
Går besöket planenligt, kan jag sedan kamma hem en strumpa full med godis som den passerande tranan har lämnat.
Det finns en hel del om och men inblandade i den här historien. Bland annat ska man ha varit snäll hela det gångna året för att det ska kunna komma något godis på tal överhuvudtaget.
Jag vet inte om jag har varit det. Fast innerst inne är jag nog en rätt hygglig typ.
Men sedan är det väl så, att Tranan bara lämnar godis till barn, och även om jag kan vara rätt barnslig, så är jag väl knappast något barn längre (utom för min gamla mamma).
Vad är nu detta för konstigheter? kanske ni nu frågar er.
Jo, det är östsmåländsk folklore.
Vid den här tiden på året, när tranorna faktiskt återvänder efter vintern, försökte man alltid slå i oss barn denna historia om Tranan uppe på den småländska östkusten.
Det lär vara en mycket lokal, men fast rotad, tradition och den sammanfaller med Våffeldagen som också är Marie bebådelsedag.
Se där, nu fick ni veta något nytt i dag med.
Jah Hollis
Andra bloggar om: Vår, Mars, 25 mars, Marie bebådelsedag, Tranor, Trandagen, Småland, Våffeldagen