En helafton för The Ferry Freak Boys & Girls

Jag har inte skrivit någon om Bryan Ferrys konsert i Malmö konserthus i lördags – än.
Jag jobbade ju på söndagen och var sedan svinaktigt trött under hela måndagen, så det är först nu jag riktigt känner att jag kan försöka samla intrycken.
Jag kan bara konstatera att den 65-årige Roxy Music-legendaren var oförskämt välbehållen till utseende och röst och att vi i den fullsatta salongen bara kände att allt var över alldeles för snabbt, även om det var en förställning som gav valuta för entréavgiften.
Alla Ferry Freak Boys & Girls verkade nöjda med det de sett och hört; ett välljudande band med tio (!) instrumentalister och sångare, inklusive legendariske gitarristen Chris Spedding, och ett lite Greatest hits-artat urval av låtar.
Och därtill ett par tjusiga dansande damer i fonden.
Recenserar gör jag inte här, utan det överlåter jag till Sydsvenskans Håkan Engström vars omdöme som så ofta sammanfaller rätt väl med vad jag tyckte.
Min bänkgranne, BT, gav konserten tio av tio medan Ferrys namne, barchef Bryan på Pickwick, som sett Bryan Ferry och även Roxy Music ett flertal gånger också gav Malmökonserten högt betyg.
Igenkänningsfaktorn i publiken var för min del också hög, flera gamla vänner och bekanta jag inte sett på länge dök upp för glada återseenden och en riktig kändis strök förbi mig: Klas Östergren som ju inte är främmande för Ferry och dandy-världen.
Visst, jag kunde ha tänkt mig byta en och annan låt under kvällen mot till exempel en radda Roxy-låtar: Re-Make Re-Model, In every dream home a heartache och A song for Europe (kanske Roxy Musics vackraste sång).
Men man får inte alltid, om ens någonsin, allt, och det vi fick räckte långt.
De två stillbilderna ovan är tagna med min Iphone.
På videon som någon lagt ut på Youtube (när konserten närmade sig finalen och Let’s stick together fick folk att dansa och rusa mot scenen) kan man kanske se undertecknad, en av siluetterna på tredje raden alldeles framför körsångerskan till vänster på scenen.
Jag kan inte identifiera mig själv där, men jag var där.
Oh ja!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Malmö, Malmö Konserthus, Bryan Ferry, Roxy Music, Klas Östergren, Pickwick Pub

Dags att damma av smokingen i kväll

I afton är det konsertdags i Malmö konserthus.
Roxy Musics gamle sångare Bryan Ferry och hans nya band kommer att stå på scenen och Jah Hollis kommer att sitta på tredje raden i den sedan länge utsålda salongen.
Eleganten Bryan Ferry är en gammal (på sitt 66:e år nu) favorit och jag har sett honom en gång tidigare, någon gång i slutet av 80-talet tror jag det var.
Det var i Danmark och jag minns att vi åkte flygbåt hem, efter en mycket bra konsert, eftersom det var innan bron fanns.
Hade jag en smoking skulle jag givetvis damma av den inför kvällens show.
Men nu har jag inte det och får i stället göra det bästa av det jag har.

Jah Hollis

PS. Videon ovan är från Bryan Ferrys senaste skiva, Olympia. Rekommenderas. DS.

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Malmö, Malmö Konserthus, Bryan Ferry, Roxy Music, Olympia

Bryan Ferry börjar se ut som Hitler

Såg nyss med ett, mycket trött öga, brottstycken av en pratshow med Stina Dabrowski. Eftersom jag inte uppfattade speciellt mycket ska jag bara göra två snabba reflektioner:
1. Britt Ekland var med. Hur många kan nämna mer än en film (den där Bondfilmen) som hon varit med i? Eller något annat ”konstnärligt” hon åstadkommit?
2. Bryan Ferry var med och framförde en lam version av en Dylan-låt från plattan med Dylan-covers han spelat in. På någon vis framstår i dag, för mig, Bryan Ferry som en gammal hjälte som inte har något att komma med längre. Sad but true, som Metallica sade.
I Stina-programmet fick han ”tuffa” frågor om att han skulle sagt sig gilla vissa saker från nazitidens tyska kultur. Att han slog ifrån sig allt snack om nazisympatier var ju självklart (och jag kan inte tänka mig att han skulle nära några sådana).
Men hallå, frisyren!
Det är ju en Hitlerfrissa, det är bara mustaschen som fattas!

Jah Hollis