Måndag den 6 augusti 2007 börjar del II av min semester. Och den ska vara i fyra veckor, kanske fem om jag vill och kan ta ut en del av min innestående kompledighet.
Det kanske verkar förmätet, ett lyxproblem, men nu börjar jag ångra att jag gick med på upplägget att dela upp årets semester i två delar (fast det är tveksamt om jag kunnat göra på något annat vis).
Fyra veckor känns helt plötsligt så lite och jag har ta mig tusan drabbats av någon slags semesterstress. Det finns saker jag bara måste göra under semestern om den ska kännas rätt använd: som att åka och hälsa på min gamla morsa som jag träffar allt mera sällan (och som nu säger att det inte gör något om jag inte kommer, men som jag vet blir besviken om jag inte kommer).
Jag måste göra en eller ett par utflykter med mitt gudbarn innan hon ska börja skolan igen och kanske ta med henne in på Malmöfestivalen någon dag. Det är ett rent nöje, men det kräver en viss framförhållning (som inte är min bästa gren).
Så har jag en lägenhet som jag förmodligen skulle kunna ägna hela semestern åt att försöka få ordning i (det kan vara någon slags projektion för att hela privatlivet känns "ostädat" på något vis).
Och så vill jag resa bort lite och dessutom försöka ta mig tid att leta fram en bil jag kan slå till och köpa eftersom jag ska börja bilpendla till och från jobbet senast i oktober.
Kanske skulle jag dra till ett ställe som alltid lockat mig tillbaka sedan jag var där ett par gånger för många år sedan: Aran Islands på Irlands västkust, ett ställe där det råder frid och fröjd och stillhet (om än inget strålande sommarväder någon längre sammanhängade stund) och där man skulle kunna rensa tankarna på dagarna och gå på The American Bar på kvällarna.
Det finns för övrigt sex pubar på den av de tre öarna som är störst och som ska ha en fast befolkning på cirka 900 personer. Hmmmmm...
Jag känner mig, tråkigt nog, lite stressad av den här situationen.
Det bästa är väl att sova på saken och att ta i tu med planeringen i morgon.
Jah Hollis