Jag kan tänka mig att en och annan reser ragg och är redo att gå till attack redan när de har läst rubriken här ovan. Men jag kan direkt säga att det väl borde ha stått Varför skaffar sig somliga egentligen hund? Och jag talar inte om de där uppenbara fallen med djurplågare och liknande som då och då dyker upp i spalterna med folkstorm som följd.
Och jag syftar väl heller inte på folk som bor på landet, eller i villa (fast det finns ju rätt gott om undantag där med) där hundarna kanske hålls inom en mer privat sfär, och kanske till och med är till stor del bruksdjur.
Nej nu handlar det mera om folk som bor i lägenheter och som av allt att döma inte fixar att ta hand om sina hundar på det sätt som krävs när man har andra boende nära inpå.
Jag har fått, för några månader sedan, en ny granne som snabbt skaffade sig en valp som sedan dess från och till ylat och skällt som en rabiessmittad varg i stort sett när som helst på dygnet.
Jag och andra har påtalat detta för ägarna själva och för styrelsen i vår förening, men det är som förgjort. När man tror att det lugnat sig sätter ylandet och skällandet igång igen.
Vad gör man?
En annan typ av hundägare såg jag i aktion genom mitt köksfönster i dag. Det som lockade mig dit var ännu en hund som skällde som besatt.
Två unga tuffa killar hade fäst hundens koppel i en parkbänk och stod sedan och hetsade den att hugga efter en tjock trädgren medan den ene kille fotade eller filmade hunden med sin mobil.
Sådant gör mig bara så trött och jag är glad att de snabbt försvann från platsen.
Sedan finns det snälla och godmodiga hundar som lilla Bella (som börjar bli lite till åren nu) på den lätt suddiga bilden (fotografen siktade lite dåligt just den dagen) här ovan.
Hon bor också i min trappuppgång och har en matte som lärt henne att hålla tyst inomhus och som sköter sin hund exemplariskt.
Snart ska också Jordbruksverkets nya regler för hur hundar, och katter, ska skötas börja gälla. Hoppas det finns någon tyngd att lägga bakom dessa regler, för det verkar som om det skulle behövas.
Sedan finns det hundar som bloggar också, men det är väl en annan historia.
Jah Hollis
Andra bloggar om: hund, hundar, lägenhet, lägenheter, landsbygd, brukshund, oljud, djurplågare, jordbruksverket
Onsdag kväll och det börjar dra sig mot quizdags. Märkligt nog känner jag ingen större entusiasm, utan känner mig snarare matt och trött på ett och annat.
Redan på förmiddagen var det hundskällande och dunkande musik från grannen ovanför. Jag har sagt till styrelsen i vår förening att jag är trött på skällandet och ylandet och det som låter som om någon spelar bowling på det golv som är mitt tak.
Jag tycker inte det är min sak att tillrättavisa grannar som inte kan följa de enklaste regler som gäller när man bor i lägenhet. Men snart rinner det väl över om det ska fortsätta så här.
Och i någon av lägenheterna under fortsätter då och då hamrandet och borrandet och slipandet och vad det nu är. Det är inte fråga om någon lägenhetsrenovering i alla fall, snarare någon form av verkstadsarbete.
Jag har sagt till om även detta, men det händer inget. Det verkar numera råda någon slags låt gå-mentalitet i föreningen och jag vet att det finns en och annan som längtar tillbaka till "den gamle ordförandens tid" då det var ordning och reda.
Jag var ute för en stund sedan och klarade av några inköp och hämtade ett paket på postens utlämningsställe.
Innan dess var jag och satte fart på ett par maskiner tvätt och kunde konstatera att den som tvättat senast lämnat ett mindre berg av sopor efter sig i tvättstugan.
Det är väl ett tidens tendens att man lämnar sin skit där den står och sedan låter den som kommer efter ta över problemen.
Nåväl, det blåste huggormar, minst sagt, ute och det känns som om det blir en kämpig cykeltur till kvällens quiz.
Det är bara att bita ihop.
Vi är i stort behov av en vinst.
Jah Hollis
Andra bloggar om: grannar, oljud, hundar, grannsämja, lägenheter, bostadsrätt, tvätt, tvättstuga, quiz, malmö, pickwick, väder, blåst
Det är aldrig hundens fel att någon blir attackerad av den.
Hur många gånger har man inte hört den klyschan?
Jo man får den serverad minst varje gång som någon, människa eller djur, blivit attackerad av en hund, och några gånger därtill däremellan.
Jag menar vad hjälper det den som blir överfallen och kanske svårt biten (ja till och med dör av skadorna) att veta vems felet är eller inte är?
Det är väl inte till mycket glädje att dra fram en sådan kunskap i det läget?
Eller finns det någon som kan påstå något annat?
Jah Hollis
Jag kan tänka mig att en och annan reser ragg och är redo att gå till attack redan när de har läst rubriken här ovan. Men jag kan direkt säga att det väl borde ha stått Varför skaffar sig somliga egentligen hund? Och jag talar inte om de där uppenbara fallen med djurplågare och liknande som då och då dyker upp i spalterna med folkstorm som följd.
