inte klokt.
Vad är det för fel med Årets scenartist, eller Liveartist om man nu nödvändigtvis ska ha något på engelska med för att tuffa till det lite?
Svensk nöjesjournalistik, och det är väl först och främst den i våra kvällsblaskor jag tänker på, verkar vara ett träsk utan botten. Både innehållsmässigt och språkligt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: nöje, nöjesjournalistik, artister, akter, band, grupper, priser, rockbjörnen, språk, svenska, engelska

Kvällstidningarna dabbar sig om Henke

Var i butiken och handlade på förmiddagen. I tidningsställen lyste krigsrubrikerna från kvällstidningarna: Henkes mamma allvarligt skadad i bussolycka, eller någon liknande formulering.
Och under det en mindre rad om att "Henke är mycket ledsen". Min första reaktion var att det ju varit märkligt om han inte varit ledsen om nu hans morsa var allvarligt skadad.
Men det var märkligare än så, för alltihop visade sig vara rena bluffen. Det var Göteborgs-Posten som först gått ut med uppgiften om att Henkes mamma skadats i en bussolycka i Nigeria.
Kvällsbladen hade sedan, helt okritiskt tydligen, hakat på historien utan att kolla sanningshalten. Nu tar de, i betydligt mindre bokstäver, tillbaka alltihop.
Vad skulle man inte kunna slå i dessa redaktioner?

Jah Hollis

Kvällstidningssvenska 2: Festa

Det festas något rent för överdjävligt här i världen om man ska tro våra kvällstidningar. Googla fest eller festa tillsammans med någon av dom så får ni se.
Naturligtvis är det oftast stjärnor inom musik, film och annan underhållning som står för festandet. Ja hela livet tycks vara en fest för dom.
Men samtidigt är det ju lite farligt att festa, det kan man läsa mellan raderna.
Varje gång någon stjärna kommer till Stockholm så är dom ute och festar. Och det är oftast fråga om vilda festnätter.
Även om dom bara fått i sig en kokt med bröd och sedan gått hem och lagt sig på hotellet så har det gått vilt till, enligt kvällstidningarna.
Även populasen festar. Spritfest är en gammalt fint kvällstidningsord.
Ja, som sagt, i kvällstidningarna är livet en fest för oss alla.
Men allra mest för de unga, vackra, rika och beundrade.

Jah Hollis

Existerar det några små kravaller?

Man blir alltid förundrad när man går in på någon av våra kvällstidningars webbsidor och kollar. Alltid finns det något kul, ofta sådant som nog inte är tänkt att vara det.
Som till exempel när Aftonbladet i dag skriver om kravallerna som idioter som kallar sig anhängare till AIK drog igång sedan laget fått spö av urkassa Helsingborg (jag kan i och för sig förstå att man bli purken då).
Dock stod det i Aftonbladet att det varit stora kravaller utanför Råsunda.
Jag bara undrar då: finns det små kravaller?
Runt hundra personer hade deltagit i bråket efter matchen.
Är det stora kravaller?
Vad är det då när tusentals människor löper amok?
Sådant händer ju faktiskt.
Gigantiska kravaller?

Jah Hollis

Kvällstidningssvenska 1: Håna

Det hånas friskt här i landet, och i övriga världen, just nu om man ska tro våra kära kvällstidningar. Man skulle rent av kunna tro att "att håna" blivit något av en folkrörelse.
Bert Stjärt behöver bara öppna gapet, så hånar han alla till höger och vänster och mittemellan.
Och i det stora landet på andra sidan Atlanten hånas det friskt.
Komiker hånar de döda. Det är nästa otroligt vad det blivit populärt att håna.
Så fort någon har ett enda kritiskt ord att säga om någon, så hånar han eller hon.
Jag förmodar att recensioner av film, teater och musik, för att ta några exempel också är skrivna för att håna, om de är negativa givetvis.
Ingen kan som våra kvällstidningar vattna ur språket.
De, om några, är värda allt hån vi kan uppbringa.
Pajasjournalistik är bara förnamnet.

Jah Hollis

Vi får hoppas Foten överlevt branden

Kvällstidningarnas kändisfixering tar sig sjukliga proportioner. Är det inte massmord eller katastrofer måste händelser man skriver om tydligen hängas upp på en kändis.
Även katastroferna ska helst knytas samman med någon kändis som befunnit sig inom en radie på 50 mil från där katastrofen inträffat.
Nu har det brunnit i bilar i ett bostadsområde på Tyresö (ligger väl någonstans i Stockholmstrakten, de Stockholmsbaserade tidningarna antar väl att vi lantisar vet det eftersom man inte kan läsa sig till det).
Och den stora grejen här är att – ta-taaaaa! – förre statsministern Ingvar Carlsson, alias Foten, bor i området.
Exakt hur nära brandplatsen han bor framgår inte, men av rubriken att döma har det brunnit på hans tomt. Aftonbladet.se har inte kunnat nå Foten för en kommentar. Gäsp!
Vi får väl hoppas att han inte satt i någon av bilarna som brann upp.

Jah Hollis

Kikki tog en förödande pillerblandning

Nu kommer det nya uppgifter om Kikki Danielssons avbrutna framträdande på Idrottsgalan i Kristianstad i helgen. Arrangörsfolk som var med när det hände säger till Sydsvenskan att Kikkis uppenbara berusning inte berodde på att hon återfallit i drickandet.
Bevisen är, att man inte hittat flaskor där Kikki uppehållit sig innnan hon skulle framträda, och att hon inte luktat sprit när man hjälpt henne till hotellet. Arrangörerna ska också fått förklaringen till debaclet av Kikki själv: hon hade blandat tabletter mot reumatism med tabletter som skulle hjälpa mot att hon känner sig psykiskt dålig.
Man kan tro vad man vill om den förklaringen, men den kvinnan ska ju inte ut och uppträda inför folk. Hon behöver riktig hjälp för att hålla ordning på hela livet verkar det som.
Och så borde kvällstidningarna visa lite anständighet och lämna henne i fred nu.

Jah Hollis

Kikki kanon i Kristianstad

Schlager- och melodifestivalstjärnan Kikki Danielsson har gjort skandal på hemmaplan. Vid en idrottgala i Kristianstad i helgen var hon så full att hon inte klarade av att stå rak på scenen utan fick ledas av den innan hon knappt börjat sitt framträdanade.
Kan det vara den senaste bantningskuren, stort uppslagen i kvällsblaskorna, som sänkt tröskeln? Nej, det är naturligtvis tragiskt.
Det konstaterar även en av arrangörerna kring Kikki Danielssons, tydligen länge emotsedda, framträdande i Kristianstad. Och han tillägger ”särskilt när det händer på en idrottsgala”.
Hm, skulle idrott och fylleri inte ha något samband då?
En gång i tiden när jag jobbade på en ort som i dag är mest känd för sin årliga rockfestival, fick man bevaka flera idrottsklubbars årsfester (det brukade delas ut priser och utmärkelser) och de var nästan uteslutande veritabla fylleslag där man krökade och slogs med varandra.
Nej, vad jag tror Kikki Danielsson skulle behöva är lite riktig vård och omsorg. Inte vika ut sitt privatliv i boulevardbladen som bara rent cyniskt verkar utnyttja hennes godtrogenhet.

Jah Hollis

Kvällstidningarnas eviga dilemma

Uppskjutningen av rymdfärjan Discovery med Christer Fuglesang ombord sköts upp (jag kunde inte låta bli denna torra vits). Det hela var, som var och en som följde den planerade uppskjutningen kunde konstatera, egentligen helt odramatiskt.
Men vad ser jag när jag fredag eftermiddag går till affären för att lämna några lottorader i förhoppningen om att bli ekonomiskt oberoende? Jo, kvällstidningslöp som ropar ut PANIKSTOPP. Alltså: man antyder att det skulle varit någon slags panikreaktion, något oväntat och dramatiskt som gjorde att rymdfärden stoppades.
Ren och skär lögn alltså, det var ju precis tvärtom.
Men däri ligger kvällstidningarnas stora dilemma: sanningen är inte nog för dem, de måste alltid dramatisera och förvränga för att få till något de kan sälja. Undra på att förtroendet för dem är lågt.

Jah Hollis