Innan jag sjunker ner i snarkofagen för att sova några timmar innan det är dags att bege sig till Kristianstad för att jobba igen ska jag lägga in veckans fönster. Veckans fönster på Susannes fotoblogg ska vara miljövänligt, vilket ju kanske inte är det enklaste av fönsterteman. Men innan jag lämnade Kristianstad lördag förmiddag tog jag ett foto, på vägen ner till stationen, som får duga. Jag har inte tid att ge mig ut och söka andra alternativ. Bilden föreställer dörren, och ett fönster, till kommunens miljö- och hälsoskyddskontor. Jag förutsätter att det där innanför försiggår en verksamhet som är till fromma för miljön- en miljövänlig verksamhet. Sedan tycker jag det är ett extra plus att man ser lite av miljön utanför, och en vidunderligt blå himmel, spegla sig i miljökontorets fönster. Fler bilder på detta fönstertema finns via kommentarerna här.
Naturfotografen och den engagerade miljökämpen Mattias Klum var värd för Sommar i P1 i dag och efter att ha hört honom fick jag lust att gå ut och bränna ner en regnskog. Jag tror säkert att herr Klum är en mycket duktig fotograf och att hans engagemang för jordens miljö, speciellt då regnskogarna, är helt äkta. Men varför låta så mästrande mot oss som lyssnade på programmet? Varför tala till oss som om vi vore en samling idioter som inte fattat ett smack av det här med miljöproblemen? Mattias Klum gav bilden (hm, ingen ordvits där) av sig själv som en helyllekille som sysslar med fotografering av något slags filantropiska skäl. Men har jag förstått saken rätt driver han ett eget företag som jag kan tänka mig drar in en och annan krona. Inget ont i det, men varför försöka framstå som någon slags idealist som befinner sig på någon högre moralisk nivå än vi andra som inte haft "förmånen att vara med eller vara där" som han gärna uttryckte det? Och sedan undrar jag hur han tagit sig till alla de platser på jorden som han besökt om och om igen. Inte har han väl gått eller cyklat till sina fotouppdrag? Det har väl blivit en och annan flygresa med därtill kopplade bidrag till utsläpp av koldioxid kan man tänka? Det skulle faktiskt kunna vara så att Mattias Klum genom detta flygande (jag antar fortfarande bara att han flyger mycket) bidragit mycket mer till miljöförstöringen än jag, som inte flugit så mycket i mitt liv, har gjort. Är det nu så, tycker jag inte han ska sitta i Sommar och mästra mig när det gäller engagemanget för vår miljö. Å andra sidan har jag ju inte fått vara med om alla de fantastiskt, otroligt spännande och insiktsgivande upplevelser som Mattias Klum varit med om. :-P
Inga populära trender utan att det tycks vara någon baksida med dem, verkar det som. Det är väl något med att "aldrig får man vara riktigt glad" utan allt ska vara behäftat med en risk för dåligt samvete, ofta via påverkan av hälsa och miljö. Att till exempel vara rökare tycks vara mer och mer rökt även om rökaren själv tycker det är ok att ta ett bloss. Den som gillar ett glas öl eller vin och tycker det är trevligt att träffa vänner ute på puben eller krogen ska nog se upp med den trenden. Och nu är det kaffedrickarna som är i skottgluggen, främst då trenden, att köpa med sig en mugg kaffe från kaffebaren, som tydligen genererar mängder av sopor. Jag bidrog själv till eländet så länge jag åkte kollektivt till jobbet. Det var uppiggande att ha med en mugg varmt kaffe när man skulle sitta närmare en timme och trängas med folk på ett nerslitet pågatåg. Men visst, även jag fick ett sting i samvetet när pappmuggen och plastlocket gick i soptunnan vid resmålet. Det slipper jag nu när jag gått över till att köra bil till jobbet i stället. Jag bränner bensin i stället för kaffemuggar och plastlock. Och jag brygger mitt kaffe här hemma i köket i stället, svart och gott. Så lite kanske det jämnar ut sig i alla fall. Nej, så bra kan det väl inte vara!?
Den unge mannen som sjunger Black Coffee tillsammans med The Blackberries och Humble Pie här ovan är för övrigt Steve Marriott (gissa var The Jam hittade sin stil), en av de största små soulsångare England haft. Han skulle fyllt 60 år förra året om han inte blivit innebränd i sitt hus 1991. En sångare jag verkligen saknar.
Det sägs att folk bekymrar sig så mycket över miljön, över klimatförändringar och de stora sakerna. Lika angelägna tycks man inte vara om närmiljön, där vi lever och bor tillsammans. Under en mycket kort promenad i kvarteret där jag bor kan man göra ett och annat fynd som inte tyder på något större miljöengagemang hos dem som lämnat dessa i från sig saker. Fälgarna har någon bara kastat in i rabatten som tillhör huset jag bor i. Kylskåpet har legat flera veckor på en granntomt. Det stod först ute på trottoaren, men sedan blåste det omkull och då verkar någon ha vräkt in det i planteringen. Det är ju inte bara miljöfarligt, det är ett djävla svineri, för att tala klarspråk. Är det på den här nivån miljöengagemanget ligger, ja då ger jag inte mycket för planetens överlevnad. I det lilla visar sig det stora. Det vill säga att många av oss tycker att någon annan ska ta hand om deras skit.
Jag är helt bedövad i gapet nu efter ett tidigt (för mig i alla fall) tand- läkar- besök på förmid- dagen. Eftersom jag tog bussen dit fick jag stå en stund vid busshållplatsen och stirra tomt framför mig, precis som de andra som stod där. En lång och smal kille stod och läste ur ett kollegieblock med handskriven text och klunkade då och då ur ett litet mjölkpaket. När han klunkat färdigt ställde han ifrån sig det tomma paketet på något dörrgaller och därifrån åkte det raskt ner i gatan utan att han reagerade. Just när bussen kom sade jag till honom: "Du det finns en papperskorg där man kan slänga skräp i." Han tittade frågande på mig: "Ja, vad då?" "Ja du kan slänga mjölkpaketet där", föreslog jag och pekade på papperskorgen som var en meter ifrån oss. "Det är inte jag som har kastat det", slog han ifrån sig. "Ja, men herregud. Jag såg ju att du satt det ifrån dig när du druckit ur det. Det är högst en minut sedan", försökte jag. "Nej. Det är inte jag", sade han och klev på bussen. Jag ställde mig långt ifrån honom när jag stigit på.
Det dyker upp allt, från rena domedagsprofetior till mer lustiga lösningar på problemen, i den pågående klimatdebatten. Till det senare måste man väl räkna den klimatsmarta taxin som DN skriver om. Jag ifrågasätter inte det som cykeltaximannen säger i artikeln och faktum är, att även i till exempel Köpenhamn finns det tillgång till ett antal cykeltaxi för den som vill ta sig fram på det viset. Men så kommer det på slutet, påståendet att Ystads kommun är igång med cykeltaxi. Hade man på DN kollat det påståendet, hade man funnit att det är en sanning med stor modifikation. Visst, varje sommar sedan några år ställer Ystads kommun upp med några cykeltaxi som sommarjobbande ungdomar kör. Mest som en turistattraktion. Men att det skulle vara något som har någon större förbättrande påverkan på klimatet är minst sagt en överdrift. Och att köra cykeltaxi i Ystad på vintern, när snön fyker över Österlen? Glöm det!
