Tidigt söndag morgon hade vi den exakta tidpunkt då årets sommarsolstånd inföll och det vände mot den mörkare årstiden igen.
Jag vet att det kan upplevas som lite elakt och misantropiskt att få det kastat i ansiktet på sig, men man får ta det som en del av tidens eviga gång. Och än har vi många ljusa, och förhoppningsvis sommarfina, nätter framför oss innan det där annalkande mörkret börjar kännas på allvar.
Själv var jag ute och jagade rutiga mönster denna kväll som avslutade årets ljusaste dag, bilder jag skulle använda i min fototriss. Av en ren slump hamnade jag vid Scaniaparken, där det finns en ljuvlig utsikt över Öresund, exakt när solen sjönk i havet.
Den försvann, glödande, ner i havet rakt inför mina ögon och jag hann precis med att ta ett par bilder innan den var borta.
Solnedgångsbilder riskerar alltid att bli lite kitschiga, men jag tycker faktiskt att min blev ganska fin. Den är lite dramatisk och den innehåller ett och annat att upptäcka.
Och så är det det där med sommarsolståndet och tidens eviga gång.
Jah Hollis
Andra bloggar om: Tid, Sommar, Sommarsolstånd, Midsommar, Sol, Malmö, Scaniaparken, Västra hamnen, Öresund, Barsebäck
3 kommentarer:
Vilken himla härlig bild, horisont är nyttigt!
Jag försökte sluta att ta solnedgåmngsbilder och avlade t.o.m. ett löfte som jag bröt omgående...
Fortsätt bejaka din inre banalitet!
Det var vackra mustiga färger. Kul när man upptäcker överraskningar i bilderna - fågeln i din bild gillade jag också.
Skicka en kommentar