Ännu en säng väntar på mig långt hemifrån

Två lediga dagar har svischat iväg och i morgon, onsdag, är det dags att åka de nära tio milen till jobbet igen.
Skillnaden är nu att jag inte lär vara tvungen att åka tillbaka till Malmö efter arbetsdagens slut, utan jag har en säng som står och väntar på mig i min nya övernattningslägenhet.
Jag har insett att vare sig jag eller min bil kommer att orka med att fortsätta pendla på det vis vi gjort nu under mer än ett halvår.
Trots konstiga regler för vad man får göra för avdrag för att upprätthålla ett jobb på en annan ort än den man bor i, så lär detta bli den bästa lösningen. Jag ska till och med kunna utnyttja kollektivtrafiken i stor utsträckning när jag har en övernattningsmöjlighet.
Men visst är det en aning schizofrent att ha sovplats på två olika ställen.
Jag vet, för det är inte första gången jag tvingas ha övernattningslägenhet för att kunna behålla jobbet.
Men det är, som man säger, inte mycket att be för.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Ledighet, Övernattning, Pendlande, Pendla, Avdrag, Deklaration, Skåne, Malmö, Kristianstad, Kollektivtrafik

Ett smärre problem i det stora, men ändå...

Åh, vad det känns jobbigt att ha (i teorin) sju timmars sömn framför sig och sedan vakna alldeles för tidigt.
Värre blir det när man legat och vridit sig och försökt somna om så länge att man nästan ger upp.
Då somnar man till slut, lagom till att väckarklockan tar en tillbaka till den bistra verkligheten bara en liten stund senare.
Förbannade måndag! Åh vad det känns långt till semestern!

Jah Hollis

Andra bloggar om: Tid, Sömn, Ledighet, Arbete, Sova, Sömnbrist, Klocka, Semester

Jah Hollis är åter från drömmarnas värld

Visst är det märkligt: bara för en liten stund sedan hände det mig en massa saker som jag nu, när jag är precis nyvaken, inte längre kommer ihåg något av. Jag talar förstås om drömmar och drömmarnas märkliga värld.
För en gångs skull, ja det är i alla fall ovanligt, har jag sovit gott och i det närmaste obrutet i runt sju timmar. Och jag har drömt; aktiviteten tycks ha pågått för fullt precis innan jag vaknade, för det var som att kliva från en värld över i en annan bara på en sekund.
Det som är lite trist är bara det att jag, som skrivet ovan, inte minns ett dugg av vad det var som hände i drömmen. Och nu finns det ingen som helst möjlighet att återskapa den, det skulle jag ha försökt göra direkt när jag vaknade antar jag.
Men det här med drömmar och drömmarnas värld är fascinerande, och jag vet att jag en tid hade återkommande teman i mina drömmar.
Nej nu får jag väl kasta mig in i verkligheten igen, fast det nästan bär emot lite.
Dock verkar det inte ha nänt mycket på nyhetsfronten. Det verkar vara samma diskussion idag, som det var igår.
Jag kan, om någon nu är intresserad, berätta att jag inte tillhör de osäkra när det gäller EU-valet. Jag ska förhandsrösta i veckan eftersom jag inte kommer att vara i Malmö på valdagen.

Jah Hollis

PS. Bilden är tagen i Malmö i går kväll. Det verkade som om det skulle vara ett rejält åskväder på gång, av molnen att döma. Men det bidde inget av det, och jag har inte märkt av något i natt heller. DS.

Andra bloggar om: Sova, Drömma, Drömmar, Drömtydning, Verklighet, Nyheter, EU, EU-val, Väljare, Rösta, Malmö

Från drömmen direkt in i verkligheten

Jag drömde intensivt och livligt. Så vaknade jag och öppnade ögonen och såg att klockan var närmare tolv, mitt på dagen.
Och jag kunde inte minnas ett endaste dugg av vad jag alldeles nyss var så påtagligt uppe i. Märkligt att den krassa verkligheten bara kunde skjuta undan den upplevelserika drömmen så där.
Och jag försökte, och ville, minnas vad jag drömt om, men det var helt omöjligt att komma på det.
Jag har i alla fall inga problem med det man kallar snoozandet och som tydligen, enligt ännu en av dessa experter, inte ska vara bra för sömnen. I dag vaknade jag före klockan nio, men kände att jag inte var utsövd.
Så med lite tålamod somnade jag om, och sov som sagt till klockan var nästan tolv.
Så nu får jag lägga på ett kol för att hinna till jobbet.
Inte!

Jah Hollis

Andra bloggar om: sömn, sova, snooza, drömma, drömmar, minne, minnas, arbete, musik, electric prunes

Vem har tid att bry sig om alla larmen?

Kom hem efter jobbet cirka 01.00 i natt.
Vaknade tidigt på morgonen av att grannens hund var i gång och skällde.
Satte i öronproppar och somnade om.
Vaknade klockan 11.30.
Och snart är det dags att ge sig av till jobbet igen.
Ska det vara ett liv???
Ändå kan jag inte låta bli att ta en snabb koll på nätet och snabbstudera vad det bloggas om.
Detta debattinlägg verkar ju vara rätt vettigt, men det känns som om jag själv redan själv skrivit något liknande, bara mindre ordrikt och kanske inte lika retoristkt och vetenskapligt (?) underbyggt.
Ja och så kollar jag lite till på Aftonbladets webb och vad hittar jag där, om inte ett nytt larm. Nu är det våra lagade tänder som är som "en tickande bomb".
Jag hoppas inte mina exploderar just nu i alla fall, för jag tänkte försöka få i mig lite frukost innan jag ska ut på väger söderut igen.
Och det där larmen, ja.
Själv hinner jag bara inte bry mig om dom.

Jah Hollis

Andra bloggar om: tid, arbete, fritid, pendling, tidningar, web, larm, hälsa, mat, sömn, tänder, tandvård, Aftonbladet, aftonbladet.se

Det var onekligen en händelserik natt

Det hände saker i natt vill jag lova.
Jag lyckades på något sätt förstöra en stor lastbil fullastad med timmer, bara genom att sätta mig i den och försöka starta den. Av folks reaktioner fattade jag att det skulle kunna stå mig dyrt.
Och så upptäckte jag att det kryllade av små obehagliga djur på täcket i sängen. Ju mer jag tittade, desto fler upptäckte jag.
Ja, det var naturligtvis i drömmarnas värld båda dessa saker hände. Det hände mer, men de här båda kommer jag tydligt i håg.
Och jag kan inte låta bli att fråga mig igen: var får man allt som man drömmer ifrån?
Någon dröm är det däremot inte, på något vis, att jag verkar ha fått ont i halsen.
Det svider och känns tjockt på det där sättet som kan leda till något ännu värre.
Å andra sidan vet jag av erfarenhet att det kan försvinna på en dag också. Det är åratal sedan jag var sjuk på riktigt, och jag vill ju inte bli det nu, när jag precis inlett min långledighet.
Men jag tror jag satsar på lite te till frukost i stället för de vanliga två kopparna syndigt starkt kaffe.
Mot köket!

Jah Hollis

Andra bloggar om: sova, sömn, drömmar, drömtydning, sjuk, halsont, sjukskrivning, kaffe, te

Störiga grannar och jobb, jobb, jobb...

Jag är inne i en intensiv jobbvecka nu och det är långa dagar när jag dessutom ska köra bil fram och tillbaka. Men än så länge känns det rätt att byta övernattning mot bilen även om jag inte hinner med så mycket dom korta timmarna jag är hemma mellan arbetspassen.
Det syns ju bland annat på rännilen av blogginlägg, den som en gång kändes som en rätt strid och regelbunden ström.
Inte blir det bättre av att grannarna har diskotek och verkstad i sina lägenheter när jag ska sova ut på morgnarna. I går krämade grannen ovanför mig på musik på full volym före klockan åtta(!) på morgonen.
Jag stönade inför tanken på att behöva stiga upp, klä på mig och vandra upp för trappan för att säga till att det faktiskt bor andra människor i huset.
Men jag löste det med att dra igång min egen musikmaskin och spela Freddie McKays (I´m) a Free Man på elva en liten stund.
Sedan blev det tystare i våningen ovan och jag kunde sova ett tag till.
I dag lät det som om någon försökte borra sig igenom en vägg (jag menar rätt igenom en vägg) i våningen ovanför. Det är inte utan att man undrar vad folk gör i sina lägenheter: jag menar det finns väl en gräns för hur mycket man kan göra i en tvåa innan väggarna börjar rasa ihop?
Och snart är det dags att dra till gruvan igen.
Lee Dorsey beskrev den där känslan rätt fint tycker jag.
Fast mitt jobb är inte på långa vägar så farligt som en gruvarbetares.
Det gäller att försöka behålla sinnet för proportioner när det känns tungt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, fritid, bilar, grannar, musik, lee dorsey, gruvor, tid, pendling, gruvarbetare

En totalt värdelös start på dagen

Visst är det skönt att kunna sova ut och inte behöva tvingas upp av någon väckarklocka. Men det är inte lika roligt att vakna helt klarvaken efter att man sovit bara några få timmar.
Då vet man att det inte går att stiga upp och börja dagen, även om man teoretiskt skulle kunna göra det. Men eftersom man vet att man inte är utsövd, ligger man kvar och vrider sig och hoppas somna om i alla fall.
Man läser håglöst i några gamla tidningar, men vill inte ge sig in i någon bok eftersom i alla fall jag inte gillar att slockna mitt i handlingen och sedan få ta om alltihop vid senare tillfälle.
I dag tog det ett par tre timmar för mig innan jag somnade igen och när jag vaknade är det dags för Lunchekot. Detta känns som en helt värdelös start på dagen: när jag låg där och vred mig tänkte jag på allt jag skulle hinna med före Lunchekot, men som det var för tidigt att stiga upp och ta sig an då.
Till råga på allt är det riktigt pissväder ute och det till och med åskar just nu.
Stön! Och detta ska kallas semester!

Jah Hollis

Jag orkar inte stava rätt längre

Ugh, jag har varit på jobbet i tolv timmar nu. Och jag missade tåget hem, vilket gör att jag får tillbringa natten i exil.
Det tar ut sin rätt, jag märkte just att jag stavat fel i rubriken till mitt förra inlägg (fast det är väl rättat på vissa ställen nu i alla fall).
Och på tv, Jay Leno, är det Marilyn Manson, en snubbe vars storhet jag aldrig förstått.
Trist halvhårdrock som man glömmer direkt efter att man hört den.

Jah Hollis

Att visa hänsyn - en förmåga på utdöende?

Jag vaknade alldeles för tidigt i dag, men låg kvar i bingen i hopp om att somna om. Plötsligt hör jag musik, på en öronbedövande volym (klockan var halv nio) från den nya grannen ovanför.
Tydligen har personen i fråga (jag har aldrig sett henne eller honom, men det lär vara en yngre kvinna) också, precis som jag, fönstren öppna i värmen. För ljudet inte bara dånar i tak och väggar, det filtrerar sig in genom fönstren som om det vore någon gatufestival utanför.
Eftersom det inte finns någon chans att sova vidare, ens om jag satte in öronproppar, går jag upp en våning och ringer på några gånger. Det tar tydligen en stund innan någon hör dörrklockan genom dånet och ropar till någon att öppna.
När jag är på väg att gå ner igen (nu har de skruvat ner volymen) öppnas dörren och en ung kille med ett frågande uttryck i ansiktet öppnar.
Jag förklarar för honom att det bor andra människor i huset och att man inte kan spela musik med en volym som om det vore på ett diskotek (klubb heter det väl nu för tiden).
Han tittar oförstående och verkar nästan redo att hoppa på mig och ge mig en snyting.
Volymen på musiken dämpas i alla fall. Det är bara så märkligt att man ska behöva säga till om en sådan sak. Vart tog förmågan att visa hänsyn till sin omgivning vägen?

Jah Hollis

Hela skiten är utan mening

Jag vet inte om det är tillfälligt eller om det är verkligheten. Förmodligen är jag bara skitfull efter att ha umgåtts med mina vänner.
Det känns som om jag skulle kunna gå och lägga mig direkt, utan att något av värde skulle gå mig förbi. Så illa är det.
Man borde ha andra droger än alkohol till hands
Bara ifall.

Jah Hollis

Räcker verkligen fem timmars sömn?

Jag slocknade strax efter klockan fyra i morse och jag vaknade klockan nio. Jag väcktes inte av någon väckarklocka eller av någon av idioterna som brukar tuta med sina bilar här nere på gatan.
Jag bara vaknade, fastän jag borde ha behov av att sova mycket längre. Men hur jag än vände och vred på mig lyckades jag inte somna om. Inte heller hjälpte det att läsa för att ögonen skulle ramla igen.
Det är märkligt det där med sömnbehovet: Nu (jag är ledig i dag) känner jag mig helt fit for fight trots att jag sovit så lite (OK det kan slå tillbaka senare i dag).
Andra dagar, när jag ska jobba, har jag svårt att ta mig upp före tolv på dagen (ja, ja, jag börjar faktiskt normalt klockan tre på eftermiddagen) trots att jag kan ha sovit åtta timmar. Det kanske jämnar ut sig i längden?

Jah Hollis

Märkliga möten i drömmarnas värld

Jag har sovit oroligt och drömrikt, men förutom ett och annat avbrott har jag väl fått ihop närmare sju timmar. Det bör räcka för att klara av den sista dagen på jobbet före långledigheten.
Det märkliga var att jag hade en sådan där dröm som fortsätter även efter att man vaknat till och somnat om. En sådan där ganska jobbig, men inte helt obehaglig, historia där man ska få något gjort, men det hela tiden kommer något i vägen.
Ofta handlar de, för min del i alla fall, om jobbet, men det gjorde den inte (i alla fall inte direkt) den här gången.
I stället befann jag mig i en lägenhet där två personer, en man och en kvinna, satt i ett rum och väntade på att jag skulle intervjua dem eller i alla fall sätta mig ner och prata med dem. Men jag kom aldrig till skott, och de satt där tålmodigt och väntade medan jag virrade runt i lägenheten (och letade efter något?).
Kvinnan var rätt ung, och jag tror hon var författare eller skribent av något slag, men jag kan inte säga vem hon var. Mannen däremot var Klas Burling, radiojournalisten som började spela Beatles och annan spännande popmusik i svensk radio och som är världskänd (bland dylanologer) för en intervju med Bob Dylan 1966.
Han såg i drömmen ut ungefär som han gjorde på 1960-talet, men någon intervju med honom, eller kvinnan, blev det aldrig. Jag kom, som sagt, aldrig till skott, hur man nu ska tolka detta.

Jah Hollis

Vad är det som händer i drömmarnas värld?

Jag har sovit ganska länge och vad som känns som rätt ordentligt, och det är ju skönt. Det känns som om det verkligen behövdes. Men oj, vilka märkliga drömmar jag haft.
I drömmarnas värld händer helt klart de märkligaste saker, och det jag drömde i natt (eller kanske alldeles nyss?) var inget undantag.
Det var stundtals helt surrealistiskt och där var med människor som finns i verkligheten, men som jag inte sett på länge. Ett par av dom har haft anknytning till jobbet, men nu uppträdde de i helt andra roller.
För flera år sedan, när jag just skaffat dator, en begagnad, gigantisk sak med floppydiskar till, tog jag för vana att under en period skriva ner allt jag mindes från mina drömmar på datorn (vilket var enkelt, men det har också nu gått förlorat).
Det visade sig, inte helt oväntat, att vissa saker återkom (exakt likadant), att det fanns vissa mönster. Även i nattens drömmar fanns det inslag som vagt återknyter till de där drömmarna för länge sedan.
Kanske skulle jag börja skriva ner mina drömmar igen?

Jah Hollis

Äntligen en andningspaus i tillvaron

Jag vaknade svinaktigt tidigt i dag. Jag antar att det är hem-
längtan som gör att man ofrivilligt inte kan sova ut ordentligt.
Även där nere i det undermedvetna finns det något som ropar att det är dags att ge sig hem.
Var uppe på jobbet och hämtade grejor och morsade på de tappra som håller ställningarna i dag. Det hade varit ännu en tuff natt i den sydöstskånska mediebranschen och många fick vänta förgäves på sin morgontidning.
Själv kom jag med ett tåg som faktiskt gick i tid genom ett vintrigt skånskt landskap. Och jag var direkt och handlade förnödenheter innan jag kunde ta bussen hem och sätta nyckeln i låset i dörren med mitt namn på brevlådan.
Innanför dörren låg till min glädje ett litet paket av stort värde, musikaliskt värde alltså. Några skivor jag hade beställt för att bygga på högarna här hemma.
Bland dem en dubbel-samling med min gamle favorit Augustus Pablo. Dagen är räddad!
Nu kan det snöa och svinblåsa hur mycket det vill.

Jah Hollis

Kan man tänka på ingenting alls?

Jag har precis kommit hem från jobbet och hade väl tänkt sätta mig och filosofera över en öl. Det i sin tur skulle ge inspiration till (minst) ett storartat blogginlägg – trodde jag.
Nu visar det sig att jag, otroligt nog, inte alls är sugen på öl. Jag är så trött att jag bara längtar efter att få lägga mig ner i bingen och somna.
Ändå vill jag ha ut något på bloggen; att blogga är ju att leva. Men det är helt tomt i skallen och jag undrar då: kan man tänka på ingenting, ingenting alls (i vaket tillstånd)?
Det är en av de där eviga frågorna: redan i mycket unga år hade jag kamrater som undrade vad som skulle finnas i stället ”om inte månen och stjärnorna och jorden fanns”.
För några dagar sedan frågade mitt dygt tioåriga gudbarn mig om vad som händer när man dör, om man hamnar någonstans och i så fall var. Jag kunde naturligtvis inte ge något tillfredsställande svar.
Någon som vet?

Jah Hollis