Så var då julkorten skrivna för i år och klara att posta i Posten gröna kuvert. Ok, det är färre i år men jag försöker att hålla fast vid denna, kanske lite mossiga, tradition. Medan jag skrivit har jag lyssnat på gamla Fugs-plattor (jag länkar hit efterom deras egen hemsida tycks ha gått lite i stå), på papperet en bisarr kombination, men det funkar.
Fugs är också en liten uppvärmning inför min tur till den gamla hemstaden över jul. Jag räknar med att få tid att hälsa på min gamle vän Jah Augustus, också han en levande legend från The Five Trains.
Det bandet ska jag vid tillfälle berätta om, de har lämnat vissa spår (ha-ha!) efter sig, och det är kanske dags för en revival. Ryktet tycks gå ända borta i Indien. Mot julpostlådan!
Jah Hollis
Twingly statistik
Visar inlägg med etikett julkort. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett julkort. Visa alla inlägg
lördag 16 december 2006
Bara britter älskar brittiska stjärnskott
Åh, vad jobbigt att vakna med huvudvärk, fastän man inte gjort något för att förtjäna den. Men nu måste julkorten skrivas och skickas, kosta vad det kosta vill.
Ljudspåret blir en Best of 2006 som kom med Uncut. Första spåret, en livelåt med Arctic Monkeys. Det känns som om endast britterna själv verkligen uppskattar sina senaste stjärnskott på musikhimlen.
Jag menar, så fruktansvärt sensationellt låter inte Arctic Monkeys. Men de kommer säkert att dyka upp på listor med alla tiders bästa skivor en gång innan den typen av sammanställningar dör ut med skivorna som distributionsform för musik.
Britterna gillar ju att med jämna mellanrum haussa band de själva älskar över allt annat. Typexempel är ju Stone Roses (gäsp) och Oasis (som är ok till en viss gräns). Aldrig hittar man väl Stone Roses på någon amerikansk sammanställning över alla tiders bästa plattor?
Nej, nu måste jag fatta kärlek till julkorten, i år blir det bara de människor jag verkligen känner för (fast jag glömmer säkert några - sorry!) som får min autograf till jul.
Jah Hollis
Ljudspåret blir en Best of 2006 som kom med Uncut. Första spåret, en livelåt med Arctic Monkeys. Det känns som om endast britterna själv verkligen uppskattar sina senaste stjärnskott på musikhimlen.
Jag menar, så fruktansvärt sensationellt låter inte Arctic Monkeys. Men de kommer säkert att dyka upp på listor med alla tiders bästa skivor en gång innan den typen av sammanställningar dör ut med skivorna som distributionsform för musik.
Britterna gillar ju att med jämna mellanrum haussa band de själva älskar över allt annat. Typexempel är ju Stone Roses (gäsp) och Oasis (som är ok till en viss gräns). Aldrig hittar man väl Stone Roses på någon amerikansk sammanställning över alla tiders bästa plattor?
Nej, nu måste jag fatta kärlek till julkorten, i år blir det bara de människor jag verkligen känner för (fast jag glömmer säkert några - sorry!) som får min autograf till jul.
Jah Hollis
Etiketter:
arctic monkeys,
jul,
julkort,
oasis,
stone roses
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)