Nya fynd i den gamla kassettlådan

Fredag kväll och jag har en känsla av att nya semesteräventyr väntar inte alltför långt borta.
BV börjar sin semester 2.0 i dag och det är tänkt att vi ska börja aftonen, för omväxlings skull, på Green Lion Inn.
Och jag fick ett plötsligt behov av att ladda upp med lite gammal god kvalitetsmusik medan jag förbereder mig för aftonen.
Eftersom läget för att lyssna på musik här hemma är detsamma som det varit de senaste veckorna, blev det att göra en ny djupdykning i de gamla kassettlådorna.
Där hittade jag blandband som jag trodde nötts upp redan på den tiden de gick varma i bilen medan jag pendlade mellan Oskarshamn och Hultsfred för över 20 år sedan. Döm om min förvåning när det låter kanonfint ur högtalarna.
Och vilken musik sedan!!! Sex Pistols, Stones, Dennis Brown, Bob Marley och, hrm, Steve Miller Band (jo för f-n!).
Som grädde på moset några låtar med Stiff Little Fingers, punkbandens punkband (Clash och Ramones och Sex Pistols i ett enda band).
Ni som tror att Green Day är ett punkband, välsigne er, men kolla in videon ovan och förundras.
Så ska det låta.

"They take away our freedom
In the name of liberty
Why don't they all just clear off
Why won't they let us be
They make us feel indebted
For saving us from hell
And then they put us through it
It's time the bastards fell..."
SLF, Suspect Device

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Fredag, Semester, Malmö, Musik, Kassettband, Punk, Reggae, Stiff Little Fingers, Clash, Dennis Brown, Sex Pistols, Green Day

Kassetten är ett underskattat musikformat

Vinyl, cd eller mp3?
Det är frågan man brukar ställa när man intervjuar folk, oftast handlar det om aktiva musiker, om vilket format de föredrar när de ska lyssna på musik.
Vinyl brukar ju vara det de intervjuade väljer, förmodligen eftersom det är det överlägset bästa formatet ljudmässigt. Och det är ju en aning hippt och exklusivt dessutom.
Jag har själv haft vinylspelare från det att jag började lyssna på musik, men gick rätt tidigt över till cd parallellt med vinylen. När det började bli knepigare att hålla skivspelaren i trim och hitta ny drivrem och så vidare tog cd:n över nästan helt.
Mp3 använder jag sparsamt (min dator är inte länkad till min gamla stereoanläggning som står i ett helt annat rum) i Iphonen, och ibland när jag sitter vid datorn, men jag har ännu inte laddat ner annat än musik som är gratis.
Så plötsligt härom dagen (jag ska inte säga utan förvarning) packade min cd-spelare ihop.
För att inte bli utan musik letade jag upp några kassetter jag hade liggande (kassettdäcket finns kvar i stereoanläggningen) och det lät ju lysande.
Det blev till att dyka ner i stora kassettlådan som stått och (bokstavligen) samlat damm och där fanns underbara fynd.
Kassetten med hits från 80-talet gjorde mig dessutom en aning mer förlåtande till detta baktalade decennium.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, CD, Vinyl, LP, MP3, Musikformat, Kassett, Iphone, XTC, Heaven 17

Ryktet om skivaffärernas död är överdrivet

Visst, jag är lite sent ute, men jag ville i alla fall tala om att i dag, lördag den 17 april, har det varit Skivaffärernas dag.
Internationellt heter det förstås Record Store Day, eftersom det bygger på en amerikansk idé.
Men det finns också en svensk gren av det hela och enligt de svenska arrangörerna kommer svenska Record Store Day att pågå hela den närmsta veckan.
De senaste åren är det ju en del, ofta rätt onyanserade figurer (som trott sig sitta på någon oemotsägelig sanning), som förutspått skivaffärernas snabba död. Och visst har många butiker dukat under i nedladdningens tidevarv.
Men det finns fortfarande gott om folk som vill köpa skivor (till skillnad från enbart musiken på skivorna) och det finns fortfarande skivaffärer (ofta fristående sådana) världen runt som kan erbjuda en fristad för skivköparna.
Så kanske det är läge för att titta in i en bra skivaffär den här veckan och upptäcka att det är kul att botanisera bland riktiga skivor.
Och kanske kan man som i Rough Trade Easts butik i London (på videon här ovan) få höra ett bra band som kanadensiska Holy Fuck spela live.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Musik, Skivor, Skivaffärer, CD, Vinyl, Record Store Day, Holy Fuck, Rough Trade, London

Det välbekanta ljudet från en replokal

Jag var tvungen att ge mig ut på en cykeltur till en sista minuten-brevlåda tidigare i kväll för att posta en födelsedagshälsning som ska fram i morgon. Den stora postterminalen ligger en bit ut från stan i något slags, på kvällstid rätt ödsligt, industri- och företagsområde.
Så jag fick mig en välbehövlig färd på cykeln, det blir annars väldigt lite av den varan nuförtiden.
På vägen hem fick jag trängas med en och annan jättelångtradare på väg till någon varuterminal och sopbilar som varit och tömt resterna efter vårt överflöd ute i avfallsvärmeverket.
Vid viadukten över Centralens spårområde hörde jag det, som jag hört det där förr, i den mörka kvällen. Genom bruset från alla bilarna på viadukten hördes musik från en replokal i någon företagsbyggnad.
Det är trummorna som hörs mest, men när jag stannade till kunde jag höra bas och gitarrer, men inte någon sång. Där inne stod några och övade på låtar jag antar att de hoppas få spela inför publik.
Vilka minnen som väcktes från alla de lokaler jag varit med och repat i, från rivningskåkar man på nåder fick tillgång till via någon tjänsteman på kommunen till musikhus som sköttes av något bildningsförbund och där man kunde stöta på Mikael Wiehe i korridorerna.
Alla har vi stått där och malt, vi som spelat i band, antingen vi varit på humör för det eller inte, från Beatles till Arctic Monkeys. Från Opel Rekord till Edit & The Deadliners.
Allt i förhoppningen att få komma ut och möta publiken.
Det är något magiskt med replokaler.

Jah Hollis

Drömmen om att spela i ett band igen lever

Jag fick en inbjudan till en liten sammankomst i helgen. Hemma hos goda vänner som tillsammans med barnen ska kolla på Melodifestivalen.
Och hur mycket jag än avskyr Melodifestivalen och den ”musik” den bjuder på, kan jag inte tacka nej. För det här är vänner jag gillar väldigt mycket och har en historia ihop med.
De var med i det senaste bandet jag spelade i och har man en gång spelat tillsammans, finns alltid en dröm kvar om att ta upp tråden. Och nu lockar dessa vänner med att de byggt en replokal i källaren.
Det öppnar ju helt nya möjligheter. Jag har fortfarande min Flying V och min Fenderbas kvar.
It´s better to burn out, than to fade away.
He-he!

Jah Hollis

James Brown och legendariska danska band

Jag fick en kommentar angående James Browns död. Vill bara visa hur det då skulle kunna se ut så här där JB hamnat nu. Jo, kanske hade privatliv och karriär vissnat lite, men senast i somras var JB i Köpenhamn och detta korta klipp visar väl ändå att det var liv i gubben fortfarande.
Och jag ångrar ju nu att jag inte tog chansen att se honom på detta som väl blev hans sista konsert på våra breddgrader. Han gör väl nu som han gjorde på kåken: tar hand om kören och hottar upp den.
JB spelade då på Amager Bio (ett utmärkt ställe som blandar gammalt och nytt på ett häpnadväckande lyckat sätt), vilket onekligen får mig att tänka på danska bandnamn. Frede Fup existerar uppenbarligen än, men hur är det med Gnags, Burnin Red Ivanhoe, Hansens Høns och Steppeulvene för att bara nämna några ur den danska rockens färgrika historia.

Jah Hollis