Verkar vara ett bra sätt att sälja böcker

Hade någon frågat mig för bara ett par veckor sedan vem Maja Lundgren är, hade jag inte ens under tortyr kunnat klämma fram det rätta svaret.
Men nu vet jag: hon har skrivit en roman (tror jag den kallas) där ett antal kändisar i Sveriges (Stockholms?) kulturvärld nämns vid sina rätta namn i mindre smickrande sammanhang och ordalag.
Detta har hon fått så mycket uppmärksamhet för att det måste vara ganska svårt, om man något så när hänger med i tidningar och bloggar, att ha missat det.
Inte för att jag är så insatt i hur det går till i den stockholmska kulturankdammen, men Malmösonen Björn Ranelid (som väl bor i Stockholm nu) hade visst blivit trampad på tårna och i vanlig stil svarat med att brassa på med alla kanonerna på en gång.
Kanske borde han i stället vara tacksam för uppmärksamheten han fått i spåren av all den gratisreklam Maja Lundgren fått för sin nya bok. Kanske kan han tack vare den få ytterligare några läsare (själv har jag börjat på en av hans tidiga romaner en gång men slutade av ren leda).
Maja Lundgren kan nog räkna med en försäljningssuccé. Det här med att nämna folk vid namn är ju ett välkänt sätt att väcka intresse.
Jag hade en lärare i gymnasiet som skrev böcker med rätt medioker framgång kommersiellt. Men när han skrev om en konflikt på skolan och maskerade figurerna i boken så lätt, att vem som helst kunde fatta vem det handlade om (en rektor som hette Pihl fick heta Båhge och så vidare) fick han sin största säljare.
Intresset blev knappast mindre av att några som var med i boken hotade att dra honom inför rätta.
Jag har själv boken. Den är inget mästerverk, men man ska inte underskatta igenkännandets lockelse.

Jah Hollis