It’s a Man’s Man’s Man’s world - igen

Jo det var gamle James Brown, frid över hans minne, som sjöng om att det är en mans mans mans värld (fast den inte vore mycket utan en kvinna eller en tjej), och efter en dag tillägnad kvinnan är vi tillbaka där igen.
Fast jag har väl aldrig snappat grunden till problematiken.
Varför är det en mans värld? Vad är det som gör att somliga, kanske väldigt många eller ett antal män med stort inflytande, tycker att det ska vara en mans värld?
Jag har aldrig haft några problem med att acceptera kvinnor som chefer, eller att kvinnor får mer betalt än jag får när de har rätt till det.
Dock har jag problem med att dra alla kvinnor över en kam och tycka att de är toppen för att de är kvinnor. Margaret Thatcher och Pia Kjærsgaard är två exempel på kvinnor jag har svårt för.
Kanske är det mitt vanliga naiva sätt att fundera över saker och ting. Men varför har detta blivit, eller varför har vi gjort detta till, ett problem?
Fundera lite över det lite nu när vi är tillbaka i en mans mans mans värld igen.

Jah Hollis

Det är inte lätt att vara medelålders man

Medelålders vit man. Kan man vara något värre? I vissas ögon kan man säkert inte det.
Men i en artikel i tidningen i dag, om personer som försvinner i Sverige, framgår det med all tydlighet att det inte är lätt att vara medelålders man (är man sedan vit kanske det ökar bördan, det framgår inte).
Av de 6 827 personer som anmäldes försvunna i Sverige förra året har de allra flesta återfunnits, levande eller döda. Men 39 har inte kommit till rätta och det handlar mest om medelålders män.
Många misstänks ha hamnat i livskris och tagit livet av sig. Lite som en gammal elefant som drar sig tillbaka och dör, fast man orkar inte vänta till slutet.
Inte för att den medelålders mannen är utrotningshotad. Men medelålders män kanske många gånger behöver lite mer medkänsla.
För de kan väl inte enbart vara av ondo för mänskligheten.
Fast ibland undrar man…

Jah Hollis