I dag, den 14 februari är det Alla hjärtans dag (Saint Valentine’s Day), en dag som väl inte firas så där väldigt ingående här i Sverige. Faktum är att den här ”traditionen” infördes i Sverige så sent som på 1950-talet med Stockholmsvaruhuset NK som främsta påhejare. Men 2013, firas nog Alla hjärtans dag mer än någonsin tidigare även här hemma, vi är väl mer mottagliga för ”traditioner” med USA-inspirerad och kommersiell bakgrund nu, känns det som. Och jag märkte under en liten tur uppe på stan i Malmö att det är många affärer som nog tänkt sig tjäna en extra slant på detta. Dock var det bara i den här butiken man firade ”Alla hjätans dag”. Hade jag fått den här reklamskylten från tryckeriet hade jag reklamerat den direkt och krävt en rättstavad snabbt som bara den. Men det är kanske inte så noga med sådant nuförtiden. Sade han resignerat. Orkar ni, så försök ta er igenom den här artikeln om språkkunskaperna på svensk studentnivå. Jah Hollis Läs även andra bloggares åsikter om Traditioner, Alla Hjärtans Dag, Saint Valentine’s Day, Affärer, Kommers, Malmö, Språk, Stavning
Påsken är väl inne i halvtid nu, i går var det långfredag då Jesus ska ha dött på korset (för våra synder?). Och i morgon, påskdagen, ska vi minnas den dag då Jesus ska ha uppstått från de döda. (Sedan har vi bara annandagen kvar, och då ska jag jobba igen). Jag ska inte ge mig in på några religiösa diskussioner här, bara konstatera att kristendomen och övriga religioner kräver att man ska tro på en hel del hokuspokus för att man ska hänge sig åt dem. Men påsken, som jul och andra helger, förknippas väl numera inte bara med dess religiösa bakgrunder. Vi har ju andra traditioner; inte minst får vi anledning att äta och dricka lite extra gott och påkostat. På vägen till jobbet i onsdags greppade jag en av de många gratistidningar man numera får vada fram igenom på de skånska pendeltågen. Den som låg på platsen där jag skulle sätta mig var dessutom dansk (Öresundstågen kommer i alla fall än så länge från den danska sidan till Malmö) och någon slags special om påsk och om resor. Där fanns också en liten artikel om hur man firar påsk i några andra länder än Danmark. Och enligt denna går det till på detta viset här hemma i Sverige (fritt översatt): ”Æggekamp” eller äggapickning är en stor tradition som speciellt barnen ägnar sig åt... Jo, jag vet ett ställe här i Skåne där äggpickningen är stor. Men hur är det i resten av landet: Är ni redo i Kiruna, Malung, Hofors, Stockholm, Roma, Blomstermåla och Våxtorp, redo för denna stora svenska påsktradition? Hur som helst: Ha en fortsatt fin påskhelg!
Påsken rycker allt närmare och då rasar konsumtionen av ägg i höjden.Exakt varför vi ska sätta i oss en massa ägg just under påsk vet jag inte, men det finns diverse förklaringar till denna tradition. En tradition som däremot verkar vara på utdöende, är påskkärringarna. Jag har hört, från kanske inte helt vetenskapliga källor, att det är påskharen som håller på att köra över påskkärringarna. Förmodligen är det den i USA så flitigt förekommande varianten som påverkat svenska barn, även om påskharen lär vara en europeisk tradition från början den med. Men vi är ju svaga för "Things American" här i gamla Svedala. Frågan är nu hur många som vågar äta kyckling i påsk efter alla larm om glas i kyckling ute i affärerna. Där kan vi glädja oss över att äggen klarar sig från sådana vansinniga sabotage. Äggen är sin egen förpackning, en närmast perfekt sådan, och där går det inte att trycka in glasbitar utan att det märks. Försök får ni se. :-)
I natt ska jag hänga upp min allra längsta och största strumpa intill sängen när jag ska gå och lägga mig. För om allt går som det ska, kommer Tranan på besök någon gång under natten mellan den 24 och 25 mars. Går besöket planenligt, kan jag sedan kamma hem en strumpa full med godis som den passerande tranan har lämnat. Det finns en hel del om och men inblandade i den här historien. Bland annat ska man ha varit snäll hela det gångna året för att det ska kunna komma något godis på tal överhuvudtaget. Jag vet inte om jag har varit det. Fast innerst inne är jag nog en rätt hygglig typ. Men sedan är det väl så, att Tranan bara lämnar godis till barn, och även om jag kan vara rätt barnslig, så är jag väl knappast något barn längre (utom för min gamla mamma). Vad är nu detta för konstigheter? kanske ni nu frågar er. Jo, det är östsmåländsk folklore. Vid den här tiden på året, när tranorna faktiskt återvänder efter vintern, försökte man alltid slå i oss barn denna historia om Tranan uppe på den småländska östkusten. Det lär vara en mycket lokal, men fast rotad, tradition och den sammanfaller med Våffeldagen som också är Marie bebådelsedag. Se där, nu fick ni veta något nytt i dag med.
Så var det onsdagskväll igen och det innebär traditionsenligt quiz på The Pickwick Pub i Malmö. Eftersom det var final i söndags är detta alltså början på ett nytt quizår. Kvällens quiz blir det första på det quizår som kommer att avslutas med finalen i december 2009. Samtidigt blir det kalenderåret 2008:s allra sista quiz på Pickwick. För nästa onsdag är det julafton och onsdagen därpå är det nyårsafton, och det är bara vid sådana onsdagar (när puben faktiskt håller stängt) som quizet ställs in. Så på sätt och vis är det både årets första och årets sista quiz i kväll. Och det måste man ju bara gå på även om jag hört att att det blir avbräck i deltagandet på grund av diverse förkylningar och liknande. I värsta fall får jag väl tävla ensam.
Halloween eller Alla helgons dag?Jag är väl inte sämre, eller mer rigid, än att jag kan acceptera båda två. Det har väl blivit mer som om barnen firar Halloween medan de äldre håller fast vid Alla helgons dag. Och det finns väl plats för båda, bara man undviker att låta den allra anskrämligaste kommersialismen ta över. Eller att Halloweenfirande ungar flippar ut och tar det där med "bus" lite för bokstavligt och förvandlas till rena vandaler. Själv fick jag en läskig, hotfull hälsning inför Halloween som väl infaller just i dag. Ja, ni ser väl själva på bilden vad "Underjordens härskare" låter hälsa mig. Jag har mina aningar om att det är gudbarnet som ligger bakom. så riktigt rädd behöver jag nog inte känna mig när jag är ute och kör bland gastarna som kan tänkas röra sig i det sydskånska landskapet när jag är på väg hem från jobbet i natt.
När jag var i skolåldern och vi befann oss någon gång i februari kunde det hända att det stod en semla (fastlagsbulle som dom säger här i Skåne) och väntade på mig när jag kom hem från plugget på eftermiddagen. Det var ju lite festligt att morsan eller farsan (dom jobbade båda två) varit hemma på middagsrasten och lämnat en sådan godsak att förgylla en ofta lite grå vinterdag med. Tiden då detta kunde hända var koncentrerad till, om jag inte minns helt fel, några få veckor när den sega vintern gick mot sitt slut. Det fanns inga semlor att tillgå, vare sig före eller efter den tiden. När jag sedan flyttat ner hit till Skåne upptäckte jag att det fanns konditorier som började sälja semlor direkt efter jul, redan före nyårshelgen. Nu verkar detta ha gått över styr helt och hållet (tydligen har det pågått ett bra tag). Inte för att jag alltid håller så hårt på traditioner, men lite konstigt känns det allt när tiden på något vis förskjuts, här uppenbarligen av rent kommersiella skäl. Det är väl som han sade, säsongsarbetaren Lucifer Lindeman, han som sålde lucianålar: "Det är en kort säsong, men man får ju ihop en hacka." Kan man förlänga säsongen kan man ju få ihop en ännu större hacka.
