Mystiska idéer frodas inom Alliansen

Det sägs att Sverigedemokraterna är det parti som lockar till sig mest snedseglare i den svenska politiken, men frågan är var Alliansen hittar alla sina stjärnskott.
Just nu är justitieminister Beatrice Ask i hetluften efter att ha slängt ut sig ett förslag om att misstänkta sexköpare skulle pekas ut så att det skulle bli allmänt känt vad det är de misstänks för.
Hennes chef, statsminister Fredrik Reinfeldt, försökte vifta bort det hela i Ekots lördagsintervju senast med något om att det där var något som "Bea" sagt (men tydligen underförstått då inte menade allvar med).
Sossarnas skuggjustitieminister Thomas Bodström verkar ha tagit Bea mer på allvar. Nu kräver han att Beatrice Ask ska lämna sitt jobb på grund av det hon sagt.
Men det här med att ändamålen tycks helga medlen är ett rätt utspritt synsätt inom partierna i Alliansen, inte bara hos moderaterna.
I Olofström föreslår en folkpartist vid namn Emanuel Norén att man i jakten på skolelever som använder droger ska låta narkotikahundar sniffa sig igenom skolorna.
Det ska ske när eleverna slutat för dagen, och sedan blir det väl någon som (kanske helt oskyldigt) råkar illa ut och pekas ut om hunden skulle markera något.
Jag kan inte veta vad som rör sig i huvudet på Emanuel Norén, men hela idén låter ju totalt befängd, och som ytterligare ett steg mot ett övervakningssamhälle som jag trodde liberaler var emot.
Men tvärtom tycks det vara inom de liberala kretsarna som de verkliga storebrorsidéerna frodas.
Och de tycks komma från Bror Duktig-figurer (både manliga och kvinnliga) som väl anser sig ha "rent mjöl i påsen", och som väl anser att alla som har det ska stå ut med vad som helst för att man ska komma åt dem som inte har det.
Tänk på detta när det är dags att rösta i höst.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Politik, Alliansen, Beatrice Ask, Thomas Bodström, Liberaler, Liberalism, Folkpartiet, Narkotika, Narkotikahundar, Knark, Skolor, Olofström

Man tycker nästan lite synd om Björklund

Har de inga faktagranskare inom Folkpartiet?
Borde inte partiets ledare, som dessutom är utbildningsminister känna till lite fakta om en av Sveriges mest kända just nu aktiva idrottsmän?
Ja, alla känner väl vid det här laget till Jan Björklunds fadäs på fredagen när han talade vid sitt partis landsmöte i Växjö. Utbildningsministern pekade på ett antal invandrare som fick symbolisera att invandrare i allmänhet har gjort Sverige till ett rikare land.
Och då påstod han att Zlatan Ibrahimovic är "uppvuxen på Balkan".
Det är nästan så att man tycker lite synd om Björklund.
I det läget hade det ju varit bra att veta att Zlatan är född och uppväxt i stadsdelen Rosengård (och lär ha bott även i Sorgenfri) i Malmö.
Nu insåg man ju den här fadäsen rätt snabbt och i den officiella versionen av Björklunds tal, som ligger ute på nätet har man helt enkelt ändrat det han sade om Zlatan.
Men tyder det inte på en viss fördomsfullhet hos Björklund? Han kanske tycker som Jimmie Åkesson, att Zlatan är lite osvensk. Osvensk nog för att inte vara född i Sverige?

Jah Hollis

Andra bloggar om: Jan Björklund, Folkpartiet, Växjö, Zlatan, Zlatan Ibrahimovic, Fotboll, Kunskap, Okunskap, Fadäs

Jan Björklund vill skapa bevingade ord

Jag hörde delar av Jan Björklunds installationstal som ny folkpartiledare på Ekot i dag. Man kan förstå att förväntningarna på honom är stora bland partivännerna och att han direkt ville visa att han är uppgiften värdig.
Då gäller det ju att säga saker som folk minns efter talet också, och att dra ner applåder och kanske ett och annat skratt, med fyndiga formuleringar. Drömmen för alla i en sådan situation är väl att säga något som närmast kan bli ett bevingat ord.
Man kan riktigt se framför sig hur Björklund och hans närmaste ansträngt sig för att komma på något sådant. Och vad blev det då?
Tja: "Det är viktigare att bekämpa fattigdom än rikedom." Och så något om att "det är bra med moral, men det blir inte dubbelt så bra med dubbelmoral".
Jaha.
Nej, det enda riktigt minnesvärda en partiledare sagt i en talarstol är väl detta.

Jah Hollis

Överdrivet intresse för Leijonborgs öde

Så bestämde sig då Lars Leijonborg för att dra medans tid är. En rätt medelmåttig politiker lämnar ett parti som överlever som stödparti åt högern.
Men i våra medier blåses denna avgång upp som om det vore fråga om en världshändelse av stora mått.
Naturligtvis beror detta på att en stor del av pressen här i sverige räknas som liberal och därmed har intresse av att hålla liv i folkpartiet. Sedan är ju Sverige en ankdamm, politiskt sett och det behövs inga stora krusningar för att de ska växa till stora vågor.
Men den stora frågan handlar väl inte om Leijonborg. Den är väl om ett så blekt parti som folkpartiet kan överleva i en allians med moderater som överskuggar i stort sett allt de gör.
Frågan är om det inte snart är goodnight för folkpartiet, oavsett vem som sitter vid rodret i partiet, om de inte vågar profilera sig mer.
Men visst, saggigare ledare än en maläten Leijonkung får man kanske leta länge efter. Till och med han Göran i kristfiladutterna verkar ju ha mer karisma.

Jah Hollis

Är kvinnliga folkpartister klonade?

Jag var tvungen att ge mig ut i kylan för att fylla på förråden inför en ledig lördag. Precis hemkommen med förnödenheterna knäppte jag på radion lagom för komma en bit in i Ekots lördagsintervju.
Inte för att jag lyssnade så väldigt uppmärksamt, men en lång stund trodde jag att det var den lite spetsiga fp-riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson som var gäst i intervjun.
Men det visade sig vara fp-kronprinsessan, vår Europa-minister Cecilia Malmström, som svarade på frågor.
Jag lyssnade som sagt inte så noga. Men hon avfärdade, som proffspolitiker oftast gör, all kritik om eventuella faror med avlyssning, med hemligstämpling och annat som i grunden går, eller borde gå, stick i stäv mot hennes liberala ideologi.
Politik tycks numera vara konsten att göra undantag (konsten att vela?).
En sak minns jag i alla fall tydligt från denna lördagsintervju. Cecilia Malmström använde gång på gång på gång uttrycket att man skulle ”stå upp” för något. Med betoning på upp.
Jag antar att hon med denna amerikanism menade att man ska försvara, eller ta ställning, eller kanske ta strid, för något man tror på eller tycker är viktigt. Stå upp för!
Jag kan inte låta bli att tänka på historien om killen som en söndag först var i kyrkan och sedan på fotboll.
Hemma frågade mamma hur det hade varit: Det var märkligt. I kyrkan sade dom ’Stå upp för herren!’ På fotbollsplatsen sade dom ’Sitt ner för fan!’
Den är gammal, jag vet. Men det var lite som man kände sig efter lördagsintervjun.

Jah Hollis