Det är skamfullt sällan jag går på bio numera. Men lördag kväll hoppade jag på Avatartåget och gick och såg filmen alla går och ser nu. Jag tror inte jag har hört ett ont ord om, i alla fall ingen sågning (fast det finns säkert) av, James Camerons senaste rekordpåkostade verk Avatar.Det var utsålt på stora biografen Royal i Malmö och det är det väldigt sällan på de filmer jag tar mig till nuförtiden.
Och det är lika bra att erkänna direkt att även jag föll för denna skapelse, en blandning av science fiction, pang-pang, fantasy, kärlek och livsfilosofi. Skulle jag sammanfatta den kort så blir det väl: SF-action med ett budskap.
För filmen har ett tydligt budskap och den är inte nådig mot amerikaners sätt att härja i världen (och på planeten Pandora).
Gudbarnet, som också var med, sammafattade det hela på 13-åringars vis: Cool! var hennes omdöme. Och det är det verkligen långt ifrån allt som är.
En del av kritiken jag själv kan instämma i är bland annat att det är väldigt mycket lån från andra filmer och genrer. Jag är inte lika kritisk som DN:s recensent, men det ligger något i mycket av det han skriver.
Men jag rekommenderar Avatar helhjärtat: det är ett riktigt filmäventyr, ibland bländande vackert (om än väldigt mycket datoranimerat) som gör sig allra bäst i en riktig biograf.
Man har inte några döda stunder under de närmare tre timmarna det hela pågår (i 3D dessutom).
Jah Hollis
Andra bloggar om: Film, Bio, Avatar, James Cameron, Science fiction, Fantasy, Datoranimering, Royal, Malmö, 3D, DN
