Jag fick en pratstund med en gammal hjälte

John Holm i svart-rödrutigt.

Blå himmel och flygplan/reaplan hittar man i ett
par av John Holms texter.
Och utanför affären där han signerade skivor.

Ett nytt ex av Sordin till samlingarna, nu signerat!

På 1970-talet upptäckte jag en ny svensk artist som efter någon enstaka singel debuterade med LP:n Sordin.
John Holm heter han, en Stockholmskille som gjorde stort intryck på mig och på väldigt många andra, såväl vanliga skivköpare som andra musiker.
Under 70-talet gav han ut en trio suveräna LP-skivor, musik och texter som stack upp högt över (vågar jag nog säga) mycket som gavs ut under den tiden.
Sedan blev det tyst fram till 1988 då det kom en ny skiva som väl inte riktigt levde upp till föregångarna, men som han ändå fick berättigad uppmärksamhet och en viss framgång med.
Så for han till USA och mötte både framgång, som hifi-installatör, och motgång då han trasslades in i en kriminalhistoria som han snabbt friades från (men som fick mycket uppmärksamhet i svensk snaskpress).
Han hann också med att spela in en skiva i USA, covers på amerikanska låtar med svenska texter.
Efter den har det inte blivit fler inspelningar i eget namn, men en radda samlingsskivor och gästspel på skivor med Stefan Sundström och Owe Thörnqvist.
Och när John Holm återvände från USA 1999 valde han att bosätta sig i Malmö. I början av 2000-talet gav han ut en mycket john holmsk självbiografi som innehöll en samlingsskiva där han själv stod för urvalet.
I Malmö har han hållit en minst sagt låg profil.
Jag har själv stött ihop med honom två gånger, båda i livsmedelsbutiker och jag har inte haft mod att gå fram och säga hur mycket jag uppskattar hans musik.
Men i lördags, den 20 april, ställde John Holm upp när Record Store Day firades i skivbutiken Folk å rock i Malmö.
Han signerade nypressade vinylex av Sordin och typiskt nog var Håkan Hellström där någon timme före honom och signerade sina skivor.
Medan det var horder av Hellströmfans som fick möta sin favorit, så blev det lugnare (de yngre tjejerna byttes mot främst män, och en och annan kvinna, i den övre medelåldern – John Holm fyller själv 65 i år) när John Holm dök upp.
Han tog sig tid att signera både nya och gamla skivor och tog sig även tid att prata en stund med alla.
Jag kunde avslöja för honom att vi båda hade varit på musikfestivalen på Isle of Wight 1970, där vi bland annat fick se Jimi Hendrix spela sin sista officiella konsert i England.
Jag förstår (förstod från början) också att vi båda är stora tvivlare, aldrig tvärsäkra på att allt alltid är vad det först verkar att vara.
Vill ni lyssna på John Holms musik så finns rubbet på Spotify, sök på hans namn. Börja med Sordin och ta er vidare om den faller er i smaken.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, John Holm, Sordin, skivsignering, Record Store Day, Malmö, Håkan Hellström, Isle Of Wight, Jimi Hendrix, Spotify

I dag fyller mitt gudbarn 13 år

Och upp mot en ändlös sky
lyfter ett plan
Ett under av eld
och natten blir till dag...

Jag kom att tänka på den här strofen när jag var uppe vid Värnhemstorget i går förmiddag för att köpa och skicka ett födelsedagskort till mitt gudbarn.
Solen lyste så vackert denna septemberförmiddag att till och med det rätt trista Värnhemstorget framstod i ett vacker sken. Och jag var lite sur för att jag var tvungen att åka till jobbet senare.
Texter kommer från John Holms låt Medan dagen tonar upp från skivan Lagt kort ligger. John Holms skivor borde vara obligatorisk lyssning för alla svenska band och artister som klämmer ur sig lågstadiepoesi på svenska och engelska och kallar det låttexter.
Ja, i dag fyller mitt gudbarn år. Hon blir 13 år.
Det lilla knytet som nio månader gammal kom hem från Kina tillsammans med sina adoptivföräldrar blir tonåring.
Tiden går, sanna mina ord (om ni nu inte lagt märke till det redan).

Men här har vi en som lever kvar på apstadiet, förlåt..ankstadiet.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Höst, Sol, Värme, Musik, John Holm, Födelsedag, Tonåring, 13, Kina, Adoption, Anna Anka, Jämställdhet

Det som måste göras måste bara göras

Tro det eller ej, men ett moln drog just in på den himmel som varit så blå i så många dagar nu (ja, ovanligt många än så länge i sommar i alla fall) över Malmö och skuggade för en stund solen.
Nu sägs det att värmen över södra Sverige ska fortsätta ett tag, så det här molnet kanske inte förändrar saken så mycket.
Dock har jag ett betydligt större moln som hänger över min tillvaro just nu och ett drygt dygn framåt. I morgon ska jag på min brors begravning och det kommer att bli varmt och sorgligt och allmänt jobbigt.
Den beskrivningen låter kanske lite blasfemisk, men kom inte och påstå att en begravning är något man ser fram emot.
Men som om detta inte vore nog, hade jag hoppats på att få ledigt i dag för att kunna förbereda mig i lugn och ro. Men det gick inte att hitta någon vikarie (ingen ville tydligen ta chansen att göra några kronor extra i värmen), så nu ser schemat ut ungefär så här:
• I dag ska jag till jobbet om en dryg halvtimme och i bästa fall kan jag vara hemma igen runt midnatt.
• I morgon ska jag sätta mig på tåget (hel, ren och nykter) som går en kvart över nio.
• Sedan ska jag, ett par timmar senare, i sällskap med min yngre bror och en kusin (som tack och lov slöt upp) åka bil och färja och vara framme vid kyrkan klockan två.
• Efter begravningen ska jag göra den omvända resan och förhoppningsvis vara tillbaka i Malmö mellan nio och tio någon gång.
Det måste göras.
Och det ska göras.

Jah Hollis

Andra bloggar om: sommar, sol, väder, värme, sorg, död, begravning, arbete, stress, tåg, sj, resa, john holm