Mina jobbtider och familjeförhållanden tillåter att jag i stort sett kan sova så länge jag vill på förmiddagarna, ja jag kan i alla fall normalt stiga upp när jag känner mig utsövd.
Det medför också att jag skaffat mig frukostvanor som innebär att jag har svårt att äta före klockan tolv (alltså mitt på dagen).
Det i sin tur innebär att jag oftast har Vetenskapsradion eller lunchekot som sällskap när jag intar dagens första mål.
Just i dag behandlar Vetenskapsradion vattenklosetter och frågan om hur man världen över tar hand om det vi släpper ifrån oss bakvägen, bajset alltså.
Jag anser mig inte vara speciellt äckelmagad, men det är ett ämne jag inte gärna har som sällskap vid frukostbordet. Död och elände i ekot är OK; bajs i Vetenskapsradion är det inte.
För många år sedan, på en av mina tidigare arbetsplatser, var det en stor grupp av de yngre förmågorna som skaffat barn och livligt, när vi satt och käkade, kunde diskutera vad de hittat i småttingarnas blöjor.
Jag har också suttit i fikarummet på en arbetsplats och hört hundägande kollegor diskutera vad deras älsklingar släppt ifrån sig när de inte mått så bra.
Urk!
Nej, för min del får alla gärna skippa skitsnacket i samband med maten.
Visst "bajs är naturligt", men det gör det definitivt inte aptitligt för det.
Nu börjar strax ekot med lite stilla krigsrapportering från Georgien.
Till matbordet!
Jah Hollis
Andra bloggar om: mat, äta, radio, P1, Ekot, nyheter, Vetenskapsradion, avföring, bajs, frukost, fikarum