Den tragikomiska vardagsrealismen

Jag har sovit ett par nätter i min övernattningslägenhet i Kristianstad eftersom jag är igång och jobbar igen.
När jag kom dig på natten satt lappen på bilden ovan uppsatt i trappuppgången precis innanför ytterdörren.
Uppenbarligen händer det saker i huset när jag inte är där, dramatiska saker som jag inte haft en aning om, ifall jag inte fått veta det på detta vis.
Det handlar om tragikomisk vardagsrealism på hög nivå; den som skrivit lappen är uppenbarligen rätt upprörd, men håller ändå en anständig ton.
Säger vad han eller hon tycker behöver göras.
Det är bara att hoppas att det tar skruv på något vis.
Meddelandet hör ju dessutom utan tvivel hemma i den här samlingen.
Och jag kan ha en viss förståelse för att man inte går in och intervenerar direkt hos paret i fråga utan håller sig på lite distans. Den svenska modellen.
Den svenska modellen av utrikespolitik diskuterades i riksdagen i dag. Av vad jag har förstått demonstrerade utrikesminister Carl Bildt ännu en gång sin arrogans och att han måste platsa högt på listan över världens sämsta utrikesministrar.
För övrigt är det quiz i afton igen, en aktivitet som kan vara i fara i framtiden för min del eftersom det för femtielfte gången planeras schemaomläggningar på jobbet.
Visst, det är bra att ha ett jobb.
Men vad är ett jobb om man inte har något vettigt privatliv?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bråk, Grannar, Relationer, Lappar, David Batra, Grannbråk, Kristianstad, Utrikespolitik, Carl Bildt, Moderaterna, Quiz, Jobb, Fritid

Jah Hollis håller på att få en ny granne

Jag är inte bosatt i någon av Malmös mer fashionabla delar, snarare är det väl rätt så underklassigt.
Men problem och stundtals missnöje har inte fått mig att flytta, jag stannade till och med när fejden med grannarna tvärs över gatan var som värst.
Många andra har däremot genom åren lämnat huset och föreningen jag har del i, antingen för att de gett efter för problemen, eller kanske tyckt att det är för dyrt.
Eller faktiskt, en och annan, för att de själva misskött sig.
Senast i dag flyttade grannen (med ett visst buller och bång) som bott ett tag vägg i vägg med mig härifrån.
Och nu är det visst någon som är på väg att flytta in i lägenheten ovanför mig, den som stått tom i säkert ett år efter att en rätt störig ung man som bodde där tvingades flytta ut.
Den nye ovanför tycks ha dragit igång ett renoveringsprojekt där flitigt användande av elektrisk slipmaskin ingår. När klockan närmade sig sju (denna helgdagsafton) och slipandet fortsatte (efter flera timmar) var jag på väg upp för att be den nye lägga av.
Jag vet att det inte hade varit någon bra start på mitt förhållande till en ny granne, men inte ska man väl behöva påminna om det olämpliga i att dra på för fullt med slipmaskinen en lördagskväll.
Grannen insåg det visst och stängde av innan jag hann ringa på.
Till min fasa såg jag också att det låg ett spår av slipdamm och annat boss ut från lägenheten ovanför och långt ner i trappan.
Ingen bra början om man så säger.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Flytta, Flyttning, Grannar, Grannsämja, Oljud, Renovering, Kirseberg, Rolling Stones

Porttelefoner och nycklar okända fenomen?

Alldeles nyss stod det någon på gatan här nedanför mitt sovrum och visslade högt och ljudligt minst femton gånger i följd. Det är inte första gången jag hör det här visslandet, tvärtom hör jag det alldeles för ofta och alldeles för sent på kvällarna.
Nu är klockan förvisso bara elva på kvällen, men jag kan inte låta bli att irritera mig på det där visslandet. Den som visslar här ute var eviga kväll är nämligen någon som bor i huset mitt emot och när han kommer hem är det tydligen hans sätt att få någon att öppna ytterdörren så att han kommer in.
Det finns en fungerande porttelefon på huset och det finns horder av låssmeder i Malmö där man kan skaffa dubblettnycklar.
Men dessa både fenomen verkar vara okända för den här visslaren.
Och har inte visslaren och hans gelikar en mobiltelefon?
Det har väl alla människor i dag och då skulle det väl vara enklast att slå en signal till den man nu vill ha tag på om man inte har en nyckel eller är för dum(?) för att lära sig en portkod.
Ånej, man ska föra liv, helst så att alla i hela kvarteret hör det, oavsett när på dygnet det är.
Jag kanske verkar gnällig här, och jag vet att man får vänja sig vid en del oväsen i en stad som Malmö. Men varför spä på det oljud som redan finns där?
Värre än visslaren är dom halvfigurer som lägger sig på bilens signalhorn när dom ska ha tag i någon i av släkten och vännerna de har i kvarteret. Eller de som står och skriker och vrålar som gorillor får att påkalla någons uppmärksamhet, någon som finns inne i en lägenhet med stängda fönster.
Hänsyn till andra människor och omgivningen ligger uppenbarligen lågt på de här människornas listor över vad som är viktigt i det sociala livet.
Jag avskyr deras nonchalanta stil och jag börjar få förståelse för folk som det till slut kokar över för när det börjar gå för långt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: grannar, grannbråk, grannfejder, malmö, skåne, porttelefoner, nycklar, oljud, bilar, signalhorn, hänsyn

Ibland blir man bara så trött på folk

Onsdag kväll och det börjar dra sig mot quizdags. Märkligt nog känner jag ingen större entusiasm, utan känner mig snarare matt och trött på ett och annat.
Redan på förmiddagen var det hundskällande och dunkande musik från grannen ovanför. Jag har sagt till styrelsen i vår förening att jag är trött på skällandet och ylandet och det som låter som om någon spelar bowling på det golv som är mitt tak.
Jag tycker inte det är min sak att tillrättavisa grannar som inte kan följa de enklaste regler som gäller när man bor i lägenhet. Men snart rinner det väl över om det ska fortsätta så här.
Och i någon av lägenheterna under fortsätter då och då hamrandet och borrandet och slipandet och vad det nu är. Det är inte fråga om någon lägenhetsrenovering i alla fall, snarare någon form av verkstadsarbete.
Jag har sagt till om även detta, men det händer inget. Det verkar numera råda någon slags låt gå-mentalitet i föreningen och jag vet att det finns en och annan som längtar tillbaka till "den gamle ordförandens tid" då det var ordning och reda.
Jag var ute för en stund sedan och klarade av några inköp och hämtade ett paket på postens utlämningsställe.
Innan dess var jag och satte fart på ett par maskiner tvätt och kunde konstatera att den som tvättat senast lämnat ett mindre berg av sopor efter sig i tvättstugan.
Det är väl ett tidens tendens att man lämnar sin skit där den står och sedan låter den som kommer efter ta över problemen.
Nåväl, det blåste huggormar, minst sagt, ute och det känns som om det blir en kämpig cykeltur till kvällens quiz.
Det är bara att bita ihop.
Vi är i stort behov av en vinst.

Jah Hollis

Andra bloggar om: grannar, oljud, hundar, grannsämja, lägenheter, bostadsrätt, tvätt, tvättstuga, quiz, malmö, pickwick, väder, blåst

Störiga grannar och jobb, jobb, jobb...

Jag är inne i en intensiv jobbvecka nu och det är långa dagar när jag dessutom ska köra bil fram och tillbaka. Men än så länge känns det rätt att byta övernattning mot bilen även om jag inte hinner med så mycket dom korta timmarna jag är hemma mellan arbetspassen.
Det syns ju bland annat på rännilen av blogginlägg, den som en gång kändes som en rätt strid och regelbunden ström.
Inte blir det bättre av att grannarna har diskotek och verkstad i sina lägenheter när jag ska sova ut på morgnarna. I går krämade grannen ovanför mig på musik på full volym före klockan åtta(!) på morgonen.
Jag stönade inför tanken på att behöva stiga upp, klä på mig och vandra upp för trappan för att säga till att det faktiskt bor andra människor i huset.
Men jag löste det med att dra igång min egen musikmaskin och spela Freddie McKays (I´m) a Free Man på elva en liten stund.
Sedan blev det tystare i våningen ovan och jag kunde sova ett tag till.
I dag lät det som om någon försökte borra sig igenom en vägg (jag menar rätt igenom en vägg) i våningen ovanför. Det är inte utan att man undrar vad folk gör i sina lägenheter: jag menar det finns väl en gräns för hur mycket man kan göra i en tvåa innan väggarna börjar rasa ihop?
Och snart är det dags att dra till gruvan igen.
Lee Dorsey beskrev den där känslan rätt fint tycker jag.
Fast mitt jobb är inte på långa vägar så farligt som en gruvarbetares.
Det gäller att försöka behålla sinnet för proportioner när det känns tungt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, fritid, bilar, grannar, musik, lee dorsey, gruvor, tid, pendling, gruvarbetare

Tvättstugeeländet - ett olösligt problem?

Jag har för vana att tvätta varannan torsdag, de torsdagar jag är ledig från jobbet. Och när jag har tvättat, ja då bokar jag alltid tid för torsdagen två veckor framåt.
I dag när jag kom ner var det låst till tvättstugan och torkrummet, där fläkten gick för fullt, och nyckeln var borta.
Jag kunde väl ha sökt upp den person som bokat tiden före mig, men dels kändes det under min värdighet, dels kan det ju vara någon annan som snott min tid. Så jag lämnade ett meddelande på dörren till torkrummet och bad vänligt men bestämt den som hade nyckeln att hänga den i nyckelskåpet.
Nu kan jag riktigt höra mumlet om "tvättstugefascister" och liknande.
Men är det någon som är fascist så är det väl den som helt fräckt snott min tid? Och jag förstår inte att det skulle vara mitt jobb att försöka leta upp den människan.
Nu är det för sent att tvätta, jag har annat att göra och jag får väl offra fredagseftermiddagen som jag tänkt använda till annat.
Det förvånar mig inte det minsta att tvättstugan är orsak till så mycket stridigheter människor emellan.

Jah Hollis

...och när grannarna hotar att döda dig då?

En kolumn i SvD, skriven av Merit Wager, har satt (åtminstome lite) fart på debatten om det egna ansvaret kontra att låta myndigheter ta ansvar in i detalj. Egentligen handlar det om saker man skyfflar över på rättsväsendet när det handlar om stridigheter grannar emellan.
I en idealisk värld vore det naturligtvis så att grannstridigheter gjordes upp med samtal grannarna emellan genom att man pratade med varandra på ett sansat sätt. Men nu är det ju inte en idealisk värld vi lever i och det verkar inte alltid fungera så ens i de lugnaste villakvarteren.
Själv bor jag i flerfamiljshus och när jag flyttade hit hade ägaren till husen mittemot (åt det håll jag har balkong, sovrum och vardagsrum) klara problem med att hyra ut sina lägenheter.
Det var före bostadsbristens nuvarande tid i Malmö och området är inte ett av stadens attraktivaste. Men på något vis lyckades den här husägaren fylla ett antal lägenheter med människor som sedan dess förpestat tillvaron för oss andra som bor här.
Det var ett rent ut sagt djävla liv dygnet runt, det var nedskräpning och vandalisering Big Time.
Det var slagsmål som krävde polisingripanden och det var det ena med det andra.
Vi var många som tog vårt eget ansvar och bad våra nya grannar att visa vanlig enkel hänsyn. Men de, och deras vänner och släktingar som var här och tävlade om att föra mest liv tog det tydligen som en förolämpning.
Vi som ville sova på nätterna och ha det något så när snyggt omkring oss var "bögar", "horor", "nazister" och "rasister" och vi skulle få stryk eller så skulle fridstörarna "döda oss".
Vi hade diskussioner med fastighetsägaren som var mer intresserad av att dra in pengar än att göra något åt sina hyresgästers beteende.
Och där står vi, efter flera år, fortfarande.
Tänk om vi som grannar hade haft kurage nog att dra in alla tillgängliga myndigheter direkt från början i stället för att utsätta oss för detta. Nu har snart alla i här i huset utom jag flyttat eller planerar att flytta.
Att snacka med sina grannar för att lösa problem låter ju hur bra som helst, i alla fall i teorin.
Men klimatet mellan grannar verkar ha förändrats, och det är nog väldigt olika från område till område.
Och ska man snacka med risk att bokstavligen få en kniv i ryggen, ja då kanske man hellre tiger och lider.
Eller ser sig om efter någon annanstans att bo.

Jah Hollis

Fredspris till den som löser tvättstugekriget

Det pågår förvisso många krig och konflikter i vår värld, men här hemma i Sverige tycks det pågå ett ständigt krig i det tysta. Jag talar om de eviga tvättstugekonflikterna som ständigt blossar upp i större eller mindre omfattning.
Jag hade själv tänkt utnyttja en ledig tid som fanns nu till att tvätta lite saker jag hade med mig från min övernattningslägenhet. Men när jag kom in i tvättstugan backade jag, eftersom där såg ut som en mindre svinstia.
Eftersom det inte var någon uppsatt på tiden före mig, är det svårt att veta vem som svinat ner, men man blir lika förbannad vem det än är. Att det ska vara så förbannat svårt att hålla rent efter sig i gemensamma utrymmen i ett hus.
Att detta är grund till lokala krig och konflikter förvånar mig inte det minsta. Vem vill städa upp efter andra som medvetet låtit bli?
Vem har lösningen på dessa konflikter?
Den människan skulle vara värd ett fredspris.

Jah Hollis

Har folk verkstad hemma i lägenheten?

Söndag morgon, ja förmiddag då, och snart ska jag till jobbet igen. Inte för att jag känner mig speciellt inspirerad att jobba, utan för att jag helt enkelt måste.
Däremot verkar grannen ovanför ha fått inpiration att sätta igång och borra och spika och banka så här på helgdagen. Det är ju tur att väckarklockan redan har ringt, för hade jag väckts av detta oljud, hade jag nog inte känt mig speciellt glad.
Jag antar att grannen håller på att sätta ihop någon möbel eller liknande, men det är väl knappast Ikea eftersom det måste borras. Och det där bankande ljudet har jag även hört från grannen under då och då.
Har folk verkstäder hemma eller vad är det fråga om?
Stön, idag måste jag ta pågatåget till jobbet dessutom.

Jah Hollis

Att visa hänsyn - en förmåga på utdöende?

Jag vaknade alldeles för tidigt i dag, men låg kvar i bingen i hopp om att somna om. Plötsligt hör jag musik, på en öronbedövande volym (klockan var halv nio) från den nya grannen ovanför.
Tydligen har personen i fråga (jag har aldrig sett henne eller honom, men det lär vara en yngre kvinna) också, precis som jag, fönstren öppna i värmen. För ljudet inte bara dånar i tak och väggar, det filtrerar sig in genom fönstren som om det vore någon gatufestival utanför.
Eftersom det inte finns någon chans att sova vidare, ens om jag satte in öronproppar, går jag upp en våning och ringer på några gånger. Det tar tydligen en stund innan någon hör dörrklockan genom dånet och ropar till någon att öppna.
När jag är på väg att gå ner igen (nu har de skruvat ner volymen) öppnas dörren och en ung kille med ett frågande uttryck i ansiktet öppnar.
Jag förklarar för honom att det bor andra människor i huset och att man inte kan spela musik med en volym som om det vore på ett diskotek (klubb heter det väl nu för tiden).
Han tittar oförstående och verkar nästan redo att hoppa på mig och ge mig en snyting.
Volymen på musiken dämpas i alla fall. Det är bara så märkligt att man ska behöva säga till om en sådan sak. Vart tog förmågan att visa hänsyn till sin omgivning vägen?

Jah Hollis

En välbekant doft av marijuana i trappan

Jag kan inte påstå att jag är obekant med doften, även om det är sällan man känner den nuförtiden. Dock, när jag nyss gick upp från tvättstugan, kände jag den, och igår när jag gav mig ut för att åka hem till en god vän och kolla fotbollen kände jag den, starkt, i trappuppgången.
Den brukar beskrivas som sötaktig, även om jag ibland tycker den påminner mer om skogsbrand. Eller kanske är gräsbrand riktigare.
Det är förstås the sweet smell of marijuana, grass, gräs, mary jane eller kanske skunk.
Kärt barn har många namn. Men gräsvarianten av cannabis luktar på ett speciellt sätt och skiljer sig åt från lukten av den stickigare haschröken.
Jag vet vilken lägenhet doften kommer ifrån och det vet väl de flesta i trappupgången, även om ingen egentligen verkar bry sig.
Men jag skulle vilja påstå att killarna som bor där lever lite farligt, om nu någon skulle vilja sätta dit dom.

Jah Hollis

Vad gör man när grannar förpestar livet?

Jag bor i en hyfsat lugn, om än inte särskilt välbärgad, del av Malmö. Största problemen är väl att det är rätt mycket trafik och att det gör att luften inte är så hälsosam. Här kan vara rätt skräpigt och ostädat och det förekommer väl en del våld och kriminalitet.
Men i stort har vi väl ungefär samma problem som hela stan dras med.
Även om segregationen i Malmö är välkänd.
Dock har vi, just i kvarteret där jag bor, problem med med ett antal människor som beter sig enormt störigt mot sin omgivning. De har gjort det sedan de flyttade hit och trots mängder av klagomål har det egentligen inte hänt något.
Deras hyresvärd verkar inte bry sig och polisen har bara blandat sig i när saker och ting har urartat. Många boende har tappat tålamodet och helt enkelt flyttat (nu är det inte längre något direkt problem eftersom det är bostadsbrist i Malmö och det dessutom står danskar på kö för att få flytta hit).
Det märkliga är, att de här människorna verkar sätta en ära i att bete sig så avigt man bara kan mot sin omgivning. Man tycks vilja visa att man skiter i alla regler som finns för att underlätta samlevnaden.
Vad är det då för problem det handlar om: Jo det är ett väldigt gapande och skrikande och framför allt tutande med bilar, alla tider på dygnet. Det är nerskräpning och allmän förstörelse av miljön.
Just i detta ögonblick, när jag skriver detta står det någon här nere och tutar med bilen så det ekar mellan husväggarna. Att lyfta på ändan och gå och ringa på en porttelefon ingår visst inte i repertoaren hos dessa människor och deras uppsjö av vänner och släktingar.
Den som dristar sig till att påpeka detta ska ha på käften, får saker kastade på sina fönster eller ”ska dö”.
Jag har själv råkat ut för alltihop.
Hela beteendet är helt obegripligt. Jag är inte ensam om att tycka det, men vart ska vi vända oss för att få hjälp?

Jah Hollis

PS. Det finns naturligtvis fördelar med att bo här. Annars hade nog även jag flyttat för länge sedan. DS:

Jag ångrar mig – jag saknar snön nu

Var är den snö som föll i går? Jo, den är helt borta här nere i söder och tillbaka är den grå regndisiga skånska vintern. När man tittar ut vet man inte om det är fönstren som behöver putsas (jo, det behöver dom) eller om det är vädret det hänger på.
Och snart går vi över i februari, den sista vintermånaden. Den som ska vara den kallaste och vintrigaste. Så än har ju vintern chansen att visa att den fortfarande finns och att den kan bjuda på en och annan god upplevelse.
Och nu klampar någon i våningen ovanpå. Därifrån har jag inte hört ett ljud på flera månader, fastän det är någon som köpt lägenheten. Att få en ny granne kan vara vanskligt.
Min tidigare granne ovanpå var underbar. Vi levde i en perfekt symbios, men hon flyttade.
Återstår att se vad som händer nu. Kanske klarnar det om några dagar, när jag jobbat färdigt för den här gången och får några dagar ledigt. Mot tåget!

Jah Hollis