Vet inte om det är övergången till sommartid eller vad det är, men jag har varit helt ur gängorna tidsmässigt denna sista söndag i mars. Jag hade tänkt lägga in ett bidrag till Skyltsöndag hos Pumita tidigare, men låg och nickade till ett par timmar. Men trots att det redan är den 1 april kommer min skylt, där Lokaltidningen ber om ursäkt, här och det är definitivt inget aprilskämt. Fler skyltar kan ni hitta på Pumitas blogg. Jah Hollis Läs även andra bloggares åsikter om Foto, Fototema, Skyltar, Söndag, Malmö, Maxi, Feltryck, Lokaltidningen
En ny söndag är här, en lååång arbetssöndag för min del (jag borde sova redan nu) och på måndag bär det vidare på en kortare utfärd med min bil som vilat flera veckor nu. En ny söndag är också en ny fototriss och fastän jag fick veta temat, Tunna, redan under lördagseftermiddagen har jag inte hunnit ta några nya bilder. Det är mycket på gång för min del, av en speciell anledning som jag återkommer till på bloggen så småningom, så jag har vittjat arkivet. Uppifrån och ner: 1. Det är braskande rubriker våra kvällstidningar lockar med, men för det mesta är det rätt tunna historier man försöker sälja till oss. 2. Tunna eldslågor stiger mot himlen från toppen av denna skulptur som finns utanför Malmö opera och musikteater. 3. Tunna slingor av saffransdoft stiger från lussebullarna på Pressbyråns reklamaffisch. Goda var dom också, speciellt nybakade och varma, och det blev en och annan som färdkost på tåget under vintern. Ja, inget märkvärdigt, lite tunt kanske till och med. :-) Fler bidrag på temat hittar ni här. Bingen kallar.
Det suveräna amerikanska rockbandet Jefferson Airplane sjöng i den psykedeliska eran i slutet av 1960-talet om en Plastic Fantastic Lover. Jag kom direkt att tänka på den låten när jag i afton, hemkommen från att ha sett Bob Dylans målningar på en utställning i Köpenhamn, såg att veckans tema i Fototriss är Plastic Fantastic. Jobb hela dagen söndag begränsar möjligheterna att ta nya bilder då, så jag tog med kameran när jag på lördagskvällen gjorde en sen tur till Hemköp vid Värnhemstorget i Malmö. Min första tanke var all den plast som finns i livsmedelsbutiken, alla varor som slås in i eller förvaras i plast. Hur ska vi fixa detta när oljan börjar sina? Så här kommer, uppifrån och neråt, kvällsfärska bilder: 1. Tomater instoppade i plastförpackningar. Någon mer än jag som tycker det känns som resursslöseri? 2. Rengöringsmedel i massor, alla i sina speciella, designade, plastförpackningar. 3. Skyltskallar i frigolit, cellplast, som visar upp glasögonbågar som är delvis i plast. Fler bilder på veckans tema finns här.
I går, söndag den 11 juli, var det dags för ett gammalt välkänt Fototrisstema igen: Så ser det ut där jag är i dag. Eftersom jag tillbringade största delen av den dagen på jobbet, passade jag på att ta några bilder på vägen dit. Inte speciellt spännande, men följande triss blev det, uppifrån och ner. 1. På väg E22, någon mil strax norr om Lund åkte jag förbi dessa resliga vindmöllor. Detta lär vara landets vindkraftstätaste område. Det är hett, även om det fläktar lite. 2. På Statoil i Kristianstads utkanter, en bit från Sveriges lägsta punkt, gör jag ett "pit stop" för att proviantera lite ät- och drickbart att ha på jobbet. Det är hett som i helvetet. 3. När jag ställt bilen på parkeringen passerar jag Stora Torg där Kristianstadsdagarnas stora scen finns och där bandet Babian lär ha givit en lysande konsert dagen före. Nu i middagssolen är platsen närmast öde. Det är hett som i helvetet och jag ser fram emot luftkonditioneringen på jobbet, där jag ska vara till en timme efter midnatt. Hur andra hade det sin trissdag kan ni se här.
Jag hade just avslutat ett telefonsamtal med Ol’ Hell när jag spanade ut genom köksfönstret på det gråtrista majvädret. Genom den grönskande björken som står en bit utanför fönstret tyckte jag mig se höga eldsflammor slå upp från huset på andra sidan lekplatsen. Jodå, det brann mycket riktigt med öppen låga, antingen från en balkong eller kanske till och med ut från balkongfönstret. Och inte syntes någon människa som försökte släcka eller på något annat vis verkade ha uppmärksammat det jag såg. Så jag greppade åter Iphonen, slog det välbekanta 112 och förklarade att det nog var läge att skicka någon brandsläckningskunnig till adressen där man fortfarande kunde se lågorna slå upp. Efter ett tag var det fullt pådrag med ambulans, poliser och ett par brandbilar på plats. Oroliga människor hade också börjat dyka upp i och utanför huset där det brann. Och så den vanliga svansen av nyfikna som verkade tycka det var ett fint söndagsnöje. Nu var det hela en balkongbrand (vad som nu kan börja brinna på en balkong med stängd dörr och ingen hemma i lägenheten) som räddningstjänsten snabbt tog hand om. Men jag kunde inte låta bli att tänka på vårt kära Rosengård, där det brinner allt som oftast och där vissa personer kastar sten på räddningstjänstens folk när de ska släcka. Det finns säkert en och annan som är beredd att dra sina tröttsamma förklaringar om socialt elände och det eviga "utanförskapet". Men jag kan inte se annat än att de som anlägger bränder och de som kastar sten på dem som ska släcka bränderna måste ha fått saker och ting fundamentalt fel för sig. Och nog borde väl myndigheter och boende i Rosengård ta ett gemensamt tag för att få slut på dessa vansinniga missuppfattningar om hur samhället fungerar.
Så har det blivit söndag igen, närmare bestämt den 18 april 2010. Det innebär att ett nytt tema lagts ut på Fototriss, och det temat är Metall. Det innebär också att jag strax ska sova eftersom en extremlång arbetsdag väntar mig denna söndag. Sammanlagt 13 timmar ska jag vara på jobbet och därtill kommer drygt två timmars körning fram och tillbaka. Så jag hoppas ni ursäktar att jag letat fram några arkivbilder den här gången, och dessutom låter dem tala för sig själva (klicka på dem så blir de större). Hoppas ni får en bra söndag. Fler metallbilder hittar ni här.
I morgon är det söndag igen och denna söndag, den andra i november, är det meningen att vi ska fira något speciellt. I några reklamblad eller annonser i tidningar påstås det att vi ska fira Farsdag i morgon. Farsdag? Är det någon slags dag tillägnad gamla humorfilmer eller möjligen buskis på teatern? Några tycker att vi ska fira Fars Dag. OK, jag känner faktiskt någon som heter Dag, men denne Dag anser sig nog inte vara Fars ägodel. Ja, ja. Jag vet att det är fars dag i morgon. Och varför kan man inte skriva det då? Fars dag, alltså, i stället för Farsdag eller Fars Dag.
Nu är vi redan över på söndagen: ångestens egna högtidsdag. Min långledighet går mot sitt slut och på måndag ska jag börja jobba igen. Jag ser ärligt talat inte fram emot det, det är lite för mycket turbulens kring min arbetsplats nu för att jag ska känna mig tillfreds med det som händer. Helgens höjdare (hittills i alla fall) var fredagskvällens konsert med The Handsome Family på KB i Malmö. För mig var det en chansning att gå dit, men jag kände på mig att det var rätt och det var det ju. Äkta paret Brett och Rennie Sparks och deras båda medmusiker bjöd på lågmäld country och folkmusik med mörka och melankoliska texter, allt framfört med en stilla intensitet som gjorde att man bara sög åt sig allt de gav oss. Jag blev så upprymd att jag kände att jag ville tacka dem för deras insats. Och det gjorde jag när jag köpte en av Rennies (en kvinna jag blev lite förälskad i) egenhändigt designade band-t-shirts efter konserten och när vi senare stötte på Brett som stod och tog ett bloss utanför baksidan på KB när vi gick därifrån. Raka motsatsen, helgens lågvattenupplevelse, var Sveriges VM-kvalmatch i fotboll mot Danmark. Sverige förlorade surt med 0-1 och därmed ska det till ett mirakel eller två i de sista gruppmatcherna på onsdag för att Sverige ska ha en chans att vara med i slutspelet i Sydafrika. Det danska segermålet var det inget att säga om. Däremot finns det en hel del att säga om de båda svenska mål som föregick det och som båda dömdes bort av den spanske huvuddomaren och hans linjemän. Ett mycket trist sätt att tappa en given chans till ett VM-slutspel.
Det var en tämligen stillsam, och mycket trevlig, afton i går: mat och dryck och snack om ditt och datt på Paddy´s uteservering i Lejonpassagen i Malmö. Och så en enda öl efter det på Pickwicks utserservering. Så i dag tog jag cykeln ut i den solvarma Malmösöndagsförmiddagen och återvände till ungefär samma trakter. Handlade lite tidningar och frukostbullar och cyklade sedan hem igen för en lång och stillsam frukostfika. Men innan dess tog jag också några bilder till dagens (veckans) Fototriss med det då och då återkommande temat: Så ser det ut där jag är i dag. Och det jag väljer att visa är, nerifrån och uppåt: 1. Loppmarknad på Drottningtorget som jag cyklade förbi på väg till Pressbyrån i Centralstationen. Observera det snygga huset i fonden. 2. Stortorget i ett försök att se det med en turists ögon. Faktiskt upptäckte jag en vinkel som jag aldrig riktigt sett förut och jag förstår att detta torg, med bland annat den tjusiga restaurerade väggreklamen, kan fascinera besökare. 3. Fontänen på Stortorget där Malmöturister gärna fotograferar varandra. Så och denna söndagsförmiddag. Vill ni se vad andra befunnit sig på för ställen i dag, så ta en koll på Fototriss.
Efter en veckans uppehåll för barnafödande är Fototriss, till allas vår glädje, tillbaka igen. Ja det är naturligtvis inte jag, utan Helena som är motorn som driver Fototriss, som stått för barnafödandet.Men redan nu kommer trissen tillbaka och med temat: Sten. Hade jag haft någon i den närmaste kretsen som heter Sten, hade jag nog svårligen kunnat låta bli att ordna fram en bild på denne. Men nu har jag inte (längre) det. Sten är väl heller inget namn man döper sina pojkar till nuförtiden. Nåja, eftersom jag måste ägna söndagen till att ta hand om allt jag skjutit framför mig under långledigheten i veckan, lägger jag ut min triss redan nu. Det blir säkert fint fotoväder under dagen, men nu måste jag ta mig i kragen lite; på måndag börjar jobbandet igen. Så det blir arkivbilder, en av dem för övrigt bara ett par dagar gammal: en stor lantsten och en väldig massa stadsstenar. Andras tolkningar av detta tema hittar ni på Fototriss.
Söndag och snart dags att ge sig iväg och jobba. Det var skönt att få en extra dag ledigt och tänka igenom livet lite nu när en av mina bröder inte längre finns; att få prata med hans familj och med mina närmsta vänner om läget. Jag har dessutom fått många fina och uppmuntrande kommentarer till min blogg och jag tackar för alla, ingen nämnd, ingen glömd. Men nu är det dags att återgå till jobbet och vara professionell även om motivationen inte är den bästa. Å andra sidan är det inget höjdarväder här i södern nu, så det finns kanske ingen vädermässig anledning att avundas de semesterlediga. Jobb i sommartid har även polisens narkotikaspanare när snorungar med gott om pengar dras till vissa ställen som flugor till varm koskit. Den vita sporten, tennis, som vi svenskar alltid varit så stolta över eftersom vi haft så många duktiga spelare lockar alltid stora grupper av dessa snorungar till Båstad när det är dags för Swedish Open. Så polisen får sätta in lite extra spanare på övertid (antar jag) för att försöka ta reda på om det är några som piggar upp sin trista tillvaro med lite pulver som matchar färgen på den sport de förmodligen inte hinner uppleva särskilt mycket av i Båstad. Jag brukar inte moralisera över folk som använder droger, jag ser det rätt mycket (precis som det gäller med alkohol och cigaretter) som vars och ens eget ansvar om de vill använda substanser som kan fungera både som himmel och helvete. Men ska nu polisen bekämpa narkotika, så undrar jag om det jobbet de gör i Båstad har någon som helst effekt på helhetsbilden. Av Sydsvenskans reportage verkar det definitivt inte så.
Efter en ganska slö söndag där jag sov till närmare tolv är det dags att ladda upp med sömn inför den första långveckan efter semestern. Som början på slutet på dagen for jag till BT:s lägenhet där jag har tillgång till tv. Själv har jag inte haft en fungerande tv på månader nu och jag saknar det egentligen inte. Det finns inget jag måste se förutom Sopranos och i kväll var det fjärde avsnittet i den sista omgången. Jag ska inte avslöja något för den som ännu inte sett det avsnittet, bara konstatera att serien håller fortsatt hög nivå på det mesta vad gäller dramatik och skådespeleri. Och musik: både Nancy Sinatra och gamle Southside Johnny var med i dagens avsnitt. Sedan hade jag tänkt stänga av och gå hem, men jag fastnade framför en dokumentär om den franska sångerskan Édith Piaf. En sådan där dokumentär som är så välgjord att man måste se den till slutet. Jag har inget speciellt förhållande till Édith Piaf. Hon var den där franska tanten som sjöng Milord och som dog när Beatles började ta över världen. Tanten - hon var 47 år när hon dog. Dokumentären var fransk och berättade osentimentalt om ett dramatiskt öde och utan de där lite efterkonstruerade hyllningarna som det ofta är gott om i amerikanska dokumentärer om stora artister. Tv som mer än underhållning, något man lär sig något av och som ger nya perspektiv. Jag cyklade hem i den sena kvällen visslande på La vie en rose. Jag måste nog skaffa tv snart igen.
Söndag morgon, ja förmiddag då, och snart ska jag till jobbet igen. Inte för att jag känner mig speciellt inspirerad att jobba, utan för att jag helt enkelt måste. Däremot verkar grannen ovanför ha fått inpiration att sätta igång och borra och spika och banka så här på helgdagen. Det är ju tur att väckarklockan redan har ringt, för hade jag väckts av detta oljud, hade jag nog inte känt mig speciellt glad. Jag antar att grannen håller på att sätta ihop någon möbel eller liknande, men det är väl knappast Ikea eftersom det måste borras. Och det där bankande ljudet har jag även hört från grannen under då och då. Har folk verkstäder hemma eller vad är det fråga om? Stön, idag måste jag ta pågatåget till jobbet dessutom.
Jag tillbringade hela söndagen på den skånska landsbygden, även om jag sov till närmare mitt på dagen. Under eftermiddagen gav vi oss i väg till Fulltofta naturcentrum och Fulltofta strövområde, en utflykt som var väl värd besväret. Det känns som åratal sedan jag gjorde en riktig söndagsutflykt i naturen. Förvisso i en natur där det finns väl skyltade stigar att gå och där man inte riskerar att gå vilse, men dock i en välbevarad natur. Efter kollen i Naturcentrumet (en gammal ombyggd lantgård) och promenaden återvände vi till hemmets lugna vrå där gudbarnet utmanade mig på badminton utomhus i blåsten. Hon har tränat upp sig och som gammal ringrostig glad badmintonamatör fick jag röra mig en hel del. Även det en upplevelse som det kändes som det var länge sedan jag var med om. Och efter all denna ansträngning med promenad och sportsaktivitet kom belöningen i form av vad värdparet kallar skogshuggarkäk. Stekt nypotatis, stekta korvar och bacon, stekta ägg, sallad på tomater, sallad och purjolök, chilisås, ketchup och Västervikssenap. Underbart gott, men jag undrar vad alla våra GI-gurus säger om den middagen. Äh, skit samma!
Söndag och all den goa ledigheten man hade framför sig redan i tisdags är borta utan att några under inträffat. Läge för söndagsångest med andra ord, men en cykeltur i solgasset, till Malmö Opera och Musikteater (gamla Stadsteatern) gav lindring. M hade frågat om jag ville följa med och kolla Gershwins opera (jodå jag lyssnar på det med) Porgy and Bess i en gästspelsuppsättning av sydafrikanska Cape Town Opera, och det ville jag ju. En alldels förträfflig kur för söndagsångest, visade det sig. Visst känner vi väl alla till Summertime, operans allra största hit (som dök upp tidigt i föreställningen) och kanske en och annan låt till. Men Porgy and Bess visade sig innehålla mer, mycket mer. Ståryn var, som i många operor, inte jättedjup eller komplicerad, men den håller måttet. Kärlek, sorg, död, glädje, lycka, gott versus ont och alla de klassiska ingredienserna. Den största behållningen var musiken och alla de duktiga aktörerna. Många fina soloprestationer, men frågan är om inte det roligaste var när hela den stora ensemblen var inne på scenen samtidigt. Då var inte allt fokuserat på någon enstaka person, utan det hände en massa saker överallt, och man glömde att det var minst 35 grader varmt inne i teaterladan. Det finns många skäl till att man skulle kunna se om en sådan föreställning, men för Malmös del var det den sista i gästspelet. Applåderna och ovationerna efteråt var mycket välförtjänta.
Helgen är slut, söndagen har gått över i måndag och efter några timmars, förhoppningsvis, stärkande sömn ska jag jobba igen. Den här ledigheten rök all världens väg utan att några stordåd blev utförda. Ska man försöka komma ens i närheten av något sådant, måste det ha varit vår vinst i quizet i onsdags. Så har jag ju socialicerat lite och faktiskt varit på bio igen. Och visst känns den där söndagsångesten lite vagt nu (och jag är uppenbarligen inte ensam om att blogga om den, söndagsångest är ett populärt sökord på våra bloggar). Det känns som om det blir svårare och svårare att hinna med allt det där man tror man ska hinna med när man går på långledigheten. Men snart är det helg igen. Denna vecka får vi en extra helgdag på torsdag då det är Kristi himmelsfärds dag. För min del innebär det ledigt på onsdag och jobb på torsdag, men dock en extra dags ledigt. Kanske det är därför söndagsångesten inte känns riktigt så tung som vanligt. Nu ska jag skicka ett brev och en peng till mitt gudbarn. Hon ska åka bort under skolledigheten och behöver nog lite extra reskassa. Och vi ses väl därute nånstans nån gång!
Det blev ingen melodifestival i går kväll, men det blev El Clásico och ”Streams of whisk(e)y” i stället. Och det får man ju betala för när man i dag, söndag, ska i väg och jobba. Men det var det värt, och jobbet har jag klarat i betydligt värre situationer. Och matchen Barcelona-Real Madrid var ju en riktig höjdare, den innehöll det mesta man kan begära av dramatik och stundtals fantastiskt spel. Snacka om tempo, där hade inga av våra svenska topplag hängt med! Och fyra mål redan i första halvlek. Och så en dramatisk utvisning för Barcelona. Räddningen för Barcelona, som med en man mindre kämpade sig till oavgjort, hette Messi, en 19-åring som nog kommer att vara med och tävla om titeln ”Världens bäste spelare” snart. Ytterligare en god sak: BT (som så frikostigt bjöd på whisky) och jag bestämde oss för att ta en tur till London i slutet av månaden. Det är just ett sådant brejk i tillvaron som jag behöver nu. Nu däremot ska jag packa ner en ”outfit” bestånde av ett par kallingar av obetämbart märke, ett par strumpor och en väl sliten t-shirt att ha som ombyte. Sedan bär det iväg till jobbet.
Så här på söndagskvällen kanske man kan behöva något kul, någon som motar bort tankarna på att det snart är måndag igen. Jag rekommenderar två musikvideor av ett och samma band och som finns på Youtube. Det handlar då om Camper Van Beethoven, ett band som haft sina upp- och nergångar och funnits i olika formationer i ett tjugotal år nu. Huvudpersonen allt kretsat kring är David Lowery som också bildade Cracker och som har ett finger, eller flera, med i många andras musik också. Just nu är Camper Van Beethoven och Cracker ute på turné tillsammans, så David Lowery lär ha fullt upp. Själv har jag sett Camper Van Beethoven en gång, på KB i Malmö, och det var en sådan där höjdarkonsert man lever länge på efteråt. Nåväl. På Youtube hittar ni först Camper Van Beethovens cover på boogiegubbarna Status Quos första hit, ett psykedeliskt färgat mästerverk som Francis Rossi lär ha skrivit på muggen (skitmusik är det inte för det :-) och som heter Pictures of Matchstick Men. Video nummer två är en låt som var med i Fahrenheit 9/11: Take the Skinheads Bowling. Titta, lyssna, njut. Glöm för en stund måndagen.
Så har jag fyllt år ännu en gång, vilken i ordningen tänker jag inte tala om, det räcker att de närmast sörjande känner till det. Men det var, som min gamla mor alltid påminner mig om, vid klockan tio på förmiddagen en söndag som jag föddes. Enligt den kinesiska almanackan är jag född i harens år. Hon, morsan alltså, ringde nyss och gratulerade och avslöjade att den kvällen hon blev skjutsad till BB var det av en granne som inte var spik nykter. Man han klarade resan och dagen efter började mitt liv. I dag fortsätter det med att jag snart måste ge mig ut i kylan för att åka till kneget. Det är en kall och solig vintersöndag, lite julkortsaktigt med snö på marken, och jag hade förstår kunnat tänka mig att fira denna födelsedag på något annat vis. Men cashen den ska tas hem på något vis och då är det bara att bita ihop. Ta det lugnt, men ta det! Framåt, i alla riktningar! Vi ses därute!
Jah Hollis
PS. Faktum är att även min blogg jubilerar. Det är i dag tre månader sedan jag skrev mitt första inlägg. Tänk vad tiden går. DS.
Söndag förmiddag och en vecka kvar till julafton.En dag kvar att jobba innan jag kan njuta (?) av åtta dagars ledighet. Det känns skönt och trots att det blev mer barhäng i gårkväll än vad som var meningen är jag full av arbetslust, bara väntar på att få hoppa på tåget och ge mig iväg. I morgon kan jag åka hem och ta itu med bestyren inför den kommande julhelgen. Lite smolk i bägaren är det dock: jag får inte vara med vid quizfinalen i kväll då Caltex & The Oxymorons kan ta sin femte finalvinst. Jag är oersättlig på jobbet. Förvisso är laget (vilka som nu kommer att vara med i det, jag vet inte riktigt säkert), precis som förra året, knappast favorittippat. Det finns andra lag som har pretentioner att bli mästare. Men förra året slog vi ur underläge och vi är fortfarande det enda laget som vunnit fyra finaler (av totalt sex). Vi får väl hoppas och tro att det blir en femte i dag. Go for it!
