Obama får fredspriset: War is peace!

När jag hörde på nyheterna i radion i går att USA:s nuvarande president Barack Obama fått Nobels fredspris var min första tanke: Varför?
Visst har den norska Nobelkommittén genom åren trampat i klaveret rejält, men årets val är mest mystifierande.
Jag har inget emot Obama, han är säkert en rätt hyvens kille med rätt goda intentioner (till skillnad från den rätt tradige och oberäknelige George W Bush och hans klan av krigare).
Men är det inte lite väl tidigt att utmåla honom som någon slags fridsfurste?
Med tanke på att han ännu är inblandad i en rätt aggressiv krigföring världen över, med en hel del tvivelaktiga inslag, kanske man skulle gett någon annan fredspriset.
Att man i Obamas egna närhet är rätt överraskade, men givetvis nöjda, säger ju en hel del. Bättre PR kunde man knappast fått för pengar.
Själv kan jag inte låta bli att tänka på Storebrors och Partiets slogan i 1984: War is peace!

Jah Hollis

Andra bloggar om: Nobelpris, Nobels fredspris, Fredspriset, Barack Obama, Norge, USA, Henry Kissinger, George W Bush, George Orwell, 1984, Krig, Fred

Centern både för och mot kärnkraften

Jag hörde nyss på Ekot hur centerledaren Maud Olofsson sade att hennes parti nu är för en satsning på ny kärnkraft i Sverige.
Detta som en eftergift mot de övriga kärnkraftsvänliga partierna i den märkliga allians som styr vårt land, för att man ska kunna enas om en energipolitik.
I inslaget spelade man upp en några år gammal intervju där Maud Olofsson sade att det inte kommer att bli någon satsning på kärnkraft från centerns sida.
Och nu står hon fortfarande fast vid att hon och hennes parti är emot kärnkraft.
Någon som möjligen känner 1984-vibrationer och funderar lite över hur politikerföraktet kan uppstå?
Kan man vara för och emot samtidigt?
Ja i centern är det ju en gammal tradition att säga att man "inte ska dagtinga med sitt samvete" och sedan gör man tvärtom.
Men det är inte bara politikerna som jobbar hårt för att blåsa liv i folks förakt.
I Lidingö gick chefen för det kommunala bostadsbolaget före i bostadskön (inte olagligt, men inte speciellt genomtänkt) och för det fick han pension som tack.
I Malmö är poliser ute och kastar ur sig rasistiska tillmälen under bråken i Rosengård nyligen och spelar in det på film.
Med sådana vänner behöver Beatrice Ask inga fiender.

Jah Hollis

Andra bloggar om: centern, alliansen, regeringen, Maud Olofsson, Kärnkraft, energipolitik, 1984, nyspråk, politikerförakt, tjänstemän, lögner, Rosengård, poliser, rasism, rasister, Beatrice Ask