Jag är den förste att erkänna att jag inte är våldsamt insatt i alla turer kring nätet och fildelning och liknande som det verkar vara ett väldigt hallå kring just nu.Men för närvarande verkar i alla fall det som utmålats som det värsta hotet för stunden, EU:s telekompaket, ha neutraliserats till något som inte utgör något direkt hot mot ett fritt internet.
Men det där kommer väl knappast att ha någon egentlig betydelse längre när Piratpartiet ska ta över hela EU-parlamentet och kanske den svenska riksdagen med så småningom.
Dock tillåter jag mig vara lite skeptisk där, optimismen inom partiet till trots.
För även om de har förespråkare som är väldigt engagerade och som jag har den största respekt för, kan jag inte släppa tanken på att det är löftet om gratismusik (med mera) som lockar många till piraterna.
Det räcker med att man läst ett antal illa skrivna och illa stavade kommentarer på min egen, och andras bloggar, när det handlar om fildelning för att man ska ana oråd.
Där upprepas vissa argument så ofta att de verkar ha blivit något slags oemotsägbara sanningar.
Det är till exempel bara redan rika, giriga artister med miljardinkomster som vill tjäna ännu mer på att sälja sin musik. Och de står dessutom i vägen för andra, mindre bemedlade artister som vill fram i rampljuset.
Märkligt nog är ett annat argument att artisterna ändå inte får några pengar när de säljer skivor eftersom de om möjligt ännu snuskigare rika skivbolagen kammar hem hela vinsten.
Artister ska därför försörja sig på att spela live och sälja souvenirer.
Visst finns det numera ett litet antal riktigt stora skivbolag med ett mindre antal artister som säljer stort.
Men kolla vilket rockmagasin av rang som helst: de har varje månad sida upp och sida ner med skivrecensioner. Skivor som spelats in av artister som inte har några miljardinkomster och som ger ut sin musik via fristående skivbolag.
Och vad är drivkraften för alla dessa artister tror ni?
Jo, det är sällan bara några höga konstnärliga ideal, utan det är att musiken faktiskt kan bli ett levebröd för dem. Får de en tillräckligt stor publik kan de leva på det de gillar mest.
De kan skriva och spela in musik och framföra den inför publik och slippa ett nio till fem-jobb.
"Rock´n´Roll är bättre än ett fast kneg", tyckte redan Kal P Dal.
När The Beatles hankade sig fram på spelningar inför en handfull människor hade de en sak för ögonen. De skulle till ”The Toppermost of The Poppermost”.
Visst, tiderna förändras.
Men det är fortfarande den drivkraften som finns bakom nästan all musik: att kunna vara sin egen och leva på det man skapar. Det tror jag många har glömt bort, eller inte fattat i dag.
Tyvärr.
Jah Hollis
Andra bloggar om: Musik, Fildelning, EU, Telekompaketet, Internet, Piratpartiet, Opassande, The Beatles, Kal P Dal, Politik, Pengar, Skivbolag
