Ibland tar man ut förlusten i förskott. Trots att jag alltid hävdat att man inte ska det, har jag mer och mer börjat tvivla i min egen övertygelse om detta.
Så när jag i går fick en Sopranos-box med en blank skiva i, såg jag framför mig en oändlig korrespondens och skickande av kostsamma paket hit och dit för att kanske få rätt till slut.
Men jag slängde i alla fall, i natt innan jag lade mig, i väg ett reklamationsbrev till firman som levererat boxen.
Måndagar när jag ska börja ett nytt arbetspass, som i dag, brukar inte innehålla några glädjeämnen. Döm då om min förvåning när jag kollade e-posten och hittade ett mejl från firman i fråga, Ginza, med en ursäkt för den felaktiga skivan och ett löfte om att en ny och riktig ska skickas till mig snarast.
Det kallar jag service.
Jah Hollis