Som man ropar får man svar i statistikskogen

Aftonbladet gör i dag ett stort nummer av att 50 av Vänsterpartiets riksdagskandidater i det förestående valet har skulder eller betalningsanmärkningar som hamnat hos Kronofogden.
Av det drar man då, helt riktigt, slutsatsen att Vänsterpartiet leder den tveksamma ligan.
Den som orkar titta närmare på den tabell (som finns intill artikeln) som visar hur många riksdagskandidater för de olika partierna som finns i Kronofogdens register kan även läsa ut följande:
• Hos Folkpartiet finns det 49 stycken, en mindre än hos Vänsterpartiet
• Hos alliansen totalt finns det 146 stycken
• Hos oppositionen finns det totalt 105 stycken
En ganska överlägsen total ledning för de partier som för tillfället har ansvar för vårt land alltså.
Ännu intressantare blir det om man går till Kronofogdens egen statistik över betalningsförelägganden under de år alliansen har styrt Sverige. Ökningen är anmärkningsvärd, speciellt med tanke på hur bra vi, enligt vår regering, sägs ha det i det här landet.
Fast mycket jobb för Kronofogden kanske i själva verket är ett tecken på välstånd?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Pengar, Skulder, Vänsterpartiet, Kronofogden, Aftonbladet, Statistik, Alliansen, Oppositionen

I kväll gäller det: Gamlingarna mot de unga

Det har varit en synnerligen seg start på semestern: dels har jag inte riktigt landat efter en intensiv jobbvecka än, dels är det en mycket sorglig personlig sak jag upplever nu som lägger sordin på det mesta för tillfället.
Så några storverk har jag inte uträttat, knappt några småverk heller.
Blev tillfrågad om jag skulle med till Folkets park i kväll och kolla på storbilds-tv när Frankrike mötte Italien i EM-slutspelet.
Men jag isolerade mig i stället och kollade matchen hemma i BT:s lägenhet. Det var väl ingen höjdartillställning, men vi fick bland annat se Henry skarva en italiensk frispark otagbart snyggt in i eget mål.
Det var rätt symptomatiskt; i stort sett ingenting gick fransosernas väg den här kvällen. När sedan Holland med sitt B-lag sopade mattan med Rumänien var det Italien som gick till kvartsfinal.
Och i morgon smäller det igen för Sveriges del. Då gäller det att fixa en kvartsfinal genom att spela minst oavgjort mot Ryssland.
Ska man tro statistiken så blir detta en match mellan EM-slutspelets i genomsnitt äldsta landslag, Sverige, och det i genomsnitt yngsta.
När jag ändå hade BT:s tv för mig själv passade jag på att surfa lite mellan kanalerna. Hamnade bland annat i en direktsändning från Riksdagen där en handfull ledamöter avslutade en maratondebatt inför omröstningen om den uppmärksammade FRA-lagen.
Det är bara att gratulera alla som engagerat sig i den här frågan, huvuddelen verkar vara bloggare, för den genomslagskraft och uppmärksamhet man fått.
Själv har jag gjort vad jag kunnat för att hänga med i debatten, men inte skrivit några inlägg eftersom jag tycket det finns andra som klarat av det tusen gånger bättre än vad jag skulle göra.
Dock blev jag själv lite skum på FRA:s verksamhet när författaren Mikael Engström i sitt Sommar-program 2006 berättade om tveksamheter han varit med om när han en tid jobbade på FRA.
Den debatt det väckte dog dock rätt snabbt till skillnad från dagens FRA-debatt. Men jag misstänker att det här återremissbeslutet alltihop har hamnat, i kan bli ett alibi för att förklara att man, när man sedan röstar igenom lagen med några små förändringar, visst tagit hänsyn till den folkliga opinionen.
Kom ihåg vad Bob Marley sjöng i Revolution:
Never make a politician, grant you a favor
They will always want, to control you forever...
Låten på videon ovan har en viss vag anknytning till telefonavlyssning: Glen Campbell sjunger Wichita Lineman, en av Jim Webbs många oerhört vackra låtar.
Den är till er, alla FRA-lagsifrågasättare.

Jah Hollis

Andra bloggar om: fotboll, semester, storbilds-tv, folkets park, malmö, em, em-slutspel, Italien, Frankrike, Sverige, Ryssland, avlyssning, riksdagen, tv, bloggare, opassande, FRA, FRA-lagen

Mystisk bilinbrottsstatistik i Sydsvenskan

Sydsvenskan presenterar i dag i en artikel statistik över bilinbrotten i Malmö. Det är några polisaspiranter som specialstuderat ämnet och som kommit fram till att det är fem platser som är speciellt hårt drabbade.
Enligt artikeln har det varit drygt 1 500 bilinbrott i Malmö det senaste halvåret. Störst risk att drabbas ska de löpa som ställer bilen utanför en av de stora köpladorna eller i ett parkeringshus eller, faktiskt, på en gata som går utanför min lägenhet.
(Vad det gäller det senaste, så tror jag inte det är just utanför min lägenhet, utan den del av gatan som går långt utanför synhåll från där jag bor).
Nå, Sydsvenskan slår fast att de 1 529 bilinbrotten är koncentrerade till fem platser i stan. Men sedan visar det sig att det är 145 av inbrotten som ägt rum på dessa platser, sammanräknat.
Kvar är alltså närmare 1 400 bilinbrott som ägt rum någon annanstans.
Skulle man då inte kunna säga, om man vill vrida lite på statistiken, att risken för bilinbrott är mycket större på någon annan plats i stan än på just de fem utpekade ställena.
Jag tycker det hela låter lite mystiskt på något vis.
Fast statistik var inte mitt bästa ämne i skolan...

Jah Hollis

Det finns terrordåd och det finns terrordåd

Just nu cirkulerar det på ett antal bloggar statistik om terroristverksamheten i Europa. Där visas den här tabellen upp och så slår bloggarna fast att hotet från islamistiska terrorister är så gott som obefintligt och sedan kommer de vanliga harangerna om islamofobi och så vidare.
Men tabellen är hämtad från en rapport från Europol, och läser man den lite mer ingående, så går det knappast att dra de snabba och enkla slutsatser som många gjort.
Visst, med statistik kan man bevisa det mesta, och man kan få precis de svar man vill ha.
Och vill man inte ha en balanserad debatt då kan man plocka fram en tabell att slå i skallen på folk. Men jag får åtminstone en annan bild av verkligheten när jag läser rapporten i sin helhet.
Kolla själva och bilda er en egen uppfattning.

Jah Hollis