Porttelefoner och nycklar okända fenomen?

Alldeles nyss stod det någon på gatan här nedanför mitt sovrum och visslade högt och ljudligt minst femton gånger i följd. Det är inte första gången jag hör det här visslandet, tvärtom hör jag det alldeles för ofta och alldeles för sent på kvällarna.
Nu är klockan förvisso bara elva på kvällen, men jag kan inte låta bli att irritera mig på det där visslandet. Den som visslar här ute var eviga kväll är nämligen någon som bor i huset mitt emot och när han kommer hem är det tydligen hans sätt att få någon att öppna ytterdörren så att han kommer in.
Det finns en fungerande porttelefon på huset och det finns horder av låssmeder i Malmö där man kan skaffa dubblettnycklar.
Men dessa både fenomen verkar vara okända för den här visslaren.
Och har inte visslaren och hans gelikar en mobiltelefon?
Det har väl alla människor i dag och då skulle det väl vara enklast att slå en signal till den man nu vill ha tag på om man inte har en nyckel eller är för dum(?) för att lära sig en portkod.
Ånej, man ska föra liv, helst så att alla i hela kvarteret hör det, oavsett när på dygnet det är.
Jag kanske verkar gnällig här, och jag vet att man får vänja sig vid en del oväsen i en stad som Malmö. Men varför spä på det oljud som redan finns där?
Värre än visslaren är dom halvfigurer som lägger sig på bilens signalhorn när dom ska ha tag i någon i av släkten och vännerna de har i kvarteret. Eller de som står och skriker och vrålar som gorillor får att påkalla någons uppmärksamhet, någon som finns inne i en lägenhet med stängda fönster.
Hänsyn till andra människor och omgivningen ligger uppenbarligen lågt på de här människornas listor över vad som är viktigt i det sociala livet.
Jag avskyr deras nonchalanta stil och jag börjar få förståelse för folk som det till slut kokar över för när det börjar gå för långt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: grannar, grannbråk, grannfejder, malmö, skåne, porttelefoner, nycklar, oljud, bilar, signalhorn, hänsyn

Så börjar en ny dag i Jah Hollis liv

Rubriken är något slags försök att travestera En dag i Ivan Denisovitj liv av Alexander Solsjenitsyn. Jag har faktiskt inte läst den, men jag har sett filmen och den gjorde ett starkt intryck på mig.
I övrigt finns det inga som helst likheter mellan Ivan Denisovitj liv och mitt. Eller gör det det? Jag menar om man bortser från det faktum att jag inte sitter i fångläger i Sibirien.
Alla männsikors liv har väl i alla fall någon slags gemensam nämnare, hur bra eller dåligt det upplevs som. Tänk att man kan vara så filosofisk så kort efter att man vaknat upp.
Det ser ut att vara ännu en fin dag i Malmö. Solen lyser och det verkar för en gångs skull (OK det var så i går också) inte blåsa halv storm.
Det enda som hittills förmörkat känslan av att det kan bli en på flera sätt bra dag är dessa idioter som står här nere på gatan och tutar med sina bilar.
Sådana som inte orkar lyfta sina sega arslen ur bilsätet och gå och trycka på en porttelefon. Det är en mänsklig rättighet att slippa att störas av sådana egoister.
Själva skulle de stängas in i ett rum och utsättas för ljud från signalhorn några timmar. Sedan vore det kanske inte så kul att tuta igen.
Nej, nu ska även kroppen ha sitt.

Jah Hollis

Mitt i natten

Det är mitt i natten nu.
På gatan utanför står en bil vars förare lägger handen på signalhornet flera gånger.
Varför har bilförare så svårt att resa sig ur sätet och ringa på en porttelefon?
Och har inte alla människor mobiltelefon nuförtiden?
Varför ställer man sig i ett bostadsområde mitt i natten (eller någon tid på dygnet) och tutar så det ekar in i varenda lägenhet?
Bara för att man vill ha tag på en person…
Jo, man är en ignorant skitstövel utan respekt för sina medmänniskor.

Jah Hollis