Hurra för vännerna Hasse och Monika

I dag, den 28 juni, fyller två personer jag haft en lång vänskap och bekantskap med år.
Märkligt nog har jag inte kommit att tänka på att de delar födelsedag (till datumet, inte året) förrän i år då en av dem blir 80 år.
Hasse är förstås, Hans, Hasse, Alfredson som, enligt vad han själv säger, högst motvilligt blir 80 år i dag.
Han har med sin blandning av humor och allvar och sina många kunskaper inom konsterna, och om livet, följt mig sedan jag var barn (då Knäppuppsketchen Guben i låddan, med Martin Ljung som den då stora stjärnan, var en favorit) fram till nu.
Jag är en av de där som kan en radda Lindemancitat, som tycker att Den enfaldige mördaren är ett mästerverk och som ännu kan hämta visdomsord ur Ernst Semmelmans minnen.
Men jag ska inte dra hela historien, det gör andra bättre. Jag vill bara lyfta på (den imaginära) hatten för 80-åringen, som väl är något av en idol och som jag en gång med vördnad haft äran att hälsa på personligen.
Monika däremot träffar jag ganska ofta (senast på midsommaraftonen), och med säkerhet när det är quiz på onsdagarna. Hon har hängt med i mitt liv sedan 33 år tillbaka då vi hamnade på samma folkhögskola och hon har också berikat detta mitt liv på många sätt, precis som Hasse A.
Så grattis till dig med Monika!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Födelsedag, Monika, Hasse Alfredson, Hans Alfredson, Humor, Allvar, Konst, Böcker, Film, Lindeman

Inte dumt att få vara i John Cleeses sällskap

Eftersom jag är född på 50-talet (1950-talet alltså) blev det på något vis naturligt att jag skulle falla först för The Beatles och sedan för Monty Python´s Flying Circus.
Det fanns saker i min omgivning under uppväxten som ledde till att jag uppskattade den sortens musik och den sortens humor (vilket jag knappast var ensam om).
Jag påstår inte att musiken och humorn var bättre förr, alltså när jag växte upp, men Beatles och Monty Python är grundstenar i en kultur som min generation (ett begrepp jag är rätt generös med att sätta tidsgränser för) kan referera till.
The Beatles fick jag aldrig chansen att se spela live (men jag känner folk som har gjort det, liksom jag känner folk som sett Rolling Stones när Brian Jones fortfarande var med i bandet), och Monty Python fick jag njuta av via tv.
Men någonstans längtade jag efter att få se åtminstone någon av Beatles i verkligheten och kanske få se en föreställning där någon av Monty Python-medlemmarna medverkade.
Vad gäller Beatles fick jag först hålla till godo med Ringo som var i Malmö med sitt All Starr Band någon gång under första halvan av 90-talet. Bra musiker på papperet, men rätt trist musik.
Så småningom (i början av 2000-talet) köpte jag en billig biljett (100 svenska kronor) av en försäljare utanför Parken i Köpenhamn och fick se Paul McCartney med band spela låtar ur Beatles-, Wings- och den egna repertoaren.
Då kände jag starkt den där kopplingen tillbaka till tonåren och till det som gjorde att jag föll för The Beatles.
Samma känsla fick jag i går kväll när jag från tredje bänkraden såg John Cleese ge en enmansföreställning i Malmö konserthus.
Det var ingen traditionell stå upp-föreställning (och han är vid 71 års ålder (fyller det på onsdag) knappast kapabel att bjuda på Silly Walks), utan nästan ett föredrag om Cleeses uppväxt och karriär i humorbranschen, komplett med tv- och filmklipp visade på en skärm.
Allt gjort efter ett välrepeterat och mycket ordrikt manus fyllt av humor och värme (och en och annan liten utvikning) och framfört av ett komiskt geni.
Bara inledningen, när han skulle tala till oss på "svensk" engelska (vi svenskar lever nog lite för ofta i tron att vi talar perfekt "engelsk/amerikansk" engelska) var obetalbar.
Jag vet inte om en och annan i publiken kanske väntat sig en föreställning i sketchform och blev lite besviken. Jublet, skratten och applåderna i den fullsatta salongen tydde inte på att det kunde vara många.
Själv visste jag inte riktigt vad jag skulle tro innan John Cleese stod där livs levande framför oss, men jag vet att de något mer än två timmarna (med en kort paus) drog iväg snabbt och att jag fick skratta högt gång på gång.
Det tycker jag räcker långt.
Vill ni läsa en regelrätt recension av föreställningen, så finns en här.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om 1960-talet, 60-talet, The Beatles, Beatles, Ringo Starr, Paul McCartney, Monty Python, Monty Python´s Flying Circus, John Cleese, Malmö konserhus, Humor, Musik, Engelska, Malmö

Tema fredag 5 februari: Skojigt

Dagens fredagstema hos Sinneskatten ska vara något skojigt.
Och vad som är skojigt är väl väldigt individuellt; det någon tycker är jättekul kan gå någon annan totalt förbi.
Själv är jag nog bättre på att vara skojig i ord än i bild. Mina skojigaste bilder (och de är väldigt få) innehåller väl någon lustig text eller liknande.
Men här hittade jag i alla fall en bild som är lite skojig, eller vad tycker ni?
Ett plus till den som kan säga var bilden är tagen.
Ett känt, omskrivet och omsjunget ställe i Skåne. Kanske är kyrkan däruppe bekant.
Fler bilder på temat hittar ni här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Bild, Bilder, Foto, Fredag, Fototema, Skojigt, Humor, Sommar, Skåne

Heja Björn Ranelid, du är min man!

Den svenska litterära parnassen är väl inte direkt överbefolkad med människor som har humor som ett tydligt framträdande kännetecken. Snarare verkar det vara, författare och kritiker i samma omfattning, folk som först och främst tar sig själv och sitt jobb på allra dödligaste allvar.
Härligt då att det finns sådana som Björn Ranelid, en man jag mer och mer kommit att uppskatta. Inte som författare, för jag har ännu inte tagit mig igenom någon bok han skrivit, men som en människa som vågar säga saker och som uppebarligen kan röra om i denna småsura gryta av allvarsmän och -kvinnor.
Visst, jag vet att Ranelid anses vara mästaren när det gäller att ta sig själv på dödligt allvar. Men jag börjar undra om inte mannen har minst en räv bakom varje öra.
För kan man få den flegmatiske GW Persson (vars böcker jag däremot läser och gillar) och den knastertorre och ofta rätt pretentiöse Per Svensson att haspla ur sig dumma saker måste man väl ha träffat rätt på något vis.
Och jag tycker Ranelids sätt att hacka på dessa gubbar, och på KD-gnällspiken Linda Skugge, tyder på (medveten eller omedveten) stor humor.
Sedan är ju GW Perssons snack om vem som säljer mest böcker av honom och Ranelid rätt lågt. Skulle tippa att till exempel Jackie Collins säljer fler böcker än GW, så det blir kanske lite tokigt att hålla på och jämföra försäljningssiffror.
Ranelid träffade ju spiken på huvudet när han sade att det är som att jämföra Snoddas med Jussi Björling.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Litteratur, Debatt, Stjärnorna på slottet, Björn Ranelid, Leif GW Persson, Per Svensson, Linda Skugge, Jackie Collins, Snoddas, Jussi Björling

Fototriss 19 oktober: Temat är skyltar

Till detta tema saknas det verkligen inte uppslag från min sida. Jag brukar alltid fota skyltar av olika slag när jag får tillfälle; humoristiska skyltar, skyltar med lite udda budskap, allvarligt menade skyltar, skyltar med kryptiska budskap eller skyltar som verkar befinna sig på fel ställe eller är obegripliga.
Jag tror jag utan problem skulle kunna plocka fram skyltar till en tiodubbel fototriss, men jag måste ju begränsa mig. Så här är mina bidrag.
Fler, och säkerligen många lustigare, hittar ni om ni klickar här.
Undrar ni vem Robert Emmet, som än i dag hålls i minne i republiken Irland, var så klicka här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: foto, fotografi, bilder, tema, fototriss, skyltar, humor, budskap, Irland, Dublin, Robert Emmet, Skåne

En trist nyhet att inleda veckan med

Redan i den första kollen av veckans nyheter på nätet får jag veta att den amerikanske komikern George Carlin har dött. Han var en kille i min smak som kunde göra stå upp-komik om allt från gud till konstigheter i folks språk.
Han kunde också dra ett och annat snuskigt skämt och var en äkta provokatör, en som skojade om saker som många kanske helst ser att man inte skojar om.
Inte helt oväntat råkade han också i klammeri med den bigotta amerikanska rättvisan som bland annat tyckte att han var ytterst olämplig att lyssna på för det uppväxande amerikanska släktet.
Nu behöver inte myndigheterna längre oroa sig för att det blir mer av den varan även om George Carlins humor och syn på saker nog kommer att vara aktuella och användbara en lång tid framöver.
Tyvärr, får man väl säga. Och man får hoppas det finns några som vill ta över där han så trist har lämnat oss.

Jah Hollis

Andra bloggar om: george carlin, humor, komik, stå upp-komik, stand up comedy, gud, religion, usa, nyheter, död

Grattis på födelsedagen, John Cleese!

I dag, den 27 oktober, fyller John Cleese 68 år. Jag kan bara tala för mig själv, men säkert stämmer en och annan ur min generation (och andra också hoppas jag) in, när jag passar på att på detta vis gratulera honom på födelsedagen.
Det tycker jag han är värd, så mycket glädje som han har skänkt så många av oss.
Cheers, Old Chap!
Jag tar en för dig också när jag kommer till puben i kväll.

Jah Hollis

Andra bloggar om: john cleese, monty python, humor, födelsedag, pub, gratulationer

Lycka att behålla humorn på gamla dagar

När man är ung känner man sig, såvida man inte har drabbbats av några tragiska saker redan tidigt i livet, som om man vore odödlig. Tyvärr får vi ofta konfronteras med hemska händelser som med all tydlighet visar att det inte är så.
Men den som klarar sig igenom sturm und drangperioden får kanske med åldern en mer ödmjuk inställning till livet. Själv kan jag ju knappast räknas som ung längre (även om det smickrar mig att många tror att jag är yngre än jag faktiskt är) och jag har väl även insett att det de facto är så.
Men jag har en mor i livet och hon är lika gammal som nobelpristagaren i litteratur, Doris Lessing. Det är givetvis mycket som skiljer dom åt, även om min mor (som överlevt farsan med 20 år) levt ett liv som skulle kunna överföras till bra litteratur.
Dock verkar dom båda ha kvar sin humor på gamla dagar och det måste vara en tillgång i denna ofta sorgesamma värld.
Jag har länge klagat på min mamma för att hon låtit sin hörsel bli sämre och sämre utan att ha tagit steget att skaffa hjälpmedel för hörseln. Ja hon gjorde det vid ett tillfälle och gömde sedan undan hörapparaten i någon låda.
Nu har hon i alla fall skaffat en tid för att prova ut nya hjälpmedel och då får hon vänta tre månader på det.
"Och jag ska gå dit om jag lever då", försäkrade hon i telefon.
"Ja, det är väl en förutsättning för att det ska vara lönt att gå dit", svarade jag och till min glädje skrattade hon gott åt det.
Nu hoppas jag givetvis jag ska få svar på alla de där frågorna jag velat ställa under många år nu, men inte fått svar på eftersom morsans dåliga hörsel varit ett närmast oöverstigligt hinder.
Jag vet ju att hon har mycket att berätta.

Jah Hollis

Andra bloggar om: gammal, ung, död, åldrande, humor, mödrar, fäder, doris lessing, hörsel

Det här uppskattade danskarna också

Jag har jobbat som sören i afton och jag har väl inte så mycket att förmedla nu. Jag ska strax till lägenheten och på tv är det bara skit rentut sagt.
Därför nöjer jag mig att lägga in ovanstående klipp av en gammal sketch som jag faktiskt tycker är rätt kul. Och jag vet att många danskar uppskattade de här båda kockarna också.
Faktum är, att det finns danskar med självdistans och som uppskattar svensk humor. Jag tror rent av att Preben & Preben bidrog en del till att smälta isen i det stundtals ansträngda umgänget mellan danskar och svenskar förr i tiden.

Jah Hollis

Vilken är din Monty Python-favorit?

Humor är inte alltid tidlös. Troligen är det så att man präglas av en visst typ av humor man växer upp med, och sedan får man allt svårare att acceptera och ta till sig nya former av humor för att dom "inte är lika bra" som den där humorn man älskar så högt.
Ändå vill jag gärna tro att Monty Python är ett humorgäng som sprängt de där gränserna och som håller än i dag, inte bara för oss som växt upp med dem.
Och alla som gillar Monty Python har väl sina favoriter, både vad det gäller deras filmer och deras sketcher.
Själv är jag omåttligt förtjust i "less is more"-varianten här ovan. Hur tänker man för att komma på något sådant?

Jah Hollis

PS. Jag upptäckte just den här varianten med bonusmaterial. Very funny! DS.

Det oavsiktliga blir ofta roligast

Visst har man fått många goda skratt via komiker som uppträtt med mer eller mindre förhandsskrivet och välrepeterat humormaterial. I humorns tankesmedjor har man skapat de där klassiska skämten många av oss minns och älskar.
Men ibland blir det oavsiktliga roligast, det där som inte är något skämt, men i sitt sammanhang blir det. Kolla till exempel detta, nyligen hämtat från bloggportalen intressant.se.
Det kan säkert inspirera till en och annan kommentar.

Jah Hollis