Jag håller med Göran Persson just nu

Jag tror inte det är speciellt ofta jag har samma åsikter som vår förre statsminister, Göran Persson. Men nu när han varit i Almedalen och lobbat för vår bilindustri och bilen som en frihetsskapande maskin, är jag redo att backa upp honom.
Just denna veckan är jag bilburen och jag pendlar i bil till och från mitt jobb, sammanlagt elva, tolv mil om dagen.
Jag har ägt fyra bilar hittills i mitt liv: en VW-buss som vårt rockband hade när vi skulle ut och spela (jag var ägare men hade inte körkort då), en Saab 99 som jag köpte kort efter att körkortet var hemma, en Alfa Romeo GTJ (en underbar leksak och vän i flera år) och slutligen en Volvo Amazon som jag gjorde mig av med för drygt 20 år sedan när jag flyttade till storstan.
Sedan dess har jag bara hyrt och lånat bil när det varit mer praktiskt än att ta sig fram med kollektivtrafik eller med vänner och bekanta.
När jag nu inte längre kan jobba i stan där jag bor och har fått en avgörande möjlighet att satsa på en ny bil (en egen parkeringsplats) tänker jag bli bilägare och bilpendlare igen.
Det märkliga är, att jag lär tjäna ekonomiskt på det och jag kommer dessutom troligen att må bättre, eftersom (som Persson säger) min frihet blir större (och jag slipper få lappsjuka i ett övernattningsrum).
Visst ska vi satsa på minskade utsläpp (det måste vi ju förr eller senare) och säkrare trafik.
Men vi behöver ju inte gå tillbaka till häst och vagn för det.

Jah Hollis

Goran P har väl aldrig stått på min sida

Det mest upphetsande i bloggvärlden nu tycks vara att Göran Persson "har bytt sida". Det måste alla blogga om, så jag får väl falla in i kören.
Såvitt jag vet har aldrig Göran Persson stått på min sida, så vad spelar det mig för roll om han byter sida?
Jag hade en gång chansen att ändra historien. Det var på den tiden då Goran bodde i Malmö, i en flott våning jag inte skulle haft råd med.
En dag när jag hämtat en hyrbil, för att ha några dagar på semestern, blev jag tvungen att stanna för rött nära biblioteket i Malmö, alldeles intill Gorans våning.
Över gatan, en halv meter framför min hyrbil, vandrade Goran i sakta mak med ett par böcker i näven.
Jag kunde ha lagt gasen i botten, men varför skulle jag gjort det?
Jag vet för övrigt inte en enda partiledare under min livstid som stått på min sida.
Men när det är dags att rösta kompromissar jag, och tar det minst dåliga alternativet.

Jah Hollis

Ganska ointressant på intressant.se

Efter en dags jobb tänkte jag söka lite inspiration för att skriva något på bloggen innan jag stänger butiken (bildligt talat alltså). Så jag kollar intressant.se för att se vad folk skriver om i kväll.
Inte helt oväntat är det många som skriver om första avsnittet av Persson-dokumentären, om tv-debatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Och så diverse inlägg, som av rubrikerna och de få rader man får som smakprov att döma, inte kan väcka mitt intresse nu.
När det gäller de två förstnämnda ämnena verkar det bara som om många måste skriva något. Kanske för att de vill framstå som briljanta analytiker och politiskt bevandrade..
Jag börja faktiskt fundera på om det ändå inte kan stämma att väldigt många bloggare är köpta på ett eller annat vis. Man skriver om saker man tror ska bli lästa bara för att man på något vis ska vinna på det.
Mer än till detta fick jag dessvärre inte inspiration. Och jag kan medge att det inte blev något höjdarinlägg.
Lika bra att vandra hem till övernattningskvarten och läsa en god bok i stället.
Men vi tar nya tag i morgon igen.

Jah Hollis

Tänk om Sverige varit som Zimbabwe

Gör ett tankeexperiment. Tänk er att de förhållanden, som nu råder i den uppenbarligen sinnesförvirrade Robert Mugabes Zimbabwe, hade rått i Sverige inför valet i höstas.
Valrörelsen har dragit igång när helt plötsligt Göran Persson bestämmer sig för att begränsa Allianspartiernas möjlighet att föra ut sitt (sina) budskap kraftigt.
Polisen får order om att slå ner alla protester mot begränsningarna i yttrandefriheten med allt våld som krävs.
Ingen får offentligt föra fram åsikter och kritik om att Göran Persson och hans parti kört Sverige i botten och att landet står på gränsen till en total katastrof om man inte snabbt ändrar riktning i politiken.
Fredrik Reinfeldt ger sig ändå ut och talar för folk just för att föra ut detta budskap. Då blir han så svårt misshandlad av polisen att man inte vet om han kommer att överleva.
Leijonborg, Maud och kd-Göran blir förfärade, men inför hot om att de ska få samma behandling väljer de att hålla tyst.
Alla personjämförelser åsido, tänk er in i situationen: skulle ni vilja att omvärlden på något vis ingrep i det som Göran P då aggressivt skulle kalla inre angelägenheter som ingen annan kan begripa?
Vad tror ni alla de som nu drabbas av detta i Zimbabwe vill? Att Mugabe ska få regera på livstid? Det börjar bli Saddam-varning här, men Zimbabwe är ju gudbevars en demokrati, eller?

Jah Hollis