Låt mig säga det med en gång; folk kan i grund och botten inte rå för hur de pratar och vilken dialekt de råkat få (även om det finns coacher (naturligtvis) och medvetna sätt för att förändra även detta). Därför blir jag något putt på folk som kan säga att de gillar Socialdemokraterna, men inte vill rösta på dem för att Mona Sahlin talar "söderdialekt". Det låter för mig mer som en undanflykt för att rösta på något borgerligt parti utan att anse sig behöva skämmas för det (vilket jag tycker man ska skämmas storligen för). Men inga regler utan undantag. Ett av dem heter Leif Silbersky, de råa brottslingarnas favoritförsvarare. Jag hörde honom i ett inslag på Ekot om den pågående rättegången om det stora helikopterrånet. Det var en hätsk ordväxling mellan åklagaren i fallet och Silbersky som är advokat för den misstänkte helikopterpiloten. Silberskys ettriga, på gränsen till infantila, sätt att prata och tjata kan driva vem som helst till vansinne. Det ska till en stark motståndare eller ett starkt vittne för att inte kasta in handduken när han går loss, vilket naturligtvis kan vara en tillgång för en advokat. Hans like inom politiken måste vara Centerledaren Maud Olofsson. Inget ont om kvinnor i politiken eller kvinnliga partiledare, tvärtom, men när Maud Olofsson går igång rejält och närmar sig falsettstadiet då längtar man efter en ljudisolerad cell att få gömma sig i. Att hamna i en diskussion med Maud och Silbersky samtidigt, en mardröm i den högre skolan, utan tvekan.
PS. Bilden ovan mitt inlägg har inget som helst samband med texten. Jag bara väntade på ett bra tillfälle att få visa grisarna från Ystad Djurpark. DS.
Jag hörde nyss på Ekot hur centerledaren Maud Olofsson sade att hennes parti nu är för en satsning på ny kärnkraft i Sverige. Detta som en eftergift mot de övriga kärnkraftsvänliga partierna i den märkliga allians som styr vårt land, för att man ska kunna enas om en energipolitik. I inslaget spelade man upp en några år gammal intervju där Maud Olofsson sade att det inte kommer att bli någon satsning på kärnkraft från centerns sida. Och nu står hon fortfarande fast vid att hon och hennes parti är emot kärnkraft. Någon som möjligen känner 1984-vibrationer och funderar lite över hur politikerföraktet kan uppstå? Kan man vara för och emot samtidigt? Ja i centern är det ju en gammal tradition att säga att man "inte ska dagtinga med sitt samvete" och sedan gör man tvärtom. Men det är inte bara politikerna som jobbar hårt för att blåsa liv i folks förakt. I Lidingö gick chefen för det kommunala bostadsbolaget före i bostadskön (inte olagligt, men inte speciellt genomtänkt) och för det fick han pension som tack. I Malmö är poliser ute och kastar ur sig rasistiska tillmälen under bråken i Rosengård nyligen och spelar in det på film. Med sådana vänner behöver Beatrice Ask inga fiender.
Uppenbarligen har det blivit mer och mer accepterat att ljuga och bluffa sig fram här i världen. Tröskeln tycks ha blivit allt lägre när det gäller att ta till fusk och bedrägeri. Helt följdriktigt har vi nu fått en regering där det visar sig att allt fler av ministrarna har annamat den här livsstilen. Eller anammat och anammat, det verkar på något vis som om de har den i blodet. Redan i den första uppsättningen Reinfeldt presenterade ingick ju ett par personer som tyckte man kunde strunta i regler som väljarna förväntas leva efter. Upprördheten över småfifflandet verkade inte omfatta så många i de egna leden. Men för syns skulle fick de mest uppenbara fallen bytas ut mot säkrare (?) kort. Ändå måste jag medge att jag är lite förvånad när det visar sig att hellylledamen nummer ett, Maud Olofsson, också visat sig vara en som far ovarsamt fram med sanningen. Måddan ska tydligen sitta med i en jury i något populistiskt Aftonbladet-jippo och därför skulle hon chatta med läsarna (och jag måste ju inflika att jag inte kan begripa varför man skulle vilja chatta med Maud Olofsson, men det är en annan sak). Nu var hon upptagen av annat och lät i stället sin pressekreterare Lisa Wärn sköta chattandet och låtsas vara Maud. Lisa Wärn beklagar i efterhand, men sägar att hon faktiskt vet hur Maud skulle svarat på frågorna. Maud vill inte kommentera. Hon kanske skulle låta Lisa Wärn sköta det i stället.
Jah Hollis
PS. Nu fattas väl bara att de andra två überhedersknyfflarna i Aftonbladets jury, Mark "Mumin" Levengood och Christer "Spacman" Fuglesang, avslöjas med något fuffens. Fuglesang kanske aldrig var ute i rymden utan satt och tryckte i någon källare i Houston. DS.
Låt mig säga det med en gång; folk kan i grund och botten inte rå för hur de pratar och vilken dialekt de råkat få (även om det finns coacher (naturligtvis) och medvetna sätt för att förändra även detta).
