Veckans fönster 247 den 1 november: Rörligt

Temat för veckans fönster hos Susanne är Rörligt och hade det varit Rörigt i stället hade det inte varit några problem.
Nåja, jag kunde ju tagit en bild på bussfönstret när jag åkte in till stan tidigare och regnet rann nerför rutorna, men det ville sig inte riktigt så det blir en bild från i somras.
Den är tagen vid den traditionella sommarturen upp till Oskarshamn där jag bland annat hälsar på min gamla mamma.
Här knäpper jag en bild genom vindrutan med mobilkameran medan jag kör och jag befinner mig bara en halvmil från Sölvesborg.
Fler bilder på detta tema hittar ni här.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Foto, Fototema, Fönster, Rörligt. Resa, Skåne, Blekinge, E22

En galen bilresa Malmö–Herning tur och retur

Resan har börjat och jag är på väg
över Öresundsbron mot Danmark.

Sneum å ligger inte så rasande långt
från Esbjerg på Jyllands västkust.

Målet för resan. Boxen, konsertlokalen
Jyske Bank Boxen i Herning.

Och så Peter Gabriels strålande konsert
innan det var dags att vända hem igen.

För en vecka sedan, natten mellan den 28 och 29 september. satt jag i min bil på en mörk parkeringsplats på en gräsplan i danska staden Herning på Jylland.
Jag hade varit i den stora konsertarenan Boxen en bit därifrån och sett Peter Gabriel göra en strålande start på sin nu pågående europeiska turné.
Nu väntade jag på att de som hade mest bråttom skulle lämna p-platsen så att jag i lugn och ro kunde ta mig tillbaka ut på motorvägen där jag kommit in till Herning för att nu dra över 30 mil mot Malmö.
Ur-planen var att jag skulle ha kommit med tåg till Herning, tagit in på hotell i stan, sovit över och tagit tåget tillbaka till Köpenhamn/Malmö på söndagen.
Nu visade det sig att det inte fanns ett ledigt hotellrum att uppbringa på flera mils radie så jag tog helt enkelt bilen och drog mitt på lördagen iväg över Öresundsbron i ett strålande solsken.
Fram till, och över, den imponerande Store Bæltbron var det inga som helst problem. Men när jag av en ren händelse fick höra ett trafikmeddelande på dansk radio kastades allt över ände.
Jag lyckades höra orden ”fullständig stopp i båda retninger” och ”motorvejen”. När det senare kom ett nytt meddelande om att det fortfarande var helt igenkorkat så fattade jag att det gällde den motorväg jag skulle ta in på efter Lille Bæltbron (ja det finns en stor och en liten) för att komma snabbast till Herning.
Till saken hör nu att man i Danmark har ett mycket märkligt vägvisningssystem och att jag inte har gps utan bara en (jättefin) europeisk vägkarta tryckt innan Store Bältbron och ett antal danska motorvägar byggdes.
Så för att komma bort från trafikproppen kastade jag mig i vad som närmast var i blindo in på diverse småvägar i hopp om att komma fram till Herning i tid.
Det gjorde jag förvisso efter att ha varit nästan ute vid Nordsjön vid Esbjerg och efter att ha sett mycket av den jylländska vildmarken.
Efter vägvisning av en snäll dansk hotellreceptionist lyckads jag också ta mig fram till själva arenan Boxen.
Och nu skulle jag hem till Malmö igen och det borde ju bara vara att dra den nu öppnade motorvägen tillbaka.
Men först gällde det att hitta påfarten i mörkret i en stad som var närmast folktom och man inte kunde fråga någon om vägen.
För att göra en lång historia kort, och efter att ha varit inne och snurrat på en enkelriktad gågata, hittade jag med en chansning ut på motorvägen (åt rätt håll).
Jag ångade på under en fantastisk stjärnhimmel och en stor månskära som steg över horisonten. Nu var det vara att sikta på de båda Bæltbroarna och sedan ge järnet mot Öresundsbron.
Jag passerade Legoland och när jag sedan passerade Jysk bäddfabrik började jag fatta att jag missat den rätta vägen vid en av dessa märkliga trafikvisningsskyltar man har i grannlandet och var på väg norrut igen. 
Det var bara att göra en u-sväng för att komma på rätt spår igen och sedan att försöka hålla sig på det.
Aldrig tidigare har Öresundsbron känts så lång som denna sena natt.
Klockan fem kunde jag lämna bilen på min parkering och vackla upp och sova.
Äventyret kostade mig en smärre förmögenhet, bara broavgifterna över de två stora broarna kostade en bra bit över tusen kronor.
Men var värt det. Ja, det var det.

Jah Hollis

PS. Del ett i berättelsen om Peter Gabrielkonserten hittar ni här. DS.

Läs även andra bloggares åsikter om Resa, Äventyr, Malmö, Köpenhamn, Danmark, Jylland, Boxen, Peter Gabriel, Bilkörning, Öresundsbron, Store Bæltbron, Lille Bæltbron

Simma, sam, summit eller vad heter det?

Söndag, och en jobbsöndag för min del.
Varannan söndag jobbar jag och den dagen är avslutningen på en av de tvåveckorsperioder mitt arbetsschema är indelat i. Det är den längsta arbetsdagen i tvåveckorsschemat och det brukar vara den tuffaste dagen alla kategorier.
Nästa vecka är det den lätta veckan, då jobbar jag bara onsdag och torsdag och är ledig de övriga dagarna.
Nu ska jag ta mig till jobbet i Kristianstad, och i dag blir det med bilen. Skånetrafiken håller på med arbete vid en station på spåret norrut och det innebär att resandet med tåg kommer att ta längre tid än normalt (med byte till buss en del av sträckan och annat klyddande).
Annars är det tåg och övernattning som gäller nu och den resan är ju behagligare när allt funkar som det ska. Bra kollektivtrafik är något våra politiker borde satsa mer på.
Och på tal om resande: Helgens resa gjorde väl ändå denne man?
Eller var det denna kvinna vars livsöde är så fascinerande.
Tänk att hon kan få alla dessa tuffa generaler att nästan göra i byxorna bara genom att finnas till.
För övrigt hinner jag heller inte delta i Fototriss i dag om någon undrar, men här kan ni se festliga bilder. Och kolla gärna in John Hiatt-videon här ovan.
Och ha en fin Fars dag.
Nu måste jag ge mig av.

Jah Hollis

PS. Undrar ni över rubriken, så kolla in länken till artikeln om mannen som gjorde helgens resa. DS.

Läs även andra bloggares åsikter om Söndag, Jobb, Arbete, Ledighet, Pendla, Resa, Skåne, Malmö, Kristianstad, Kollektivtrafik, Skånetrafiken, Aung San Suu Kyi, John Hiatt, Fars dag, Fototriss

Malmö central genomgår en stor förvandling

Sedan jag för en dryg vecka tillbaka kunde börja ta mig till och från jobbet i Kristianstad med tåg har jag naturligtvis blivit en flitigare besökare på Malmö centralstation.
Häromdagen när jag hoppat (nåja) av stadsbussen och var på väg mot tåget såg jag att några mannar var igång med att sätta upp en skylt över vad som såg ut att bli en ny ingång till stationen.
Någon dag senare var skylten på plats, men någon ny entré var ännu inte öppnad (se den översta bilden här ovan).
I dag framåt middagstid när jag kom hem med tåget fick jag för mig att gå ut i vänthallen och handla bröd i ett fik där.
Döm om min förvåning när jag plötsligt kom in i en vänthall jag aldrig hade sett förut, mitt inne i stationshuset.
Den nya vänthallen har byggts bakom plank i samband med arbetena för Citytunneln som ju snart är klar för invigning.
I dag, måndag, var den tydligen vänthallen klar för invigning och Pressbyrån, Burger King och de andra försäljningsställena som funnits i den gamla vänthallen fanns på plats i den nya och bara väntade på att få öppna.
Bakom ett skynke kunde jag höra någon testa en ljudanläggning och se att det stod skumpa och glas uppdukade. Klockan 13 skulle tydligen allt dra igång, men jag uträttade mitt ärende i fiket (som var en av få verksamheter som fanns kvar i den gamla vänthallen) och tog bussen hem.
Dock tyckte jag, av det lilla jag såg, att detta måste bli ett lyft för den gamla stationen.
Det var ljusare och luftigare och glasväggar så man kunde se ut till spåren och den nya nedgången till Citytunneln.
Men vad ska hända med den gamla vänthallen som väl avfolkas nu när den nya har öppnats, med en egen ingång och allt?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Tåg, Resor, Pendling, Malmö centralstation, Ombyggnad, Citytunneln, Vänthall, Resenärer

Tema fredag 15 oktober: Reseupplevelser

Efter en veckas uppehåll är Fredagstemat tillbaka på Sinneskattens/Carinas blogg.
Och denna fredag, som börjar om en dryg halvtimme, är fototemat Reseupplevelser. Och det kan ju, liksom rätt många teman, tolkas på en rad olika vis.
Min tolkning är en bild tagen vid en av de resor jag varje arbetsdag (alltså mint två gånger i veckan) gör till och från mitt jobb.
Kristianstad tur och retur från Malmö innebär sammanlagt drygt 19 mil på väg där tempot kan vara ganska hetsigt.
Jag är inget föredöme som sitter och fotar samtidigt som jag säkert håller uppemot 100 kilometer i timmen. Men föraren av Skånetrafikens gula buss bakom mig kör ännu fortare och är på väg i fatt mig.
Jag skulle tippa att den föraren bryter mot lagen som så många andra yrkesförare (bussar, minibussar, företagsbilar och långtradare) gör på den här vägsträckan.
Det är i alla fall ofta min upplevelse av den här resan.
Varför har de så bråttom?
Flera bilder på temat finns här.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fototema, Fredag, Resa, Resor, Skåne, Malmö, E22, Kristianstad
Läs även andra bloggares åsikter om Skånetrafiken

En heldag Öresund runt är en prima minisemester

Probably the best beer in the world? Icke sade Nicke, men det fick släcka törsten under färjeturen i väntan på bättre.

En hel bricka full med smörrebröd i Helsingör.

Dubuffets karakteristiska skapelse i parken utanför Louisianas väggar.

Nödvändig påfyllning av kalorier och vätska från Louisianas fik.

Lätt dästa museibesökare tar paus. I bakgrunden: Ven och Skånekusten.

Yngste besökaren på Brewpub i Köpenhamn spanar in fotografen vid bordet bredvid.

Så blev den då av, den sedan en tid planerade och emotsedda resan Öresund runt.
Fredag förmiddag drog vi iväg med ett Öresundståg, försedda med var sin Öresund runt-biljett, jag, BV, M och BT.
Och det var en behagligt småvarm eftersommardag.
Inget regn i sikte.
Uppe i Helsingborg blev det en liten stunds väntan på en färja, men då kunde vi passa på att växla till oss dyra danska pengar och småbråka lite om än det ena, än det andra.
Nu verkar det som om de goda räkmackornas tid på resan mellan Helsingborg och Helsingör är över, så det blev en snabb pilsner var och sedan att raskt hugga in på Borgerkroens meny.
Färden mot det första inplanerade målet på vägen, konstmuseet Louisiana i Humlebäck, gick för ovanlighetens skull med buss (ingår i Öresund runt-biljetten) som stannade precis utanför museet (och därmed slapp jag anstränga en irriterande ömmande fotled med en lång promenad från tågstationen).
Louisiana visade två huvudnummer: Warhol After Munch och verk av 2010 års Hasselbladpristagare, Sophie Calle. Plus en mängd andra verk, bland annat mycket fotografi.
Jag hoppar över utställningarna nu och återkommer till dom i ett separat blogginlägg.
Där finns ju saker att berätta och det var väl Sophie Calle som drog det långa strået för min del.
Och så missar man ju inte gärna fiket och parken med utsikt över Öresund när man är där.
Efter tågresan till Köpenhamn hamnade vi till slut på Brewpub, krog som brygger eget öl (som får danska normalöl att framstå som rätt blaskiga) och sommartid har en stor utomhusrestaurang på en innergård.
Där fick vi utmärkt öl, klart godkänt käk och en stundtals lite tankspridd (eller kanske underbemannad) service.
Efter broresan mötte vi på Malmö station mängder av besökare vid Malmöfestivalens sista kväll som kämpade för att komma med lokaltågen ut till provinserna.
Vi Öresund runt-resenärer skildes åt och på bussen hem tänkte jag på, att en sådan här resa är ju en alldeles prima minisemesterresa.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Sommar, Skåne, Semester, Öresund, Helsingborg, Danmark, Öresund runt, Helsingör, Louisiana, Andy Warhol, Edvard Munch, Sophie Calle, Hiroshi Sugimoto, Köpenhamn, Brewpub, Malmöfestivalen

Veckans fönster 88, 11–12 juni: Berest

Veckans fönstertema på Susannes fotoblogg är Berest.
Jag antar att de flesta kommer att visa något fönster som sitter på något fordon, för det är väl den mest raka tolkningen av temat.
Jag kan också börja med att visa vindrutan på min bil (nedersta bilden), den är ju rätt berest, inte minst på vägarna mellan Malmö och Ystad och mellan Malmö och Kristianstad.
Så här såg den ut fredag middag när jag satt mig i bilen för att åka till jobbet; regnet bara forsade ner mot den.
För att försöka mig på en utvidgad tolkning lägger jag till översta bilden som är tagen där resan slutade för tillfället denna fredag, i Kristianstad där det (som synes) också regnade.
Fler beresta fönster hittar ni här.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fotobloggar, Fototema, Fönster, Resa, Resor, Berest, Malmö, Kristianstad, Skåne, Regn, Sommar

A new career in a new town

Nu har jag avverkat två dagar på min nya arbetsplats i Kristianstad.
Samma arbetsuppgifter egentligen, men en flytt som orsakats av en omorganisation inom det stora företag jag numera är en del av.
Arbetet är helt OK och arbetskamraterna likaså, men avståndet!
Resan till och från jobbet innebär runt två och en halv timme i bil, varje dag jag jobbar.
Mina arbetstider gör det omöjligt att använda sig av kollektivtrafiken, så det är inte mycket att be för.
Frågan är hur mycket man ska offra för att kunna ha ett jobb.
Det är en hel del för mig att tänka på nu, den saken är klar.
Den ståtliga byggnaden på bilden ovan är ett hotell i Kristianstad, men det är inte min arbetsplats om nu någon trodde det.
Den lite lätt missvisande rubriken på detta inlägg är tagen från en Bowielåt, men videon på Youtube var lite trist så vill ni höra låten, gå hit.
Nu ska jag i alla fall snart gå och quiza på Pickwick, det nöjet har jag kvar.
Antar att moderaterna i vårt land är glada nu när man kommit på att socialdemokrater utnyttjar ett avdrag moderaterna varit med och infört och, skulle jag tro, själva glatt använder sig av men som sossarna säger sig vara emot.
Skönt, förmodar jag, när någon dabbar sig och leder bort diskussionerna från själva sakfrågan och från ens egna halvskumma valfifflande och annat smått och gott.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Jobb, Ledighet, Pendla, Kollektivtrafik, Bilism, Malmö, Kristianstad, Skåne, Quiz, Moderater, Hushållsnära tjänster

20 år sedan Berlinmuren började raseras

I dag, den 9 november, är det 20 år sedan Berlinmuren, den betongmur Östtyskland (DDR) byggde runt Västberlin, började krackelera på allvar.
Då fick de boende i Östtyskland chansen att passera muren och besöka Västberlin. Och västberlinarna kunde, mot att för en mindre summa köpa ett visum, passera någon av kontrollstationerna (checkpoints) och ge sig in i öst.
Detta var naturligtvis en revolution som så småningom ledde till att muren efter nära 30 år revs och till att DDR uppgick i Västtyskland.
20-årsjubileet kommer givetvis att firas och får väl påminna om detta bisarra bygge som skulle hålla det renläriga DDR fritt från västs dåliga inflytande och samtidigt hindra DDR-medborgarna att fly sitt land och dra till Västberlin.
Murjubileet har uppärksammats i både radio, tv och i pressen här i landet,
Senast i dag hade till exempel Sydsvenskan flera sidor om Berlin på kultur/nöjessidorna och i Söndagsbilagan ett reportage om vad som hände med muren efter den 9 november 1989.
Själv kan jag berätta vad som hände med några skärvor av den.
Våren 1990 var jag och några arbetskamrater i Berlin en långhelg och då var muren inte riven, även om det knackades och bankades på den friskt.
Det var inga problem att få låna hammare, släggor och stämjärn av någon på västsidan och hacka loss sig några bitar.
Åkte de in genom hålet till östsidan kunde det mycket väl stå en vakt där som vänligt sträckte tillbaka de borttappade bitarna (och ville man över till öst fick man fortfarande betala för det där visumet och passera genom Checkpoint Charlie).
På bilden ovan syns de två bitar Berlinmur jag har kvar (ett par gav jag bort).
Någon i sällskapet tyckte det var osmakligt att ta med bitar av muren hem och jämförde det med att man skulle plockat med sig en bit av Auschwitz om man besökt koncentrationslägret.
Jag förstod inte den jämförelsen då, och jag förstår den ännu inte.
Men det är viktigt att inte glömma vare sig Berlinmuren eller Auschwitz.

Jah Hollis

Andra bloggar om: 20 år, Jubileum, Berlin, Berlinmuren, DDR, Östtyskland, Östberlin, Västberlin, 1989

Jah Hollis ger sig in i bloggskuggan

Bilen är tankad, oljan är kollad och nu ska väskan raskt packas med det allra nödvändigaste. Näst sista helgen på min semester ska jag ge mig ut på en smärre semesterresa.
Jag ska upp till Småland och hälsa på min mor och passa på att träffa några gamla vänner. Kanske ta ett bad i Östersjön nu när sommarvärmen tycks ha återvänt.
Det innebär också att jag lär hamna i bloggskugga om jag inte tränger mig på hemma hos någon och propsar på att få låna datorn.
Men på tal om skugga så känner jag mig lite som en skugga av mitt forna bloggjag. Det är inte lika lätt att få till något nuförtiden och kanske är det inte helt fel att hålla upp några dagar.
Vi får väl se.
Men jag menar, är egentligen sådana här "nyheter" något att kommentera (ja, jag vet att jag motsäger mig själv lite nu)?
För övrigt var det väl inte kombinationen 123456789 som bildades? Det måste ju ha varit 123456782009. För inte är det väl år 9 nu, eller?
Nej, dags att packa väskan och ge sig ut på vägarna.
Vi hörs. Ha det så länge!

Jah Hollis

Andra bloggar om: Sommar, sol. Semester, Skugga, Blogg, Blogga, Resa, Bil, Bensin, Vägar, Småland, Bad, Östersjön

Tillbaka efter äventyren i huvudstan

Ja, det är söndag kväll, eller snarare natten mot måndag, och jag är tillbaka hemma i Malmö igen efter min utflykt till Stockholm.
Det har varit några händelserika dagar: jag har träffat gamla vänner jag inte sett på alldeles för länge.
Jag har varit nära att frysa ihjäl vid en av Bruce Springsteens konserter på Stadion i Stockholm.
Jag har lidit svårt under en tv-kväll då Sveriges fotbollslandslag skull spöa det lag som så många danskar kommit till Stockholm för att ge sitt stöd, och som tackade med att vinna på ett sätt som var fruktansvärt pinsamt för oss svenskar.
På det hela taget var det, trots kylan och den kassa fotbollen, några fina dagar att ha i ryggen nu när jag ska tillbaka till jobbet.
Och så får man ständigt nya upplevelser med SJ. Det var resa både upp och ner med X2000 och på uppresan hamnade jag i en stol som var knäckt på något vis och lutade obekvämt mycket bakåt.
På vägen tillbaka körde man ett långt tåg där bara två av fyra motorer fungerade och de tog väldigt lång tid att komma upp i fart efter varje stopp. Så en massa folk som skulle med anslutningståg längs med sträckan fick vänta länge på att resa vidare eftersom förseningen blev allt längre och längre.
Det hördes på tågvärdar och förare att de tycker allt sådant här strul börjar bli mer än lovligt besvärande.
Och så har EU-valet klarats av (jag lade min röst i förväg innan jag for till Stockholm) och inte oväntat, med tanke på opinionsmätningarna, kom Piratpartiet in i Europaparlamentet.
Det är bara att gratulera.
Nu är det upp till bevis och det ska bli mycket intressant att se om partiets representanter i parlamentet ska kunna leva upp till de Messiasaktiga förväntningar deras väljare tycks ha på dem.
Dags att börja träna på att gå på vatten.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Stockholm, Malmö, SJ, X2000, resa, Bruce Springsteen, Kyla, Stockholms stadion, Sverige, Danmark, Fotboll, VM-kval, EU-valet, Piratpartiet, Val

Dags att ge sig ut på vägen igen

På den tiden när jag spelade i ett rockband skrev jag en låt som heter Ut på vägen igen (inte att förväxla med Ulf Lundells sentida plagiat Ute på vägen igen), en sorts romantisk hyllning till ett liv jag inte alls levde:
Jag måste ut, ut på vägen igen
Jag måste ut, ut på vägen igen
Jag måste ge mig av
för vägen är mitt hem...
Vilket ju var en stor fet lögn (vägen har aldrig varit mitt hem; men även den unge Bob Dylan tog sig fram med liknanade skrönor), men kanske en dröm om ett annat liv än det fabriksarbetarliv jag levde på den tiden.
Det var faktiskt också den enda låt jag gjort som jag hört ett annat band göra en cover på.
Nåväl, det är i alla fall alltid en viss känsla i att ge sig av ut på vägarna, om så bara för en helg som jag ska nu. Inte minst gäller det att välja ut den perfekta musiken att ha med i bilen.
Vi ses när jag är tillbaka ur datorskuggans land igen
Glad pingst!

Jah Hollis

Andra bloggar om: Bil, Bilar, Vägar, Resa, Bo Diddley, Ulf Lundell, Bob Dylan, Musik, Semester, Malmö, Oskarshamn

Jah Hollis ska lämna sin ingrodda håla

Snart är jag halvvägs inne i min semester och ännu har jag inte tagit mig något längre stycke. Och någon utlandsresa lär det nog inte bli denna ledighet (OK, jag har ju alltid Köpenhamn på nära håll).
Jag har helt enkelt för mycket att reda ut på hemmaplan för att finna ro att ge mig iväg någonstans. Kanske hade jag hoppats att jag vid det här laget skulle ha rett upp mer i den ingrodda oredan (i lägenheten och i skallen), men det går långsamt framåt.
Just nu känns det lite som en ynnest att bara kunna ta det lugnt och att umgås med vännerna. Om en liten stund ska jag till exempel ge mig iväg och quizza på Pickwick.
Inte speciellt orginellt kanske, men jag vill ut och träffa lite folk nu.
Men i morgon bär det av på en liten avstickare norrut, till mina gamla hemtrakter i Småland.
Första stopp blir Kvastastan, där jag ska hälsa på lillebrodern som fixat biljetter till Kalmar FF:s returmöte i Uefacupkvalet mot Gent. Sedan bär det av ytterligare en bit norrut mot mina gamla hemtrakter och ett besök hos min gamla mamma.
Inte mycket till semesterresa kanske, men för mig känns det helt OK nu.

Jah Hollis

Andra bloggar om: semester, resa, hem, hemma, oreda, Malmö, quiz, quizza, Småland, Kalmar, Gent, Kalmar FF, Uefacupen

Jah Hollis tar en tripp med SJ: 1

Ja, så var då min brors begravning överstånden och allt gick bra och efteråt känns det, som många av er skrev att det skulle, som en upplevelse jag inte skulle velat avstå från. Dessutom fick jag träffa släktingar jag inte träffat på länge och mitt i all sorg fanns det plats för i alla fall återseendets glädje.
Problemen var att det var varmt som sören hela dagen och att det blev en lång dag.
Redan 09.14 gick det X2000-tåg jag tog till Nässjö och helt groggy av sömnbrist, iklädd svarta byxor (jag med guds hjälp och en tandborste klämt mig i) vit, långärmad skjorta och svarta skor som klämde kraftigt (jag såg nog ut som någon mormon ute för att frälsa själar) cyklade jag i ilfart och stekande sol ner till centralen.
Jag vågade nämligen, med de marginaler jag hade, inte lita på stadsbussarna som kan vara mycket lynninga.
Jag kom, med svetten rinnande över hela kroppen, fram i tid nog för att köpa en tidning och något att dricka och bänka mig på min fönsterplats precis lagom till tåget gick: och det gick exakt på sekunden!
Och X2000:s luftkonditionering (när den fungerar) är i ett sådant läge en gåva. Jag var till och med nära att dåsa till fastän jag normalt har svårt att sova på tåg.
I Hässleholm var det dock slut på friden när ett gäng tonårstjejer (närmare tio stycken), och en jämnårig kille, omringade mig där jag satt.
Nej, det var inte fans utan ett gäng brunbrända och sommarklädda och uppspelta kompisar som skulle ut på något gemensamt äventyr.
De pratade oupphörligt och skrattade och plingade och plongade med sina mobiler och åt och drack och satt ivägen för folk som skulle förbi i gången och fnittrade när de var tvungna att flytta på sig.
Några av dom tittade lite skeptiskt på mig i ögonvrårna men brydde sig annars inte speciellt mycket om mormonen i solglasögon.
Det hela var faktiskt rätt uppfriskande för humöret och jag tillbringade hela resan upp till Nässjö (där dom också skulle av och byta till buss) med att till och från tjuvlyssna (det var svårt att låta bli) på deras konversationer.
Och dom sade saker som "Alla tycker nog vi är jättestöriga, hi-hi" och "Alla tycker nog det blir skönt när vi går av tåget, hi-hi".
Och dryftade även betydligt allvarligare saker.
Jag hoppas dom fick det kul även på den fortsatta resan.
Det måste vara roligt att kunna ge sig ut tillsammans, så många vänner.

Fortsättning följer...

Och i kväll ska jag och BV till KB här i Malmö och kolla Mavis Staples, därev videon till detta inlägg.

Jah Hollis

Andra bloggar om: sommar, värme, sol, tåg, SJ, resa, begravning, sorg, mormoner, KB, Mavis Staples, Staple Singers, tonåringar

Stuck inside of Alvesta...

...with The SJ blues again.
Ja det skulle man kunna säga för att travestera Bob Dylan angående mina tågresor den gångna fredagen.
Jag pröjsade detta bolag över åttahundra spänn för att i dag, på vår Nationaldag, ge mig ut på en för mig oerhört viktig familjeangelägenhet (för sorglig och känslig för att gå in på nu) och återvände hem till Malmö vädigt besviken på SJ och den gamla SJ-nazimentaliteten som tydligen börjar vidhäfta våra tågreseleverantörer igen.
Det började strålande med att tåget f-r-å-n Malmö till Nässjö var en halvtimme försenat när det gick och ännu mer försenat när det kom fram.
På återresan skulle jag åka från Alvesta, kanske inte den mest humörhöjande platsen att vistas på i vårt land (det är väl därför man placerat flyktingmottagning i stor skala där, för att de ska fatta vad som gäller i det här landet) och kom dit med en icke ombokningsbar biljett.
Men eftersom jag var tidigt på plats och med en hårsmån missade ett X2000 på väg mot Malmö (det var kraftigt försenat) frågade jag en tågvärd på nästa X2000 (som nästan kört i fatt det tidigare, försenade) om man möjligen kunde klämma sig in där för att komma lite tidigare till Malmö och slippa vänta i Alvesta på nästa tåg.
"Det går inte", sade denne förebild för SJ:s tågvärdar och slängde igen tågdörren framför mig.
Sedan var det tåg jag hade biljett till fyrtio minuter försenat.
Ja, kort sagt så snodde SJ mig i dag på över en timme av min tid.
Men att vänta sig kompensation för detta sölande, i form av att kunna få åka med ett tidigare tåg, det var inte att tänka på.
Heil SS, öh...SJ!

Jah Hollis

Andra bloggar om: helgdag, nationaldagen, nazister, tåg, sj, statens järnvägar, resa, Malmö, Nässjö, Alvesta, förseningar

Och vad tusan betyder nu detta namn?

Jag hann, helt enligt planerna, med ett några dagar långt besök i min gamla hemstad under den nu snart avslutade semestern. Jag hade hyrbil och därmed en viss frihet att köra lite som jag ville både på vägen dit och på vägen hem.
Och faktum är, att man passerar mycket intressant i vårt svenska landskap, speciellt om man tar sig ifrån allfarvägarna lite grand.
Det är till exempel gott om udda, fantasieggande och rätt och slätt lustiga ortsnamn utspridda i bushen. Som till exempel det på bilden: Slakmöre strand.
Skylten står i ett synbarligen rätt glest befolkat samhälle som heter, japp, Slakmöre.
Men finns det nu någon som på rak arm, utan att googla och sådant, kan placera Slakmöre på kartan?
Och finns det någon som kan förklara vad namnet betyder?

Jah Hollis

Tillbaka hemma i bonniga aggro-Malmö

Efter en behaglig, men rätt tröttande resa med X2000 kom jag tillbaka till Malmö i dag tidigt på kvällen. Alla föresatser om att göra en massa saker kom på skam, utom att få i gång nya jobbmobilen.
Tyvärr greps jag så fort jag stigit av tåget och väntade på bussen av den där känslan av att vara tillbaka på "bonnlandet" igen. Och bussresan från stationen blev en uppvisning i det där bonnigt aggressiva som är den sämsta sidan av Malmö.
När vi kommit en bit på vägen var det någon som tydligen kom i vägen för bussen och när föraren signalerade smällde aggro-nissen utanför till en ruta på bussen allt vad han orkade. Det fick ett par stentuffa grabbar på bussen att vakna till och diskutera vad som hände.
Den ene tyckte att busschauffören skulle stannat bussen och och gått ut och slagit aggro-nissen på käften. Suck, man blir så trött på det där enkelspåriga livet som tydligen finns i vissa hjärnor.

Jah Hollis

Tiden går fort när man har roligt

Visst, ännu en kliché som visar sig vara helt med sanningen överensstämmande. Det är väl inte för inte vi får vissa talesätt och uttryck som hänger med, även om till exempel "som ett brev på posten" måste börja verka obegripligt för somliga.
Dock, i dag är det slut med de bekymmersfria dagarna i Stockholm för min del. Jag ska hem med tåget om några timmar och redan i morgon ska jag vara på plats på jobbet (skulle egentligen varit ledig, men har bytt för att kunna dra till Köpenhamn på måndag) igen.
Själv vet jag inte något bättre sätt att fastslå detta slut för den här gången, än med några låtar på temat att åka hemåt igen.
1. I´m Going Home - Ten Years After
2. Southbound Again - Dire Straits
3. Goin´Home - The Rolling Stones
4. Safe European Home - The Clash
5. Train To Skaville - Ethiopians
Ja, så är läget, och nu blir det frukost för att ladda för resten av dagen.

Jah Hollis

Varför "fukkar jag upp" hela tiden?

Jag gillar ju inte att blanda engelska och svenska i mina skriverier, men här måste jag på något vis anknyta till denna låt (som jag använt förr). Jag är på väg till Kungliga Hufvudstaden för en kort visit hos min gode vän PF.
Lagom till avfärden har jag lyckats sabba mitt bankkort, så att jag inte kan ta ut några respengar. Så har min jobbmobil pajat, och jag har fått en ny med en manual tjock som en bibel till. Jag lär inte sätta mig in i hur mobilen funkar på resan upp (och tror inte jag kan ladda batteriet).
Men Steely Dan väntar på att få spela för oss på Stockholms jazzfestival, och ser jag bara till att ha tågbiljetter och konsertbiljetter med mig, ska det väl ordna sig på något vis.
Och så har jag ju inte tid att sitta här och blogga, jag måste ner till stationen. Och förhoppningsvis hinna växla några eurosedlar som ligger här och skräpar, så jag kan få något att äta på vägen.
Varför "fukkar jag upp" hela tiden?
Nåja, bara jag sitter på tåget ska jag förhoppningsvis kunna slappna av.

Jah Hollis

Jag håller med Göran Persson just nu

Jag tror inte det är speciellt ofta jag har samma åsikter som vår förre statsminister, Göran Persson. Men nu när han varit i Almedalen och lobbat för vår bilindustri och bilen som en frihetsskapande maskin, är jag redo att backa upp honom.
Just denna veckan är jag bilburen och jag pendlar i bil till och från mitt jobb, sammanlagt elva, tolv mil om dagen.
Jag har ägt fyra bilar hittills i mitt liv: en VW-buss som vårt rockband hade när vi skulle ut och spela (jag var ägare men hade inte körkort då), en Saab 99 som jag köpte kort efter att körkortet var hemma, en Alfa Romeo GTJ (en underbar leksak och vän i flera år) och slutligen en Volvo Amazon som jag gjorde mig av med för drygt 20 år sedan när jag flyttade till storstan.
Sedan dess har jag bara hyrt och lånat bil när det varit mer praktiskt än att ta sig fram med kollektivtrafik eller med vänner och bekanta.
När jag nu inte längre kan jobba i stan där jag bor och har fått en avgörande möjlighet att satsa på en ny bil (en egen parkeringsplats) tänker jag bli bilägare och bilpendlare igen.
Det märkliga är, att jag lär tjäna ekonomiskt på det och jag kommer dessutom troligen att må bättre, eftersom (som Persson säger) min frihet blir större (och jag slipper få lappsjuka i ett övernattningsrum).
Visst ska vi satsa på minskade utsläpp (det måste vi ju förr eller senare) och säkrare trafik.
Men vi behöver ju inte gå tillbaka till häst och vagn för det.

Jah Hollis