Jag var och tog ut pengar i bankomaten i eftermiddags och när jag var klar och lämnade plats till nästa såg jag en gänsande slant på trottoaren en bit framför mig.Så vad gjorde jag? Jo, jag satte foten på slanten, som var en enkrona, låtsades kolla mitt uttagskvitto extra noga och böjde mig sedan lite nonchalant ner och fiskade upp enkronan.
Jag har svårt att motstå hittepengar.
Det ska vara en femtioöring och alldeles för mycket folk som ser den för att jag ska låta bli.
Jag tror inte det har att göra med att jag är född smålänning och jag tror inte att det medför någon speciell tur att plocka upp pengar. Jag bara gör det.
Och jag drömmer då och då om att jag hittar pengar, men det lär inte vara speciellt ovanligt.
Mitt största hittefynd gjorde jag en gång i Dublin, då jag lite smådragen var på väg till The Ormond Hotel för att avverka ytterligare en station på Bloomsdayfirandet.
I rännstenen (ja jag hade inte hamnat där utan höll mig ännu på benen) hittade jag några skrynkliga sedlar och några mynt, Irländska pund värda runt trehundra kronor.
Jag hade inga som helst samvetskval när jag stoppade på mig dom.
En gång hittade jag fyrahundra spänn i en uttagsautomat i Ystad. Då var jag ärlig och lämnade in pengarna i kundtjänst i det varuhus där automaten sitter.
Senare fick jag veta att någon hämtat pengarna, men jag fick aldrig veta vem.
Det gjorde mig lite småförbannad och fick mig att undra över om ärlighet verkligen lönar sig.
Jah Hollis
PS. Glömde säga att det finns ett ställe där jag låter pengarna ligga kvar på golvet. På puben, eller på krogen får pengarna ligga kvar till den som sedan har den lite otacksamma uppgiften att städa upp efter gästernas svirande. DS.
Andra bloggar om: pengar, slantar, mynt, sedlar, hittegods, hittelön, dublin, ystad, ärlighet
