Visar inlägg med etikett opera. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett opera. Visa alla inlägg
onsdag 31 oktober 2007
Och vad grundar sig den bedömningen på?
Aftonbladets egen mysgubbe (och tydligen operaexpert), Lasse Anrell, gav inför gårkvällens Rosa bandetgala i Globen sitt omdöme om en av galans stora attraktioner. Det handlar om Paul Potts, en man som inte hade råd att gå till tandläkaren innan han framträdde med Nessum Dorma i Storbritanniens motsvarighet till Idol.
Resten är, som man säger, historia och nu älskar hela världen Paul Potts och hans första skiva ligger etta på listorna. Lasse Anrell ger honom fem plus fast det gäller, märkligt nog, inte hans sång (som bara får tre) utan hans framträdande.
Vad baserar Anrell den bedömningen på? Några sekunder i ett inslag på Youtube, eller på den första skivan?
Det får vi aldrig veta.
Men, ugh!, Lasse Anrell har talat.
Jah Hollis
Andra bloggar om: opera, rosa bandet, globen, paul potts, lasse anrell, candergala, idol
måndag 11 juni 2007
Porgy and Bess lindrade söndagsångesten
Söndag och all den goa ledigheten man hade framför sig redan i tisdags är borta utan att några under inträffat. Läge för söndagsångest med andra ord, men en cykeltur i solgasset, till Malmö Opera och Musikteater (gamla Stadsteatern) gav lindring.
M hade frågat om jag ville följa med och kolla Gershwins opera (jodå jag lyssnar på det med) Porgy and Bess i en gästspelsuppsättning av sydafrikanska Cape Town Opera, och det ville jag ju.
En alldels förträfflig kur för söndagsångest, visade det sig.
Visst känner vi väl alla till Summertime, operans allra största hit (som dök upp tidigt i föreställningen) och kanske en och annan låt till.
Men Porgy and Bess visade sig innehålla mer, mycket mer. Ståryn var, som i många operor, inte jättedjup eller komplicerad, men den håller måttet.
Kärlek, sorg, död, glädje, lycka, gott versus ont och alla de klassiska ingredienserna.
Den största behållningen var musiken och alla de duktiga aktörerna. Många fina soloprestationer, men frågan är om inte det roligaste var när hela den stora ensemblen var inne på scenen samtidigt.
Då var inte allt fokuserat på någon enstaka person, utan det hände en massa saker överallt, och man glömde att det var minst 35 grader varmt inne i teaterladan.
Det finns många skäl till att man skulle kunna se om en sådan föreställning, men för Malmös del var det den sista i gästspelet.
Applåderna och ovationerna efteråt var mycket välförtjänta.
Jah Hollis
M hade frågat om jag ville följa med och kolla Gershwins opera (jodå jag lyssnar på det med) Porgy and Bess i en gästspelsuppsättning av sydafrikanska Cape Town Opera, och det ville jag ju.
En alldels förträfflig kur för söndagsångest, visade det sig.
Visst känner vi väl alla till Summertime, operans allra största hit (som dök upp tidigt i föreställningen) och kanske en och annan låt till.
Men Porgy and Bess visade sig innehålla mer, mycket mer. Ståryn var, som i många operor, inte jättedjup eller komplicerad, men den håller måttet.
Kärlek, sorg, död, glädje, lycka, gott versus ont och alla de klassiska ingredienserna.
Den största behållningen var musiken och alla de duktiga aktörerna. Många fina soloprestationer, men frågan är om inte det roligaste var när hela den stora ensemblen var inne på scenen samtidigt.
Då var inte allt fokuserat på någon enstaka person, utan det hände en massa saker överallt, och man glömde att det var minst 35 grader varmt inne i teaterladan.
Det finns många skäl till att man skulle kunna se om en sådan föreställning, men för Malmös del var det den sista i gästspelet.
Applåderna och ovationerna efteråt var mycket välförtjänta.
Jah Hollis
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)