Två saker var jag inställd på att kunna få uppleva dagen som gått, den 13:e december, och natten mot i morgon, den 14:e december.
Dels har det ju varit luciadagen, och på ett eller annat vis brukar jag denna dag stöta ihop med något slags luciatåg, dels passerar ju vår jord just nu genom ett meteorregn. Geminiderna heter det och är ett av flera liknande himlafenomen vi får uppleva då och då.
Men det förutsätter ju att det är molnfritt när det inträffar och det var det inte i Malmö när jag tänkt gå ut för att ta en koll nu vid midnatt. Förhoppningsvis är det klart på himlen i morgon när jag (för ovanlighetens skull numera) ska hem till min övernattningslägenhet runt midnatt för att sova efter en dags arbete.
Ett luciatåg fick jag däremot uppleva, när jag hade ett ärende ut till Jägersro köpcentrum framåt kvällningen.
Tjejerna stod och sjöng för oss i en av gångarna mellan butikerna, opretentiöst men uppskattat.
Så enkelt kan man sprida lite ljus när vintern är som mörkast.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Lucia, Vinter, Mörker, December, Meteorer, Meteorsvärmar, Geminiderna, Malmö, Jägersro, Sång, Ljus
Varje år vid den här tiden är det likadant här i Malmö, säkert som amen i kyrkan.
Det börjar skjutas fyrverkeripjäser och de saker som fyrverkeriproducenterna hittat på som smäller något förbannat men som ändå inte klassas som förbjudna smällare.
Det verkar som om Luciadagen är det officiella startdatumet för dessa fyrverkerier (i alla fall här i Malmö) som egentligen ska användas vid nyår, alltså om drygt två veckor.
Än är det väl i sin linda; det har bara hörts sporadiskt smällande här och var (ibland precis utanför min lägenhet) under dagen. Men man vet ju av erfarenhet att det kommer att eskalera till ett inferno fram till nyåret och fortsätta flera dagar efter den helgen.
Varje år ställer fyrverkerierna till en massa materiell skada och är en ren och skär plåga för människor och djur.
Varje år är det diverse politiker som säger att "nu ska vi ta tag i det här problemet och begränsa smällandet". Det lovas runt, men en bit in på det nya året, när det lugnat ner sig igen, verkar det som om alla löften är glömda.
Jag tycker det är en ynkedom utan dess like att ingen av våra folkvalda kan se till att vi får slut på skiten och ser till att begränsa fyrverkeriskjutandet till nyåret.
Men det finns naturligtvis en massa snikna, totalt morallösa, affärsmän som tjänar pengar på att sälja fyrverkerier.
Jag tycker det vore läge att bojkotta butiker som börjar sälja fyrverkerier före nyårsveckan. Och vore det inte brottsligt att göra det, så skulle jag med nöje uppmana till någon slags väpnad gerillaverksamhet mot de här nasarna.
Jah Hollis
Andra bloggar om: Vinter, december, lucia, fyrverkerier, affärer, smällare, fyrverkeripjäser, nasare, nyår, bojkott
Det blev en enorm spännvidd på gårdagen, luciadagen alltså, för min del. I alla fall livemusikaliskt sett.
Från himmel till helvete skulle man kunna beskriva den, men som vanligt
finns det nyanser mellan raderna (och även helvetet var på sitt sätt himmelskt).
Strax före klockan sex var jag tvungen att ta bussen ner till Centralen här i Malmö (varken väder eller trafik tillät en cykeltur) för att posta ett par brev som skulle fram i dag.
Och när det var avklarat tänkte jag ta en promenad till Systembolaget i Hansacompagniet för att välja lite godsaker ur deras utbud av julöl. När jag närmade mig Stortorget hörde jag änglalika stämmor sjunga en julsång och det visade sig att det var Malmös lucia och hennes tärnor som sjöng från landshövdingeresidensets ljusbestrålade balkong.
Jag var tvungen att stanna och lyssna på deras sång, ända till slutet då de drog Sankta Lucia och sedan vinkade åt oss med händer klädda i oskuldsfullt vita vantar och försvann in i värmen. Ljus i vintermörkret, bokstavligt talat.
Senare på kvällen blev det bussen igen, till ett KB som var utsålt (jag hade biljett sedan länge) och riktigt vibrerade i väntan på att Roky Erickson skulle inta ställets scen för första gången i sitt 60-åriga liv.
Det är en man som varit på besök i helvetet (och återvänt) och skrivit en musikalisk dagbok därifrån: The Evil One, en av mina favoritplattor alla kategorier.
Det måste kännas märkligt för en sådan man att komma från Texas till det kalla Norden och mötas av ett öronbedövande jubel och runt 700 röster som skanderar "Roky! Roky! Roky!" så fort han intar scenen.
Det börjar lite trevande med It´s a Cold Night For Alligators, och det blir då och då ett och annat uppehåll mellan låtarna medan bandet gör upp vad som ska komma härnäst.
Men det tar sig och stundtals är det rent magiskt.
Och jag tror det är det för Roky och hans ärrade medmusikanter också. Roky säger inte så mycket, men hans ansiktsuttryck avslöjar desto mer.
När han kör sista extranumret, I Walked With a Zombie, sjunger alla med så att taket på KB håller på att lyfta. Roky skulle utan tvekan tillföra Allsång på Skansen en behövlig blodtransfusion.
Jag köpte direkt en t-shirt som jag kommer att bära med stolthet.
Jag hörde ingen som var där som inte tyckte att det var en av årets musikupplevelser i Malmö. Och det säger faktiskt inte lite det.
Och ett speciellt tack till Totte på KB som vet vad vi längtar efter.
Jah Hollis
Andra bloggar om: musik, roky erickson, kb, malmö, livemusik, konserter, lucia, luciasånger, totte lundgren, himmel, helvete
Ja, i dag är det lucia och traditionen med att supa till kvällen före tycks hållas levande. Samtidigt är det ju så att många unga samlas och har väldigt roligt, de flesta förmodlign nyktra eller i alla fall tämligen nyktra, när det drar ihop sig till lucia.
Det finns också en väldig massa tjejer landet runt som lägger ner en massa tid och jobb för att få vara med i luciatåg och lysa upp tillvaron för oss andra.
Jag tycker det är en fin tradition, men jag har faktiskt ännu inte sett till någon lucia i levande livet i dag. Det kan ju bero på att jag mest suttit inne och ugglat.
Jag bidrar i alla fall med en alldeles egen liten lucia, fast det är nog mera en änglautstyrsel hon har på sig.
Bilden är i alla fall tagen vid ett luciafirande för ett antal år sedan.
Så ha en fortsatt trevlig lucia och betänk att om lite mer än en vecka går vi mot ljusare tider igen.
Jah Hollis
Andra bloggar om: lucia, luciafirande, luciavaka, fylleri, luciatåg, tradition, tjejer, ängel, änglar, ljus
Det är en mycket sliten kliché, men ibland är det så, att den som väntar på något gott etcetera. I somras vägrade man från Hultsfredsfestivalens sida att låta KB i Malmö ordna en konsert med Roky Erickson eftersom man i Hultsfred ville ha ensamrätt på Roky.
Jag ska inte vara elak mot folket i Hultsfred, men här finns en annan kliché som kanske skulle passa in: Högmod går före fall.
Missförstå mig rätt, jag hoppas Hultsfredsfestivalen ska överleva, men kanske trodde man sig själva om lite mer än vad verkligheten sedan visade.
Totte Lundgren på KB i Malmö bet i alla fall ihop och bidade sin tid. Och se, hans väntan var inte förgäves. Den 13 december, luciadagen, kommer Roky Erickson till Malmö och spelar, till väldigt mångas glädje skulle jag tippa, på KB.
Såg till min fasa att det är en kväll när jag ska jobba, men jag har redan lagt in om ledighet.
Jah Hollis
Jobbet avklarat, i alla fall med lite glans.
Natten mot luciadagen har börjat och av rapporterna på polisens kommunikationsradio att döma lever de gamla traditionerna. Jag minns själv rätt hemska saker från länge sedan, från min gymnasietid då vi lussade för några lärare.
En av dem filmade vårt besök med den tidens primitiva filmutrustning. Själv såg jag aldrig filmen, för jag var av någon anledning inte i skolan den dagen han visade den under allmänt jubel. Nu skulle jag kunna tänka mig en visning, helst enskild.
Skulle det vara pinsamt att se sig själv? Nja, det måste väl vara preskriberat nu.
Jag minns att två amerikanska flickor, tvillingsystrar, som var utbytesstudenter på vår skola var med och bevittnade denna barbariska rit. Vad skulle de inte kunna berätta när de kom hem till USA igen?!
Jag har fått låna Michael Walkers bok Laurel Canyon av kollegan OT. Verkar mycket intressant, jag som sett Graham Nash i min födelsestads Folkets park och som sett Byrds och Zappa & Mothers of Invention (med Flo & Eddie) och Joni Mitchell i England och säkert fler av de som nämns i boken.
Ja Neil Young har jag ju sett åtskilliga gånger.
Måste läsa ett par kapitel innan jag somnar i natt.
Jah Hollis
