Marcus Allbäck har återvänt till den svenska fotbollen och till det Örgryte han föddes in i. Om avslutningen i det svenska landslaget inte blev någon höjdare - han fick (tyvärr) inte spela mycket i EM och hela lagets insats var väl under deras förmåga - så lämnade han FC Köpenhamn som en hjälte som i sina bästa stunder lyfte det danska laget till nya höjder. Så nu får vi se om han kan vara med och föra sin gamla moderklubb mot de fotbollens höjder där de en gång befunnit sig. Dock förvånar mig uppgifterna härintill, från en av våra stora Stockholmstidningars hemsida, att Allbäck och hans Örgryte nu tydligen tampas i den spanska ligan. ¿Como, eh?
Det blev, som jag faktiskt haft en känsla av hela EM-slutspelet, Spanien som vann EM-finalen på söndagen och därmed blev Europamästare i fotboll för första gången på 44 år. Spanien har spelat bättre och bättre under hela turneringen och man har, förutom det trista taktikmötet med Italien, stundtals spelat bländande vacker fotboll. Finalen vann de på sin snabbhet och passningsskicklighet (och på att de har målgörare som Torres, som kan gripa ett tillfälle när det ges); tyskarna fick bara upp farten under en kort period och det räckte inte trots att man bytte in fler anfallare. Spanien gick också obesegrade genom slutspelet och genom deras finalseger kan man väl slå fast två saker: • Sveriges insats var kanske inte så dålig. Det svenska laget var ju faktiskt nära att klara oavgjort mot de blivande mästarna. • Greklands EM-vinst förra gången det begav sig var en engångsföreteelse. Nu kom de regerande mästarna ner på jorden igen och de lär nog få vänta längre än Spanien väntat på sin andra EM-seger. Men nu gratulerar jag mer än gärna Spanien till vinsten och bara beklagar att jag inte befann mig i Madrid (eller i Wien) på söndagskvällen för att få vara med och fira.
Tydligen demonstrerades det i Malmö i lördags mot FRA-lagen, men eftersom det var en arrangörslös demonstration som man inte gått ut och informerat så speciellt mycket om i förväg blev väl uppslutningen inte den bästa. Och när man läser om ålderssammansättningen på deltagarna i demonstrationen, känns det väl lika gott att man hade annat för sig just då. Jag hade förmodligen blivit tagen för säpo- eller FRA-agent om jag givit mig dit. Nu kan man ju också, via Expressens webb, skicka mejl till samtliga riksdagsledamöter som röstade för FRA-lagen eller lade ner sin röst och framföra sin protest mot lagen. Det kan ju tyckas vällovligt, och enligt nyheterna på radion i natt var det många som gjort det. Samtidigt tycker jag det känns lite konstigt att Expressen vill hjälpa folk att börja protestera mot riksdagens beslut nu när det redan är spikat. Det känns som lite inställsam kappvändarmentalitet och ett sätt från den stora Bonnierblaskans sida att skaffa sig lättköpta popularitetspoäng. Mycket mer så än när Mona Sahlin gick ut och sade att sossarna ska riva upp lagen om de vinner valet 2010.
Semifinalmötet mellan Spanien och Ryssland i fotbolls-EM på torsdagkvällen blev i stort en repris av lagens möte i gruppspelet, i den grupp som Sverige (helt klart när man ser det i backspegeln) hade oturen att hamna i. Ryssarna hade inte lärt sig sin läxa och i andra halvleken blev de totalt överkörda av ett spanskt lag som äntligen tycks leva upp till de högt ställda förväntningarna. Ryssland kom ner på jorden igen efter alla hyllningarna och uppträdde lite grann som Sverige gjorde när vi mötte Ryssarna i gruppspelet; de stod inte att känna igen. Spanien, å andra sidan, spelade stundtals bländande fotboll med ett passningsspel somliga lag bara kan drömma om och med tre vackra mål som resultat. Uppenbarligen spelas det ingen bronsmatch i årets EM, så nu är det bara finalen kvar att se fram emot. Jag tror fortfarande på Spanien. Så kan jag konstatera att den svenska börsen, i skuggan av EM-yran, fortsatt att rasa. Just nu skapar det inga stora rubriker, men den svenska börsen är nu nere i årets lägsta nivå. Sedan årsskiftet har börsen backat lite över nitton procent. Visst, kalla det luftpengar, men de luftpengarna ska bland annat finansiera en del av pensionerna som ska betalas ut till våra pensionärer. Vem vet vad som finns kvar när det en gång är dags. Barnevik visste vad han gjorde.
Jovisst blev vi väl alla rätt långa i ansiktet när Spanien i sista minuten sänkte Sverige och vann med 2-1. Vi kan förklara bort det med att det var en domartabbe, men uppriktigt sagt: hängde det inte i luften? Domaren visade dessutom tidigare i matchen kurage när han inte föll för spanjorernas överdrivna fall och filmande så fort de kom i lite kroppskontakt med svenska spelare och inte lyckades komma åt bollen. Kanske är jag fördomsfull, men fotbollsspelare som är uppväxta på den europeiska sidan av Medelhavet tycks ha det där med skådespeleri i blodet. Det eviga gnällandet på domaren, gärna i grupp, är också tröttsamt. Men trots förlusten är läget i det närmaste oförändrat. Sverige måste spela minst oavgjort mot Ryssland för att gå till kvartsfinal, och så hade det varit även om det blivit oavgjort i går. Att det sedan kan innebära att Sverige får möta Holland i en kvartsfinal behöver man inte fundera över nu. Alternativen Italien, Frankrike eller Rumänien är knappast enkla de heller. Nej, själv ska jag fundera på att ta mig till jobbet nu. En dag kvar, sedan har jag tre veckors semester. Fy fan, vad skönt!
Om någon timme ska jag bege mig till restaurang Brogatan i Malmö där Ol´Hell har hyrt en salong där ett mindre sällskap ska samlas för att äta, dricka och se när Sverige möter Spanien i fotbolls-EM. Jag är inte mycket för att teoretisera inför fotbollsmatcher, det är för mycket som kan spela in för att det ska kännas meningsfullt. Ja utom då för våra kära sportjournalister som ju kan leverera en hel del fantasifulla teorier (att Spanien skulle känna något som ens liknar "panik" inför mötet med Sverige är ju fria fantasier, men panik är det nya modeordet i kvällsblaskorna, det är ju ett bra rubrikord). Jag ska i allafall våga mig på att tippa resultatet (bygger helt på någon slags magkänsla): 2-2. Resultatet av folkomröstningen i Irland i går, om Lissabonfördraget, kändes nog i magen och lite överallt hos höjdarna i EU. Själv har jag, sedan jag var i Irland första gången för snart 20 år sedan, alltid uppfattat irländarna som positivt inställda till EU. Landet har ju förvandlats från den fattige kusinen ute i Atlanten till ett ekonomiskt välmående land (även om det gått lite sämre de senaste åren). Men trots alla skyltar med "Detta är ett EU-finansierat projekt" vid många stora byggarbetsplatser av olika slag i landet (inte minst vägar) är det tydligen inte så att Irland varit över medel gynnat av bidrag från EU. Tydligen är det mera ett resultat av ren råkapitalism (där inte alla medborgare i republiken vunnit lika mycket på framgångarna). Så det är väl helt enkelt på det viset att irländarna är lite egensinniga och helst av allt vill gå sin egen väg utan att styras för mycket av EU. Låten på videon ovan, Glory to the World med El perro del mar, har jag fått på hjärnan sedan jag flitigt spelat en cd från The Word, där låten är med, i bilen den senaste tiden. Puh, vilken mening! Men ni fattar, tror jag. Jag har (oftast) intelligenta läsare. Och låten passar väl på något vis nu när vi ska fajtas mot Spanien.
Onsdag och jag är ledig. Det brukar betyda en trevlig kväll på stampuben, där det sedan många år är tradition med quiz på onsdagar. Men nu har ju det svenska fotbollslandslaget gått och ställt till det för sig, samtidigt som Nordirlands landslag gjort sina fans glada genom att bita sig fast vid en chans att ta sig till EM-slutspel. Så i kväll kolliderar Sveriges avgörande EM-kvalmatch mot Lettland på Råsunda med quizet, och dessvärre (måste jag faktiskt säga, detta skulle ha varit en helt betydelselös match var det ju tänkt) så får man sitta framför burken och hoppas på det bästa. Hade jag varit i Huvudstan hade jag nog, det bistra höstvädret till trots, tagit chansen att bege mig till Råsunda för att mana på Zlatan och de övriga att äntligen göra det enda rätta. För inte ska det väl vara så illa att Sverige ska vara utlämnat till hur det går i matchen mellan Spanien och Nordirland!?
Jag är faktiskt lite trött på sportkrönikörer som envisas med att i förväg, tvärsäkert, tala om hur det kommer att gå i den ena eller andra matchen. Har ni inte dragit någon lärdom av en hockeymöte Sverige-Vitryssland en gång i tiden? Johan Esk i DN är ett typexempel. Han hade inte en siffra rätt i sin krönika inför lördagens kvalomgång till fotbolls-EM 2008. Så varför slösa sin energi på sådan oseriös "journalistik"? Där jag befann mig var det tänkt att vi skulle kolla Sveriges match mot Spanien, men vi lyckades aldrig ratta in rätt kanal, trots att vi någonstans läst att alla med en viss kabelkanalleverantör skulle kunna se matchen. När man via sms-rapporter började ana vartåt det barkade, kände man att det kanske var lika bra det. Sedan undrar jag vad det innebär att ett lag är h-e-l-t chanslöst. Kan man vara halvt chanslös?
Den spanske kungen har, minst sagt oväntat, orsakat stora rubriker genom att ge Venezuelas vänsterpresident Hugo Chavez en avhyvling inför en samling politiska högdjur vid det iberoamerikanska toppmötet i Chile. Jag är väl ingen närmare vän av vare sig den högdragne aristokraten Juan Carlos eller Hugo Chavez, som kan verka lite oborstad och tölpig och vara på gång att ta till lite diktatorsfasoner (och hylla mycket tveksamma ledare här i världen), men jag tycker i alla fall dom är värda en låt för besväret att bidra med en himla bra nyhet och till material till en radda bloggar. Shaddap You Face!
Marcus Allbäck har återvänt till den svenska fotbollen och till det Örgryte han föddes in i.
