Jodå, jag hann både med att få i mig en omgång afrikanska grillspett och komma i tid till Seun Anikulapo Kuti och hans band Egypt 80:s konsert på Malmöfestivalen i dag. Och det är bara att konstatera att den afrikanska grooven känns som absolut tidlös musik.
Seun har axlat manteln som ledare för pappa Fela Anikulapo Kutis band (Fela dog för tio år sedan) och för traditionen vidare.
Den här nigerianska orkestern, ja vad kallar man det när det är sammanlagt 18 musiker och sångare på scenen, kunde få det att svänga hejdlöst. Man känner direkt kopplingarna till mycket annan svart musik, och James Brown ligger ju verkligt nära till hands.
Bandet är enormt tajt och samspelt, varje detalj sitter där den ska utan att det känns mekaniskt på något vis.
Kanske var ett av de stora tälten på Mölleplatsen inte idealiskt som spelplats, och vädret bjöd knappast på någon afrikavärme. Men musiken och sången värmde i sig upp eventuella nerkylda leder i kroppen.
Man kan bara tänka sig hettan som uppstår när ett sådant band spelar inomhus på en lämplig klubb.
Jah Hollis
